Gunillas blogg

Bloggen i träda ett tag till

2012-01-11T12:58:00.000-08:00

Bloggen beräknas vara aktiv igen om ca 1-2 månader. Det är skönt att ha ett totalt stopp under en period. Jag tänker på hundträning varje dag ändå, men... Ibland är jag på Fredde Steens blogg och kommenterar hans inlägg. I övrigt finns de gamla inläggen att läsa, och artiklar på hemsidan också. Ha det bra! Njut av att bara vila, som björnen! Och ät lite extra D-vitamin, det behöver vi på vintern!

Jag har försummat er å det grövsta

2011-12-12T13:36:00.000-08:00

.
Tyvärr har bloggen varit lite död ett tag. Jag själv lever, men har varit kraftigt stressad. Och jag har varit upptagen av att inköpa nya möbler och göra diverse anpassningar för att kunna ha officiellt hunddagis i min tvåa! När det är klart (och städat) så kanske jag fotar och visar upp.

Jag tänker också vara ledig från kurser och, i möjligaste mån, privatträningar, under några kommande vintermånader och då i stället hålla på med andra projekt, nämligen sortera åratal av hundträningsanteckningar + arbeta på en kommande bok om näringsriktig mat. Det blir första gången på de tio åren som jag haft kurser som jag inte tänker ha några i vinter. Underbart! Nu exakt mitt i livet ska jag ge mig tid att verkligen sänka min stressnivå.

Så småningom kommer det inlägg igen här, kanske i morgon, kanske om några veckor. Däremot skriver jag ibland lite på Fredrik Steens blogg, där kan ni hitta åsikter från mig här och där.

Slänger in ett boktips: Esther Hicks böcker om "Abrahams" läror. Spännande och tänkvärt! I samma anda: Neal Donald Walsch böcker, bland annat "Samtal med gud"-serien. För på vintern ska man varva ner och filosofera, tycker jag!

Slutligen en varning: På sistone har två olika hundägare från mina valpkurser råkat ut för svåra medfödda defekter på sina oregistrerade brukshundsraser. Om du köper en oregistrerad "renrasig" hund så tar du en risk! Tyvärr är oregistrerade hundar inte friskare bara för att de så kallade uppfödarna inte följer utställningsidealen. Jag skulle själv hellre köpa en blandras än en oregistrerad renrasig hund.

Nog med tråkigheter! Sätt reflexväst på hunden och sätt pannlampa på dig, och så ut på långa promenader i naturen dessa härliga dagar när åkrarna är frusna så man slipper leran, men snön och isen ännu inte har kommit på allvar.

Gokvälls hundskola: Inte hoppa på folk

2011-10-24T23:35:00.000-07:00

.
I samma avsnitt tränades pudeln Fanny på slutet att inte hoppa på folk. Med det avsnittet som utgångspunkt vill jag också skriva lite om vad man gör när hunden hoppar på gäster (eller på familjen!).

I avsnittet från Gokväll så var Barbros snabblösning att gästen skulle ge en liten dusch när hunden hoppade upp. Den här såg ju bra ut, men... egentligen inte. Det är opraktiskt att låta varje person som hunden inte ska hoppa på ha en blomspruta i handen. Och en klok pudel kan snabbt lära sig att bara undvika dem som har blomsprutan med sig, men fortsätta hoppa på alla som inte har något i handen.
Jag skulle nog själv föreslå, som snabblösning, att de som hälsar på matte Karina de närmaste veckorna inte har så fina byxor på sig, och så totalignoreras Fanny under en tid.

Men om hon sätter sig ner framför så ger gästen först lite lugn uppmärksamhet med blicken och rösten ("Hej Fanny!") och om hon inte hoppar då så kan man ge henne antingen lite smek eller godbit. Allra helst skulle nog Fanny vilja att gästen som belöning kastade någon leksak som hon kunde springa efter, men då skulle hon nog snabbt bli en "pest" och komma med leksaker hela tiden. Hon verkar ju vara en aktiv och busig personlighet.

Troligen bäst att helt enkelt ignorera! För hoppande beror på att människan som hunden hoppar på inte har ignorerat den när den varit uppvarvad!

1. Han/hon har inte kunnat låta bli att titta på hunden.
2. Eller han/hon har inte kunnat låta bli att prata med hunden. (T ex sagt "Nej, gå ner!")
3. Han/hon kanske till och med har smekt hunden (medan den har varit "uppvarvad").

Kom ihåg Cesar Millans Ignorera-regel: No touch, no talk, no eye contact!
.

Gokvälls hundskola: Om inkallning

2011-10-24T22:26:00.000-07:00

.
Den 11 okt var det pudeln Fanny som inte alltid ville komma när matte ropade. Med detta avsnitt som utgångspunkt så vill jag skriva om inkallning, särskilt kring frågorna "Hur ska inkallning belönas?" och "Ska inkallningsträning vara bara positiv?"

Avsnittet handlade om inkallning och var ett i mina ögon bra avsnitt. De behövde bara ta till den lägsta graden av obehag, nämligen bannor. Pudeln lärde sig att komma dels för att undvika missnöje, dels för att den ville ha en anledning att komma - en uppgift! Som gav belöning (godbit). Alltså:

1. För att få en hyfsat säker inkallning behöver ägaren kunna visa missnöje på något sätt om hunden väljer att inte komma.

2. Belöningen för inkallning ska vara både något som din hund verkligen gillar, och belöningen ska vara "logisk" i sammanhanget.

Först positiv inlärning - sedan konsekvenser.
På mina kurser lär jag ut att man ska vara tydlig med inkallningssignalen (mera kommando och mindre lockande) och sedan belöna med något hunden tycker om - vid inlärningsskedet är det nästan alltid godbit som gäller. Men när hunden vet vad ägaren menar när denne kallar på sin hund, men ändå inte kommer, då behöver man lära hunden att det är negativt att inte lyda! (Förutom att man kanske behöver öka värdet på belöningen för inkallning - se längre ner!)

Banna hunden om den inte tar någon kontakt alls med dig.
Det säkraste ögonblicket att ljudligt visa missnöje med hunden som inte kommer, det är när den hör inkallningen och springer emot... och springer förbi! Då är hunden fullt medveten om att den gjorde fel. Just i det ögonblick som hunden siktar vid sidan om dig i hög fart, och ska "blåsa förbi", just då kan du ropa "Nej!". (Jag själv ropar ibland något kraftfullare, typ "Men vad i helvete...!" för att snabbare framkalla ett socialt "ursäktande" svar från hunden. Barbros eget favorituttryck är "Vad är det för dumheter!")

Stå stilla och beröm hunden om den visar försiktig kontaktvilja.
Vi fick tyvärr inte se vad pudeln gjorde när de gick efter och bannade den. Sprang den runt och "retades"? Stod den och nosade på marken i en så kallad lugnande signal? Tittade den på matte eller bort från matte?
Om hunden är vänd bort från dig, då kan du banna den.
Om hunden däremot tittar på dig, men står kvar, då kanske den funderar på att komma. Pröva att berömma redan då, och visa dig vänlig, utan att försöka få tag i den. Sätt dig ner och bjud in den. I det läget kommer hunden ofta.

Överge hunden om den busar och retas med dig.
Detta alternativ är ofta det lättaste att lyckas med om hunden är full av bus! Jag brukar säga till kursdeltagaren "Gå och köp en ny hund!" Man går sin väg ända med näsan i vädret tills hunden känner sig övergiven och ensam och vill komma tillbaka till flocken, och springer efter. Relationen mellan hund och ägare är som ett osynligt gummiband. Om gummibandet är starkt så spänns det när avståndet ökar. (Fast om gummibandet är svagt så brister det om avståndet ökar...)

Om du är på en plats där du har släppt hunden lös, så gäller också det att ingen dyker upp - t ex en hundägare - som blir mer attraktiv än du som ägare. Du kanske skulle ha haft en lång lina på hunden redan från början? Om det händer t ex på en allmänlydnadskurs så är det enklare - då stöter de andra deltagarna bort den olydiga hunden, sprutar vatten på den eller ignorerar den.

Olydig hund behöver större utmaningar.
Rent allmänt är nog ofta en ifrågasättande, busig, olydig hund en hund som vill ha mer aktivering och större utmaningar än den har fått hittills - helst tillsammans med sin ägare. Att bara t ex lägga spår till sin hund eller ge den en aktiveringsleksak är ju bra och hunden skulle gilla det. Men om det är inkallningen som brister så bör du själv vara aktiv och ta initiativet! Ni ska bli en flock där du tar rollen som "signalgivare" och belönare, och hunden tar rollen som den som svarar på dina signaler och sedan får lämplig belöning. (Därför är inte heller klickerträning perfekt, för där ska ju hunden själv bjuda på beteenden. Klickerträning är fantastisk, oslagbar aktivering, men det är inte lydnadsträning...)

Ge hunden en bra anledning till att komma.
Avsnittet tog också upp en intressant aspekt som sällan nämns - att hundar ofta frågar "Varför?" och att de inte alltid nöjer sig med svaret "Därför att du ska få en belöning". Alla hundar ser inte inkallningen i sig som en prestation. Det gör ju inte vi heller! Om en person, kanske med hög status, kallar till sig en annan person, så skulle en del personer som kom bara fråga efter sin belöning, medan andra (med större integritet?) hellre vill veta: "Jaha, och vad vill du?"

Hundar är inte enkla "stimulus-respons-maskiner", där man kan "programmera in" beteenden. Nej, de ifrågasätter och vill ha ett socialt samspel med sin familj som... "makes sense". Alltså, som de förstår.

Hellre en lång stunds aktivering tillsammans än bara en godbit.
En stunds aktivering, t ex träning av några cirkuskonster eller lydnadsmoment, är en mycket större belöning för inkallning än vad "Duktig hund" + godbit är! Kalla också alltid på hunden om du ska åka till hundklubben eller till något annat skojigt (om inte hundstackarn är åksjuk).

Så när du ska göra något roligt med din hund - kalla alltid på den! Gå inte själv till hunden när du har en så fin belöning i beredskap!

(När jag skriver det här så står min valp Asta på bakbenen mot kontorsstolen och krafsar lätt med tassen på min arm och ser förväntansfull ut. Hon frågar: Kan vi inte göra något? Jag svarar med ett leende och en smekning och återgår sedan till skrivandet. Asta fick alltså svaret "Jag älskar dig, men nej, har inte tid just nu". Hon fick nog med uppmärksamhet för att snart göra ett nytt försök, särskilt eftersom hon är en företagsam valp, och då kanske jag ger henne en stunds aktivitet!)

(Avsnittet går att se på SVT Play i någon vecka till när detta skrivs. Sök på Gokväll och rätt datum.)
.

Socialisering i valpåldern ger en vuxen hund som du kan lita på.

2011-09-30T02:06:00.000-07:00

.
Fredrik Steen, "hundcoachen", är en av många i vårt land som sprider hundkunskap. Jag tycker att han har en bra syn på vikten av allmänlydnad, men hundsocialisering är inte hans starkaste sida. Han förespråkar på sin blogg denna metod när valpen vill ta kontakt med en annan hund på promenad. Filmen, och många andra filmer, är utlagda på Youtube. De flesta är trevliga och bra, men den här filmen tycker jag inte om!

http://www.youtube.com/watch?v=eZwfVAFKnSI

Filmen har något år på nacken, men Fredde försvarar den fortfarande i ett inlägg i sin blogg. Och då skrev jag ihop ett svar: (För den som inte vet så är Ice hans lille son)

"Jag tänkte inte skriva någon kommentar, men jag känner mig illamående och har en stor klump i magen efter att du återigen har lyft fram obehagliga hundmötesfilmen som någonting bra.

Visserligen säger du, utan att visa det i bild, att hunden får hälsa på och/eller leka med andra hundar - på ägarns villkor. Men om en hundägare följer det du gör och visar, och alltså nyper sin hund varje gång den vill hälsa på en hund på promenad, och hundägaren dessutom går SBK-kurs där hundarna inte får hälsa, då riskerar den hunden att bli undersocialiserad. Jag menar inte miljöträning, dvs att ta med hunden överallt. Jag menar att låta hunden få utlopp för sin nyfikenhet inte bara mot föremål utan mot levande varelser: Principen gäller inte alls bara andra hundar, utan också barn, färgade människor, katter mm. Inte bara vara nära, det räcker inte. Hunden måste få nosa, och helst leka också. De måste få "känna på". Först då vet man att osäkerheten är borta - den osäkerhet som du spär på genom att ge hunden obehag i samma ögonblick som den vill hälsa.

Däremot tycker jag inte att taget i kinden rent fysiskt är någonting att bråka om. Det tålde nog valpen utan problem.

Har du också som regel att Ice alltid ska undvika andra människor utom vid de tillfällen som du eller mamma är med och säger att det är OK? Som tur är kommer väl Ice få umgås med andra barn i både förskola och skola. Vilket inte hundar får göra, åtminstone inte på SBK:s hundkurser. Det är ingen skillnad! Du jämför gärna barnuppfostran och hunduppfostran. Men ge då valpen åtminstone en bråkdel av de lektillfällen som ett barn får, och behöver, för sin normala utveckling.

Jag håller med om att man ökar valpens intresse för andra hundar om man ofta låter den hälsa och leka. Den enorma vinst man dock får, är en hund som inte biter det objekt som den har fått leka med, vilket jag ofta har skrivit här. Valpen blir "vaccinerad mot hundbitskhet".

Och de dagliga promenaderna är ofta det bästa tillfälle som andra hundägare har att låta sin hund träffa på främmande hundar och lära sig att de inte är farliga.

Frustration är inte bra, och det kan leda till "aggressivitet", men frustrationsaggressivitet är inte farlig om hunden är socialiserad. Om kopplena går av så försvinner frustrationen och därmed aggressiviteten. Och du säger ju ungefär detta i filmen också.

Det finns en farligare typ av aggressivitet och det är främlings-aggressivitet. Den är värre! Och den kommer från främlingsrädsla.

Om du tänker dig vanliga svenska hundägare med svenska, helt normalt, lite oambitiöst uppfostrade sällskaps/familjehundar, så är deras hundar ibland ganska bra på att göra utfall och skälla, MEN de tillfogar ytterst sällan en annan hund en allvarlig skada! Och det beror på att de har fått hälsa och leka, men samtidigt har de fått ta lite för mycket egna initiativ vid hundmötena!

Låt valpen få umgås med många andra hundar, och lär den parallellt att lyda! Min valp, nu fem månader, kan komma på inkallning även när hon springer i full fart mot en annan hund! Det jobbade jag på först av allt. Sedan fotgående. Sedan "stanna kvar".

Din metod gör att valpen associerar den mötande hunden med obehag. Det syntes tydligt! Jag tycker att det är en bättre metod att lära valpen att bli duktig på lydnad vid hundmöte. Då blir ju hundmötet något positivt, för valpen kommer få belöning!

Och sedan när hunden blir vuxen, då är den nästan alltid mätt på hundkontakter och kommer att utveckla ett helt naturligt ointresse, kanske undvikande, mot andra hundar. Been there, done that! Då har man gått den NATURLIGA vägen! Och skyndat lite långsamt, och inte strypt valpens allra första kontaktförsök med en främmande hund! Vilket är helt galet, eftersom det skapar osäkerhet."

Så skrev jag alltså i inlägget på Fredde Steens blogg. Så tycker jag.

För jag har ALDRIG stött på, eller hört talas om, en hund som har bitit en annan hund till svår skada, om denna hund när den var valp fick leka och umgås på ett harmoniskt sätt med andra hundar, vuxna som valpar. Aldrig.

Man kunde byta ut namnet "valpsocialisering" till "bit-vaccinering" !

Den enskilt bästa åtgärden du som ny valpägare kan göra för din valp, är att gå en valpkurs där du i förväg försäkrar dig om att den innehåller praktiska träning i socialisering, och goda råd kring det. Tyvärr är de valpkurserna få (jag har dem förstås, men det finns fler som har). För du vill väl att din kanske osäkra valp ska växa upp till en trygg hund som du kan känna dig säker på inte skadar andra hundar? Då är nog inte nyp i kinden rätt väg. Socialisering är rätt väg.

Sedan finns det förstås fler faktorer som påverkar om hunden biter eller inte, som allmän stress, sjukdom, hårdhänt dressyr... men enligt MIG och mina erfarenheter så kommer alla dessa faktorer i andra hand. Nummer ett, det som ingenting kan bräcka, är om du har lyckats skapa ett flertal tillfällen under valptiden då din valp med glädje och självförtroende har vågat umgås och leka med "matchande", främmande hundar!

PS: Samma sak gäller förstås valpens umgänge med barn. Låt den få träffa barn. Kolla så att den inte är rädd för barn. Vänj den vid hur barn gör! Låt barn ge godis och leka med valpen...

Vilka levande varelser där du bor vill du att din valp ska kunna vara social och trygg med?
.

Gokvälls hundskola: Hund som jagar bilar

2011-09-29T13:36:00.000-07:00

.
Avsnittet den 20 september handlade om en boxer som jagar bilar. I viss hast skriver jag ner lite tankar om träningen.

Barbro sa att om hunden blev duktig på inkallning så kunde ägaren kalla in hunden till sig när hon hörde en bil på avstånd. Så de tränade inkallning. Barbro körde den vanliga träningen att hon lockade med godis och hundägaren skulle från ett annat håll på rent krav eller dominans få in hunden till sig.

Det är helt OK träning, och hunden blev också bättre på inkallning.

Matten hade ett ganska bra tonfall på rösten.

Så hunden lärde sig att lämna godis. Men när den kom i jaktstämning på allvar, då var det en annan femma. Den fick visst upp något spår och sprang av och an i skogen. Det tog låång tid innan den lyssnade och kom tillbaka. Hade hunden stött upp något vilt just då, så hade den varit borta en stund! Kicken som hunden får av en jakt är så stark att den bara tillfälligt kan korrigeras bort!

Jag tror att Barbro vet om det själv, att det var därför som hon inte valde t ex att låta bilar köra förbi och kasta påse på hunden när den visade intresse för en bil. Jag kan bara gissa att hon har försökt den metoden ett antal gånger med andra hundar utan att det har hjälpt.

Jag har inte mycket erfarenhet av att träna "jaktidioter" till hundar, men många experter menar att man måste ge hunden utlopp för sitt jaktbeteende på annat sätt och inte bara kräva och förbjuda. Skulle då detta sätt vara att hunden fick springa lös i skogen på det sätt vi såg, där den nätt och jämnt var under påverkan från ägaren? Mycket riskabelt!

Om träningen lyckas så hänger det på att ägaren lyckas kalla in hunden när hon hör en bil (och hunden kommer också att höra den!). Om hunden lyder och är framme hos ägaren, så kommer den sedan lyckas med att stanna kvar hos matte. Men om hunden inte lyder, ja, då blir det jaga av igen!

Matte skulle ha fått tips av Barbro att aktivera hunden där i skogen! Kanske gömma saker som den kunde leta upp? Hunden hade uppenbarligen en stark jaktlust (fast det var en boxer) och det måste den få utlopp för på något sätt. Det hunden en gång har lärt sig, och haft väldigt stort nöje av, det sitter kvar! Dvs jakt!

De hade kanske också kunnat träna på detta sätt: En bil står stilla med motorn på, föraren kanske även rusar motorn. Dvs de skulle ha tränat på exakt den retning som hunden har svårt för! Hunden är lös och skäller mot bilen. Matte kräver inkallning med sträng röst ända tills hunden faktiskt lyder. Och när den kommer så får den som alternativ kampa med någon leksak som matte bär på, som ett sätt att "få ur sig adrenalinet". Att bara äta godis är ju ganska trist! (Godiset som Barbro visade upp såg inte så jättekul ut heller.)

Hundens jaktlust kommer att finnas kvar och ägarens stränga röst kommer att få hunden att lyda bara om den är just i närheten och inte har hittat något spår eller jaktbyte av något slag... Hunden kommer även i fortsättningen kunna "blockera bort" mattes krav och välja det som för stunden känns roligast. Om Barbros enda råd var att matte ska bli strängare, då kommer hunden tycka att matte blir allt tråkigare, och den kommer då ibland våga välja bort sin matte. Matte måste kombinera den nyvunna strängheten med massor av aktivering och träning i skogen. Då kanske det kan fungera!

Jag hade velat se på "slutprovet" hur hunden var på lite avstånd från sin matte, fick höra en bil, att matte då lyckades kalla in hunden från lite avstånd och sedan körde bilen förbi utan en boxer efter sig. Men visst, de kom ju framåt. Men inte i mål!

De nämnde ingenting i slutet om hur det sedan hade gått, vilket alltid pekar på att resultatet inte var så bra. För om resultatet hade varit bra så hade programledaren velat tala om det.
.

Gokvälls hundskola: Ensamträning

2011-09-29T12:14:00.000-07:00

.
Den 13 september handlade Gokvälls hundskola om ensamträning - och burträning!

Barbro Börjesson rekommenderade träning med stängd dörr till buren, även om det var meningen att hunden efter avslutad träning skulle ligga i buren med öppen dörr. Barbro nämnde Jordbruksverkets regler, och de godkänner inte förvaring av hund hemma i stängd bur. Ett lagbrott alltså.

Jag har själv ensamtränat en del hundar och jag kan tala om för alla oroliga hundägare som läser detta att man INTE behöver använda sig av bur när man ensamtränar! Hundar föredrar inte alls en "koja" om de fritt kan välja. Jag har haft många olika hundar sovande här hemma, jag vet!

Buren som hundägaren hade var dessutom inte särskilt trevlig. Den var så liten att hunden inte kunde ligga ner ordentligt och sträcka på benen, och den var inte täckt, så det var mera fängelsekänsla än koja-känsla. En canvasbur är bättre, eller om man lägger över en filt över minst halva buren.

Men du behöver ingen bur! Träna hunden i stället att ligga i en vanlig hundbädd. Den bästa platsen att lägga hunden på, är hundens vanliga sovplats där den sover om natten. Om din hund får sova i sängen så vore faktiskt bästa platsen din egen säng. Även om jag tycker att alla hundar ska ha en EGEN säng, och sedan kan de få komma upp i sängen på morgonen och ge sin ägare en gosig start på den nya dagen!

En tydlig, avgränsad liggplats, där hunden sedan tidigare känner sig avslappnad och bekväm, är vad som behövs. Hunden bör i början inte ha tillgång till hela lägenheten, och framför allt inte kunna komma ända fram till ytterdörren. Låt hunden få vara i köket eller ännu hellre i sovrummet. Du kan också göra en hage av kompostgaller. Men en bur där hunden inte kan sträcka ut sina ben, en sådan liten plats brukar inte en hund frivilligt välja en längre stund - om den kan välja fritt.

Det är inte alls ovanligt att en hund som lider av separationsångest mår ÄNNU sämre om den blir instängd i en bur. Den känner sig fångad i en fälla och kan riva tassarna blodiga för att komma ut om den får en panikattack. Om jaktlabradoren hade haft lite starkare separationsångest så hade vi fått se detta.

Den största anledningen till att träningen fungerade var att de gjorde en liggplats trevlig, och att de insisterade lugnt och konsekvent på att det var just där som hunden skulle vara! Med en stadig komposthage runt bädden får man en liknande effekt, men hunden slipper vara instängd.

Hund i stängd bur är ett oskick och ska förekomma så lite som möjligt. Varken halvvilda "tamhundar", dingos, vargar eller liknande hunddjur sover i hålor eller lyor. Det är en stor myt! Det är bara amerikanarna som försöker rättfärdiga sitt enorma buranvändande med att "dogs are den animals". Sorry - det är de INTE! Det är BRA att vi i Sverige har genomskådat det här (de flesta av oss).

Väldigt viktigt i ensamträning är att man både långrastar och aktiverar hunden innan man går, och att man dessutom hinner planera in att man ignorerar hunden i kanske 15 minuter just innan man ska lämna bostaden. Redan där börjar separationen, och hunden hinner falla till ro efter aktiveringen.

Och man insisterar lugnt på att hunden är på sin liggplats och inte följer med till dörren när man ska gå.
Man ska ha en bestämd attityd och inte tycka det minsta synd om hunden. Säg hellre "Sov så gott!" än "Matte kommer snaart tillbaka..."

Man går först när man ser och hör att hunden "fogar sig" och slappnar av på sin plats, kanske lägger ner huvudet mellan tassarna. Då är rätt tidpunkt att lugnt lämna huset.

Men man kunde verkligen begära att ett SVENSKT hundprogram inte ska uppmana till brott mot svenska regler!
.

Jo, man FÅR säga nej till hunden!

2011-09-28T09:06:00.000-07:00

.
När jag ska hjälpa en hundägare som har en hund som gör något oönskat, som de inte har fått bukt med, så är det nästan garanterat ett ord som de aldrig har sagt till hunden, och det är ordet "nej".
Hunden som skäller och gör utfall får höra sitt namn, eller Kom, eller Tyst, eller Sitt eller något annat irrelevant kommando.

Svenska hundägare har blivit lite för bra på att genast begära ett alternativt beteende, mitt uppe i när hunden gör något annat med liv och lust.

Det funkar dåligt!

Man behöver i de allra flesta fallen först avbryta hundens felbeteende, sedan ge en ny instruktion.

Alltså:

Steg 1. Säg NEJ!! Eller möjligen "Sluta"! Tonfallet och din hela känsla ska vara bestämd, däremot inte ilsken, stressad, orolig, osäker. Bara väldigt bestämd. Träna dig att låta bestämd! Du föreslår inte, utan du ger en order, ställer ett krav på att hunden ska sluta med det den håller på med och lyssna på dig. Och det är det enda hunden behöver göra! Hejda sig och ge dig lite uppmärksamhet. That's it! Inget konstigt alls!

Ibland räcker det att säga Nej, och när hunden lyder och slutar, så berömmer du och sedan händer inget mer. Ibland passar det att låta hunden själv få välja fritt vad den vill göra i stället, bara inte just det där.

Eller så går du till Steg 2 - beroende på vad som tycks vara bäst i just den situationen!

Steg 2: Säg vad hunden ska göra i stället. Använd en tydlig, lugn och neutral eller positiv röst. Om hunden hoppade på en person så kan du låta den träna sig i att sitta för att hälsa i stället. Om den drog i kopplet så kan du välja att låta hunden bli duktigare på att gå fot.

Steg 3: När hunden gör det du vill - belöna! Belöna med både ditt gillande - och med godis. "Dubbel" belöning är ofta en bra sak. Om hunden blev lite för undergiven av ditt nej så behöver du "lyfta" den till glädje igen, och då hjälper både din uppmuntran och det konkreta goda godiset.

Var sedan alert och be hunden göra det positiva alternativet även innan den har hunnit göra fel. T ex säg "Sitt!" till hunden innan den har hunnit hoppa på någon. Kalla in den innan den har börjat skälla på den som närmar sig.

Men om du börjar träningen i fel ände, dvs direkt försöker få fram det önskade beteendet, utan att hunden först avbryter det oönskade beteendet, så kommer träningen gå saktare framåt eller inte gå framåt alls, det är min erfarenhet. Det behövs en kombination av "Nej" och "Bra", och där "Bra" förstås överväger.

Jag har otaliga gånger frågat hundägaren "Men varför ska den sitta? Varför ska den komma?", "Varför ska den titta dig i ögonen just nu?" osv. Man är inte rak mot hunden då. Man lurar hunden. Det man egentligen vill är ju att den ska sluta med något. Och enligt min erfarenhet så förstår hundar det väldigt bra! Sedan är det en annan sak att en hund kan fortsätta med sitt fel så länge den upplever att den tjänar på det. Hunden kanske får allra mest av t ex din uppmärksamhet medan den gör fel?

Hundar förstår "rätt" och "fel" - det vill säga, de förstår "lönar sig/funkar" och "lönar sig inte/funkar inte". Det som lönar sig kallar vi för "Bra" eller "Duktig", det som inte ska löna sig kallar vi för "Nej".

På den här punkten tycker jag ungefär som "hundcoachen" Fredde Steen, som också förespråkar allmänlydnad och att, som han skriver, man ska våga tillrättavisa hunden. Sedan håller jag inte med honom om andra saker, men man ska ju plocka från alla och inte heller köpa allt av någon.

Här är ett inlägg som Fredde har skrivit om saken:

http://www.fredriksteen.se/component/content/article/14-startsidan/192-myteridjurplageri-lurendrejeri-eller-aer-det-bara-okunskap#comments

PS Man kan också vänta ut att hunden slutar med felbeteendet av sig själv. Men många gånger fungerar det sättet inte så bra. Då är det bra att kunna ta till en brytsignal.
.

Fem nya filmer med Asta är upplagda på Youtube!

2011-09-22T11:25:00.000-07:00

.
Om du vill se filmer där min valp Asta leker med olika hundar så gå till Youtube och sök GunillasHundkurser! Till exempel det här klippet, som jag har döpt till "Tiken vet bäst, del 1"

http://www.youtube.com/watch?v=W-V4hPWSKMg
.

Tips: Köp hundgodis från grillen!

2011-09-09T12:48:00.000-07:00

.
Härom dagen köpte jag grillade fläskkarré i skivor från grillen i Hemköp.
Det var halva priset eftersom de snart skulle stänga. Fläskskivorna var lite hårda och torra, men just därför gick de att skära upp i många små tärningar, som blev ett utmärkt och även ganska hållbart träningsgodis.

Grillad kyckling är nog ännu godare om man har en kräsen hund, men de här små tärningarna var praktiska!
.

Gokvälls hundskola: Hund som hoppar på matte när den binds

2011-09-09T12:42:00.000-07:00

.
Denna gång var det en matte med en landseer? som hoppade på henne när hon band hunden vid en stolpe, vilket tydligen ofta behövdes.
I stort sett tyckte jag att träningen var OK (jo, faktiskt). Man märkte direkt att problemet var att matte var stressad och inte ställde lugna krav på hunden, vilket gjorde hunden otrygg och kanske även "klängig".

Bra knep att sätta hunden och sedan kalla in den till det träd där matte redan hade bundit kopplet.

Vid examensprovet var dock hunden lite hoppig igen innan matte med koppelryck fick ordning.

Såg du som läser detta vad det berodde på?

Jo, hon lät hunden gå före! Hunden lite grann drog henne till stolpen, nosandes i marken. Hon tappade då genast en del av sitt ledarskap.

Om hon hade tagit hunden i kort koppel och låtit den gå vid sidan (a la Cesar Millans stil) så hade det gått bättre.

Att hon sedan när hunden väl var bunden stod och såg "imponerande" ut såg lite roligt ut. Det hade kanske en viss effekt, men det viktigaste var ju hur hon närmade sig stolpen med hunden. Hon skulle ha andats lugnt och samlat ihop sig innan hon gick de sista metrarna fram till stolpen, och med hunden vid sidan.

Alternativt hade hon kunnat använda metoden de körde innan, som var framgångsrik, dvs hon kunde ha stannat och satt hunden några meter före stolpen. Sedan kunde hon ha gått före till stolpen med kopplet ute i dess fulla längd - och kallat in hunden med en självsäker röst och kroppsspråk. Hunden hade då i båda fallen gått till stolpen i "lydnads/undergivenhets-läge".

Sedan framgick det kanske inte så tydligt om hunden inte tyckte om att sitta uppbunden. Å andra sidan var den ju ganska självständig.

Men jag gillade avsnittet bättre än vanligt. Det var lite Cesar-touch över det hela.

(Ni kan se det på SVT Play fram till 6 oktober, Hundskolan börjar 18.30 minuter in i programmet)
.

Promenaden börjar med halsbandet

2011-09-07T02:49:00.000-07:00

.
Jag såg på Cesar igår kväll och lär mig nya saker varje gång. Som hur man sätter på ett halsband.
Tidigare har jag kört "hålla fram godbit genom halsbandet-metoden". Nu körde jag som Cesar gjorde. Och vad inträffade? Jo, hundarna, som annars brukar ha ganska bråttom ut, gick så lugnt och fint... Ändå öppnar jag inte en dörr utan att hundarna först är någorlunda lugna. Men detta var något extra.

Så lugn vid påsättning av halsbandet (eller selen) ökar chansen till en lugn promenad!
.

Gokvälls hundskola: Rädsla för golv

2011-08-31T14:27:00.000-07:00

.
Igår den 30 augusti var det premiär för Hundskolan i Gokväll. Det handlade om en mittelspitz som inte vågade gå på de hala golven hemma. Han kunde stå lugnt på golvet precis utanför mattkanten, det såg vi direkt vid presentationen av problemet, så hans rädsla var inte så stor. Men han vågade tydligen inte gå omkring. Husse hade då lagt ut mattor lite överallt.

Barbros lösning var att sätta ut hunden "i sjön" och låta den "simma iland" till en närbelägen "ö" där husse väntade. ("Sjön" var det hala golvet, förstås) Det är samma teknik som när man sätter ner en hund i en trappa där det bara är några trappsteg kvar att gå.

Vi fick se hur hunden upprepade gånger skyndade över "sjön" till "räddningen" hos husse, som oftast var på en matta. (Tur förresten att hunden inte halkade när den sprang!) Varför var inte husse ute på golvet?

Men hunden vande sig och gick snart ganska lugnt över golvet. Sedan ledde de hunden i koppel runt mellan "öarna". Sedan tog de bort alla små mattor, så att det bara var några stora kvar. Men hunden hade alltid mattan som sitt mål.

Jag tyckte att Barbro missade på en sak. Varför gjorde hon inte golvet trevligt - inte husse?

Men Barbro vill gärna lösa problemen genom att hunden ska komma på inkallning till sin ägare. Ägaren ska vara tryggheten, i Barbros filosofi.

Nu får vi se den lilla hunden skynda fort över golvet till husse/sin matta/godiset... Och Barbro berömmer och ropar "Titta, titta!" Eh, wow...

Träningen var väl ändå lite mer lyckad än avsnittet med hunden James rädsla för gräddvispen den 16 mars 2010 (se tidigare inlägg i bloggen om det).

Vad hade jag gjort då? Jo, jag hade först placerat den kopplade hunden på golvet, med familjemedlemmar runt omkring som stöd, och väntat tills den lugnade sig så pass att den tog emot läckerheter (typ leverpastej eller kyckling eller kattmat) som jag skulle först mata hunden med, sedan lägga på golvet vid hundens fötter.

Snart hade hunden klarat att följa ett godisspår längs golvet, kanske gjort av små klickar av mjukost eller leverpastej. Sedan kanske skicka hunden att hämta godbitar och tuggben utlagda på golvet.

Vi fick faktiskt aldrig se Elliott lugnt vara mitt ute på golvet. Och särskilt inte på egen hand. Varför skulle han själv gå omkring i huset utan husse efter denna träning? Jag tror att han kommer att ligga och vila på sina mattor även i fortsättningen.
.

Gillar eller ogillar du bygget av Väsby sjöstad?

2011-08-19T05:17:00.000-07:00

.
Här kan du visa vad du tycker: http://www.direktpress.se/viivasby

Frågan gäller främst för boende i Upplands Väsby tror jag.
.

Den balanserade allmänlydiga hunden är min favorit!

2011-08-16T00:05:00.000-07:00

.
I tisdags startade jag höstens första valpkurs och igår startade höstens första Nybörjarkurs i allmänlydnad. Jag har ännu inte tröttnat på att lära ut grunderna i allmänlydnad. Den duktigaste hunden är inte den som har vunnit titlar i olika tävlingar. Den duktigaste hunden är den som fungerar i vardagen! En hund kan förstås vara duktig på båda sakerna, men inte alltid.

En del människor älskar att tävla - antingen på utställningar eller i olika hundsporter - allt från rallylydnad till skydds och IPO. Men inte alla tävlingshundar är "balanserade". (Här lånar jag Cesar Millans uttryck, vet inte om han menar exakt samma sak dock) En balanserad hund är i mitt tycke en hund som är lugn, harmonisk, med låg stressnivå. Den går sällan i försvar, dvs blir rädd eller arg. Den är välsocialiserad, dvs van vid andra hundar, vid barn i olika åldrar, kanske vid andra djur. Den är miljötränad, dvs klarar stadsmiljö, trafik, olika ljud osv. Den är också så lydig och tränad att den sällan drar i kopplet, den kommer på inkallning och den kan följa sin ägare lös i naturen utan att på eget initiativ starta en olovlig jakt fast vilt dyker upp.

Hur man kommer hit beror förstås på dels hur mycket man uppfyller hundens grundläggande behov, och dels på hur mycket man tränar, och på hur man tränar.

Hur lång tid det tar att få en balanserad hund beror på hundens tidigare erfarenheter samt vilken ras och individ det är frågan om.

Det kan absolut vara kul med hundsporter. Jag gillar själv t ex cirkuskonster i allmänhet och tävlingslydnad.

Men det jag gillar bäst är att träna hundar att fungera i vardagen och medverka till att vi inte får olika rasförbud eller koppeltvång överallt. Att hunden accepteras som en omistlig del av vår mänskliga tillvaro. Vi behöver hundar för att må bra! Många som från början inte har varit hundintresserade har upptäckt hur mycket rikare livet blir när de kanske låtit sig övertalas av partnern att "bli med hund". Jag vill verka för att vi får mer acceptans för hunden, inte mindre. Genom att ständigt försöka lära mig mer om hur man på bästa sätt tränar hundar att bli "balanserade och lydiga", och sedan lära ut det till andra.

Jag menar inte att det är något fel att t ex ägna mycket tid åt att träna och tävla i t ex agility med en hund som inte gillar barn eller inte kan vara lös i skogen... All aktivering är bra, särskilt om hunden har mycket energi och högt aktivitetsbehov. Men själv uppskattar och beundrar jag träningsframgångar i allmänlydnad och harmoni i vardagssituationer mera än framgångar i hundsporter.

Boktips: The 100 Silliest Things People Say About Dogs

2011-08-07T16:28:00.000-07:00

.
För er som läser hundböcker på engelska så vill jag tipsa om en uppfriskande provokativ bok som gavs ut för något år sedan. Boken avlivar 100 olika myter om hundar och hundträning. Jag läste den på semestern och gillar den mycket!

Några anmärkningar i kanten kanske jag har. Författaren hävdar mycket bestämt att hunden inte är någon varg, att hundar inte är jägare och att inte bara pitbullterrier utan även amstaff som vuxna kommer att vilja slåss med andra hundar oavsett en god uppfostran och inte respektera underkastelsesignaler. (kanske i USA?)

Författaren har både god teoretisk utbildning, men har framför allt studerat hundars normala, vardagliga beteende varje dag i 14 år - något helt annat än vad t ex forskare gör. Så hon vet verkligen vad hon pratar om, och jag köper det allra mesta. Det stämmer med mina egna erfarenheter, t ex egna hundar och som dagmatte.

Boken har en i min smak mycket uppfriskande provokativ ton som säkert kommer att reta många - men antagligen stämmer det mesta som står där!

Några myter som avlivas är typiskt amerikanska, t ex Myt 85 "Det är bättre att slå hunden med en tidning än med handen", men de flesta myterna som avlivas är nog relevanta även för svenska läsare.

Boken rekommenderas! Vem vet om/när den kommer på svenska. Läs den nu - den är ganska lättläst! Och man har svårt att lägga den ifrån sig, så nyfiken är man på vilken nästa myt är som ska avlivas!
.

Biotips: Bridesmaids

2011-08-06T14:09:00.000-07:00

.
Upphaussad, men jo, filmen är rolig! Helt enkelt bra. Men se inte trailers innan du går och ser den. Låt det bli en överraskning.

Men det var bara några till i salongen i Sollentuna.

Ser svenskarna kanske hellre "Åsa-Nisse" och "Göta Kanal 3" och "Änglagård 3"...? Intelligenta komedier går kanske hem bättre i USA än i Sverige?

Så blev man kändis för en dag

2011-08-06T12:17:00.000-07:00

.
Får väl skriva några rader om att jag var med i Expressen för några veckor sedan - fast tyvärr inte i egenskap av hundinstruktör eller hundproblemskonsult, utan det gällde ett av mina andra stora intressen - näring och kosttillskott.

http://www.expressen.se/halsa/1.2504517/varning-for-kosttillskott

Jag var faktiskt med på löpet också, så jag skyndade snabbt förbi när jag skulle in i affären och handla den dagen. Varför de valde att ha mig i helfigur som dagens dragplåster är mig en gåta. Nåja, två fina hundar drar väl alltid folks blickar till sig. (Särskilt valpar är bra dragplåster! Massor av folk har sagt samma sak när Asta har kommit tultande: "Åå vad söt! Hur gammal är den? Vad är det för ras?")

Anledningen till att Expressen ringde upp var just denna bloggen! De hade hittat ett tidigare inlägg (som ni får leta upp själva) där jag skriver om hur jag blev hjälpt av just D-vitamin. De skulle skriva om kosttillskott, för och emot, och ville ha ett "ansikte".

En trevlig kvinnlig journalist gjorde intervjun på telefon (jag pratade på och hon noterade) och sedan kom en lika trevlig ung man ut och tog massor av bilder, med och utan hundar, med och utan kosttillskott i handen osv.

Jag tyckte att det var för en god sak. Det är nog en del svenskar som avskyr vintern och då kan en del av förklaringen vara att man lider av att få för lite ljus, dvs man får D-vitaminbrist. Undersökningar pekar på att väldigt många svenskar har låga nivåer av D-vitamin innan solen återvänder på allvar. Förrådet man lagrar upp från sommaren räcker inte till nästa vår. Och D-vitaminbrist kan orsaka, eller bidra till, många sjukdomar, bland annat cancer, det vet man numera.

Visserligen är det väl inte sunt att proppa i sig megadoser av olika vitaminer och tillskott... Jag har haft alldeles för många burkar från hälsokosten hemma! Och de flesta har jag nog inte känt någon effekt av, men D-vitaminet kände jag verkligen av!

Du som läser det här och är extra intresserad av det här med näring och näringstillskott för att hålla en god hälsa, till dig vill jag varmt rekommendera en toppenbra "bibel" som heter "Näringsmedicinsk Uppslagsbok". Den är skriven av Peter Wilhelmsson.

Min egen uppfattning är att det här med näring är ett lite försummat område i Sverige. T ex läkarna talar mer om att man ska sluta röka och att man ska motionera. OK, det talas om att man ska äta mycket frukt och grönsaker, och det är ju bra. Men folk vet inte att man borde äta jättemycket - för att få i sig all den näring som kroppen nog skulle vilja ha. Jag är övertygad om att många människor har näringsbrister. Folk lever på falukorv och potatis, eller köttfärs och pasta. Och så kanske en halv tomat till. Det håller inte!

För en god hälsa så är motion viktigt. God sömn är jätteviktigt. Men näringsrik mat är också jätteviktigt! Och just i fallet med D-vitamin så måste man under vinterhalvåret antingen 1) Åka till något soligare ställe 2) Äta flera hekto fet fisk varje dag eller 3) Äta kosttillskott med extra mycket D-vitamin. Kanske ca 60 mikrogram. Normalt dagsbehov anges till 7,5 mikrogram, men det kommer nog att uppjusteras. Tio gånger så mycket D-vitamin är inte alls skadligt, visar ny forskning - tvärtom skyddar det mot många sjukdomar.

Testa själv när vintern närmar sig, du som tycker att mörker är deprimerande!

Men det här med D-vitaminbehov är säkert också väldigt individuellt. Det finns nog lika många människor t ex i Norrland som inte alls lider av mörkret. Fast å andra sidan kan det delvis bero på att snön stannar däruppe, snö som reflekterar solen och lyser upp! Det är kanske värre längre söderut, där det inte alltid är snö på marken under vintern?

En reflektion till: På landet, dvs sommarstället, var det regniga eller molniga dagar. Så kom solen äntligen fram! Några grabbar i 11-årsåldern var på besök. Fast solen sken ute så satt de inne och spelade spel på sina mobiltelefoner! När jag var liten så var vi mest utomhus när det var soligt ute, utom kanske när det var som hetast. Men det var då. Dagens teknikfrälsta ungdomar riskerar nog tidig benskörhet. Skelettet måste ju ha D-vitamin för att lagra in kalk.
.

NU ska det vara lättare att kommentera!

2011-08-05T14:25:00.000-07:00

.
Jag lyckades hitta en hjälpsida om kommentarer på engelska. Och ändrade en till inställning. NU ska det fungera - åtminstone fungera bättre - att kommentera! Puh... Så nu hoppas jag bara att få in kommentarer!
.

"Loss" är bra att ha

2011-08-01T09:37:00.000-07:00

.
Min valp Asta hittar allt möjligt. Och det är inte alltid jag hinner ta det ifrån henne. Vad göra? Jag började träna "loss"!

Nu är Asta ingen labrador som sväljer precis allt, men hon är förtjust i kadaver av olika slag.

Katten Tusse lämnar möss och sorkar på gräsmattan med jämna mellanrum. Ser jag Asta rulla sig på gräsmattan så vet jag att det ligger en död gnagare under. Men en dag när hon fick se mig så vips så svalde hon musen! Fort gick det. Jag försökte få tag i svansen, men hann inte. (Musen spydde hon upp drygt ett dygn senare)

Annan görja åker också fort ner. Inte bra.

Så fick jag min chans. Asta hade hittat ett fiskskelett på gräsmattan intill havet (vid sommarstället). Det kunde hon inte svälja med en gång. Hon gnagde på det i stället. Jäklar, jag hade bara torrfoder med mig, men det fick duga. "Loss!" sa jag och trugade med torrfodret rakt under nosen på henne. "Loss!" vädjade jag igen. Motvilligt släppte hon. Jag berömde och belönade förstås!

Sedan stoppade jag tillbaka fiskryggraden i hennes mun igen! För här ska tränas! "Loss!" sa jag igen och visade mitt eget godis. Och nu gick det fortare att få henne att släppa. Fjärde gången ville hon inte ta det längre i sin mun. Hon var bara intresserad av torrfodret.

Vi lämnade fiskskelettet och gick hem.

Strax därpå behövde jag lämna Asta och min andra hund Draka hemma på mitt rum. När jag kom tillbaka så var smågodiset borta, som jag hade köpt tidigare. Utom godiset med papper på, det fanns kvar! Påsen låg på ett bord. Asta kunde ju inte hoppa så högt? Men hon visade mig hur det hade gått till - hon hoppade upp på bordet via stolen som stod lite utdragen!

Vid nästa promenad sprang hon raka vägen till fiskskelettet.

Fast efter tre stycken "Loss!" så släppte hon det rakt ner på marken, och fick sin belöning. Efter ett enda träningstillfälle!

Och när hon hittade nästa sork som Tusse hade lämnat, så sprang jag in efter lite kyckling och lyckades byta till mig sorken!

Det går framåt!
.

Kan en labrador tränas till kamphund?

2011-08-01T08:56:00.000-07:00

.
Jag läser i lokaltidningen att en dvärgpudel blev svårt skadad, först av en schäfer, sedan av en pitbull. Dvärgpudels ägare säger "Jag vet att pitbull kan vara världens underbaraste, det är ägaren det är fel på!" Ja, det är sant att det främst är ett ägarproblem - men inte bara.

De flesta hundägare är inte riktigt medvetna om att hundar måste lära sig hur man umgås med andra hundar. Det finns inte instinktivt i hundar. Hundar måste få träffa andra hundar när de är valpar och unghundar. Annars lär de sig varken bithämning eller sociala spelregler. Ungefär som att somliga fåglar inte lär sig sjunga om de inte får höra föräldrarnas sång.

Och för somliga raser är detta extra viktigt. Det gäller de raser som avlas/har avlats för - att bitas! Och att ha stor kamplust dessutom.

Jag menar de olika staffe/bullterrierna, men också - i viss grad - brukshundar som rottweiler, malinois och schäfer. De har alla förmågan att kunna bita ihjäl en mindre hund. Det kan hända om de blir dåligt socialiserade som små, och sedan görs arga genom frustration eller korrigeringar. De vill gärna hälsa på den andra hunden, eftersom hundar är sociala djur, men de får inte, utan hålls i riktigt kort koppel. Då känner de sig frustrerade. De kanske till och med blir korrigerade t ex med koppelryck. De associerar då inte koppelrycket till sitt eget beteende, utan till - den andra hunden!

Nu ska det till en hel del av sådan här felbehandling innan någon av de här raserna faktiskt blir farliga för omgivningen, men min poäng är att det trots allt går snabbare än om det var frågan om de flesta andra raser.

Om t ex kamphundarna nu är likadana i psyket som t ex en labrador, varför har inte "buset" labradorer i stället? Kamphundarna är annorlunda. Det är därför de är förbjudna i många länder. Jag förespråkar inte rasförbud, men jag förespråkar att den som köper t ex en amstaff för att visa att de minsann är likadana som andra hundar om de bara får en normal uppfostran, ska tänka en gång till. Alla som äger en kamphund måste vara extra noga med att socialisera sin hund tidigt med andra hundar och extra noga med att gå på bra, positiva hundkurser.

Bithämning är alltså extra viktigt att lära de raser som somliga människor avlar för att de ska vara bra på att bitas och ha god kamplust. Och bithämning lärs ut bäst av andra hundar - medan valpen har sina vassa små mjölktänder kvar.

Om alla tänkte på detta (dream on!) så skulle hundar inte bita ihjäl andra hundar.

TILLÄGG i efterhand:

Mina personliga erfarenheter av kamphundsrasers beteende i umgänge med andra hundar är GODA - men bara i de fall där ägaren har lagt ner stor möda från början på att socialisera och träna sin hund, positiv träning utan hårda metoder men icke utan ett visst mått av bestämmande. En sedan valpåldern välsocialiserad amstaff med en bra, riktigt hundkunnig ägare, och där jag själv gör en positiv bedömning av hundens språk och beteende, tvekar jag inte att släppa för lek med andra hundar på mina kurser och hundpromenader.

Däremot är det svårare att rehabilitera en vuxen kamphund. (Tydligen kan Cesar Millan detta och det är en av orsakena till att jag är intresserad av vad han har att säga om hundar.)

Och jag kan ha en förståelse för, och delvis hålla med om, det som sägs i den här artikeln:

http://www.brukshunden.se/?c=nyheter&i=las_artiklen&n=debatt:_farliga_hundar

Vad tycker du? Vad är dina erfarenheter?

Jag är särskilt intresserad av om du har varit med om någon hund av kamphundstyp som i vuxen ålder har attackerat och allvarligt skadat andra hundar, fast du är helt säker på att den ofta som valp och unghund fick hälsa på, umgås med, leka med andra hundar av många olika raser, på ett klokt och bra sätt? (Inte bara röja hela dagarna med en annan kamphund, så att de triggade varandra)

Min åsikt är ungefär så här:

1) Man kan lita lika mycket på en hund av kamphundstyp som på en annan hund, vad gäller umgänge med andra hundar - OM, säger OM, ägaren har lagt ner STOR möda på god socialisering och god träning från tidig ålder.

2) Eftersom de flesta svenskar inte fattar hur mycket jobb som krävs, hur mycket energi de har och hur viktig socialiseringen är, så ska bara de allra mest "frälsta" ha en kamphund. De är inte vanliga familjehundar, inga Svensson-hundar.
.

När hunden nyper eller nafsar någon bakifrån

2011-08-01T08:12:00.000-07:00

.
Om en person som är osäker på hundar (främst manliga personer) kommer och hälsar på så vill Draka gärna zooma in när de går förbi och ge dem ett litet, litet nafs i vaden. De flesta bryr sig inte, och då slutar Draka. Men brorsan reagerade annorlunda.
Fan, hon bet mig! Koppla hunden! Hon är ju farlig! - så var hans reaktion. Brorsan menar att han inte är hundrädd. Fast det är han. Han undviker Draka och vill inte ha med henne att göra. De har aldrig hälsat. Hon har aldrig fått nosa på honom. Hon tycker att han är skum! Antagligen har hon dåliga minnen av män från sin tid i Polen också (Draka har varit på två olika hundstall i Polen och kom sedan till Sverige).

Det här blev en utmaning för Hundpsykologen! Både för att det handlar om både känsla och beteende, och för att den inblandade inte vill vara med på träningen.

Vill man ha bort ett beteende, så ska man se till att det inte lönar sig. Det kan ske antingen genom att hunden får någon sorts korrigering, eller helt enkelt inte får någon vinning.

Beteendet kan inte ignoreras bort. Brorsan reagerar varje gång, fast hon nafsar löst. (Fast jag var inne på att ändra på brorsans känsla genom att erbjuda honom 20 kr varje gång Draka bet honom, men det ville han inte)

Korrigering då? Brorsan ville ju helst inte behöva göra något över huvud taget. Skulle jag ropa "Nej!" el dyl när hon zoomar in med nosen? Pappa kör lite den varianten.

Vill man ändra på en känsla, t ex förändra Drakas negativa känsla mot brorsan till något mer positivt, hur gör man då? Han vill inte låta henne hälsa och han vill inte ge henne något godis.

Det visade sig att brorsan var villig att ha en liten duschflaska på sig. Och han fick lov att gå med på en träningsstund. Första träningen gick ut på att brorsan skulle få kontroll - känna sig mer säker och bete sig mer säkert. Vi var i köket på vårt stora sommarställe. Jag instruerade: "Säg på ett lugnt och bestämt sätt "Bort! Bort!" och gå sedan rakt emot henne, sikta med duschflaskan och spruta så att hon flyttar sig undan."

Draka flyttade sig genast undan och brorsan avstod från att spruta vatten, han tyckte inte att det behövdes.

"OK, sa jag, gör samma sak utan flaskan då. Bara peka med handen. Hon ska flytta sig ur vägen när du ska fram."

Det gick också bra.

Metoden hade viss framgång. Men en gång tyckte brorsan att hon kom för nära och måttade en spark så att Draka blev tydligt rädd. Jag blev upprörd. "Vad då, hon skulle ju lära sig att hålla sig undan!" sa brorsan.

"Ja, men du skulle inte skrämma hunden! Du skulle bara på ett lugnt och bestämt sätt hävda din kroppszon!"

Efter det (inklusive min upprörda reaktion!) så blev Draka så osäker att hon kunde skälla även när andra i familjen eller släkten dök upp (som också fanns på sommarstället).

För orsaken var ju att Draka var osäker på brorsan, och nu hade hon fått anledning att vara ännu mer osäker. Suck!

Men det gick ändå att vända, och det fort. Jag insåg att här måste vi satsa på att förändra Drakas känsla! Jag gjorde så här.

Så fort Draka såg brorsan eller han var i närheten, eller så fort hon hörde hans röst, så gav jag henne helt enkelt godis som jag alltid hade på mig. Ibland sa jag också glatt typ "vad roligt med brorsan!" och testade att busa lite med henne och rufsa om i pälsen och försöka "lösa upp" hennes spända försvarsattityd. (Du som läser kan googla på "jolly routine" om du vill)

Succé! Efter några få dagars träning med godis och glädje så var hon tyst och avslappnad fast brorsan var nära!

Ja, det är bra att ha en hund med små problem här och där. Man lär sig ju inte att lösa problem om det inte finns några.
.

Hundmedborgartestet en bra grej - snart även i Upplands Väsby!

2011-07-17T12:03:00.000-07:00

.
USA har sedan många år ett mycket populärt test som heter Canine Good Citizen Test. Där ska hunden klara av olika vardagslika situationer och blir sedan en "god samhällsmedborgare" (tillsammans med den människa som gjorde testet). Jag gjorde testet i dag med min hund Draka och hon klarade det! Stolt matte! Och dessutom blev jag testledare i helgen! Så även DU kommer att kunna göra testet med DIN hund hos mig i Upplands Väsby från hösten och framåt!
.
Detta är alltså vad jag har ägnat mig åt i helgen.

Framför allt har jag blivit testledare. Vi var en grupp instruktörer och hundpsykologer som hade samlats och vi fick lära oss bakgrunden till Hundmedborgartestet samt de olika momenten som ingår och hur de ska bedömas för att ekipaget ska bli godkända i varje moment.

I testet ingår, i korta drag:

att en person utan hund ska kunna hälsa på hundägaren och sedan kunna klappa hunden
kunna hantera hunden, titta på tänderna mm.
Hunden ska kunna följa sin ägare i löst koppel
Hunden ska kunna sitta, ligga, stanna kvar samt komma på inkallning.
Hunden ska kunna möta en annan hundägare utan att vilja fram mot den andra hunden.
Hunden ska kunna gå förbi andra personer som står nära.
Hunden ska inte reagera överdrivet på vardagliga ljud och synintryck.
Slutligen ska hunden kunna vänta lugnt medan ägaren går utom synhåll och är borta i tre minuter. Då hålls hunden vanligen i kopplet av testledaren, som då blir lite sällskap.

Jag planerar att starta en kurs i höst för dem som inte har tränat så mycket tidigare med sin hund, som direkt syftar till att hunden efter avslutad kurs ska klara testet.

En annan mycket bra kurs att gå är min etablerade 8-träffarskurs Allmänlydnad Steg 1. Här ingår nästan alla testmoment, utom ljud- och synintryck samt att ägaren är utom synhåll i tre minuter.

Möjligheter till träning och testning kommer i höst. För dem som redan tidigare har gått Allmänlydnad steg 1 så planerar jag en kort kurs på två eller tre träffar, där vi repeterar gamla moment, går igenom de nya momenten och sedan sista träffen får varje deltagare göra hela testet "på skoj", medan de andra deltagarna fortsätter att träna på det de behöver.

Jag kommer att sätta ut ett eller ev två datum då det är möjligt att göra testet "på riktigt" med sin hund hos mig i Upplands Väsby. Testet kommer att kosta 250 kr att göra.

Den som vill kan också lära sig reglerna på egen hand, träna på egen hand och sedan göra testet. Men då är risken större att man inte blir godkänd. Ungefär som när man tar privata körkortslektioner.

Mer info kommer så småningom. Nu ska jag först ha två veckors semester. I augusti börjar jag detaljplanera.

Testet med Draka.Mot slutet av söndagen så fick vi som ville gå testet med våra egna hundar och jag testade då Draka. Jag var ganska säker på att hon skulle klara, men helt säker kan man aldrig vara. Och när hon skulle göra momentet att följa mig i löst koppel så betedde hon sig underligt, ryckte till med tassarna, stannade, ville inte gärna sitta osv. Som tur var förstod testledaren före mig vad som var problemet: Myror! Och Draka är en känslig varelse... Sedan gick det bättre igen.

PS! Du kan läsa mer om Hundmedborgartestet här!
.

Tips på bra valpkurs i Storstockholmsområdet önskas

2011-07-12T09:44:00.000-07:00

Jag har börjat leta efter en riktigt bra valpkurs att gå med Asta i höst. Du som känner till någon extra bra valpkurs får gärna tipsa. Jag har dock några önskemål/krav. Det ska ingå social träning med andra hundar och kursen ska inte heller handla bara om klickerträningsmetodik. Och instruktören ska ha många års erfarenhet.

Drag i kopplet är främst ett "motståndsproblem"

2011-07-12T01:18:00.000-07:00

.
En hundpsykolog sa att när hunden drar i kopplet så är det ett energiproblem. Motiveringen var att hundar ju ofta, som bekant, drar mindre på vägen hem än på de gör på vägen ut. Och visst - det viktigaste är att hunden får motion. Cesar Millan låter en hund dra honom på rollerblades om den uppenbarligen har fått för lite motion. Men de flesta svenska hundar får nog tillräckligt med motion. Det handlar snarare om två andra problem - framför allt ett "motståndsproblem" samt, i andra hand, ett "relationsproblem".
Hunden som drar i kopplet gör det för att den tjänar på det. Så kan man allra enklast uttrycka saken.

Hunden är full av energi, den vill därför röra sig framåt - och får också komma framåt, om den bara tar i lite extra!

Hundens kamplust lönar sig, detta att den "tar i extra". Kamplust vill vi nog gärna belöna i andra sammanhang, men kopplet ska hunden inte kämpa emot. Om inte syftet med träningen är att hunden ska dra, förstås!

Den vanliga familjehunden ska lära sig att det inte lönar sig att ta i extra, inte mot ett koppel i alla fall. Bara när den slakar kopplet så får den gå igen. Varje gång hunden börjar dra, så ska du alltså stanna och stå helt stilla, även hålla armen stilla (mot din kropp). Ge hunden tid att upptäcka att det inte lönar sig att kämpa emot, men däremot lönar sig att ge efter. Ge efter-beteendet ska förstärkas gång på gång.

Processen kallas negativ förstärkning. Negativ förstärkning är inte särskilt negativ. Ordet "negativ" har faktiskt en annan betydelse, dvs "ta bort". Negativ förstärkning = Hundens beteende gör att något dåligt tas bort - i det här fallet "känslan av spändhet". Hunden lär sig att ta bort det spända kopplet, samt att även under gång hålla kopplet slakt. Hundar gör alltid bara det de tjänar på.

För att göra övningen ännu mer effektiv så behöver du inte vänta på att hunden ska börja dra. Nej, du kan själv börja dra i kopplet! Taskigt? Mjaa, men då lär sig hunden ännu snabbare! Lättast är att börja träna när hunden är stilla. Segdra lätt i kopplet så att det blir spänt, samt obekvämt för hunden. Dra det t ex rakt ut åt sidan. Nu kickar antagligen hundens "motståndsreflex" in. Det är den reflexen som hunden ska övervinna. Stå bara lugnt och vänta tills hunden tar några steg åt samma håll som du drar kopplet, så att kopplet slaknar.

Du kan också dra hunden mot dig. Snällast är förstås att inte släpa på hunden (framför allt inte i början av träningen!), utan bara låt kopplet vara långt - och spänt. Stå stilla och avvakta. Stirra inte på hunden. Locka inte på den! Låt den använda sin hjärna. Den ska lösa problemet själv! Jag brukar dock hellre vända ryggen till ifall jag drar hunden mot min riktning. Min tanke är att jag inte vill att hunden ska se på mig samtidigt som den upplever ett motstånd. Jag behöver ju inte se på hunden - precis som hunden så känner jag när den gör rätt, dvs när motståndet i kopplet upphör.

Samma princip är verksam när hunden hamnar på fel sida av en lyktstolpe. Stå stilla och låt kopplet vara långt och spänt och ge hunden tid att lösa problemet.

Inlärningen går ännu fortare om hunden efter den negativa förstärkningen (dvs lättnad från spändhet) dessutom får positiv förstärkning. I så fall ger du även godis när hunden slakar kopplet. (Ge godiset i "rätt" riktning, så att kopplet slakas ännu mer) Hunden får en dubbel förstärkning, dubbel vinst.

Straff? Korrigering? I stället för att jobba med förstärkning så kan vi välja att jobba med motsatsen - dvs korrigering, eller det som i inlärningspsykologin kallas för "straff". En liten skillnad finns dock. Jag tolkar "korrigering" som att man dels bestraffar fel beteende, dels hjälper hunden till rätt beteende.

Vid träning med straff ligger fokus på vad hunden inte ska göra - i det här fallet dra i kopplet. Eller snarare - den lär sig vad som händer efter det att den har gjort fel. Vilket kanske leder till att den slutar göra fel, kanske inte. Straffet måste vara avskräckande för att hunden ska undvika det beteende som ledde till något obehagligt. Men hundar har svårt för att ändra sitt beteende genom bestraffning. De är mer programmerade för att undvika den plats där bestraffningen skedde, eller undvika den person (eller hund) som utdelade obehaget. Straff fungerar dåligt som en ren "beteende-förändrare".

Det är därför som elhalsband för hund inte är tillåtna i Sverige, medan elstängsel för hund faktiskt är tillåtet. Det är lätt för hunden att förstå att ett stängsel "sticks". En taggig buske sticks. Djur kan stickas, sparkas och bitas. Bäst att hålla sig undan! Men att det gör ont "om jag gör så här" - det är svårt att förstå!
För att hunden ska ha en chans att förstå, så måste straffet genast följas av lättnad (negativ förstärkning). Dvs koppelrycket drar hunden åt rätt håll, så att den genast efter koppelrycket känner att "här, närmare min ägare, är den trygga platsen".

Jag tror att den största nackdelen med ett korrigerande koppelryck (som vi förutsätter inte skadar hunden) är, att det är föraren som flyttar hunden bort från motståndet. Men det är ju hunden som ska lära sig att minska motståndet. Gör inte jobbet åt hunden! Då lär den sig inte ordentligt. Den lär sig bara att "det är säkrast att hålla sig nära min ägare, då kommer inga läskiga ryck". Och det är inte rätt lärdom.

Du kan efter några få veckors daglig konsekvent träning ha lärt din hund att hålla kopplet slakt, om du bara stannar och själv låter den, i egen takt, upptäcka varje gång att den ska ta bort det lilla motståndet genom att flytta sig närmare föraren, för att få gå vidare (och gärna få beröm och godis också, då går inlärningen ännu fortare)

Obs! Denna träning att inte dra i kopplet kan inte utföras med ett rullkoppel. Använd ett vanligt koppel!

Däremot är det inte helt nödvändigt att ha halsband på hunden. Det kan gå med sele också, om hunden är fysiskt känslig.

I andra hand är dragande i koppet också ett "relationsproblem" och kanske också ett "följarproblem".

Detta ämne förtjänar ett eget inlägg, som kommer snart i bloggen!
.

Ignorera mera - när hunden skäller nervöst!

2011-07-07T01:00:00.000-07:00

.
Ignorering är en metod som borde användas oftare. En trygg ledare reagerar inte på hundens påhitt. Min hund Draka har alltid skällt när det ringer på dörren, där hon både försöker larma mig och blir allmänt osäker och skärrad. I ett annat inlägg har jag beskrivit olika åtgärder jag har provat.

Sedan såg jag en repris på ett avsnitt med Cesar Millan. Det var någon liten hund där som inte sprang fram mot dörren när besökare kom, men som skällde med ett gällt, högt tonfall (och även kunde bita besökarna!). Receptet var i stort sett ett enda: Alla människor, både ägare och besökare, skulle vara framför allt lugna, och visa ledarskap inte genom att korrigera utan genom att ignorera. Nervositet och osäkerhet kan ju inte korrigeras bort. Ingen människa fick titta på hunden eller säga något till den.

Det gick strålande bra.

(De kickade inte hunden i sidan en enda gång! Sorry, nu retas jag med dem som inte gillar Cesar)

Jag har inte fått bort Drakas larmande med varken godis, platsliggning eller korrigeringar av olika slag.

Den korrigering som fungerar bäst är nog ändå Cesars "Tschh!" Den kan jag ta till.

I övrigt inser jag att jag sänder ut fel känslor. Jag kan hoppa till om det oväntat ringer på dörren. Och sedan blir jag irriterad när Draka börjar skälla. Och Draka fortsätter att skälla, för hon speglar mina känslor. Jag ska jobba på att totalt ignorera henne, bara låta henne vara, och känna mig alldeles lugn när jag går till dörren och öppnar. Det tror jag är den långsiktigt bästa lösningen.

Och jag kallar denna metod inte för en "mjuk" metod. Jag kallar det för en ledarskapsmetod. Du ses som ledare av hunden bara om du känner dig lugn, trygg och säker. Och när någon kommer till revirgränsen, någon som hunden inte ens ser vem det är, då måste någon ta ledarskapet.

Nu är det inte många som ringer på under sommaren, men lite träning kommer det bli ändå. Det ska bli spännande.
.

Ignorera mera - när valpen kissar inne

2011-07-07T00:07:00.000-07:00

.
Jag trodde att jag kunde ha kvar mattorna hemma. Jag passar ju på valpen hela tiden och det är jättelätt för den att gå ut till gräsplätten på baksidan. Och denna härliga årstid dessutom. Jag berömde varje gång valpen kissade ute och sa AH! och lyfte ut den varje gång den ville sätta sig inne. Det funkade inte så bra.

Asta kissade lika gärna inne på den härliga, sugande mattan som i gräset utanför. Ändå låg det inkissade tidningar vid altandörren. Hon kissade även på tidningarna ibland och då berömde jag förstås.

Jag började ha henne i en stor tygbur bredvid min säng under natten, och tog ut henne när hon gnällde. Hon var tyst i sin bur efter första natten, men gillade inte att vara där. Men jag kunde sova lugnare och inte mötas av nya kissfläckar på mattan på morgonen, eller bajs. Min tanke var "Så fort du känner dig nödig, så gör du något ljud, och då bär jag genast ut dig till gräsplätten där du har kissat och bajsat så många gånger redan".

Tyvärr gick introduktionen till buren lite för fort också. Jag började ploppa ner torrfoder genom tygluckan i taket och då accepterade hon den lite bättre.
Men Asta fortsatte att kissa på mattorna ibland. Och fläcken gick ju inte att få bort helt och hållet (om inte du kära läsare har något bra tips, förutom att tvätta hela mattan försts). Efter den kanske 15:e s k "olyckan" insåg jag att jag hade varit för ambitiös, att hon faktiskt inte ens hade fyllt 10 veckor och att även om uppfostran i övrigt gick utmärkt så måste jag följa samma råd som jag brukade ge mina egna valpägare på kurs:

Valpsäkra huset - bort med mattorna!

Nu kan jag slappna av igen. När Asta kissar på det bara golvet så bara ignorerar jag och går sedan dit och torkar upp. Och jag kan få bort allting, så att det inte är lockande att kissa där igen. Asta kommer märka att det inte är lika trevligt att kissa på ett ej uppsugande underlag, och hon kommer även i fortsättningen få beröm när hon kissar ute (kanske godis också).

Dessutom kan jag nu åter låta luckan till buren stå öppen igen. Jag planerar (i dag?) att klickerträna henne till att gå in där frivilligt. För det kan ju vara bra att hunden lär sig att kunna vila i en bur, även om jag normalt aldrig använder mig av bur. Det är bara för några månader sedan som jag köpte en stor canvasbur på Blocket. Innan dess har jag aldrig ägt någon (utom transportbur till katten vid resa)

Asta börjar redan kunna gå i koppel, komma när jag ropar, förstå att hon ska vänta och ta ögonkontakt innan hon får sin mat, med mera. Men när det gäller rumsrenhet så måste den överambitiösa hundtränaren vackert skynda lite långsammare!

(Fast det tog ändå bara en månad för Teista, min förra isländska fårhund, och då var det ändå december och jag bodde tre trappor upp!)
.

Bästa övningen för en bättre relation med valpen

2011-07-06T14:17:00.000-07:00

.
Jag har kommit på det antagligen bästa sättet att stärka relationen med en valp, så att den älskar en ännu mer och blir ännu tryggare och vill vara med en ännu mera!

Är det att sova med valpen i sängen? Är det att ge den mycket beröm och godis? Är det att leka och busa mycket med den? Är det att aldrig säga nej, aldrig vara obehaglig på något sätt?

Nej, även om allt ovan kan ha ett stort värde så är det detta jag tänker på: Lugnt gosande!

Ligg raklång på golvet varje dag och bara gosa försiktigt med valpen. Stryk den sakta med handflatan överallt, gång på gång. Och låt valpen gosa med dig. Låt den både slicka och bita dig i håret, i näsan, i fingrarna, överallt. Säg inte ifrån - bara om den biter riktigt hårt, så att det verkligen gör ont. Då skriker (eller piper) du till - inte så högt att valpen blir rädd, bara så att den förstår att det gjorde ont på dig. Antagligen får du då en slick som betyder "förlåt!"

För självklart har även valpar, precis som vi och andra djur, spegelneuroner.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Spegelneuron

Lycka kan vara att gosa med en valp, och känna kärleken och samhörigheten växa...

PS Jag har inte tänkt så länge på just detta, men antagligen fungerar samma övning även på vuxna hundar. Och då slipper man förstås betten, det kan vara en fördel. Men en liten nackdel är att vuxna hundar generellt sett inte är i lika stort behov av fysisk kroppskontakt för att känna trygghet och samhörighet som valpar är. Eller där kanske jag har fel...? Man ska absolut gosa mycket även med sin vuxna hund! Även om man också får ta hänsyn till att det finns skillnader mellan raserna. En retriever eller amstaff är mycket gosigare än en... säg akita inu, eller somliga terriers.
.

Asta har blivit alfarullad!

2011-07-06T13:51:00.000-07:00

.
Alfarullning, det är när man välter hunden på rygg (eller på sidan) för att lära den vem som bestämmer. Och nu har min lilla valp Asta (10 veckor) blivit vält på sidan. Tre gånger har hon blivit nerbrottad och fasthållen tills hon låg alldeles stilla.

Av min katt Tusse. En hittekatt som ser ut som en grå norsk skogskatt och än så länge är ungefär lika stor som Asta.

När Asta hoppade runt Tusse och skällde lekuppfordransskall så jo då, Tusse sprang fram, slog sina framben om hennes framkropp (området mellan Astas bog och hals) och lade ner henne på sidan. Sedan låg han och höll henne i en fast omfamning. Asta vågade inte annat än att ligga stilla och då släppte Tusse genast.

Asta går inte av för hackor, så Tusse måste upprepa det hela två gånger till innan hon nöjde sig med att vara en meter ifrån och hålla sig lugn.

Sedan släppte jag ut Tusse, så att han slapp träna mer...

Jag satt vid datorn och såg på från nära håll, men hann inte hämta kameran. Efter tredje omfamningen fick jag fatt i kameran och började filma, men då var det över. Men det såg väldigt roligt ut.

Tusse är en väldigt klok katt. Han har ett väldigt stort hus, en kolonistuga, där jag kommer och hälsar på varje dag. Om jag inte kommer, och han blir hungrig, så går han hem till min lägenhet för att proviantera. Det är inte så lång väg. Tusse brukar också sitta ganska nära och titta på när jag hjäper någon hundägare med träningen. Även om hunden gör utfall så sitter han kvar, utstuderat.

Cesar Millan pratar ofta om att en katt mycket väl kan behärska ("bli dominant över") en hund. Det spelar ingen roll vilken art det är. Jag är övertygad om att Asta kommer att visa undergivenhetssignaler mot Tusse i fortsättningen i stället för att se honom som antingen jaktbyte eller lekkompis. Katter är ju egentligen, som alla vet, överlägsna hundsläktet. Åtminstone anser de sig vara överlägsna.

PS Min hund Draka har en lite annan taktik när Asta är en pest och klänger i hennes ansikte. Hon försöker i det längsta att undvika och att ignorera. Men blir Asta för påfrestande så morrar hon, och enstaka gånger (en gång var tredje dag??) så får Asta sig en åthutning.

Asta vill göra likadant - ibland

2011-07-05T09:28:00.000-07:00

.
Kan hundar härma andra - dvs titta på och sedan göra likadant? Nej, man tror inte det. Men ibland ser det ut som om Asta, min nya valp på 10 veckor, härmar.
Jag har passat en goldentik, som är en utmärkt valpmamma, precis som Draka. Vid ett tillfälle skulle båda damerna sitta - och vem knallar dit och sätter sig bredvid om inte Asta!

OK, kanske inte så konstigt, hon har ju lärt sig att sätta sig för att få godis.

Men härom dagen platslade jag goldentiken och Draka ute i skogen bredvid varandra. Draka vimsade runt lite för långt bort och jag ville att hon skulle öva på platsliggning, något som goldentiken redan var bra på. Jag går därifrån en bit, utom synhåll. När jag kommer tillbaka så ligger Asta också plats, och inte bara det - hon ligger i perfekt position som nummer tre i raden! Jag blev ganska häpen!

Hon härmar också gladeligen "fotgående" för att få godis.

Hon liksom känner igen när det tränas på ett moment, och vill då göra likadant och få belöning!

Däremot är "Följa efter-beteendet" inte lika beroende av vad de andra hundarna gör eller var de är. Det enda Asta bryr sig om är att inte bli alltför långt efter.

Det skulle vara jäkligt kul att komma tillbaka till tävlingslydnaden igen - Asta tycks ha ett visst intresse.
.

Under kapha-tid somnar och sover man bäst

2011-07-05T09:04:00.000-07:00

.
Jag studerar den indiska hälsoläran ayurveda, "kunskapen om livet". Dvs jag har ca fyra böcker om den som jag läser ibland, plus läser sidor på nätet. Här står allt det där som jag under årens lopp inte har fattat varför läkarna inte tar upp. De yttrar sig först när ohälsan har blivit till en kanske allvarlig sjukdom. Ja, då är det ju så dags!
Och de vet ofta väldigt lite om hur man förebygger sjukdom. Men för alla oss som inte mår på topp men inte heller har fått en sjukdomsdiagnos utan är "friska" enligt läkarna, så är Ayurveda en räddning. (Läran är bra även efter att man har blivit sjuk, men det är ju alltid lättare att förebygga än att bota)

Läs mer överallt på nätet, t ex här: http://www.vedayoga.se/index.php?page=behandlingarbehandlingar

Jag tycker att det mesta stämmer ruskigt bra.

Som ett litet exempel så kan jag berätta att ayurveda delar in dygnet i sex olika tidsperioder på fyra timmar vardera. Egentligen är de bara tre olika, som återkommer två gånger per dygn.

Tiden mellan 18 och 22 på kvällen samt 6 och 10 på morgonen kallas Kapha-tid. Då är man som lugnast, som tyngst i kroppen, även som starkast. Man är inte snabb den tiden på dygnet, men man är stadig, stabil, tung, trygg - rentav trög. Jag vet inte om det stämmer på dig, men på mig stämmer det. Jag har upptäckt att jag somnar lättast mellan 18 och 22, vilket är den tid man borde gå och lägga sig, om det inte var då som alla spännande långfilmer börjar... En anledning till att jag har en kronisk lätt sömnbrist är att jag nästan aldrig släcker lampan tidigt på kvällen. Gjorde jag det så skulle jag antagligen sova gott hela natten.

Om jag har lagt mig sent, och alltså vaknar utan att ha fått tillräckligt med sömn, så finns det en chans till, och det är när samma tidsrytm återkommer kl 6-10 på morgonen. Normalt måste jag ju gå upp och sätta igång med dagens sysslor, men nu kan jag ibland tillåta mig att ta sovmorgon. Och det är ljuvligt. Jag hinner då få lite sömn till som kompensation för att jag stannade uppe för sent. Under natten kanske jag mest låg och vred mig, men när morgonen kommer så somnar jag sött. Jag hinner ofta drömma också. Sedan vaknar jag mer utvilad än om jag hade gått upp vid 06.30-7 som vanligt. Tyvärr är det bara under semestern som jag kan ta sovmorgon. Men sovmorgnar är alltså viktiga! Även om det bästa vore att lägga sig tidigt.
Det här är bara ett litet exempel på en hel värld av visdom angående mat, motion, levnadsvanor och mycket mer som ayurveda lär ut. Men först måste man fastställa sin kroppstyp. Det finns tre kroppstyper: Vata, Pitta och Kapha. Man kan vara renodlat en av dem, eller en kombination av främst två olika. Totalt är alltså nio olika kombinationer de vanligaste. Jag själv är Vata-Pitta.

Sedan kanske det finns en faktor av "horoskop" också - det här att man tycker att det stämmer så väl. Men hur som helst är det intressant!

Ayurveda är förresten tydligen granskat och erkänt av Världshälsoorganisationen, så det är långt ifrån flum.
.

Nu kan ni alla kommentera av hjärtans lust!

2011-07-05T08:25:00.000-07:00

Jag har (fråga mig inte varför) haft bloggen inställd på att bara läsare med ett open-ID kan kommentera. Nu har jag ändrat, så att ALLA kan kommentera. Bra va!! Så nu hoppas jag på att ni går tillbaka i arkivet något år (haha) och skriver kommentarer!
Anonyma och grovt ohövliga kommentarer kan tas bort i efterhand. Fast ni är väl så snälla? Och så är det trevligt om ni skriver under med åtminstone förnamn.
Fire away!!

Ibland är EU bra att ha

2011-07-05T07:09:00.000-07:00

.
Jag har aldrig surfat i mobilen utomlands. Jag har faktiskt aldrig surfat med mobilen över huvud taget. Har inte det behovet. Ändå blir jag glad över EU-kommissionens nya riktlinjer. Det är ett exempel på att Sverige ibland inte klarar av att ensamt bekämpa orättvisor.

Att läsa nyheterna på Svd.se kostar enligt artikeln i Metro 58 kr! Det är ju helt sjukt. I dag finns det tydligen bara ett pristak för sms och samtal, men inte för datatrafik. Men år 2014 beräknas det kosta bara 9 kr att läsa nyheterna på Svd.se.

Sverige är för litet. Det är bra med samarbete! Det vore förfärligt att gå tillbaka till den isolerade ankdamm vi så självbelåtna och inskränkta kvackade i före EU-inträdet.

Däremot röstade jag mot valutaunionen. Jag vet inte om det är motsägelsefullt eller inte. Kanske borde vi gå med i EMU. Det svenska ordet "lagom" är dock bra här. Vad är "lagom" mycket samarbete? Ska alla ha gemensam valuta? Gemensamt försvar? Helt gemensam arbetsmarknad och gemensamma löner?

Nej, så som det är precis nu, det är lagom, tycker jag.
.

Valpen Asta fick åka i cykelkorg

2011-07-05T06:44:00.000-07:00

.
Vad gör man när man har två vuxna hundar som behöver sin motion - och en valp på exakt 10 veckor?

Rasta hundarna separat - valpen för sig och de vuxna för sig? Ja - om jag hade haft någon som passade valpen. Men jag är ju ensamstående (läs: har lyxen att slippa andra människor i mitt hem) och vill inte lämna valpen helt ensam i kanske 1-1 ½ timme.

Min ganska nya röda cykel med stadigt fastskruvad cykelkorg blev lösningen. På botten satte jag ett sittunderlag (från Clas O.) och så satte jag sele på Asta och fäste ett kattkoppel i. Kattkopplet gick precis att pilla genom hålen i cykelkorgens botten, så att hon blev stadigt fastbunden och inte kunde komma ut.

Sedan var det bara att rulla iväg, och smeka och mata lite under färden.

De andra hundarna travade först lösa, senare i koppel längs ena sidan.

Det underlättar förstås om hundarna är så lydiga att de kan springa längs en cykel lösa.

Dessutom underlättar det om de är av "snälla" raser. Jag skulle väl få bassning av folk om jag lät en schäfer eller amstaff eller dobermann komma springande lös bredvid cykeln.

Sedan planerar man en rutt där man cyklar drygt halva sträckan med valpen i korgen och så får valpen skutta med på marken resten, på hemvägen.

Premiärturen skedde igår och var ganska kort. I dag fick Asta sitta i korgen lite längre, ca 15-20 min. Och hon gillade det! Hon är sådan - trygg och inser fort när saker är till hennes fördel. Hon satte sig bekvämt (lade sig mot slutet, hon fick plats precis!) och iakttog med intresse allt vi passerade.

Ni får inget foto på det dock. Ni får använda fantasin. Kanske jag blir bättre på att ta bilder snart.

PS Om hon hade blivit rädd så hade jag kanske ordnat en ryggsäck åt henne i stället och haft henne på ryggen när jag cyklade. Den lösningen blir nog aktuell om någon månad, när hon antagligen har växt ur cykelkorgen.
.

Valpfostran pågår!

2011-06-28T16:20:00.000-07:00

.
Jag är fullt upptagen med att uppfostra, socialisera och miljöträna Asta, min nya isländska fårhundsvalp.
.
Det känns väldigt roligt - och ganska lätt! Asta är väldigt trygg, enkel och lättsam. Och jag kan luta mig mot 17 års erfarenhet jämfört med när jag fick Teista som valp. Så det känns som att jag vet vad jag ska göra. Och så har jag åtminstone tre tikar till hjälp, tre "extramammor". Men vi ska också "bonda" Asta och jag. Jag vill att Asta tycker bättre än mig än om de andra hundarna ;) men då får jag ligga i.

Ett bra tips som kanske inte alltid står i valpböckerna är att vara mycket på golvet med valpen, ända nere med ansiktet. Och låta valpen busa och leka och nafsa lite. Men inte för mycket. Då morrar jag, och härmar Draka. Draka har stort tålamod med valpen, liksom de hundar som jag är dagmatte för, men går den för långt så kommer en morrning.

Jag försöker att inte ta med mig något godis ut på promenaderna. Jag vill spela på "flockkänslan" så länge det går och ge godis bara när vi tränar på någon ny färdighet eller nytt kommando.

Asta vid min "badpool" vid kolonistugan. Ser du dig själv Asta?
.

En fråga om hund som skäller och vaktar

2011-06-28T15:31:00.000-07:00

.
Jag fick en hundträningsfråga från en bloggläsare - jättekul! Och detta att hunden skäller/larmar/vaktar vid olika tillfällen, är ju väldigt vanligt.

.
"Hejsan! Har läst några utav dina inlägg och älskar det! Du säger så bra saker! Tänkte därför kolla med dig om du har något tips på hur jag ska hantera min hund som skäller när han hör folk utanför fönsterna, när det knackar på dörren och även när han träffar nya människor (speciellt män). Jag förstår ju att han har någon slags "vakt-instinkt" då han inte alls är likadan när jag inte är hemma.

När min sambo är hemma med honom kan han "gruffa" lite men han skäller sällan. Bara när det knackar.
Det jag gör är att han får backa ifrån de han skäller på och sitta (gärna lägga sig ner) tills han slappnar av. Han har blivit lite lugnare men jag tycker fortfarande det kan vara irriterande när han sätter igång..

Gör jag helt fel eller har du något jag ska lägga till? :) Kram Titti"

Hej Titti! Jag tycker att det här med vaktande och skällande är svårt. Jag skrev svar igår och skrev om delar av texten dagen därpå.

Jag får gissa lite och ge allmänna råd utefter vad du beskriver. Det "riktiga" problemet är nog att han är osäker, kanske i kombination med att han är ganska ointresserad av att hälsa och bekanta sig med nya människor och nya ljud etc. En lite reserverad hund alltså.

Så han får olustkänslor, och eftersom han också har vaktinstinkt/försvarslust så använder han det för att bli kvitt olustkänslan. Det beteendet ska inte löna sig.

Vad gör din sambo som du inte gör? Eller - vad gör du som din sambo inte gör? Fråga honom!
Framför allt är det viktigt, som du säkert redan vet, att ägaren är mycket lugn och inte t ex visar irritation mot hunden eller skriker åt den. Vid små vaktbeteenden, när hunden bara "moffar", så får man snabbt resultat av att bara totalt ignorera hunden och inte ens se på den en enda gång.

Om man behöver avbryta hunden mer bestämt, så kan det funka att på ett tyst och lugnt sätt gå fram och ställa sig emellan, "ockupera utrymmet", mellan hunden och det som den skäller på. Beröm när hunden själv går undan. Men gör man fel så förstorar man problemet, om åtgärden blir "för stark".
Du kan också kalla in hunden till dig, men vänta då helst tills hunden råkar vara tyst några ögonblick.

Sedan fortsätter du att belöna för att hunden är tyst och lugn. Belöna särskilt med röstberöm och med godis.
Belöna inte med "Varsågod och hälsa". Bara strunta i hunden, när den har gjort vad den ska och har fått sitt godis. Låt hunden hälsa själv om den vill, för nu är den nog i en trevlig sinnesstämning. Vill den inte, så struntar alla bara i den.

En helt annan träning som ni kan ha nytta av är att lära hunden ordet "Tyst". Säg kommandot en enda gång, med hyssjande stämma, när hunden är lugn och tyst. Vänta ca 2 sekunder. Ge sedan gott godis. Förläng tiden som hunden ska vara tyst innan den får godis. Träna lite då och då när hunden redan är tyst. Pröva det sedan som ett sätt att avbryta hunden när den skäller.

Sedan kanske han också behöver mer socialisering, och få godis från folk när han är lugn...?

Det här kan vara knepigt att få till IRL om man bara har en kort text att gå efter. Jag kan ju också bara ge allmänna råd. Bor du i Stockholmsområdet så kan jag komma hem till er och träna. Men försök på egen hand och rapportera gärna hur det går!
.

Hundar räddar världen

2011-06-22T14:02:00.000-07:00

Kanske inte muslimer håller med, men hundar räddar verkligen oss människor på så många sätt. Vad skulle vi vara utan hundar? Den här musikvideon är så välgjord och så... mysig!!

http://www.youtube.com/watch?v=BXpdmKELE1k

Cesar Millan-reportage i tidningen Hundsport

2011-06-10T09:39:00.000-07:00

Tidningen Hundsport är en hundtidning som jag läser med ett måttligt intresse. Men i det senaste numret läste jag nyss med nöje de långa, trevliga artiklarna om Cesar Millans show på Hovet nyligen.
.
För dem som är emot Cesar kanske artiklarna var lite för positiva, men även de fick komma till tals i en mindre artikel.

Som kontrast framhöll Anders Hallgren i sin Eftertanke att man inte kan få sina hundproblem lösta genom att skriva till någon frågespalt i en hundtidning. (Eller gå upp på scenen till Cesar Millans show?)

Själv försöker jag ibland svara när hundägare ställer frågor om hundproblem på olika hundforum på nätet, men jag framhåller ofta att det bästa är att söka upp någon hundkunnig IRL - dvs i verkligheten.

Å andra sidan ska man inte utesluta möjligheten att hundproblem faktiskt ibland kan lösas mycket snabbt, om man har turen/kunskapen/erfarenheten att hitta den rätta metoden/träningen för hust den hunden och det problemet. Sedan gäller det bara att hundägarna förstår hur träningen ska gå till, och gör exakt så som den hundkunnige personen visade. Det är nästan alltid där skon klämmer...

Om en person är överviktig så kan man både gräva i varför personen äter mer än den gör av med (tröstätning?) - eller så säger man typ "ät soppa eller en kopp Nutrilett fem gånger per dag och gå en lång promenad varje dag" och struntar i "varför".

Både "ändra beteendet snabbt-lösningar" och "hitta orsaken-lösningar" har sitt värde.

Förresten tycker jag inte att Cesars metoder bara handlar om "quick-fix". Han är verkligen noga med att hunden ska få sina grundläggande hund-behov tillfredsställda.
.

Webbtips: Köpahund.se!

2011-06-10T09:21:00.000-07:00

.
http://www.skk.se/kopahund/ En jättefin ny webbplats som SKK har startat! Jag har läst många raspresentationer och tycker att de stämmer bra. Jättebra med punkterna vad man ska tänka på. En fantastisk service för nya valpköpare. Säkert kommer många ha hjälp av den här webbplatsen.
Grattis SKK - för en gångs skull.

LE mot din hund!

2011-06-09T09:11:00.000-07:00

.
Dagens hundtips är att LE mot din hund om du tycker att den verkar osäker mot dig utan anledning. Själv har jag en tendens att stirra på hundar och det tycker ju många inte om. Men detta problem försvann så fort jag började le! Pröva själv! Det är ett bra sätt att göra en hund mer avslappnad. Ja, den börjar ofta le själv som svar, dvs från att ha haft en spänd, stängd mun, så släpper den ner underkäken och drar mungiporna bakåt. Och nej, hunden bryr sig inte om att man "visar tänderna". Det är längden på dina mungipor som hunden går efter! Och nej, du visar heller inte underkastelse mot hunden. Du är helt enkelt bara vänlig.
.

Snart hämtar jag Asta!

2011-06-09T08:54:00.000-07:00

.
Jag har kollat på födda isländska fårhundar under några månader. Jag vill gärna ha en hund till förutom Draka, en hund som vill vara mer aktiv och som jag kan tävla med om vi båda vill. Och isländsk fårhund är helt enkelt världens bästa hundras...
Och nu har jag hittat en valp hos Largos kennel som jag hoppas blir en livskamrat att ha roligt ihop med i lika många år som Teista (16 år). Jag fick välja mellan fyra valpar, kan ni tänka er! Hannen åkte bort. Jag är ju dagmatte och tar även emot tikar som löper. Och uppfödaren tyckte att det skulle vara synd att kastrera honom. Avelsbasen är ju inte så stor. Bland de tre tikarna var Asta den som dels var livlig och matfrisk och dels hade fin teckning i ansiktet.

Jag har valt namnet Asta dels för att jag tycker om namnet och det är lätt att uttala, dels för att Ást betyder "kärlek" på isländska. Denna gång behöll jag alltså inte det namn kenneln har valt, för det är Zäta...

På midsommarafton åker jag och hämtar henne!

Min mamma har gått bort

2011-06-09T08:32:00.000-07:00

.
I denna blogg blandas ibland stora som små händelser. Min mamma somnade in den 5 juni, 80 år gammal. Så nu vet ni det. På slutet gick det fort, så som hon själv hade önskat. Hon hade cancer som spred sig, men mamma slapp lida och ha ont, och hon fick god omvårdnad. Och hon hade sina närmaste omkring sig. Jag gråter men känner också lättnad. Jag tror att hon nu är i en underbar, gränslös kärleksdimension som traditionellt kallas "Gud".

Mamma, jag älskar dig. Vi ses.
.

Att ignorera hunden när den gör fel hjälper ofta men inte alltid

2011-06-01T01:49:00.000-07:00

På den amerikanska hundträningsmarknaden finns en rad olika e-böcker som man kan köpa och ladda ner, med eller utan tillhörande DVD's. I dag såg jag att en av dem hade översatts till svenska. http://www.hundlydnad.com/system/   I deras nyhetsbrev påstår de att i princip ALLA hundens felbeteenden beror på att man har gett den uppmärksamhet vid fel tillfälle. Om det vore så väl!
.
Jag har visserligen sedan många år ofta använt mig av en teknik som jag kallar för "Lyktstolpen", där man bara står och håller i sin hund i långt koppel ända tills den tappar intresset för vad-det-nu-är. Så fort hunden slakar kopplet och slappnar av (dvs inte längre "fixerar sig") så börjar man berömma. Det gör att hundens intresse för ägaren ökar, då berömmer man ännu mer! Och för att skynda på processen anser jag att det är lämpligt att belöna med godis också, när hunden väljer att återvända till sin ägare helt frivilligt. Godiset kan man senare banta bort.

Jag vill inte starta en lek med en hund som alldeles före kanske har varit uppstressad av att en annan hund dök upp. Godis däremot har en lugnande effekt.

Igår körde jag en repetition på "Lyktstolpen" på två små heta terriers som behövde träning i hundmöten. Det var den andra lydnadsträffen. Första träffen hade den fungerat riktigt bra med Lyktstolpen. Hundarna släppte ganska fort intresset för de andra hundarna som jag dök upp med.

Men nu bestämde sig min katt Tusse för att "hjälpa till" med träningen. Han gör så ibland. Dvs han sätter sig på lite lagom avstånd på gångvägen och bara tittar bort. Terrierna blev - galna! Vad är HUND-störning mot KATT-störning?? Med den ena hunden stod husse nog i en kvart utan att få någon kontakt alls. Fast Tusse inte rörde på sig. (Det var faktiskt en katt till i närheten, men längre bort)

Terriern struntade i kycklingen fast vi satte den mot hans nos.

Möjligen började han lugna ner sig lite... då gick Tusse iväg en bit längre bort, vilket genast drog igång den igen!

Vad göra?

Cesar Millan har en del bra idéer. En av dem är att små felbeteenden kan ignoreras, men stora felbeteenden måste man bemöta på något sätt.

Den metoden som funkade bäst för att stoppa hundarna (särskilt för ägarna) var att markera en gräns med benen som hundarna inte fick överskrida, och dessutom ta hjälp av kort kopplet för att hindra hunden från att ta sig förbi. En stark och bestämd röst behövdes också för att hunden skulle förstå att ägaren inte bara var ett fysiskt hinder i vägen, utan faktiskt lade beslag på markyta, "claimed their space".

Det funkade rätt så fort, och sedan brydde sig hundarna mycket mindre när t ex en hundägare dök upp på vägen.

Sedan kunde jag låta den hetaste terriern av de två lukta på Tusse i rumpan - han som skällt på honom i en kvart just före! Och som var fem år och aldrig hade hälsat på en katt innan.

Man kan kalla det ledarskap. Eller dominans. Man sätter förbud och man sätter gränser. Enkelt i teorin men svårt i praktiken. Det handlar ju så mycket om vilken bild hunden har av dig som ska sätta förbudet. Har du kanske tidigare varit väldigt eftergiven och alltid låtit hunden få sin vilja fram, i stort som smått?

Du måste våga tro på att du har rätt att säga till din hund att den inte får göra vissa saker. Om du tror på det, så kommer hunden höra på din röst att du har det rätta självförtroendet och självsäkerheten som en ledare måste ha, om denne vill ha någon som lyssnar.

Viktigast av allt när du ska sätta ett förbud är att du försöker och kämpar och inte tänker ge dig. Och att du känner dig stark och bestämd och självsäker - men ändå inte ilsken och arg. Det är en mycket viktig skillnad mellan att använda en "hög bestämd röst" och att skrika åt hunden. I det ena fallet väntar du dig att hunden ska svara med att sluta, lugna sig, visa lite undergivenhet. I det andra fallet ventilerar du mest din egen ilska.
Din intention och inre styrka är alltså viktigast.

Men sedan kommer lite teknik in också. Det hjälper inte att t ex rycka tillbaka hunden gång på gång, med kopplet rakt över ryggen. Då åker den ju bara bakåt - och framåt igen osv - och den släpper inte t ex katten eller hunden med blicken en enda gång! Det är blicken du måste bryta. Antingen genom att föra ut kopplet rakt ut åt sidan och vända hunden mot dig med kopplets hjälp (för den lyssnar nog inte om du kallar på den). Eller genom att bestämt ställa dig i vägen för hunden och säga typ "Här går gränsen!" tills hunden sätter sig - utan att du behöver säga "sitt"!

Så ibland hjälper det inte att ignorera. Men till en ganska stor del stämmer faktiskt det här resonemanget att felbeteenden beror på att man har gett hunden uppmärksamhet då. I början på nästan varje lydnadskurs jag håller så är det första jag lär ut att ägarna ska ignorera hunden när den gör fel, men vara snabba med att ge positiv uppmärksamhet när den gör rätt - t ex sitter lugnt hos dem.

Det är väldigt lätt att glömma bort hunden när den gör rätt, och då har den ju inget för att motstå alla frestelser runt omkring! Och ge inte bara en liten godbit. Det är minst lika mycket din uppmärksamhet som hunden är ute efter.

Men folk brukar göra så här:

1. När hunden skäller på något:   Ägaren: "Nej, Fido, det är inte farligt, kom nu här. Inte ska du skälla på katten. Titta vilken fin kisse... Kom nu Fido. Fidooo! Fido HIT! FIDO!!" Ägaren drar också mycket i kopplet, vilket också är en form av uppmärksamhet, en form av reaktion.

2. Hunden slutar då (mot förmodan!) att skälla.   Ägaren: "Bra!" och ger en Frolic. Sedan är det slut på det positiva. Om hunden fortsätter att uppföra sig väl så blir detta ignorerat.

3. Hunden återgår till att skälla. Det var roligare...

Hundträning kan alltså vara ganska enkelt:

Lär dig att ge hunden mer reaktion och mer uppmärksamhet och mer belöning när den gör BRA saker än när den gör dåliga saker!

Och vid de tillfällen det inte hjälper, bli mer bestämd och sätt gränser - men utan ilska.
.

Inte lätt att äta kalvstek med familjen

2011-05-25T13:53:00.000-07:00

.
Hinner inte med bloggen så bra just nu, annat pockar på. Men här kommer några filmer från djurens underbara värld, som faktiskt är rolig att se, fast den börjar med att en flock bufflar intet ont anande vandrar rakt i gapet på en flock lejon...

Battle at Kruger

Sedan började jag leta mer bland liknande filmer på Youtube och såg fler liknande filmer och lärde mig att bufflar hatar lejon och att konfrontationer mellan dem är vanliga. Förstår inte riktigt varför lejonen tar sådana risker och väljer så farliga byten.

Här en till film:
Lion-buffalo standoff

och en till film, kanske inte för känsliga tittare, där man ser vilka levande muskelpaket dessa djur är - ännu mer imponerande än tjurar på tjurfäkning! Här ser man att den afrikanske buffeln inte bara hatar vuxna lejon utan även ungarna...
Battle and Kruger 2

Det jag gillar mest är hur bufflarna ställer upp för sina olycksbröder och inte bara, som savannens andra gräsätare, flyr, lättade över att åtminstone de klarade sig - den här gången... Men å andra sidan är det bara bufflarna som verkligen har att sätta emot lejonen, både i antal och mod och styrka.
.

Recension av Cesar Millan på Hovet

2011-05-15T12:11:00.000-07:00

.
Måste väl skriva något om Cesars show på Hovet i Stockholm. Det har gått några dagar och med lite perspektiv så är känslan att det var bra och roligt att ha varit där, men det gav kanske inte mersmak.
.
Jag fick mig några små tankeställare om hundträning, men det mesta kände jag ju igen från hans böcker. Till exempel att man ska påverka hunden i ordningen lukt, syn, hörsel, för i den ordningen utvecklas sinnena hos den lilla valpen.

Men det här med olika zoner är viktigt, att hunden ska respektera ägarens personliga zon (och inte hoppa hur som helst) och ägaren ska respektera hundens personliga zon.

Han härmade både amerikanska hundägare, katter och hundar och gjorde det bra. Han har definitivt stå upp-talanger.

Han visade lite bilder och filmer på stora skärmar.

Det var roligt att han hade självironi nog att visa avsnittet ur South Park om honom (tecknad komediserie).

Han tog fram en del hundar med normalklantiga svenska ägare på scenen. Några gånger fick han till det med sina små vältajmade "toucher" och "tscht!" (Han ville kalla de små korrigeringarna för "I just snapped him out of it"). Några av hundarna satt sedan som små tända ljus och bara log mot sina ägare när de blev frestade av något, t ex Cesars son som gjorde allt för att de skulle hoppa på honom.

En lång lite nervös man kom in med sin dalmatiner som drog mycket i kopplet. Cesar satte upp strypet bakom öronen på hunden ("som på hundutställning") och gick sedan med den sakta och försiktigt, höll visst bara med ett finger? Genom sitt lugn och sina nästan omärkliga korrigeringar fick han hunden att lugna sig. Han fick sedan också ägaren att slappna av och gå på ett lugnt sätt med hunden, och när de kort därefter gick av scenen så gick hunden lugnt.

Han lät en tjej (var det Frida Binette?) visa freestyle med sina två hundar, för det går ju faktiskt alldeles utmärkt att vara en lugn och bestämd flockledare i grunden och sedan ha skoj med sin hund! Jag fick också känslan av att tjejen höll med om Cesars filosofi när det gäller just allmän samvaro med hunden. Träning för prestation är ju något helt annat, där kör väl "alla" antingen klicker eller annan positiv förstärkning.

Han berömde oss svenskar för att vi går ut och går så mycket med våra hundar, och att vi har fattat att det inte är hundrasen det är fel på utan ägaren, dvs att vi inte har förbjudit några raser. Det tackade han för flera gånger och fick applåder för.

Allra sist var det frågestund för oss som satt på de främsta raderna och hade dyrast biljett. Cesar kom tillbaka iklädd svenska hockeylandslagets tröja! Man fick skriva ner en fråga på en lapp för ändamålet och lägga lappen i en frågelåda. Jag skrev en fråga om hundar som bits med dålig bithämning. Sedan drog de frågor därifrån. Men min fråga valdes inte ut. Det var på ca 15 rader x 30 pers per rad kvar på frågestunden, dvs 450 personer ungefär, och frågestunden höll på i ca en halvtimme. Bara ca 6-7 personer tror jag hann ställa sin fråga, och det var inte direkt några brännande/svåra frågor. Så det var ganska dåligt.

Men en person frågade om han misslyckades ibland. Då sa han ungefär att "jo, om personen inte följer upp träningen". Och han sa också att ungefär två av tio inte följer upp träningen.

Ja, det var roligt att ha varit med, men EGENTLIGEN missade inte ni som inte var där något speciellt. Det var show, helt enkelt. Men mitt intryck när jag gick hem var att det var lite av "mycket väsen för ingenting".

Men det var ändå "kul att ha varit där"... Och det är skojigt att han faktiskt gör hundträning till något lika spännande som en rockkonsert...

PS Man fick inte fotografera, vilket jag respekterade, så ni får inte se någon bild...
.

Folkomrösta om Väsby Sjöstad

2011-05-15T11:39:00.000-07:00

.
Man kanske inte ska blanda ihop hundträning och politik! Men i det här fallet gör jag det. Jag anser att det behövs en folkomröstning om huruvida Runbyskogen ska bebyggas eller inte.
.
Det finns många skäl som talar emot, och det finns många skäl som talar för.
Men jag anser att kommunens invånare ska få säga sitt i denna kontroversiella fråga. Folkomröstningen ger Väsbyborna en chans att verkligen sätta sig in i frågan och noggrant överväga vad man tycker. Detta är demokrati i sin bästa bemärkelse! Vem kan egentligen vara emot en folkomröstning? Bara de som är rädda för att det blir ett nej - och alltså är beredda att bygga en ny stadsdel mot Väsbybornas vilja.

På kommunens hemsida står det att den eftergymnasiala utbildningsnivån i Väsby är högre än för landet i genomsnitt. Kanske vi invånare i Upplands Väsby faktiskt klarar av att läsa in oss på fakta från de utställningar som kommer att finnas, och sedan göra ett moget val? Men Alliansen anser tydligen att vi är för dumma.

Om tio procent av Väsbys röstberättigade invånare vill ha en folkomröstning, så blir det antagligen så. För mig var det självklart att skriva på listan. Och jag hoppas att du också skriver på, om du är röstberättigad i kommunen.

Demokrati kan aldrig vara fel.

Till Folkomrösta nu
.

Vad ska jag fråga Cesar?

2011-05-11T02:59:00.000-07:00

.
I morgon kväll går jag på Cesar Millans show på Hovet. Jag har en sådan där plats där det ingår att man får ställa en fråga, men jag har inte kommit på vilken fråga jag ska ställa!
Jag tar gärna emot inspiration/förslag!

Jag har några kriterier för en bra fråga:

* Frågan ska inte utgå från att Cesar har fel.
* Frågan ska inte kunna besvaras bara med ja eller nej.
* Frågan ska handla om något inom Cesars största kompetensområden (hundproblem, dominans, aggressivitet, hundsocialisering, hundspråk, relation, ledarskap, revirvaktande, kanske rädslor...)
* Svaret ska lära mig något som jag kan ha nytta av i min egen hundhållning eller hundträningsverksamhet.

Den som kommer på något får gärna skriva.
Om det är svårt att skriva en kommentar här, så mejla mig.
.

Tävling - gissa antalet bokhyllor

2011-05-03T14:17:00.000-07:00

.
Bloggen tog paus ett par veckor, men snart är jag igång igen!

Något mycket positivt är att jag har möblerat om och fått det riktigt fint hemma i min tvåa. Jag känner mig helnöjd! Jag har skapat mer utrymme för de hundar jag passar på dagarna och även mer utrymme att sitta runt köksbordet, för vanligtvis avslutas en kurs hemma vid mitt köksbord. Billigaste kurslokalen!

Knepet stavas "bokhyllor". En bokhylla sväljer mycket, och jag har samlat på mig mängder av böcker, gamla kurspärmar mm genom åren. Jag hittar bokhyllorna på Blocket. Nyss fick jag hem två till, igår stannade jag uppe sent på natten och möblerade, och nu är det i princip klart! Nu är nästan all väggyta hemma täckt av en bokhylla. Men jag tycker åtminstone själv att det har blivit väldigt snyggt! Framför allt praktiskt och funktionellt. Jag älskar furu. Klarlackerad furu är bäst! Lite gulnad, ådrad... så vackert! Bara känslan av äkta massivt trä... Stål, glas, plast eller spånskivor målade i vitt, grått, svart - nej tack! Inte heller konstiga trädslag som... körsbär. (Hemmen i Ikeakatalogerna har aldrig lockat mig!)

Det är kanonbra att jag tycks vara nästan ensam om att älska furu, för då kan jag köpa upp fina gamla bokhyllor på Tradera för några hundralappar. Eftersom furu har varit "ute" så länge så måste det vara dags för en "furuvåg" igen snart och då går priserna upp.

Den som vill kan vara med i en liten tävling. Hur många bokhyllor har jag hemma? Jag bor på 54 kvm. (En av bokhyllorna består av tre bokhyllor staplade på varandra, men den räknas som en). Det är ett tvåsiffrigt tal, kan jag avslöja. Om någon gissar rätt så vinner denne en gratis träningsträff, värde 400 kr.

Ska bli kul att se ifall någon ser detta inlägg och vill vara med och gissa!
.

Ordet Nej ska inte betyda godis! Nej = Avbryt!

2011-04-12T14:24:00.000-07:00

.
Anders Hallgren skriver i sin krönika i senaste Hundsport, nr 4/2011, att ett sätt att göra inlärningen av Nej mer positiv är att lära hunden att den får godis när man säger Nej. Då får man en hund som avbryter sig (ibland) om den hör Nej, för den vill ju ha sitt godis (ibland, som sagt). Det är bara ett litet problem...

Problemet är att det är exakt så man lär in ett ord eller ljud som används som en positiv förstärkare. Klickern tränas ju in genom att man klickar och sedan ger godis. Det gör att det som hunden gjorde precis innan den hör sitt godisljud (klick, eller som i det här fallet "Nej"), det beteendet kommer oftare. Hunden märker vad den tjänar på att göra.

Anta att hunden nosar i buskarna efter något ätbart. Du säger "Nej" och hunden, som har lärt sig att "nu får jag godis", kanske då kommer för att hämta sitt godis - sin belöning... Ja, den avbröt sig, men vad lärde den sig? Ingenting. Om det här scenariot skulle upprepa sig många gånger så skulle hunden dock lära sig att nosa mycket i buskar. Dels kan man ju hitta gammal mat där, och dessutom verkar ju matte/husse bli extra generösa med sitt godis då...

Nej - det är bättre att du är ärlig med vad du vill att hunden ska göra - och inte göra.

Engelskmännen fattar det här bättre. De har alltid kört med "leave it", som ju betyder "låt det vara" eller "lämna det". Det är ett bra ord, ett "göra-ord".

Den lilla, men viktiga, skillnaden är att "Nej" ska vara ett "gör så här"-ord. Som vid andra kommandon lär du först in det lugnt och pedagogiskt. Under den första inlärningen kan hunden vara i koppel. Du kan rentav klickerträna in ett "Nej". Låt någon ställa fram mat framför hunden, ha den i koppel - och vänta på att den vänder huvudet bort från maten - helst mot dig. Klicka/beröm och belöna! När hunden förstår vad den ska göra, så döper du det avbrytande beteendet till "Nej".

"Nej" kan inte vara ett godisord. Du kunde ju då lika gärna säga "Duktig hund!" när hunden gjorde något den inte skulle. "Duktig hund" skulle också avbryta hunden! Men det ger i längden fel signaler till hunden, eller hur? Jag har sett många hundar som har lärt sig att göra fel (dvs något som ägaren inte ville), för att det beteendet har resulterat i belöning. Hundar är inte så dumma alla gånger...

Man skulle kunna lära in "Nej" som "Belöningen försvinner". Du frestar då hunden med godis - och när den försöker ta godiset så säger du "Nej" och tar bort godiset (t ex knyter handen om godiset). Då lär sig hunden att Nej = "Belöningen försvinner" - inte att "Belöning kommer". Detta Nej är bra att ha särskilt i de fall när du håller i godiset eller när du själv är belöningen. Om du säger "Nej" så ska hunden förstå att "Jag kommer inte ge dig någon belöning om du.... nafsar mig i fingrarna / hoppar på mig / kommer fast du jag bad dig stanna kvar... (några exempel).

MEN om hunden är lös och intresserad av omgivningen, då behöver du ett Nej som betyder "AVBRYT".

Inlärningen kan som sagt ske med belöning. Men sedan inför du ett krav, den så kallade kravfasen. Hunden måste avbryta sig, den kommer inte undan. Du gör något, så att hunden avbryter sig. Nu blir den också motiverad via så kallad negativ förstärkning att lyda ditt "Nej". Och när hunden avbryter sig, så kanske ni t ex lämnar platsen och gör något annat. Du ger hunden en chans att vinna belöning på annat håll.
Det här var ett försök att skriva enkelt om något som jag har grubblat mycket på och som har många aspekter, många fler än dem jag har nämnt hittills. T ex så finns det orsaker till varför ett inlärt "Nej" inte alltid fungerar så bra när ni möter en annan hund...

Om du går kurs hos mig så får du veta mer. Häpp, så fick jag det sagt också.
.

Majs är inte bra för min hund

2011-04-12T13:30:00.000-07:00

.
Jag har tidigare skrivit om att Draka är känslig för fisk. Det var nämligen fisk som en av huvudingredienserna i båda fodren som hon reagerade mot. Ena fodret fick henne att fälla mycket hår, det andra fodret gav henne utslag runt nosen. Men av en ingivelse började jag ge henne lax och sardiner för att testa... och hon har bara mått bra av det. Boven är nog en annan...

Nu misstänker jag i stället majsmjölet, som även det var en viktig ingrediens i bägge de tidigare fodren, och som inte finns i det foder jag ger nu, som Draka mår utmärkt av och har fin päls av.

Majs... det har väl hundar aldrig ätit i det vilda? Så det är i alla fall min senaste teori.

Om din hund har dålig päls, utslag el dyl, så ska du misstänka fodret som en av flera tänkbara orsaker, särskilt om veterinären inte kan hitta något fel. Skriv upp det exakta innehållet på foderpåsen och ifrågasätt var och en av de ingredienser som står högst upp på listan. Din hund ska ha fin, glansig päls som inte fäller nämnvärt om den inte är i en fällningsperiod. Annars är det något fel.
.

D-vitamin mot vintertrötthet

2011-04-12T13:24:00.000-07:00

Denna blogg har fått vila ett tag, liksom jag! Mot slutet av varje vinter blir jag trött och deppig - särskilt om det aldrig har varit plusgrader och barmark under vintern, utan det har varit snörikt och kallt hela tiden - som de två senaste vintrarna. Härligt om man vintersportar, men jag vill själv bara kunna gå promenader med hundarna utan att halka eller krocka med skidåkare. Mot vintern finns inte mycket att göra (utom att flytta), men mot deppigheten finns det bot!

Mitt tips är: Ät D-vitamin - extra mycket om du liksom jag har "SAD" - seasonal affective disorder. Jag blir gladare direkt - känner av effekten inom säg 5-6 timmar! Just nu äter jag ca 100 mikrogram D-vitamin. Det är 10 gånger det rekommenderade dagsintaget, som i mitt fall är på tok för lågt!

D-vitamin är det senaste "inne-vitaminet". Det skyddar mot väldigt mycket - som t ex cancer, reumatism och MS! (Källa: Näringsmedicinsk uppslagsbok)

Testa du också om du inte mår bra av att få dina reserver på fyllda av "solvitaminet". Mycket billigare - om än inte lika kul - som att åka till Italien eller Egypten eller andra soliga ställen på våren.

Att äta fet fisk varje dag under vintern är ett naturligt alternativ om du inte tror på kosttillskott av någon anledning.

PS Solens strålar gör att vi bildar D-vitamin, men effekten blockeras om du stryker på solskyddsmedel! Bygg hellre upp hudens naturliga solskydd långsamt genom att bara sola tidigt och sent på dagen i början.
.

Åtal väcks i grisskandalen - mot dem som avslöjade missförhållandena!

2011-03-08T11:23:00.000-08:00

.
Rörelsen Djurrättsalliansen avslöjade, som ni nog minns, att nästan inga svenska grisar har strö, vilket lagen kräver, utan står på kala, skitiga betonggolv, ibland med svåra skador som de inte får vård för, och andra missförhållanden. Listan över brott mot djurskyddslagen blev lång.
Detta avslöjades av två fantastiska människor som ägnade många timmar av sin fritid åt att gå in i de olåsta grisstallarna med skyddskläder och filma, utan att störa eller röra någonting. Nu äntligen väcks åtal - men mot dem som avslöjade vad som pågick. Olaga intrång har de gjort sig skyldiga till och för detta svåra brott riskerar de att få betala ett skadestånd på - håll i er - 948.000 kronor! Det är så sjukt så det finns inte ord. Och grisstallarna är numera låsta. Precis som vakthundar numera bevakar minkfarmerna, där djuren också lider. Djurfabrikerna blir nu otillgängliga för alla utom veterinärerna, som nog bara anländer på besök som är förannonserade i god tid... så att de hinner fixa till och ströa och plocka undan de sjuka djuren...

Astrid Lindgren skulle ha dött av sorg över hur vi svenskar behandlar djuren om hon hade levt i dag. Och hur lite vi värderar dem. Hur vi struntar i hur de har det, bara den inplastade produkten är så billig som möjligt.

Det kostar faktiskt inte så mycket extra att köpa ekologiskt, särskilt inte grisköttet. Ibland behöver du bara lägga några tior extra per kilo. Är inte grisarna värda det? Vill du verkligen samla familjen till en middag på ett plågat djur som levt på ett betonggolv i en trång box hela livet, utan att ha sett solen, utan att ha bökat i jorden en enda gång, utan att ha ätit annat än en mjölblandning som mat? Är det vad du vill bjuda din familj och dina barn på??

Djurrättsalliansen vill att vi blir vegetarianer, men där håller jag inte med. Köp ekologiskt fläsk nästa gång! Då vet du att grisen har fått böka och äta mask och gräs, att den har fått vältra sig i leran, dåsat i solen, haft gott om utrymme att röra sig på... den har levt ett bättre liv, helt enkelt.

Kom igen nu! Du är väl inte fattig? Du lever väl inte på marginalen? Har du inte en ganska god inkomst? Då ska väl du och dina nära unna er att njuta av hur en RIKTIG gris smakar? Du har råd att köpa ekologiskt, du har råd att köpa bra mat!
Berätta sedan för barnen vid middagsbordet att den gris ni äter har haft ett bra liv.

Jag förstår naturligtvis att grisköttsproducenterna är rädda nu, och lönsamheten i branschen är dålig. Men att låsa stallarna och kräva höga skadestånd och att inga åtal väcks mot väl dokumenterade lagbrott - nej, då får de banne mig gärna gå i konkurs för min del!

Läs mer här: http://www.grisvittnena.se/
.

Ligg före - se det som du vill ska hända!

2011-03-03T00:17:00.000-08:00

.
En vanlig orsak till att man misslyckas med att få hunden att göra som man vill är att man inte var fokuserad på det man ville skulle hända. I värsta fall hade man själv ingen aning om vad man ville! Och hur ska hunden kunna lyda då?

Om du ska få hunden dit du vill, så måste du veta vart du vill!

Men det absolut vanliga är att folk (inklusive de flesta hundägare) inte planerar något i förväg utan bara låter saker hända, och reagerar sent eller inte alls.

Jag kan få höra (lite överdrivet) av en hundägare som har sin hund i koppel:
"Ser du så mycket han drar i kopplet! Därborta kommer det en annan hund! Ser du vad han stirrar på den! Han är heelt blockerad! Hör du hur han börjar morra! Ser du hur han går fram på styva ben! Ser du hur han hamnar i bråk nu igen! Så där gör han jämt! Vad ska jag göra??"

Hundägaren var fullt upptagen med att "ta anteckningar" om vad hans/hennes hund gjorde, men hade ingen tanke på att ingripa... Men det behöver inte vara svårare än så.
Hur vore det med att stanna hunden och sätta den, till exempel?

Men det är enklare att träna "Se vad som ska hända" när ni i lugn och ro tränar kommandon och moment. Till exempel innan du gör en inkallning, eller vad det nu än är, så ska du "se" i ditt huvud hur hunden gör rätt - hela vägen till "mål", dvs fram till att hunden är i rätt position/på rätt ställe och du berömmer och belönar den. Som en film som går i ultrarapid. Har du inte den "målbilden" i ditt huvud så gör hunden antagligen fel, såvida den inte redan har lärt sig övningen ordentligt.

Om du redan vet i detalj vad du vill ska hända, så kan du nämligen göra snabba, små justeringar i dina signaler till hunden. Hundar är ju, som vi vet, mästare på att läsa av oss, och den ska se på ditt kroppsspråk om den är på rätt väg eller fel väg. Redan så små signaler som din förändrade andning kan ge hunden feedback.

Din undervisning blir effektivare eftersom du ger snabbare feedback till hunden - små signaler om "fortsätt så" (du kanske står avspänd och ler?) eller "nej, nu avviker du från kursen" (du blir bekymrad och tittar bort?).

Du kommer att bli mer koncentrerad och fokuserad och bli duktigare på att se i förväg inte bara vad hunden ska göra utan även vad du själv ska göra under din dag. Både din hund och din omgivning kommer att märka av detta.
Din hund blir duktigare på att läsa av dig och blir generellt mer uppmärksam på dig, särskilt om du inte använder några ljud.

Jag vill inte kalla detta för "målbildsträning". Det namnet är redan upptaget, och handlar om att hunden ska få en målbild i sitt huvud när den hör ett kommando. Och det är ju jättebra.

Men här handlar det om att du som ägare ska veta vad du vill, och det är nog så svårt för många!

Ofta frågar folk mig "Ska hunden gå på vänster eller höger sida?" och "Ska den göra si eller så?"

Svaret är oftast: DU bestämmer! Bestäm vad du vill att hunden ska göra och svara sedan med sociala signaler på om den gör rätt eller fel.

Den beskrivna metoden förbättrar ert samspel och kommunikation, genom att hunden ser på dig att du vet exakt vad du vill ("Jag har en plan!") och försöker hjälpa den att förstå.

Enda nackdelen är att hunden kan bli för intresserad av att "vara till lags" och lite "klängig". Om din hund känner sig pressad av sådan här träning så ska du inte använda den för ren nyinlärning, utan i stället då använda klickerträning eller annan opersonlig/osocial träning.

Om din hund har lätt för att känna sig stressad så kanske den kommer att känna sig mer pressad av att försöka förstå vad du vill. För momentinlärning kan du då i stället köra klickerträning, för då undrar hunden i stället "Vad vill klickern att jag ska göra?" och den sociala pressen försvinner.

Valet är ditt, beroende på vem du är, vem din hund är och vad som är syftet med träningsstunden.

Själv lekte jag ofta "Varmt-kallt"-leken med min älskade gamla hund Teista. Jag satte mig i soffan och bestämde mig för att hon skulle t ex hämta något, och tittade på det. T ex kanske det fanns fem föremål på ett lågt bord och jag bestämde mig för ett av dem. Jag sa förstås inget, bara ett tecken att hon skulle börja jobba. Så fort hon kom närmare rätt föremål så log jag och lät ivrigare på rösten. Så fort hon gick åt fel håll så anlade jag ett besviket ansiktsuttryck och tittade ner i golvet. Faktum är att hon lärde sig att på otroligt kort tid (15 sekunder t ex) hämta det föremål jag tänkte på.

Vi var samspelta i mycket. Jag önskar även dig och din hund ett nära samspel!
.

Vågar du inte släppa din hund lös? Träna i lina!

2011-02-10T13:09:00.000-08:00

.
Det är för sorgligt när somliga hundar döms till ett liv i flexikoppel och bara får springa fritt på enstaka ställen, inte som en daglig rutin. Men du kan faktiskt låta din hund få känna sig lös, samtidigt som du behåller kontrollen och tränar den!
Lösningen på problemet heter sele och lina. Bromma Zoo är det ställe i Stockholmsområdet jag vet som säljer den bästa kvalitetslinan. Den heter kevlarlina och är oftast/alltid röd till färgen. På Bromma Zoo finns den ända upp till 30 meters längd (för vinthundsägare?). Sedan krävs bara ett par bra handskar och att du inte är alltför liten och klen. Då orkar du stoppa din hund om den vill springa iväg. Så fort hunden vill springa ifrån dig så kan du ropa "Nej!" och så stoppar du med linan. Sedan ropar du "Häråt!" och går ifrån hunden, samtidigt som du håller i linan.

Om du känner dig osäker, och din hund är mycket livlig och stark, så kanske du inte vill använda hela linan från början. Om din lina är av den normala längden 15 meter, så låt hunden bara få 6-7 meter i början, som ett extra långt koppel.

Din första övning med hunden i lina bör vara att ni båda är på en öppen plats utan träd och bilar och andra människor, och så går du hela tiden ifrån hunden, aldrig efter den. Så fort den går förbi dig så vänder du om och lämnar den. Du ska alltid gå först! Då skapar du en god följsamhet. Belöna med godis när din hund efter en kort stunds övande börjar följa efter dig i stället för att springa före.

Med lina på hunden kan du träna för löslydnad på ett mycket bättre och säkrare sätt jämfört med att gå direkt från koppel eller flexikoppel till lös hund. I de flesta fall behöver man ha linan som en övergång mellan kopplad hund och lös hund.

Köp en lina av god kvalitet och upptäck hur du får kontakt med hunden på ett helt annat sätt jämfört med kopplet, som jag faktiskt tycker är ett ganska uselt träningsredskap.

En annan bra övning, efter att du har tränat hunden att följa dig när du går ifrån den, är att berömma den varje gång den tittar på dig. Då tränar du hunden att hålla kontakt med dig utan att du har sagt något.

Du kan kasta godis till hunden som belöning för kontakten. Då får den en sökuppgift också!

Ofta vill hundar komma när man berömmer deras kontakt, för de är ju mest av allt vana vid att godiset ges ur ägarens hand. Så om din hund kommer emot dig, då ropar du ditt inkallningskommando (t ex KOM!) med en uppmanande röst, så tränar du inkallning också.

Det är mycket roligare att ha hunden i lina än i koppel! Och efter en del träning så kanske du upptäcker att din hund lyder nästan lika bra även när du låter den vara helt lös, utan linan.

Att gå "fot" med hunden långa sträckor är inget bra sätt att skapa följsamhet, tycker jag. På den punkten tycker jag faktiskt att Cesar Millan har fel, jag som annars gillar mycket av det han lär ut. Särskilt om man har satt upp halsbandet högt, så att hunden vet mycket väl att det uppstår ett obehag om den drar... då följer den inte ägaren, den följer kopplet. Tas kopplet sedan bort så minskar följsamheten mycket. Kopplet var för påtagligt.

Jobba med hunden i lina i stället. När din hund travar ifrån dig så antingen skyndar du fram till hunden och säger ifrån att den gör fel, så att den hejdar sig och kommer tillbaka till dig... eller så vänder du och går åt andra hållet, medan du håller i linan.

Men kom som sagt ihåg att linan ska vara fäst i en sele, inte halsbandet, för att undvika skaderisk. Och börja träna med bara 6-7 meters lina, tycker i alla fall jag.

I början håller du i linan som en säkerhet, men när du känner dig säkrare så låter du den löpa längs marken i hela sin längd (vanligen 15 meter). Och om hunden lyder dig bra då, dvs följer efter när du går iväg, och lyder när du ger något kommando, så kommer du ha en god lydnad även när du tar av linan och låter hunden vara helt lös, det är i alla fall min erfarenhet.
.

Draka har fått akupunktur!

2011-02-10T11:46:00.000-08:00

.
Min granne Sandra är nästan färdigutbildad akupunktör för häst och hund och ger just nu praktikbehandlingar för halva priset, dvs 250 kr (+ milersättning). Jag nappade på erbjudandet och i kväll fick min hund Draka en behandling!
Med hjälp av Frolic vande hon sig snart vid alla nålarna och efter en stund låg hon lugnt och såg ut som hon njöt. På kvällspromenaden efteråt var hon pigg och glad. Sandra bor (liksom jag) i Upplands Väsby och vill du anlita henne så är mejladressen sandrahastochhund@live.se.

Biofeedback på Welledge

2011-02-10T11:32:00.000-08:00

.
Jag har varit på biofeedback på företaget Welledge i Stockholm för att försöka ta reda på hur stressad jag var, med mera.
Jag blev behandlad av grundaren själv, Martin Fransson. Han lossade min stela rygg och så gjorde jag alltså ett biofeedbacktest, där elektroder på kroppen mätte handsvett, puls, andning, hjärtrytm mm. Under tiden skulle jag sitta alldeles stilla och fick en skön meditation medan instrumenten arbetade och registrerade kurvor på datorn. Resultatet visade att jag faktiskt inte var så hemskt stressad, men nerverna var i obalans. En mycket trolig förklaring till bland annat min känsliga mage. Allt som allt var det en mycket givande upplevelse och jag mådde utmärkt efteråt. Det finns alternativbehandlingar av olika kvalitet och det här tror jag håller en riktigt hög kvalitet. Jag kommer säkert att återkomma och pröva mer av deras behandlingar. Läs mer om dem här: http://www.welledge.se/
.

Avbryt positivt när hunden gör rätt, inte när den gör fel

2011-02-03T14:23:00.000-08:00

.
Många hundägare är ganska passiva - tills hunden gör något fel. Och eftersom många numera drar sig för att säga Nej, A-A eller något annat "negativt" avbrytande ljud så ropar de i stället på hunden med glad röst när hunden gör något oönskat. Vilket kan ge ett oväntat resultat...

En del hundägare vill träna så positivt som det bara går och inte säga Nej alls. T ex tjejen "Kikopup" som har många trevliga klickerfilmer på Youtube.

Den här filmen handlar om att avbryta hunden när den gör fel med ett positivt intränat brytljud, som först betyder "godis", sedan "titta på mig så får du godis".

http://www.youtube.com/watch?v=TBvPaqMZyo8

Samma grej som när jag gick kurs för den norska tränaren Turid Rugaas. Hon var mycket för att man skulle avleda/bryta med ett smackljud "t-t".

MEN detta ljud är exakt samma som klickerljudet, som är menat att förstärka det som hunden gjorde just då. Och det är precis vad som händer, åtminstone om hunden är lite smart. Du får MER av det som du avbryter på ett positivt sätt. Och det var kanske inte meningen? Du kunde lika gärna ropa "Duktig hund!" i stället för att göra det andra ljudet, som också det är kopplat till belöning.

Man ska INTE satsa på att avbryta ett felbeteende positivt. Det är en nödlösning som, om den upprepas, tenderar att ÖKA felbeteendet. Jag har sett det hända i praktiken många gånger.

Mot slutet varnar också "Kikopup" för just detta fenomen. Jag anser därför att den positiva brytsignalen helt enkelt ska användas så lite som möjligt när hunden gör fel, helst inte alls.

Så vad gör man?

1. Avbryt hunden positivt när den gör RÄTT. Hundar brukar faktiskt göra rätt otroligt ofta, men det går oss ofta förbi.

2. När hunden gör fel ska den däremot ignoreras så långt möjligt. Dvs titta inte på hunden! Tala inte till den! Och ta inte i den. (Om du säger NEJ och knuffar ner hunden när den hoppar på dig så gör du alltså 3 fel!)

3. Ibland behöver man dessutom ha hunden kopplad för att den ska inse att det inte lönar sig att göra fel. Till exempel så stannar man så fort hunden drar i kopplet (helst redan när hunden går fortare än vad du gör).

4. Man behöver också ha ett negativt brytord. Jag brukar ofta locka någon annans hund med lite godis. Hunden struntar då oftast i den inkallning som funkar när det inte finns någon frestelse. Ett intränat "Låt bli" hjälper nog mer, men även vid det kommandot tänker de flesta hundar "Ja, jag vill gärna träna med dig, ska bara först äta godiset som den här personen erbjuder!"

Tyvärr får hundar numera ofta inte lära sig att de måste sluta med det de gör.

Jag själv kombinerar ofta Nej, ignorering och belöning för rätt beteende. Om en hund är långt ifrån mig och gör "fel", och det inte riskerar att skada någon, så ignorerar jag. Om det är lätt för mig att ingripa, då säger jag Nej och följer upp - dvs ser till att hunden avbryter sig. Hunden uppträder då ofta lite mer dämpat en stund efter korrigeringen.

Men den åtgärd som ger bäst resultat, som verkligen får saker att hända, det är när jag tänker ut vad hunden FÅR göra och avbryter för att belöna - många gånger.

Jag kallar det "tokbelöning" när du belönar ca var femte sekund med beröm + godbit. Då kan du etablera grunden till ett nytt beteende på en enda träningssession på några minuter!

Utmaningen är att även se på frånvaron av fel som något som är värt att belöna. Om du irriterar dig på att hunden skäller, hoppar, nafsar, drar i kopplet, springer fram till folk etc, så behöver du belöna alla de många ögonblick när din hund är i samma situation - och faktiskt inte gör felet.

Visst går det också att "Neja" allt det här, men till slut får du en hund som blir alltför passiv eller inte vill vara med. Den inte bara slutar hoppa - den slutar hälsa helt. Den inte bara slutar skälla eller nafsa i leken - den slutar leka helt. "Nej", med åtföljande lämplig åtgärd, dämpar hundens initiativ "överlag". Detta är ibland en fördel - och ibland en nackdel!

Sammanfattning: Avbryt inte hunden positivt med ett "godislöfte" när den gör fel. Det är som att säga "bra gjort - gör det där oftare!" Lura inte hunden.

Avbryt i stället hunden när den gör något bra (eller inte gör det där dåliga)
Ropa t ex "Fido DUKTIG!" och när Fido lystrar så belönar du antingen med godis/leksak (hos dig eller ev kasta iväg) - eller säg "Varsågod!" och låt hunden fortsätta med det den gjorde, som var bra. Eller ge godbit först, "Varsågod" sedan.
.

Posten försämrar servicen i Upplands Väsby

2011-02-03T11:37:00.000-08:00

.
Posten gör en kraftsamling för att försämra servicen i Upplands Väsby. Nu lägger de på samma gång ner hela tre postombud i kommunen där man har kunnat lämna och hämta paket och göra andra små postärenden. Det fungerade utmärkt som det var. Nu får alla, gamla och unga, längre väg när de t ex ska hämta paket. Alla som bor i Runby, Sigma och Odenslunda måste åka till Ica Kvantum inne i Centrum.

Så här skriver Posten på sin hemsida:

"Postombud

Posten har ett rikstäckande ombudsnät med cirka 1600 postombud där våra kunder kan lämna och hämta paket, köpa frimärken och uträtta andra postärenden. Posten samarbetar med ombud som ger god service i form av hög tillgänglighet i bra lägen och med generösa öppettider. Med postombud som i snitt har öppet drygt 10 timmar per dag, sju dagar i veckan har vi i Sverige den högsta tillgängligheten till postservice i Europa.

Postombudsförändringar

Posten utökar nu samarbetet med ICA, Coop och Axfood. De är alla tre rikstäckande dagligvarukedjor vilket ger en tydlig och hög tillgänglighet i hela landet. Vår ambition är att göra det enklare och bättre för de flesta av våra kunder. Vid behov kommer vi även framöver att samarbeta med fristående handlare för att säkerställa god service till våra kunder. Vår utgångspunkt är att postombuden ska finnas där många kunder gör sina vardagliga ärenden till exempel matinköp."

Vackra ord - och i praktiken en stor försämring för en stor del av invånarna i Upplands Väsby!

Och vi är säkert inte de enda.

Uselt Posten att inte anpassa er nya fina ambition till faktiska lokala förhållanden!

Jag ska försöka lära mig hur jag gör för att i stället få Schenker att leverera sådant jag köper på nätet. De lämnar till bensinstationen nere i backen, den är inte så långt bort.
.

Räddad i nöden av killarna på Butik.IT

2011-01-28T09:42:00.000-08:00

.
Nyligen en eftermiddag så kraschade min dator. Bokstavligen. Men räddningen var inte långt borta.
Jag satt och lyssnade på något i datorn med hörlurar. Såg inte hur en stor hund jag hade hemma (av en ras som inte är så försiktig med sin kropp) skulle gå förbi och fastnade i den långa sladden! Hårddisken stod i en bokhylla kanske 50 cm ovanför golvet. Den drogs ner på golvet och föll på startknappen, som gick sönder. Och ena sidoväggen öppnades. Fasa!

Jag ringde till dem jag köpt datorn av - Butik.it http://www.butik.it/ De skulle stänga om drygt en timme, men om jag hann komma ner med datorn så skulle de titta på den direkt.
Nu är det så att jag inte har bil. Jag spar in på sådant. Men tur som en tok hade jag, för grannen skulle just åka ner till stationen, där datorbutiken ligger! Och han skjutsade mig så gärna.

På förmiddagen nästa dag fick jag tillbaka datorn. De skjutsade hem den till mig! De kom ihåg var jag bodde sedan då jag köpte datorn och fick den hemkörd då också.

Startknappen var reparerad och de hade kört en funktionskontroll under natten som visade att allt var OK. 600 kr tog de. Dessutom hade de, utan extra kostnad, lagt in diverse Windowsuppdateringar och rengjort datorn invändigt från damm, som hade samlats i ansenlig mängd.

Trevliga grabbar som ger snabb, kompetent och personlig service till ett sansat pris är bara sååå underbart!!
.

Äkta nyponsoppa blir en god frukost

2011-01-28T09:25:00.000-08:00

.
Jag har återupptäckt nyponskalmjöl (Risentas). Av detta gör man snabbt och enkelt en nyttig nyponsoppa som är underbar att väcka magen och resten av kroppen med.
Jag gör ibland så här:

Innan du går och lägger dig så blötlägger du några matskedar solrosfrön eller mandlar med vatten i en stor kopp.
Tidigt nästa morgon så häller du upp vatten i ett litermått, kanske 3 dl.

Tillsätt:
* ca 1,5 msk nyponskalmjöl (inte nyponsoppepulver).
* de blötlagda solrosfröna eller mandlarna (nyskalade, det går ganska lätt när de är blötlagda.)
* 1 msk hela linfrön (eller psylliumfrön). Bra för magen!
* Något sött. Det behövs inte mycket. T ex mörk ekologisk sirap, honung ljummad i vatten, eller lönnsirap. Eller prova björksocker från hälsokostaffären - dyrt men gott och mycket nyttigare än vanligt socker. Eller blötlägg även russin över natten.

Efter bara någon timme så är soppan tjock, både av linfröna och att nyponmjölet har svällt.

Njut den kall eller ljummad.

Helglyx: Ät med lite vispgrädde eller gräddglass. (Mjölk passar inte)

PS Ibland finns nyponskalmjöl i de vanliga livsmedelsbutikerna, t ex Coop - blir billigare än hälsokostaffären.
.

Sätt din hunds allmänlydnad på prov!

2011-01-28T08:43:00.000-08:00

.
Vid minsta lilla störning fallerar lydnaden hos väldigt många hundar. Ägarna har helt enkelt inte satt de inlärda lydnadskommandona på prov genom olika störningar och frestelser och annorlunda situationer. Hunden lyder bara vid de gamla välkända ritualerna.
De flesta hundar jag möter lämnar en del att önska när det gäller den så viktiga allmänlydnaden.

Till exempel vet de inte vad de heter. Om de är intresserade så kommer de lika gärna om man säger något annat namn. Men om det är något annat intressant så lystrar de inte på sitt namn.

"Stanna" betyder för många hundar att de ska komma, dvs ren felinlärning.

De vet inte vad "Stanna kvar" eller "Vänta" är för något - åtminstone inte om man sedan vänder ryggen till och går ifrån hunden eller håller fram lite frestande godis.

Men om man kallar på hunden, då kanske den först tittar sig omkring, för där har ägaren tränat med störningar - dvs kallat in hunden när en frestelse har dykt upp...

"Olydnad" sa man förr. Numera, när vi vet lite mer om hur hundar lär sig, så förstår vi att det i åtminstone många av fallen beror på att hunden inte har lärt sig att lyda kommandot även i just den situationen. Det kallas generaliseringsträning, eller "proofing" på engelska. Att kommandot gäller oavsett hur situationen eller omgivningen ser ut - kanske till och med, som avancerad träning, oavsett vilket kroppsspråk ägaren har.

Kan du få din hund att lyda när du sitter ner? Eller vänder ryggen till? Eller dansar omkring? Eller går och bär på två fulla matkassar? Eller drar en barnvagn?
Kort sagt - kan din hund faktiskt exakt vad kommandot betyder, eller har den bara lärt sig att lyda om kommandot hör ihop med en given situation?

Jag tycker att det verkar som om nästan alla hundägare nöjer sig med en ganska ytligt befäst lydnad, som inte håller om något som avviker från det dagliga mönstret dyker upp (eller en lydnad som kanske inte ens fungerar utanför lydnadskursens kursplan!)

Som hundinstruktör tycker jag förstås att det är oerhört viktigt att hundar lyder. Visserligen måste inte en hund vara så särskilt lydig för att klara av promenader i koppel. Det räcker långt att den är snäll och mild och inte har så mycket energi. Men lösningen är väl inte att vi ska avla fram bleka hundar med all aggressivitet och jaktinstinkt bortavlad som nöjer sig med några korta promenader per dag?

En normal hund behöver långa promenader varje dag och en hund blir inte tillfredsställd (eller "fulfilled" som Cesar Millan kallar det) av att gå vid ägarens sida i koppel några timmar per dag. Nej, den måste få vara lös - och om hunden kommer när du ropar beror på såväl ditt ledarskap som att du har tränat den rätt.

Vem tjänar på att våra hundar inte är lydiga?

* Inte hunden - som inte får vara lös och därmed riskerar att utveckla stress och problembeteenden pga för lite motion. Eller som får vara lös och då får ett dåligt rykte i grannskapet eller kanske blir överkörd. En olydig hund får också oftare stanna hemma, får inte följa med på lika många evenemang och ställen, t ex om man är bortbjuden.

* Inte folk som inte är hundägare - de blir rädda för olydiga hundar som ägaren inte har kontrolll över. Eller så blir de arga och kräver hårdare lagar.

* Hundägarna kanske? Man sparar tid och pengar på att inte träna hunden. Men vad de inte tänker på är att de förstör för andra hundägare. Den enskilda hundägaren kanske klarar sig, så länge hans hund inte biter någon, men han bidrar till att skapa ett samhälle som blir allt mer fientligt inställt till hundar. Det är ett mycket kortsiktigt tänkande.

Jag önskar väldigt mycket att det blir "inne" med god allmänlydnad igen, kanske genom något bra tv-program som visar hur mycket man kan hitta på med en lydig hund. För det känns som om "lydnad" har varit totalt "ute" under en längre period nu.

Och nu blir det reklam! Du som har gått Allmänlydnad Steg 1 hos mig, fortsätt gärna till Steg 2, då vi uppnår en acceptabel allmänlydnad som fungerar i vardagen. Allmänlydnad Steg 1 räcker nämligen inte. Då lär vi in kommandona, men om man sedan inte störningstränar i olika situationer, så som vi gör på Steg 2, så håller det inte så långt.
.

Bra hemlagat hundgodis

2011-01-17T12:44:00.000-08:00

.
Nu har jag gjort hemlagat hundgodis på enkelt vis - "färsplattor"!
Just nu har jag återupptagit lite klickerträning på kvällarna. Draka tycker att det är superkul! Kvällens konst var helt ny, att backa. Hon fattade när jag riggade upp en korridor, så att hon inte hade så många valmöjligheter. Draka är tokig i det nya hundgodiset som jag belönade med. Jag använder ju inte köttbullar längre för att det är lök i, och det är egentligen bara skönt, för fy fan vad köttbullar stinker efter ett dygn i jackfickan!

Det nya hundgodiset är ganska lyxigt. Jag köpte ett paket fryst hjortfärs (89 kr/kg) och ett fryst paket älgfärs
(99 kr/kg), som säljs i Hemköp nere i backen. Det blev ett kilo, men det var lite för mycket. Ta hellre 7-8 hg, det blir lagom till en långpanna.

Man kan förstås också ta köttfärs och där köper jag själv enbart ekologisk köttfärs. Det är ofta bara lite dyrare än vanlig svensk. Men viltkött innehåller mer näring och särskilt mycket mer B12, det där vitaminet som så gott som enbart finns i djurmat. Man kan inte överdosera B-vitaminer och eftersom vi människor mår bra av B12 (hänvisar till Näringsmedicinska uppslagsboken) så mår säkert hundar också bra av det.

Tina färsen och lägg den i en stor bunke och rör med t ex en trägaffel. Tillsätt vatten och cirka fyra ägg. (Om du vill kan du använda bara vitorna och låta gulorna gå till hemgjord gräddglass...).
Lite salt, bara några kryddmått.
Tillsätt mer vatten om det behövs. Smeten ska bli lite lös. Lite skorpmjöl, kanske - gärna glutenfritt i så fall.
Jag hällde dessutom i rapsolja i min smet, 1 dl kanske.
Men naturligtvis ingen lök eller vitlök!

Sedan plattar du ut smeten i långpannan ända ut i kanterna, det ska bli ett ganska tunt skikt.
Gräddas i ugnen i cirka 200 grader i cirka en halvtimme. När den är genomgräddad kan du sänka temperaturen och låta plattan torka ytterligare.
Du får själv prova dig fram. Det finns nog många varianter.
Sedan skär du plattan i kuber med kniv.

Jag kommer att ge Draka främst köttbaserat godis. Jag har nämligen upptäckt att hon inte tål fisk. Det ena fiskfodret hårade hon massor av, det andra laxfodret fick hon utslag runt nosen av. Det är tydligen vanligare än jag trodde med fisköverkänslighet. Däremot fiskolja går bra, åtminstone för Drakas del.

Just nu äter hon ett lamm och ris-foder och har fin päls och hårar så gott som ingenting! Och hon verkar tåla hjort och älg också! Nästan som hemjagat! :)
.

Lugn är viktigare att belöna än kontakt

2011-01-16T09:46:00.000-08:00

.
Du har kanske fått lära dig att innan du kan göra något annat med din hund så ska den först lära sig att hålla ständig kontakt med dig? Men det finns något som är ännu viktigare att börja med, och det är "vara lugn".
.
I dag höll jag första träffen på en ny kurs som har mötts av stort intresse. Jag kallar den Nybörjarkurs i allmänlydnad. Den är på tre träffar och här tränar vi grundkoncept som förberedelse för den ganska momentinriktade Allmänlydnad Steg 1. Det är mycket spännande även för mig.

Tillsammans med Ledarskapskursen kommer denna kurs att röra sig kring själva "kärnan" i hundträning. För de flesta av oss vet väl någonstans att "sitt, ligg, stå, fot" inte är att träna hund "på djupet". För att komma djupare gäller det att inte bara se till beteendet utan även läsa av hundens känslor och "uppvarvningsgrad". I tävlingslydnad kanske man vill ha en "taggad" hund, men i allmänlydnad är det värdefullare att lära hunden att behålla ett lugn, oavsett omgivning.

Första träffens tema var till synes enkelt, men kan appliceras på så mycket:

1. Ignorera fel beteende och belöna rätt beteende.
2. Fel beteende är all upphetsning, särskilt när det går så långt som att hunden nafsar, skäller, hoppar mm.
3. Rätt beteende är att vara lugn (lugnt kroppsspråk, stå i slakt koppel, avslappnade öron, svans och andra muskler). Hunden kan titta på vad den vill, bara den är lugn.
3. Förutsatt att hunden är lugn, så är rätt beteende (dvs beteende som ska belönas) även att Följa och att Titta på sin ägare.

Allt annat ignoreras alltså i början, all upphetsning, vilket går bra åtminstone så länge hunden hålls kopplad. Man står stilla och håller i hunden i kopplet som kanske är halvlångt. Och väntar tills man ser ett lugnt beteende.

En liten hund i gruppen får utgöra exempel på rubriken på detta inlägg. Han gjorde utfall och skällde mot lite allt möjligt som han såg röra sig i omgivningen, särskilt människor. Husse fick börja ignorera... och så bad jag honom att belöna när hunden inte gjorde utfall, och belöna länge, med godbit på godbit.

Det här gick ganska bra, men utfallen kom ändå tillbaka. Hmmm... varför då? Jo, hunden var faktiskt inte lugn, han var spänd, fast han inte gjorde något utfall. Husse hade även tidigare skapat en belöningskedja där hunden gjorde utfall, sedan tog kontakt - och fick godis. För vi har ju lärt oss att belöna när hunden söker kontakt, eller hur? Men kontakt är inte bara ett "beteende". Det är ofta en "fråga" som hunden ställer. Det är värdefullt, men svårt, att försöka förstå vilken fråga hunden ställer när den tittar på sin ägare. Hunden kommunicerar. Den utför inte cirkuskonsten "kontakt".

Den lilla hundens fråga efter utfallet var: "Skällde jag tillräckligt mycket? Var jag duktig? Får jag godis nu?"

Så jag bad husse att sluta belöna den kontakten/frågan och fortsätta ignorera.

Den lilla hunden var förvirrad i några minuter och pendlade mellan utfall och kontakt på ett sätt som faktiskt såg lite lustigt ut. (Ni kanske kan tänka er scenen?) Så ääntligen ställde han sig bakom husses ben, tittade lugnt på något, nosade kort i marken (lugnande signal) ... Nu var hunden betydligt lugnare än innan, detta kunde vi belöna. Det blev inga mer utfall sedan hunden hade hittat till detta lugna beteende!

Så sätt "Lugn" som nummer 1 i träningen, särskilt utomhus. "Kontakt" kommer bara som nummer 2. Det innebär exempelvis att det är mer värdefullt att belöna en avslappnad kontakt mot omgivningen än en ivrig kontakt mot dig!

När din hund kan uppvisa ett lugn i olika miljöer och situationer så kan du sedan träna på kontakt (främst utan kommando, på hundens initiativ) och sedan träna moment av olika slag, sitt och fot och allt det där...

Kommentera gärna, men tänk på att risken finns att kommentaren inte publiceras om du är anonym.

Huset fullt av hundar - en dålig programidé

2011-01-04T09:06:00.000-08:00

.
Ni kanske redan vet att SVT planerar att sända ett hundprogram i vår som heter "Huset fullt av hundar". Men upplägget är riktigt dåligt och jag hoppas att programmet inte sänds. Nedan har jag kopierat texten om programmet som ligger på Djurskyddets hemsida, där får ni mer information. Fundera sedan på om man skulle göra samma sak med barn...
.
Djurskyddet skriver:

Svt utnyttjar hemlösa hundar för underhållning
I vår börjar Svt sända programmet ”Huset fullt av hundar”. Enligt en pressrelease från Svt kommer ”i varje avsnitt sex hundar, som av olika anledningar behöver ett nytt hem, till en familj för att spendera en vecka tillsammans med dem.”

Hundarna ska sedan röstas ut, en efter en, enligt samma manér som Robinson, Ung & Borskämd eller andra dokusåpor. Som Svt själva uttrycker det: ”Under veckan minskar antalet hundar när familjen, dag för dag, väljer vilka av hundarna som de vill lära känna bättre. I slutet av veckan gör familjen det slutgiltiga valet. Då ska de välja den hund som kommer att bli deras nya familjemedlem.”

Djurskyddet Sverige har lång erfarenhet av att hitta nya hem till djur som av olika anledningar förlorat sitt tidigare. Våra lokalföreningar i Malmö, Umeå och Tullinge utanför Stockholm har tillsammans omplacerat hundratals hundar. Med vår kunskap om djur i allmänhet och omplaceringar i synnerhet är vi mycket kritiska mot upplägget i detta program där hundarna reduceras till slit- och slängobjekt, som man kan rösta bort och förflytta fram och tillbaka utan någon respekt för att de är levande kännande varelser.

– En hund som förlorat sitt hem behöver trygghet och lugn och ro för att finna sej till rätta i en ny miljö. Att sätta ihop sex för varandra främmande hundar i ett helt nytt hem kommer sannolikt att skapa både konflikter, aggression och stress hos hundarna! säger Ingrid Redbo, etolog och ledamot i Djurskyddet Sveriges förbundsstyrelse

– När vi omplacerar en hund pratar vi mycket noggrant med alla potentiella ägare för att se att dom vet vad dom ger sej in på samt att rätt hund placeras i rätt familj. Att kasta in sex hundar i en familj där man vet att fem av dom inte ska få stanna är oerhört ansvarslöst! säger Gabrielle Rosendahl, vice förbundsordförande för Djurskyddet Sverige samt föreståndare för omplaceringsverksamheten i Umeå.

Djurskyddet Sverige har under den senaste månaden sökt ansvariga för programmet samt inblandade hundorganisationer för att få veta mer om programmets upplägg. Nu visar pressreleasen att våra farhågor om programmets utröstningsupplägg var riktiga, vilket vi djupt beklagar.

- Att vuxna människor frivilligt ställer upp i dokusåpor och blir utröstade är en sak, men djur och barn får inte användas på det sättet eftersom dom inte själva kan göra ett sådant val. Det Svt gör nu är ingenting annat än att utnyttja hemlösa hundar i underhållningssyfte och vi kräver därför att inspelningarna stoppas och att programledningen tar till förnuft till fånga och gör om programidén! avslutar Gabrielle Rosendahl

För mer information kontakta:

Ingrid Redbo, styrelseledamot: 0706-04 64 17

Gabrielle Rosendahl, vice förbundsordförande: 0706-47 34 20

Åsa Hagelstedt, generalsekreterare: 0707-55 88 05
.

Hyresnämnden: Hundägare får vräkas om hunden är av fel ras!

2010-12-22T14:40:00.000-08:00

.
Hyresnämnden har bestämt, enligt Rapport, att hyresvärdar har rätt att neka folk att flytta in om de har hundar som kan upplevas som farliga. Och det spelar ingen roll om hunden är snäll eller inte. Vad som spelar roll är omgivningens fördomar och tyckande! Beslutet är fullständigt vansinnigt och jag kan inte tro annat än att detta upphävs.

I dag fanns detta inslag i Rapport:

"Fastighetsägare har rätt att förbjuda hyresgäster att ha så kallade kamphundar. Det slog Hyresnämnden fast i dag när frågan för första gången avgjordes i Sverige. Förbudet kan bara påtvingas nya hyresgäster och hyresvärden måste informera tydligt. På grund av för dålig information fick nämligen Joanna Rotschild och hennes två Amstaff-hundar bo kvar, trots förbudet.

- Givetvis är det skönt att det gick bra för oss, men jag tänker på alla andra som sitter med sina hundar. Jag som vuxen person ska ju kunna köpa vilken hund jag vill. Min hundras är inte olaglig i Sverige. Det är en jättefin hund, så det känns jättekonstigt att någon ska få säga att du inte får bo här så länge du har den här hunden, säger Joanna Rotschild.

Hyresnämnden konstaterar i sin dom att Joanna Rotschild har skött sina hundar väl och att de inte inneburit någon olägenhet för andra boende i området.

Hyresnämnden uppger även att det inte går att säga att en viss hundras kan anses som farlig. Ändå, menar Hyresnämnden, kan vissa hundraser, som till exempel Pittbullterrier och Amstaff, upplevas som farliga av hyresvärdar och hyresgäster och därför måste en hyresvärd ha rätt att ställa villkor om att hyresgäster inte får inneha vissa hundraser."

Det här är ju helt galet att gå efter om en hundras UPPLEVS som farlig! Ska då hyresvärden kunna förbjuda inte bara amstaff och pitbull utan även dobermann, schäfer, rottweiler, stora svarta hundar - med mera?

En viss liten förståelse kan jag dock ha.

Jag tycker att det är fel att avla på hundindivider som tycker om att ge sig in i våldsam kamp med andra hundar och inte lyssnar på motståndarens signaler. Uppfödare av de före detta kamphundsraserna borde vara mycket noga med att avla på sociala individer, för att helt enkelt få bort de här speciella anlagen som gör att raserna faktiskt generellt har svårare att umgås med andra hundar. Och tycker man mycket om att se sin hund leka med andra hundar, även främmande hundar - ja, då ska man nog inte köpa en kamphundsras. Det finns en större risk att det inte kommer att fungera än med andra raser.

MEN - varje hundindivid MÅSTE bedömas för sig. Det finns många kamphundar som leker fint med andra hundar. Det viktigaste är att ägarna till dessa hundar går kurs redan när hunden är valp, en valpkurs där den tränas att hälsa på och leka med andra hundar på ett bra sätt. De här hundarna behöver generellt mer social träning med andra hundar än andra raser. Om de inte får det så kan det bli problem.

Jag har hållit kurser och hundpromenader i ca 10 år, där alla raser och blandraser alltid har varit välkomna. Enligt min erfarenhet så biter inte en hund så att nämnvärd skada uppstår OM den har fått en riktig social träning med främmande hundar när den var liten. Detta gäller även kamphundsraserna. Det är ju också därför som alla vi som kan lite om hundar hävdar gång på gång att detta är ett ägarproblem. Det var ägaren som inte gav hunden rätt start i livet!

Vi har redan lagar i Sverige, som har blivit hårdare, som riktar sig mot de hundar som uppför sig illa. Det räcker! Straffa enskilda hundar och deras ägare, inte ett kollektiv!

Som boende i Upplands Väsby i ca 44 år, och därtill tidigare långvarig hyresgäst i Väsbyhem, vill jag också säga att jag skäms över att Väsbyhem var först i Sverige som bostadsbolag att förbjuda kamphundar bland deras hyresgäster. Vi har, såvitt jag vet, inget problem med kamphundar i Väsby. I stället har vi sedan länge ett gott utbud av hundkursanordnare (Brukshundklubben, jag själv och flera till), så alla som vill träna sin hund kan få hjälp med det.

Nu har jag också sett en debatt i Aktuellt i kväll mellan Hans Rosenberg, Svenska Kennelklubben och Daniel Liljeberg från kristdemokraterna. (Kan ses på SVT Play) Kristdemokraterna har verkligen utmärkt sig som hundfientliga på sistone. Och jag fattar fortfarande ingenting. Har man inte rätt att köpa en hund och sedan hyra en lägenhet? Hur kan det vara tillåtet att göra så här?

Snart kanske kamphundsägare inte får åka i kollektivtrafiken heller? Eller köpa bostadsrätt? Var går gränsen? Börjar bli ett fall för FN... Sverige har ju en tradition att bryta mot mänskliga rättigheter...

Hemlös eller eget hus - kanske snart enda alternativen om du är dum nog att gilla en ras med kampbakgrund!

I USA kan hyresvärdarna neka dig att hyra om du har hund över huvud taget! Det är nog bara en tidsfråga innan det blir så i Sverige också. Det finns ju hyresgäster som känner obehag när de möter en annan hund - av vilken ras som helst.

Och det är ju alltså inte de rädda hyresgästerna som det är fel på, utan felet är hunden som går omkring och liksom ser otäck ut...

Jag är i chock och kan bara hoppas att detta blir upphävt i någon högre instans.

Straffa hundindivider som missköter sig - men straffa för fan inte hela hundraser!!!

Så nu har vi laglig rasism i Sverige igen! När det gäller hundar går det tydligen bra.
.

Nödvändigt med feedback av två olika slag

2010-12-20T11:23:00.000-08:00

.
Här kommer ännu ett klokt inlägg från den amerikanske hundtränaren Ian Dunbar, denna gång om att det är nödvändigt att ge hunden både beröm/belöning OCH... "straff".
Ian Dunbar bekräftar det jag har ansett sedan länge, att det inte går att träna en hund till ett pålitligt uppträdande (särskilt inte i vanlig lydnad i vardagen) om man inte också "straffar". Men Ian betonar att straffet helt enkelt kan vara en tillsägelse. Det måste inte vara något som skrämmer hunden eller gör ont!

Titta på denna länk!
http://www.youtube.com/watch?v=KqburMFcPoU

Vi har ordet "straff" på svenska. Det vore bra om fler och fler hundägare lär sig att när man pratar hundträning och särskilt när man pratar inlärningsteori, då betyder inte "straff" till exempel "hämnd i efterskott". Utan det betyder "något som gör att eleven slutar med ett visst beteende (eller inte gör det lika ofta som förut)".

Vi har förstås också ordet "korrigera", men det betyder väl "att rätta till" ?

Ian säger att när man tränade djuren i laboratorier, så var det maskiner som utdelade straffen, och då var de alltid i form av höga ljud, elstötar eller liknande. Men när levande människor tränar hundar, då räcker det kanske med en blick eller ett ord. Man kanske inte ens behöver höja rösten för att få stopp på hunden. Då har man faktiskt straffat hunden - men på ett mycket humant sätt. "Tillrättavisning" kan vi kalla det. Men enligt inlärningsteorin så är tillrättavisningen faktiskt... just det - ett straff.

Båda delarna behövs. Man kan inte träna en hund att bli lydig bara med beröm och belöning. Men för inte så många år sedan så var det många som försökte få hundägarna att tro det. "Hunden lär sig inget av straff", hette det. Men det beror väl på att det är skillnad på om det är en maskin som utdelar straffet eller en människa...

Cesar kommer till Stockholm!

2010-12-17T09:53:00.000-08:00

Cesar Millan kommer till Hovet i Stockholm den 12 maj. Biljetterna släpptes den 16 december och detta tänker jag inte missa, så jag har redan köpt - en så kallad VIP-biljett, för då får man bättre plats och även möjlighet att ställa frågor. Jag har rad 7, det blir nog perfekt!

Som vanligt med sådana här evenemang väntar jag mig inte att lära mig så mycket. Jag har ju bland annat alla hans böcker redan. Men det är en kul grej och det blir kul också att träffa andra Cesar-sympatisörer. (Fast en del kritiker kommer nog också?)

Inga fler köttbullar eller korv - lök är farligt!

2010-12-01T13:46:00.000-08:00

.
Nu har jag blivit övertygad om att köttbullar är skadligt för hundar om de innehåller lök - tyvärr, för det har varit både enkelt, billigt och populärt att köpa Mamma Scans 1 kg-förpackning för ca 40 kr. Hundar vet väl ibland inte sitt eget bästa.
Min assistent Pia gav mig en puff i rätt riktning, och så fann jag också detta uttalande på nätet:

"Lök i alla former är livsfarligt för hundarna. Det hämnar syreupptagningen i blodet, sänker prestationsförmågan och kan leda till allvarliga förgiftningar. Belöningar som köttbullar och korv verkar motivationshöjande för stunden, men bara efter några minuter påverkas hundens kropp negativt av godiset.

Eftersom en liten mängd lök inte ger någon akut reaktion hos hunden tror många att det inte är någon fara. Men lök innehåller näringssaltet thiousulfat och hunden saknar det enzym som bryter ned detta ämne..... detta ger bland annat förändringar i de röda blodkropparna som i sin tur påverkar syreupptagningsförmågan. Detta händer redan efter någon minut efter att hunden ätit lök. Lök får alltså de röda kropparna att brisera med anemi som följd. De röda blodkropparna transporteras dessutom till njurarna och hunden kan drabbas av njursvikt. Ett annat organ som påverkas negativt av löken är mjälten. Hunden drabbas av blodbrist och låga blodvärden eftersom rödkropparnas cellväggar bryts ned. Ett stort problem är att en stor del röda kroppar måste förstöras hos hunden innan den ger synliga symptomer. Detta har gjorts att den allmänna uppfattningen är att man kan ge hunden små doser av lök utan att den påverkas av det, men så är inte fallet. Hunden påverkas snabbt även efter ett litet intag av lök."

Harold Tvedten, chef för Regiondjursjukhuset Strömholms laboratorium.

Nu kommer jag få grunna på vad jag ska köra med i stället, på kurser och som dagmatte.

Jag vet att det finns recept på leverkakor, det kanske får bli något sådant.

Scan borde tillverka köttbullar utan lök! Men man kan i och för sig ändå inte vara helt säker på att rätt smet har använts...?

Jag kanske får göra mina egna köttbullar. Eller bara platta ut köttbullesmeten i en långpanna och sätta in i ugnen och sedan bryta bitar...?

Tassvård viktigare än täcke i vinter?

2010-11-30T23:38:00.000-08:00

.
En bekant med långpälsad retriever undrade bekymrat om hon också borde sätta täcke på hunden. Alla andra verkade ha täcke på sina hundar. Hunden själv ville dock inte ha täcke. Jag sa att hon skulle lita på hunden och låta den bestämma. Måttlig kyla (t ex 10 minusgrader) är nog inte så farligt om man bara håller hunden i rörelse (gärna låta hunden röra sig lös eller i lina). Hundens ömma punkt i kyla och snö är nog främst tassarna. Precis som vi lätt fryser om fingrar och tår.
Fler och fler har täcke på sin hund på vintern. Det är säkert befogat på en liten och korthårig kropp. En liten massa tappar ju värme lättare en en stor massa (fysiktänk). Samtidigt vill många hundar inte ha sitt täcke på sig. Låt hunden bestämma, den känner väl sin kropp bäst själv?

Man fryser lättast om de kroppsdelar som är längst bort från själva kroppen. I sträng kyla kan öron förfrysa och kanske en korthårig svanstipp också? Och hunden kan få köldkramp i tassarna. Men så länge hunden hålls i rörelse och får bra mat, och man inte är ute så länge, då går det väl bra utan täcke även i Norrland? Åtminstone om det är en långhårig hund.

Låt hunden bestämma! Fryser den, så köp ett täcke. Viktigt förstås att det har en riktigt bra passform. En anledning till att hunden inte vill ha täcket kan ju vara för att det skaver! För övrigt känner jag inte till marknaden för hundtäcken så bra, eftersom jag länge hade en isländsk fårhund och sedan två hundar till som också har klarat kyla bra. När det har varit som kallast har jag satt täcke på Draka, svårt att säga dock om hon har uppskattat det eller behövt det.

Den viktigaste åtgärden tror jag är att klippa riktigt kort under tassarna, även i området mellan stora trampdynan och tårna. Så att det inte kan bildas hårda snöbitar där. Klipp gärna hela tassarna runt om! Och stryk gärna tassalva under - både för att mjuka upp trampdynorna och för att fettet ska hindra bildandet av "snöbitar". Det finns visst tassalva med tjära, men det gillar väl inte hundar? Mysko. Jag kör de gamla gula plåtburkarna med Klöver-Vaselin.

Särskilt om du har en äldre hund så kan du också ge mer fet fisk under kalla vintrar, t ex lax. Nu känner jag inte till om hundar kan bli åderförfettade, men blodet blir tunnare också av fiskfettet. Det varma blodet kommer därför lättare ut i de fina kärlen, hundens tår osv. Eskimåer tål kylan på Grönland bland annat för att de äter så mycket fleromättat fett i form av fisk och säl. Prova gärna själv att äta fet fisk eller fiskoljekapslar och se om du inte fryser lite mindre om fingrarna och tårna.

Men jag hoppas att tipsen blir inaktuella fort! Jag vill inte ha en vinter till som den förra.

Men hundarna håller sig ju rena förstås. Man behöver bara borsta av dem snön och släppa in dem efter promenaden! Och de blir glada och pigga i snön. Och så förökar sig inte fästingar och andra kryp i kylan...

Ja, det är fördelar och nackdelar med allt. Det är väl bra med fyra årstider ändå.
.

Hunden ska inte komma in "fot"!

2010-11-27T12:38:00.000-08:00

.
När det gäller inkallning (och även andra moment) så är allmänlydnad en sak och tävlingslydnad en annan sak. I allmänlydnad, dvs i vardagen med din hund, tjänar du på att avsluta din inkallning med hunden framför dig, vänd mot dig. Den ska inte automatiskt springa in och sätta sig "fot".

När din hund kommer, så ska du behålla samma kontakt hela tiden. Dvs du belönar hunden när den är vänd rakt mot dig, inte när den sitter vid din sida. Då har ni nämligen tappat mycket kontakt och hunden är också mer benägen att titta ut i omgivningen, till exempel titta på just det som du kallade in den från! Jag ser en stark koppling mellan hundar som gör utfall och hundar som inte kan komma in framför sina ägare.

Det finns förresten en hundtidning som heter "Front & Finish". "Front", det är alltså när hunden kommer in och sätter sig framför. Som på bilden nedan. "Finish", det är just finishen, avslutningen, när hunden genom det som jag kallar för "U-svängen" går till din sida. Men finishen behöver du bara göra om din hund efter inkallningen ska gå "fot". Om den inte ska det så gör du ingen finish.

Hunden sitter framför ägaren, "front".

Så här ska det se ut i vardagsinkallningen! I händerna har du dels godis som belöning, dels kopplet eller linan, om du inte tränade med hunden lös. Dessutom kan du använda händerna till att kela med hunden som belöning.

Träna alltså hunden att komma in på detta sätt, så kommer du säkert upptäcka att den blir bättre på att ignorera frestelser och störningar i omgivningen. Den vänder ju bokstavligen ryggen åt detta!
.

Nytänk om kurserna!

2010-11-23T13:31:00.000-08:00

.
Håller på att göra några ändringar i mitt kurssystem. Det kommer att bli jättebra, hoppas jag!

Systemet blir väldigt logiskt och bra.

Först går man valpkurs. Där får man lära sig grunderna i hundträning och bra, enkla övningar i det allra viktigaste, såsom inkallning och gå i koppel. I valpkursen ingår också social träning inklusive lek, miljöträning och problemdiskussion.

Om man av någon anledning har missat valpkursen, och valpen har hunnit bli unghund (eller äldre) så går man i stället Nybörjarkursen. (Hmmm, borde jag i stället döpa om den till Grundkurs?)
Där tränar man framför allt lydnadsdelen från valpkursen, samt social träning.

Sedan går man vidare till den mer krävande kursen Allmänlydnad Steg 1, som har en del läxor efter varje träff som man behöver träna på för att hänga med vid nästa träff.

Tidigare har det deltagit på Allmänlydnad Steg 1 både personer som har gått valpkurs och de som inte gått valpkurs och är helt nya som hundägare. För de senare har tempot varit lite för högt. Men nu kommer den kategorin hundägare att först gå på nybörjarkursen på tre träffar och blir på så sätt bättre förberedda. Alla kommer att ha ungefär samma utgångsläge inför Allmänlydnad Steg 1.
(Är man mycket duktig och erfaren hundägare/hundtränare så kan man om man vill gå direkt till Allmänlydnad Steg 1)

En annan sak jag funderar över att införa är att kursen inte hålls på gräsplanen som vanligt utan att man varje gång går en promenad, tränar inte dra i kopplet och så stannar då och då på olika platser och gör övningar. Det är ju precis så det är tänkt, nämligen, att man ska träna mellan träffarna - vid hundens vanliga rastningar. Nu kommer jag själv att komma underfund med om detta fungerar. Fungerar det för en hel grupp som är tillsammans (och gärna vill leka med varandra) så lär det fungera när hundägaren sedan tränar ensam utan lika mycket störning!

Det ska bli roligt och spännande att starta den allra första Nybörjarkursen nästa år (i januari redan troligen)!
.

Du får kommentera anonymt

2010-11-22T07:04:00.000-08:00

.
Jag har på sistone publicerat flera "anonyma" kommentarer. Dock har jag själv vetat vilka personerna är. Så regeln är nu att du kan skriva under med t ex bara ditt förnamn, eller annat - men jag måste veta ditt fullständiga namn. Då får du kommentaren publicerad.
.

Tre olika synsätt i hundträning

2010-11-22T06:56:00.000-08:00

.
En hundägare som söker träningsråd i böcker och på Internet kan bli mycket förvirrad. Det beror på att det finns tre olika huvudteorier om hundträning i omlopp: Ledarskapsteori, inlärningsteori och "driftsteori".
Jag ser tre olika huvudteorier inom hundträning. Här tänkte jag göra ett försök att beskriva dem mycket kort och utan ambitioner på att ge en rättvisande och fullständig bild.

1. Ledarskapsteorin:
Det viktiga är att du är hundens ledare. Den gamla varianten av ledarskapsteori gick ut på att hundar alltid levde i flock, som alltid hade en ledare och som de andra följde. Och hundar konkurrerade om rangen med oss människor. Om vi inte tog ledarskapet och visade att vi var ledare genom att äta först, gå ut först genom dörren, gå först på promenaden etc så var hunden tvungen att göra det, eftersom flocken måste ha en ledare. Och då började hunden vakta huset, soffan med mera. Den "tog över ledarskapet". Hette det. Men om hunden befriades från det tunga ansvaret att vara flockens ledare så blev den mindre stressad och mer harmonisk.
Till exempel Cesar Millan är åtminstone delvis kvar i detta tänk, och även Jan Fennell med sin lära "Amichen bonding". Svenska förespråkare finns.

Den mer moderna varianten går ut på att flocken har ett rollsystem och att du ska bli bäst på viktiga roller, eller att du på annat sätt helt enkelt ska göra dig så behövd, värdefull och/eller intressant för hunden att den blir imponerad/intresserad och frivilligt väljer att följa dig, i stället för att gå sin egen väg. T ex många svenska tränare är inne på denna tanke i dag. Jag plockar en sida från Leif Hedbergs hemsida som exempel: http://home.swipnet.se/LeifH/doc/ledarroll.html

2. Inlärningsteorin:
Hundar gör det som lönar sig mest. Om man ser till att det alltid lönar sig mest att lyda, så kommer hunden följaktligen att lyda. Allt som hunden/djuret är mentalt och fysiskt kapabel till kan man träna den att göra. Vi kan bygga upp, förstärka, beteenden hos hunden genom framför allt att belöna bra när hunden gör det som vi vill ha mer av, tills hundens önskvärda beteenden är så förstärkta att hunden i princip alltid gör som vi vill. De flesta förespråkare av denna teori tror (vill tro) att så kallad positiv förstärkning (hunden får något bra) har en starkare effekt än så kallad negativ förstärkning (hunden slipper något dåligt) och de anser ofta också att straff inte hjälper mer än tillfälligt.
Denna lära om varför hundar och alla andra djur gör som de gör kallas operant inlärning. Den tillämpas flitigt på hundar och andra djur (delfinshower är ett känt exempel). Läran har av någon anledning däremot inte fått så stort genomslag i träning av människor. De antagligen mest kända förespråkarna i Norden för operant inlärning med stark betoning på positiv förstärkning är Canis: http://www.canis.se/ och http://www.canis.no/.
Det finns dock enstaka svenska instruktörer/tränare som lär ut mer negativ förstärkning än positiv förstärkning och som t ex inte ser godis som viktigt och nödvändigt för allmänlydnaden i vardagen.

Till inlärningsteorin kan också räknas så kallad klassisk inlärning. Här vill man ändra på hundens känsla, t ex rädsla eller förväntan. Till exempel om hunden är rädd för något, då kan man utsätta hunden för det skrämmande på en mycket låg nivå och omedelbart efter så kommer något positivt. T ex kan man låta hunden se en annan hund på långt håll medan man ger den godis, i hopp om att den ska få en positiv förväntan av att se andra hundar. Man kan också låta hunden höra otäcka ljud på en mycket låg nivå (inspelade), och så ger man den något positivt, t ex godis. (Här har man nog större framgång än i exemplet före).

3. Driftsteorin:
Här ser man hunden som ett djur som svarar på olika retningar. Man talar om sådant som nyckelstimuli, instinkthandlingar, sluthandlingar. Läs mer på denna sida: http://skyddshunden.com/index.html.
En svensk hundboksklassiker som delvis har detta synsätt är "Din hund" och "Din hund fortsätter" av paret Järverud. Man använder sig gärna av olika leksaker i träningen för att locka fram bytesdrift etc.

En amerikansk variant som har haft stort genomslag i USA i decennier är Volhards drive theory. Han säger att det hundar gör kan hänföras till att de är i en "drive" - antingen pack drive (flockdrift), prey drive (jaktdrift/bytesdrift) eller defence drive (försvarsdrift). Läs mer om den teorin här: http://www.volhard.com/pages/canine-personality-profile.php.

Vem har då rätt?
Hur ser du själv på hunden? Som någon som trivs bäst som "följare"? Som någon som är en "egoist"? Som någon som styrs av sina drifter?

Som i det mesta ligger sanningen någonstans mittemellan. Alla vitt spridda läror har åtminstone ett korn av sanning i sig.
.

Jag saknar Elvis i tidningen Metro

2010-11-16T07:16:00.000-08:00

.
Ni som läser gratistidningen Metro har nog sett att serien om sköldpaddan Elvis har försvunnit. Omständigheterna kring detta får vi inte veta. Men jag anser att Metro har skjutit sig i foten.

Elvis var "halva Metro". Och nu när han är borta är halva värdet av Metro försvunnet, tycker i alla fall jag.

Jag älskar svenska serier eller serier om hur det är att leva i Sverige (eller ev Norden) i nutid.

Och så ska serien vara satirisk men samtidigt ganska snäll.

Jag gillar serier som Nemi (en favorit!) Elvis, Rocky, Amir (fanns i DN förr), Fucking Sofo, Brynebrinks och andra serier med Lena Ackebo och liknande.

Men den nya serien i Metro (heter tydligen "Inrutat") är inte ens i närheten av denna klass. Helt meningslösa teman, meningslös humor. Är Elvis försvinnande ett tecken på att Metro är på väg utför...??
.

Vanligt smör smakar inte lika gott som förr

2010-11-15T06:57:00.000-08:00

.
Jag använder en del smör och upptäckte häromdagen att den där klassiska goda smörsmaken faktiskt var väldigt svag. Smöret smakade egentligen mest - fett. Och det märkte jag för att jag just den dagen hade något att jämföra med - nämligen ekologiskt smör. Det som smakar som smör smakade förr.

Jag brukar köpa ganska mycket ekologiska produkter, om de inte skiljer sig kraftigt i pris. Lite dyrare får de dock vara - det är ju faktiskt frågan om betydligt högre kvalitet.

Men ekologiskt smör har jag tvekat att köpa. Det är ju betydligt dyrare. Men så gjorde jag det i alla fall, för att känna mig "god". I min kyl låg nu ett paket vanligt smör och ett paket ekosmör. Jag bestämde mig för att smaka på båda. Jag tog lite med en tesked av än det ena paketet, än det andra, blundade och kände efter. Och till min överraskning var smakskillnaden stor! Jag hade utan problem med förbundna ögon känt igen ekosmöret. Det smakade friskt, aromatiskt, som gräs. Det var helt enkelt "gräsligt" gott. Smaken på det vanliga smöret kändes fadd när jag fick det på tungan efter att ha smakat på ekosmöret.

Jag misstänker att förklaringen är att ekokossorna får gå ute och beta längre på säsongen än de vanliga korna. Och dessutom har en del besättningar med vanliga kor dispens från beteskravet, som jag förstår det. För att det ska löna sig så vill bönderna ha stora besättningar i lösdrift och då är det mycket opraktiskt att mota alla dessa kor in och ut två gånger om dagen under sommaren. Dessutom krävs mycket betesmark, för alla korna trampar ju ner gräset och gör kohagen lerig. Men dessa kor får inget färskt gräs, inga örter, inga blommor - och därmed blir smaken på mjölkfettet (alltså smöret) intetsägande.

Förr var det noga med vad korna åt för något, för det satte sig i smaken på smöret. Ungefär som det finns olika sorters honung, beroende på från vilka växter bina har samlat nektar. Men innekossor som äter stora mängder spannmål samt ensilage - ja, min teori är att det är därför det vanliga smöret smakade så mycket sämre.

Jag tror inte det var något fel på något av smörpaketen. Jag har bara trott att smör ska ha så lite smak. Det var inte förrän jag smakade på ekosmöret som jag förstod hur gott smör smakade förr, när alla kor var ute så länge som möjligt och betade på ängar och i hagar.

Så nu blir det bara ekosmör för min del, priset till trots. Blir vi många som köper så kommer det nog i 500-g-förpackning snart och inte bara som nu i 250 g.

Efterlysning: Påslakan med vackra rosa rosor

2010-11-03T09:43:00.000-07:00

.
Jag letar och letar efter påslakan med stora, vackra, naturligt avbildade rosa rosor. Tydligen inte på modet just nu! Det som kommer närmast är Rustas påslakanset
http://www.rusta.se/paslakanset_2_delar_p50101386.html
Men det är inte exakt rätt. Jag betalar gärna hittelön till den som hittar det jag söker!
.

Vem har flest ledaregenskaper - du eller din hund?

2010-11-01T03:10:00.000-07:00

.
En sanning som det i många hundkretsar inte talas om och inte alls anses Politiskt Korrekt (som så mycket i Sverige) är att många hundproblem beror på att ägaren inte skickar tillräckligt många högstatussignaler till hunden, inte tillräckligt mycket signalerar mental och fysisk styrka.

/Förbättrad text 3 nov/

Här nedan räknar jag upp några egenskaper som kännetecknar en bra/stark ledare ur ett etologiskt perspektiv, ur "naturens perspektiv". Vem har mest av nedanstående egenskaper - du eller hunden?

* Vem är fysiskt starkast? Det är visserligen sant att mentala egenskaper är viktigare än fysiska, men om din hund drar iväg med dig när du går ut och går med den så är det ett klart minuspoäng till dig. I naturen är fysisk styrka (och god hälsa i allmänhet) en statushöjande egenskap därför att en stark individ kan fälla större byten och försvara flocken bättre.

* Vem är störst / väger mest? Om din tonårsdotter ska sköta om hunden mest så ska den vara liten. För att vara lätthanterlig bör en hund inte väga mer än hälften av sin ägares vikt, om ens det.

* Vem har högst energinivå - störst lust att röra på sig? Hög energinivå signalerar ofta god hälsa (om det inte handlar om stress). Man har råd att "slösa" med sin energi. Cesar Millan råder alltid att man köper en hund som har max samma eller helst lägre energinivå än man själv. Så bestäm dig för var du ligger på skalan mellan elitidrottare och total soffpotatis. Här kan man dock "fuska", tycker jag. Ett sätt är att börja cykla med hunden - med eller utan koppel. (Det krävs förstås en inlärningsperiod för att minska risken för olyckor.) Då får hunden tillfälle att sträcka ut och njuta av att få utlopp för sin energi - tillsammans med dig! Ett annat sätt är att rasta hunden på ett öppet fält i en lång lina (minst 15 meter, det finns linor även på 30 meter!) och så vänder du dig hela tiden bort från hunden, så fort den springer förbi. Då rusar den mot dig minst halva tiden. Båda sätten gör att du blir en del av det positiva att få röra på sig ordentligt, fast du själv inte har lika bra ork.
En tröst om du har köpt en ras med för hög energinivå är att hunden åldras fortare än du, så om fem år kanske du är piggare än din hund.

* Vem har kontrollen över värdefulla resurser i hundens liv? Om du inte kan ta ifrån hunden sin matskål eller sitt ben utan att riskera att bli biten så är det mycket tveksamt om hunden ser dig som sin ledare. Att försöka skaffa sig bestämmanderätt/äganderätt till resurser är ett viktigt sätt att hävda sig på i hundens värld. Se alltid till att din hund t ex kan vänta fast du sätter ner matskålen och till och med går en bit därifrån, innan du säger "varsågod".

* Vem har lägst stress / bäst stresskontroll? Ledarens mentala egenskaper är mycket viktiga. Du ska vara vänlig, lugn, trygg i dig själv, kunna vara bestämd vid behov, envis, målinriktad, koncentrerad. Du ska ha en långsiktig plan och inte bli upprörd över tillfälliga bakslag i träningen. Du ska ha ett jämnt humör, vara svårstressad, sällan tappa humöret. Och när du korrigerar din hund när den gör fel så ska du snabbt kunna växla tillbaka till lugn eller glädje när den gör rätt. Du tränar dig att ha kontroll över dina känslor, åtminstone så gott det går.

* Vem har störst lust att ta nya initiativ, dvs "hitta på saker"? Om du gillar den gamla vanliga vardagslunken och sällan hittar på något skoj av egen kraft, då kommer din hund göra det i stället, tills den efter några år blir initiativlös och börjar sova bort sitt liv... En del hundar har "av- och på-knapp", t ex jakthundar eller spetshundar, som är gjorda för att jobba ett tag och sedan ligga stilla och "samla krafter" tills nästa arbetspass. Andra hundar, som många dvärghundar, trippar runt sina ägarens fötter hela dagen, alltid redo för nya påhitt, och kan bli ganska enerverande för den initiativlöse ägaren. För att vinna poäng här, så måste du ta dig samman och hitta på saker - inte när hunden pockar på det utan när hunden väntar på dig. Belöna inte just när hunden pockar, men se ändå till att något nytt händer varje dag. Det kan vara att din hund får leta efter en ny sak i skogen - vad som helst som tillhör dig och som bär din lukt. Eller ni kan gå en ny väg på promenaden. Du kan t ex ta bussen, tunnelbanan eller pendeltåget (för dig som bor i tätort/stad) och sedan gå tillbaka, då ökar möjligheterna att finna nya vägar. Och du ska ständigt träna din hund i nya saker. När den har lärt sig t ex en cirkuskonst, så väljer du en ny att börja träna på.

* Vem är envisast? Vem är mest viljestark? Detta kanske är den viktigaste egenskapen av alla för att hunden ska se dig som en ledare, dvs någon att följa och lyssna till. En ovan hundägare kan tycka att det känns genant att envisas. Vi är tränade att kompromissa och inte hävda vår vilja så starkt, särskilt kvinnor. Vi ler och ger upp. Om vi tränar t ex "sitt kvar" och hunden går upp hela tiden, så ger många upp efter några försök och säger "Han vill inte i dag. Vi bryter och försöker igen en annan dag". Men den inställningen gör inte hunden duktigare. Du bör genomdriva det du föresatte dig. Men sätt målet så lågt att hunden faktiskt hinner göra framsteg under en kort träningsstund på kanske tio minuter. Försök inte få hunden att stanna kvar på tio meters håll om den reser sig varje gång du går mer än fem meter från den. Gå ifrån den bara tre meter ett par gånger, så att hunden lyckas och du kan belöna den. Sedan kan ni gå hem nöjda båda två.
Jag tycker att man ska se alla situationer i vardagen som en chans till träning och varje gång försöka få hunden att lyckas - just där och då. Alltså: Ge dig inte och tänk "det går kanske bättre i morgon".

* Vem är mest målinriktad? Mest resultatinriktad? Du ska alltid se framför dig hur du vill att hunden ska uppföra sig "i framtiden" och forma hunden mot det målet. Du ska hela tiden försöka förbättra både ditt eget uppförande och hundens uppförande. Och vid varje träningstillfälle som dyker upp så ska du kunna hitta på ett lämpligt delmål, precis lagom svårt för att hunden ändå ska klara målet efter högst några få försök. Som i exemplet ovan med "stanna kvar"-övningen.

* Vem av er är tydligast? Du visar hunden tydligt när den kommer närmare ditt idealmål genom att berömma och belöna, och du visar också tydligt när din hund beter sig sämre än den brukar göra, enligt din måttstock. Om det behövs så markerar du ogillande, men i så fall bara just när hunden beter sig illa. Det kan t ex handla om att du uttalar ett skarpt "App!" och tar ett steg emot hunden, som då hejdar sig. Och lika snabbt skiftar du då tillbaka till att berömma hunden med värme när den gör rätt. Dessutom ska du ha tydliga kommandon. Du behöver göra en kommandoord-lista och följa den för att kunna kommunicera tydligt med hunden, åtminstone om du vill använda din röst och ditt språk, och det vill ju vi människor! Det är faktiskt viktigt för ledarskapet, tycker jag, att inte säga "Kom" ena gången och "Hit" den andra. Eller "Sitt" ena gången och "Sätt dig" den andra.

* Vem av er förstår "träningsspelet" bäst? Du ska ha god förmåga att iaktta både hur din hund beter sig och (svårare) hur du själv beter dig. Du bör vara hyfsat intelligent - dvs snabbt lära dig att förstå "träningsspelet", som ofta handlar om "orsak och verkan" - att påverka och få ett resultat. Hundar lär sig som bekant genom konsekvenserna av sina handlingar. Du behöver lära dig att samspela med din omgivning - dvs hunden - och snabbt ge rätt svar på det som hunden gör. Du behöver förstå att orsaken till att din hund gör som den gör, är för att det lönar sig för hunden. Annars kommer du bli överlistad av din hund. Din hund kommer se till att den tjänar på att göra som den själv vill, utan att du riktigt fattade vad som hände. På så sätt är det faktiskt möjligt att vara dummare än sin hund, tyvärr... Du ska vara så intelligent att du förstår grunderna i t ex operant inlärning (läran om hur beteenden påverkas genom "förstärkning" och "straff"), men inte vara sådan "bokmal" att du har tappat din "intuition". Man kan inte lära sig hundträning bara genom att läsa hundböcker. Du ska vara både teoretiker och praktiker. Och du ska vara självkritisk och sträva efter att bli bättre som tränare och lärare.
Slutligen kan jag som tröst säga att förmågan att träna hundar, den går att träna upp, och jag är övertygad om att du blir intelligentare på kuppen. Hundträning stimulerar förmågor som vi sällan har fått träna upp och använda i det vanliga arbetslivet, men som vi senare har stor nytta av i livet, eftersom människor till åtminstone en viss del fungerar likadant som hundar...

Det här ämnet är väldigt stort. Jag har bara berört lite på ytan. Men kom ihåg att din hund iakttar dig och bedömer din kapacitet (framför allt din mentala kapacitet), och vad hunden kommer fram till styr till stor del i vilken grad den lyssnar på dig eller inte.
.

Utegris till ett bra pris för dig som bryr dig

2010-10-27T15:45:00.000-07:00

.
Jag har köpt en bit Griseknoen (ekologisk gris som har fått gå ute och sola och böka) till ett helt OK pris, 85 kr/kg, i min vanliga Hemköpsbutik. Och fläsket smakade himmelskt.

Om du är svensk så misstänker jag att du generellt sett sällan köper ekologisk mat och ser den som dyr och dålig - eller i alla fall dyr. ("Dyrt" innebär flera kronor mer än den vanliga förpackningen)

Och i min Hemköpsaffär får jag beställa hem mitt ekologiska fläsk separat, för det finns ingen efterfrågan, säger personalen. Det går dock att beställa och det kostar inget extra att ta hem en liten mängd till mitt enpersonshushåll, några kilo går bra. Jag beställde bland annat picnicbog, en del av grisen som personalen varnade för som en sämre del. Det var därför den kostade så pass lite som 85 kr/kg.

Skinkstek fanns dock alltid hemma i det ordinarie sortimentet. I dag kostade den 89 kr/kg. Från industriuppfödd gris alltså, gris som har stått packade i trånga bås utan något att göra, som aldrig fått vara ute i solen och inte har något att böka i (utom tunt med sågspån i bästa fall).

Jag skar min picnicbog i större bitar, lade ner bitarna i vatten i en stor kastrull och strödde på timjan från kryddburk. Så fick det koka i omkring en timme. Och hur blev det? I kastrullen simmade bitar så möra att de föll sönder bara man kom åt dem med gaffeln, i en ljuvligt doftande lag. Det gick inte att hålla fingrarna borta. Jag plockade i mig bit efter bit. Jag tror att jag åt upp ett kilo på två dagar.

Och även tidigare har ekologisk gris smakat lika ljuvligt.

Bra pris, gott samvete, underbar smak - vad kan en konsument mer önska sig?

Nu funderar jag bara på varför svenskarna inte vill köpa ekologiskt.

Min egen teori är att vi har blivit otroliga egoister beroende på att vi har blivit så kollektivt beskyddade i flera årtionden. Så nu tänker vi bara på oss själva och vår egen privatekonomi och inte ett dugg på världen omkring oss - det får regering och riksdag ta hand om. Vi har slutat att ta ett eget personligt ansvar.

(Ett annat exempel är civilkuraget som har avlats bort från svenskarna på något sätt - bara i Sverige kan man bli våldtagen eller mördad i tunnelbanan utan att någon försöker ingripa)

Den normala svensken köper inte ekologiskt. Det är därför det knappt finns något ekologiskt kött t ex. Men de vet inte vad de missar.

Jag kommer fortsätta att beställa ekologiskt fläsk (kommer aldrig äta något annat så länge jag kan välja själv). Och medan jag frossar av det goda fläsket så tänker jag på grisen som har fått gå i solen och böka och käka mask och rötter och vilat i sin hydda med massor av halm. Och då smakar fläsket förstås ännu godare! Och jag känner mig rikare än om jag hade haft fem platt-TV eller fem bärbara datorer...

Tråkigt bara att jag kanske är den enda personen i Upplands Väsby som tycker så här?

Jag undrar verkligen varför det är så.

SL:s nya bänkar är fina - bortsett från att man inte kan sitta på dem.

2010-10-27T07:59:00.000-07:00

.
SL har installerat nya bänkar i aluminium på perrongerna. Jag stötte först på de nya bänkarna på Sollentuna pendeltågsstation. Jag satte mig ner - och flög upp igen, rädd för akut urinvägsinfektion. Bänken var iskall. Den liksom sög värmen från min kropp. Detta var i augusti...
Men de är praktiska och lätta att rengöra, säger SL. Varje bänk kostar 2 500 kronor.

Lars Ewald,projektledare på SL tar det kallt. Han säger enligt Metro:

-"De nya bänkarna är lite kalla. Men det är ju ändå ingen som sitter där. Tågen kommer tätt och på vintern föredrar resenärerna att stå upp."

Han säger också: "Vinterkomforten är kanske inte den bästa men aluminiumbänkarna är nästan helt underhållsfria. "

Men varför då ha bänkar alls? Förresten tror jag att de här bänkarna kommer att vara kalla även i sommar. Aluminium leder bort värme, dvs värmen från din kropp...

I vinter kommer klagomålen att strömma in, för då kommer bänkarna verkligen vara som isbitar. Men då är det väl så dags, då har väl SL redan satt upp mängder av bänkar.

Någon kanske också erinrar sig att SL för ca ett år sedan fick idén att byta ut alla busskurer till någon ny, nyss upphandlad sort, så att alla busskurer blev lika. Det kvittade att det var ett totalt onödigt slöseri med skattebetalarnas pengar. Det måste ju synas att det är SL:s busskur man står och väntar i och inte någon annans...

En annan grej som SL är bra på är att installera planksäkra spärrar som är hur lätta som helst att överlista, om man så vill.

Jag undrar vad turisterna kommer att tycka. Först kan de inte längre köpa sig en biljett på bussen. Sedan kan de inte sitta ner i väntan på pendeltåget. Det kommer väl stå så här i Lonely Planets guide till Stockholm om några år, när alla underbara träbänkar är borttagna: "Ha alltid med dig en tidning ifall du behöver sitta ner i väntan på pendeltåget". (Har man ingen tidning så kan man gräva i Metros återvinningsbinge)

Hmmm... Jag kom just på en lysande idé. Varför inte installera dessa bänkar inte bara utanför pendeltågen utan även inuti? SL har ju visat att de inte bryr sig om resenärernas komfort. Herregud vad mycket pengar SL kommer att spara! Inga mer klottrade eller skurna säten! Detta leder till att alla börjar stå hela resan i vagnen (de som fortfarande åker - pensionärer och sjuklingar stannar hemma och alla som har råd åker bil i stället). Och i nästa steg så drar SL slutsatsen (enligt sin egen logik) att bänkar inte behövs över huvud taget, och tar bort dem. För då kan man ju få in många fler passagerare i tåget!

Och för att dämpa kritiken så kommer SL avslutningsvis att genomföra en stor annonskampanj i dagspressen och på gatorna (efter att ha anlitat Sveriges dyraste konsultfirma) där man förklarar att hur bra man är och vilka bra beslut man har fattat.

Alltså, jag har så många lysande idéer att jag säkert snart kommer att få en hög post inom SL, minst projektledare eller varför inte vd?
.

Testa att ofta ge fet fisk eller fiskolja till din stressade hund!

2010-10-16T11:59:00.000-07:00

.
Flera av hundarna på dagens kurser var stressade och mjällade. (Tyvärr syns det bäst i svart päls...) Och då slog det mig - kanske dessa "överaktiva" hundar har ett extra stort behov av Omega 3!
Omega 3, det är alltså fiskfett, kan man säga. EPA, DHA mm.
Man vet numera att Omega 3 hjälper t ex överaktiva barn! Så varför inte också hundar?

Länk till artikel hos Nyfiken Vital

Länk till artikel i Östgötacorrespondenten

Och en päls som mjällar, den är ju torr! Torr hud ska ha fett - bra fett!
Men ge inte din hund olivolja, rapsolja eller solrosolja. Jag har inga bevis alls, jag tror bara inte att hundar är gjorda för att äta det! Dessutom visade tydligen dubbelblindtestet på människor som beskrivs i artikeln i Corren att rapsolja inte var effektivt, utan fiskolja skulle det vara!

Så du som har en livlig hund med stora koncentrationssvårigheter, och där pälsen är torr och lätt mjällar - börja ge din hund fiskolja i någon form (t ex kapslar eller flytande) - eller ännu hellre ge den lax, röding, forell, makrill (finns ju på burk i tomatsås också!) eller sardiner (man kan hitta jättebilliga sardinburkar, jag köper mina på Hemköp). (Tonfisk är för magert)

Av någon anledning har hundar (åtminstone många hundar) behov av fiskfett. Jag vet inte riktigt varför. Inte många hundar kan fiska! Vargar fiskar inte. Men kanske "urhunden" fick fiskresterna när "grottmänniskorna" hade fiskat? Och därför överlevde även de urhundar som hade ett extra högt behov av fiskfett. Hade dessa urhundar däremot levt i öknen så hade de kanske inte överlevt. Ja, där kan man spekulera...

Men de flesta torrfodren innehåller inget Omega 3, eller alldeles för lite. Det beror inte på att fodertillverkarna tror att hundarna inte behöver Omega 3, utan det beror på att Omega 3 lätt härskar. Precis som färsk fisk som får ligga framme i rumstemperatur för länge! Så för att torrfodret ska få en lång hållbarhet så använder fodertillverkarna inte så mycket av de här nyttiga fettsyrorna... Som hundägare måste man oftast tillsätta det separat för att ge hunden maximal hälsa. (Lättkokta grönsaker tycker jag också att man ska tillsätta i hundens mat)

Det skulle vara kul om alla som läser detta och känner igen sig testar att ge fet fisk i någon månad, och sedan rapporterar! Pälsen borde bli glansigare och er hund borde bli lugnare och mer koncentrerad på att kunna lyssna på er.

När det kommer en lös hund - vem vaktar er flock?

2010-10-15T02:44:00.000-07:00

.
Du är ute och går med din lilla hund, som är kopplad i ett vanligt koppel. Plötsligt närmar sig en främmande, stor hund, som på ett ganska direkt sätt "siktar in sig på" din lilla hund. Hunden är lös och ägaren är inte i närheten. Din egen hund kanske skäller för full hals "Stick iväg!" Detta är ett scenario som händer ibland, särskilt i mer tättbebyggda samhällen. Vad ska man göra som hundägare i det här läget?

Som vanligt går åsikterna isär, bland annat beroende på vilken filosofi man har. Och det finns aldrig bara ett enda svar som är rätt. De svar jag ger till hundägare börjar ofta "Det beror på..."

Men här följer förslag som olika instruktörer skulle kunna ge denna hundägare:

Bara gå vidare som om ingen hund fanns och inte titta på den.
Ta in din hund bakom dig, räta på dig, sträcka ut armen i ett stopptecken och säga "Nej, gå hem!"
Snabbt kasta ut godis på marken i hopp om att hunden hellre väljer det.
Lyft upp din hund i din famn och vänd dig bort (eller måtta en spark).
Spruta vatten på den främmande hunden (om du råkar ha en vattenflaska till hands).
Kasta något på den främmande hunden (t ex en full bajspåse som du var på väg att slänga)
Säga "Hej, vad trevligt med besök, hälsa fint" och kliva tillbaka så att hundarna får utrymme att förhoppningsvis hälsa. (Endast möjligt om både din egen och den andra hunden är vänliga!)
Ta ett steg framåt och låtsas hålla upp en godis i luften och säga "Sitt!" med glad och tydlig röst. Sedan kanske strö ut mer godis på marken och lämna platsen. Eller ta tag i hundens halsband.
Släppa kopplet eller snabbt koppla loss, så att din hund kan springa därifrån om den vill.

Vad du väljer kan bero på flera faktorer.

Är din hund välsocialiserad? Är den, trots att den är liten, van att leka med och läsa av stora hundar av skilda raser, och kan den både underkasta sig och säga ifrån? Om din egen hund skäller för full hals när den främmande hunden närmar sig, så är den nog inte tillräckligt socialiserad. Den är osäker, antagligen också vaktande, och det blir inte bättre av att den sitter fast i kopplet.
Vilken inställning har du själv till främmande hundar som kommer fram? Och vill du vara din hunds beskyddare eller inte? Det mesta beror ytterst på dig (känns det igen?)
Vilka avsikter har den andra hunden - och kan du läsa av om det kan "smälla" eller inte? T ex en viftande svans betyder inte alltid vänlighet, den kan också betyda "upphetsning".

Jag hör ibland talas om lösa hundar som attackerar kopplade hundar. Och det kan gå så fort! Jag förespråkar att du som det första du gör på något sätt beskyddar din hund. Om du i dag har en "nervös" eller "ängslig" hund som gör utfall "i självförsvar" när andra hundar/hundägare närmar sig, så kan det göra underverk att visa hunden att du tar hand om flockens försvar och faktiskt klarar av det.

Tidigare har jag skrivit om att man, om man blir överraskad av ett hundmöte, kan "stå som en lyktstolpe". En av tankarna bakom den övningen är att det ibland är bättre att inte reagera alls än att direkt dra in hunden till sig, vilket ibland kan ge ett större stresspåslag. Men detta kan du göra endast om det inte finns någon risk för närkontakt mellan hundarna.
I det här fallet kommer hunden rakt mot er och ni hinner inte väja undan.

Du kan släppa kopplet. Din hund får klara sig själv och du håller tummarna för att den är snabbare än den andra hunden... Nej, den var inte så bra.

Att låta dem hälsa tycker jag att du ska göra endast om både du och din hund har stor erfarenhet av hundmöten och av att läsa hundar och bedömer att det bör fungera. Den andra hunden måste sakta in de sista metrarna och titta bort lite grann, skicka vänliga sociala signaler - inte gå rakt på, som om din hund var ett jaktbyte. Om den främmande hunden ligger högt i stress och har dålig social träning med andra hundar så kan den känna sig provocerad och flyga på din hund bara för att den t ex morrar defensivt för att den sitter fast i kopplet.

Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte fram till något annat än att det enda ansvarsfulla - om du är en "vanlig hundägare" och inget "proffs" - är att visa att du skyddar din hund mot oväntade besök. Ingen Gevalia alltså! Om du är en van hundägare med "pondus", så kan du snabbt ta in din hund bakom dig och visa upp ett självsäkert kroppsspråk och en självsäker röst (lite a la Cesar Millan)

(Förresten är ju Cesar Millan ett proffs och låterdärför faktiskt ibland främmande hundar få hälsa på en kunds hund, när den oväntat dyker upp mitt i någon episod-inspelning. Han kan ju läsa av om de har rätt attityd eller inte)

Är du mindre van, äldre, lite orörlig, osäker, eller bara "för snäll"... ha då med dig en vattenflaska ut. Åtminstone om det där du bor finns hundägare med stora hundar som de inte bryr sig om att gå kurs med, och/eller låter gå lösa. Tyvärr är inte alla hundar som går lösa snälla... En mindre dricksvattenflaska med utdragbar pip kan vara både "vapen" och törstsläckare för er båda!

Om du låter din hund gå lös eller i lina och det dyker upp en kanske lös främmande hund som riktar in sig på er (på ett sätt som inte ser vänligt och lekfullt ut) så måste antingen din hund vara bra på att underkasta sig och inte bete sig det minsta provocerande - eller bra på inkallning, så att den springer till dig och därifrån tar du över.

Mota bestämt bort en främmande hund som inte verkar snäll!
Jag råder dig till att träna på att kunna mota bort (eller "spruta bort") andra hundar från din egen hund. Be kompisar med hund om hjälp! Din egen hund kommer se på dig med nya ögon och du kommer själv få ökat självförtroende. Detta att skydda sin hund och mota bort andra hundar är ett självklart inslag på mina kurser, där det är hundlek nästan varje träff. I hundleken försöker jag minimera risken för att en hund blir rädd, men om den blir rädd så måste den minnas att den kan springa till sin ägare och känna att den "har pass" där, det är helt nödvändigt. Små hundar som har en "grundtrygghet" lägger sig när en stor hund blir för vild i leken. Men en rädd och ovan liten hund vågar inte underkasta sig. Den springer till parkeringen och gömmer sig under ägarens bil. Men det är ju du som ägare som ska vara hundens trygghet! (Innan den har lärt sig det sociala spelet med andra hundar)

Och vet du vad det trevligaste är?

Det är att din hund blir mindre benägen att göra utfall för att hålla främlingar borta - den rollen har ju du visat att du vill ha och klarar av! I stället kommer du se hur din hund märkbart slappnar av, och rentav våga hälsa på och leka med den andra hunden - trygg i vetskapen att den kan springa tillbaka "till mammas kjolar" t ex om leken blir för tuff. Och i leken lär den sig de sociala spelreglerna - att säga ifrån, att jaga, att låta sig jagas, att underkasta sig osv.

Var din hunds ledare även vid ett hundmöte - oavsett om de ska få hälsa eller inte hälsa!
Visste du att ledarskapet kan sägas bestå av tre roller i en?

1. Den som tar initiativet till lekar och aktiviteter (tricks, aktivering på promenaden, hundsporter av alla slag)
2. Den som bestämmer var gränserna går. (Det som t ex Cesar Millan håller på med)
3. Den som representerar Trygghet. T ex att vara en "trygg hamn" när något i omgivningen är läskigt!

Avslutningsvis:

Jag är mycket positiv till att hundar blir ordentligt socialiserade under ansvarsfulla former. Jag anser att du gärna ska låta din hund få hälsa - och bli hälsad på - ute på promenad. Men inte oförberett! Du ska ha tid, du ska vara beredd, du ska känna till hunden och ägaren (ni kan stå och prata en stund innan ni låter hundarna hälsa!) Och ni ska vänta tills hundarna har lugnat sig och skickar nyfikna, vänliga, sociala signaler till varandra.

Det ska vara balans i allt! Den Gyllene Medelvägen är alltid den rätta.
.

Hundar läser av ditt kroppsspråk lite för bra - tänk på det vid ordinlärning

2010-10-13T00:20:00.000-07:00

.
Kanske dags för ett vetenskapligt inlägg? För ett tag sedan kom nyheten att hundar skiljer sig från vargar genom att de har anpassats till att förstå människors gester och annat kroppsspråk mycket bättre än vargen, en evolutionär anpassning till vår långvariga samexistens allltså. Dessutom förstår hundar våra gester bättre än vad schimpanser gör, fast schimpansen är vår närmaste släkting.

Här kommer träningstips om detta, en video från några av försöken samt en kommentar från en amerikansk hundtränare.

Jag har förresten själv utnyttjat hunden förmåga för många år sedan när jag tävlade med Teista...

Hur kommer det sig att hundar klarar sig bättre än schimpanser? Tja, jag tror allmänt att de djurarter som har domesticerats och levt länge i vår närhet, är bättre på att läsa av oss än vilda djur är - inklusive schimpanser.

Hästar kan ju också vara duktiga på detta. En del av er kommer nog ihåg historien om hästen "Kloke Hans" som kunde läsa sin ägares minsta förändringar i kroppsspråket och, som jag har fattat det, slutade lösa matematiska tal (genom att knacka med hoven) först när ett skynke eller vägg skiljde häst och ägare åt!

Och det är ju den här förmågan hos hundar (och hästar) som tankarna om "ledarskap" syftar till. Hundar läser av oss så oerhört lätt, både våra rörelser och kanske också vilka lukter (och stresshormoner mm) som vi sänder ut. Därför är det så viktigt att vi försöker behärska våra kroppsrörelser och våra känslor. Och det gör hundträning till en inre resa, en möjlighet till självkännedom och personlig utveckling som sällan erbjuds på annat håll, inte ens i chefsbefattningar. Det är nog en av många orsaker till att hundträning är så populärt, även om det kan vara tufft att inse hur otydlig man är ibland i sin kommunikation med hunden...

Bara härom dagen upptäckte en hundägare att hennes hund blev tveksam när hon kallade på den! Och varför då? Jo, för jag bad henne att stå stilla och rak i ryggen och ropa. Innan dess hade hon, helt omedvetet, troligen alltid först gjort en rejäl framåtböjning med kroppen - och sekunden senare ropat på hunden! Den mest relevanta informationen är den information som kommer först. Framåtböjningen var hundens tydligaste "inkallningskommando". Ett mycket vanligt scenario. Om din hund inte lyssnar på dina ord så gör du själv antagligen samma misstag! Du gör något med kroppen innan du talar.

Jag förespråkar i allmänlydnad alltid en trestegsmodell när vi vill lära hunden ett nytt ord.

1. Kolla att du har ett tydligt kroppsspråk som din hund förstår. T ex när du kallar på din hund så kan du backa baklänges och/eller huka eller böja dig framåt.

2. Börja sedan lära hunden ett kommando för samma sak. Säg kommandot medan hunden gör det den ska. T ex ropa "Fido KOM!" medan hunden kommer springande mot dig. Detta steg fungerar bäst när beteendet tar lite tid att slutföra, som t ex vid inkallning. Däremot är det svårt att t ex hinna säga "Sitt" medan hunden sätter sig ner, för det går ju bara någon sekund. Detta steg ska du heller inte dröja vid så länge.

3. Vi vill ju komma till det stadium där hunden lyssnar på vårt ord - och då måste ordet komma först! Så när Steg 1 och Steg 2 fungerar så säger du först ordet till hunden med orörlig kropp. Säg ordet när hunden är fokuserad på dig, säg det en enda gång och säg det lugnt och tydligt. Vänta ca 1 sekund. Hjälp sedan hunden med kroppsspråk att utföra beteendet. Lite längre fram i träningen kan du ge hunden kanske hela 10 sekunder på sig att tveksamt pröva... "var det så här du menade?" innan du hjälper/visar den.

Det finns fler inlärningsmodeller, inte minst klickerträning, men i allmänlydnad vill jag inte ha en hund som prövar sig fram alltför mycket. Traditionellt vill man ha en något mer passiv hund där, som inte tar så många egna initiativ. Är ditt syfte däremot aktivering och hjärngympa och skoj, då är klickerträning den bästa modellen. Då låter du hunden pröva sig fram till rätt beteende, sedan säger du ett ord och belönar bara om hunden råkade göra det rätta beteendet efter att du sa ordet. Annars gör du bara om igen.
Men då utnyttjar du inte hundens fantastiska förmåga att läsa och följa ditt kroppsspråk som har selekterats fram efter årtusenden i samvaro med oss människor!

Jag bifogar en kommentar från Patricia McConnell i hennes trevliga blogg (hon har förresteen skrivit flera hundträningsböcker som har blivit översatta till svenska)

Do dogs inherently understand pointing gestures?

(Det finns mer vetenskapliga kommentarer på nätet, men dem orkar inte ens jag läsa...)

För omkring tolv år sedan fick jag själv nerdrag för dubbelkommando av en alert (och hård) lydnadsdomare när jag använde mig av denna förmåga hos hunden. Momentet var "Rutan" och man skulle först skicka hunden till en kon, sedan vidare till en ruta bestående av fyra koner, som låg antingen till vänster eller till höger. Jag ville förvarna Teista om var rutan låg, för det var högt gräs och hon hade lite svårt att se den. Så precis innan jag skickade henne med arm- och handgest så tittade jag på rutan enbart med ögonen. Jag lovar att Teista såg det - men tyvärr gjorde domaren det också...
.

Om ledarskap av Git Jering

2010-09-29T11:21:00.000-07:00

.
Jag hittade en artikel om ledarskap av Git Jering, framgångsrik brukshundstävlare och även bokförfattare.
Jag håller med - inte i allt men i det allra mesta, så därför kopierar jag texten från tidningen Brukshundens hemsida. Obs alltså att det inte är min text. (Med tillstånd från författaren)
Vill du veta mer om Git så finns hennes hemsida här.

.
Ledarskap – så omdiskuterat, så svartmålat, så nödvändigt!

av Git Jering

Har under ganska lång tid nu oroat mig över hur synen på ledarskap utvecklats i vissa kretsar.

Varför måste allting ta en vända hela vägen till andra änden av skalan innan det kan hitta hem till en god balans? När jag en gång började mitt ”hundliv” fick man lära sig att rycka i kopplet, ryta nej och slänga hunden på rygg när den inte gjorde som man ville och liknande aggressiva maktdemonstrationer. En del är kvar i det tänkandet än i dag. Trist för dem som inte vill utvecklas och vågar öppna ögonen för nya vägar. Synd om deras hundar också som släpar runt på en husse eller matte med låga tröskelvärden till sin aggression. Dessa hundägare är knappast goda ledare och skapar absolut ingen bra relation till sina hundar.

Men det är inte dessa svårutbildade eftersläntrare jag vill skriva om, utan den nya trenden som säger att man ska sluta prata om ledarskap då det numera anses förlegat. Hittade till och med en artikel på nätet där man hade haft en ceremoniell begravning av ledarskapet med gravsten och allt! Nu ska man bara vara kompis, eller bilda ett team med sin hund, inga hårda eller bestämda ord och tillrättavisningar någonsin, inte ställa några krav utan bara berömma när hunden gör rätt samt ignorera alla oönskade beteenden. Det går inte att ignorera bort självförstärkande beteenden.

Några av de värsta exemplen jag sett på detta är försök att ignorera bort jakt, utfall mot andra hundar och vid ett tillfälle även en hund som bet en person i handen. Ägaren vände sig helt enkelt om och påstod att hunden säkert skulle sluta med beteendet om hon inte uppmärksammade det! Inte undra på att allt fler hundar blir väldigt olydiga, med den för hunden tragiska påföljden att de inte kan vara lösa utan döms till ett liv i koppel. Detta i sin tur leder till att de oftare hamnar i stressande situationer. Stressande eftersom de själva måste ta ansvaret och försöka hantera situationen trots att de sitter fast i kopplet och har en s.k. kompis i andra änden och inte en trygg ledare. Ett exempel kan vara just möten med andra hundar, eller andra situationer när hunden vill åt något men på grund av kopplet inte når och den frustration det skapar när hunden inte fått lära sig några regler kring vad som gäller.

Allt detta är lika illa som när en förälder inte tar på sig den roll som föräldraskapet kräver utan försöker vara kompis med sina barn. Eller chefen på jobbet som inte klarar eller vill ta sitt ansvar som chef. Tillvaron för barnen eller medarbetarna blir kaotisk och skapar otrygghet och stress.
I det samhälle och under de förutsättningar vi och våra hundar lever i måste vi som hundägare våga vara ledare. Skapa trygghet och lära ut vilka regler som gäller och vad som är ett godtagbart sätt för hunden att agera på i de olika situationer som uppstår i vardagen. För omgivningens skull, för vår skull men främst för att ge hunden en så bra livskvalitet som möjligt.

Jag kan förstå att man inte gillar ordet ledarskap om man felaktigt gör det synonymt med dominans och aggression. Men det betyder faktiskt inte ordet. Ledarskap betyder att man har en bestämmande ställning och tar ansvaret för en situation. Problemet med ordet bland hundfolk har troligen uppstått just för att man förr la ovanstående felaktig betydelse på det.

Har själv problem med att trivas med ordet när man som brukligt lägger ordet flock före och därmed skapar ett nytt ord, flockledare. Då har det en tendens att få oss att tro att vi tillhör hundflocken och det gör vi sannerligen inte. Vi är inga hundar och våra hundar är inga människor. Min äldsta hund, som är den som när hon vill, har en ledande roll i förhållande till den yngre i fråga om mat och andra resurser, skulle aldrig få för sig att kräva av den yngre att hon ska komma när hon kallar, sitta still när hon blir tillsagd eller går fint vid hennes sida när de möter någon på promenad. Det är alltså stor skillnad på att vara en ledande hund bland andra hundar mot att ta den rollen som människa i samspel med en eller flera individer av en helt annan art. Vi kommer aldrig att kunna kommunicera fullt ut på hundars sätt och vi har dessutom helt andra ambitioner i vår relation människa/hund jämfört hund/hund. Däremot kan vi helt klart underlätta förståelsen genom att lära oss mer om hur hundar fungerar genom att ta del av forskning, plugga etologi och inte minst studera hundar i verkliga livet.

Problemet med det missvisande ordet flockledare blev nyss löst för min del då jag läste en nyutkommen bok som heter Hundars och vargars beteende - Freddy Worm Cristiansen. Han kallar vårt samliv med hunden för tvåartsgrupp. Så genialt och enkelt, som hundägare bör man enligt mig vara precis det, ledare för en tvåartsgrupp bestående av arterna canis familiaris och homosapiens. Att klara detta på ett bra sätt är inte alltid en lätt uppgift hur mycket erfarenhet eller studier man än har i ryggsäcken. Men förutsättningarna ökar avsevärt om man införlivar tvåartstänkandet i helhetsbilden.

Däremot vill jag inte sluta använda ordet ledarskap utan snarare upprätta och framhålla dess rätta betydelse. Att ta ansvaret i olika situationer!

Nedan vill jag kort beskriva hur jag går tillväga. Jag har några regler som jag anser viktiga för att mitt och hundarnas samliv ska fungera bra i vardagen. Genom att lära hundarna dessa och sedan vara noga med att de efterlevs tar jag mitt ansvar som ledare och skapar därmed en trygg, stabil och välfungerande tvåartsgrupp.

Hundarna ska:

1. Kunna vara lösa på alla våra promenader utan att springa fram till främmande människor och hundar som vi möter.

2. Komma när jag ropar in dem oavsett störning.

3. Lyssna direkt på ett nej och avbryta vad de håller på med.

4. Sitta still och vara kvar på den plats jag satt dem på när jag ber dem om det.

5. Gå vid min sida när jag sagt att de ska göra det.

För att nå mina mål använder jag mig främst av envishet, vilket innebär att jag aldrig ger mig förrän hunden gör som jag vill. Lugnt men bestämt förmedlar jag mitt budskap. Jag använder mig aldrig av kopplet utan av verbal kommunikation och fysisk förflyttning till rätt position. Jag är noga med att vara tydlig i vad jag menar vid inlärningen av ovanstående och berömmer med rösten, inte med ljus och pipig skojröst utan med ganska distinkt stämma. Röstläget är viktigt och förstör oftast helt innebörden vid t.ex. en tillsägelse om man direkt efter går upp i falsett. Det är lätt att förstå om man tänker sig in i en situation människor emellan. Om någon av någon anledning blir arg på en och direkt efteråt börjar ”gulla” med ljus röst, blir man troligen helt konfunderad och funderar över personens mentala beskaffenhet. Trist nog lärs detta ofta ut av olika instruktörer. Att berömma med ljus och glad röst är inte fel i sig i andra sammanhang, men aldrig direkt efter en tillsägelse och sällan vid inlärningen av vardagens regler!

Inget av min träning i vardagslydnaden sker heller operant, förenklat menar jag ”klicker”, jag vill inte forma beteenden utan skapa en relation. Jag tränar målmedvetet och ökar svårighetsgraden alltefter hundens förståelse för vad jag vill ökar. I en del av träningen förstärker jag även med godis eller lek, främst i inkallningssammanhang. I de enstaka fall där viss aggression behövs drar jag mig inte för att kort, tydligt och snabbt använda mig av det. Den utbredda hämningen mot att säga ifrån på skarpen när situationen kräver ligger helt klart i att så många människor lider av konflikträdsla. Hundar har i regel inga som helst problem med att använda hela sitt känsloregister för att göra sig förstådda. Det finns i och för sig ett litet antal raser där man nästan helt avlat bort aggressionsyttringar. Men hos flertalet finns skärpan kvar och det gäller absolut samtliga brukshundsraser. Vet man att man har problem med att vara tydlig och våga ställa krav, samt fullfölja sina beslut bör man vara mycket noga med sitt val av hund. Leta reda på en ras eller individ med vänligt och lugnt sinne som är lättlärd och förig och inte har allt för mycket ”driv”.

Tilläggas bör att i momentinlärning för tävling och annan skojträning jobbar jag ofta och gärna med ”klicker” och enbart positiv förstärkning, men då gäller helt andra premisser.

Mitt sätt att se på ledarskap förutsätter också en god och positiv relation i botten som jag bygger upp genom att umgås mycket med hundarna, leka ofta med dem, träna många roliga saker tillsammans, gå långa promenader. Det ingår i mitt ansvar som ledare att se till att de stortrivs med sina liv och att vi har roligt ihop. Leken är ett otroligt bra sätt att bygga en god och stark relation med hunden, ofta underskattat.

Ofta pratas det också om att hunden aldrig gör medvetet fel och att den alltid vill vara till lags bara den förstår vad man vill. Ett märkligt och i mina ögon nedvärderande sätt att se på hundens mentala förmågor. Den som verkligen tror på detta måste antingen ha ganska svårt att analysera vad som sker eller leva ihop med en väldigt beskedlig och lite ”dum” hund. Begåvade hundar ifrågasätter ofta sina ägares beslut och prövar nya varianter av beteenden i olika situationer. Retas, busar och testar sina mattar och hussar helt enkelt. Precis som bland oss människor finns givetvis alla sorter, snälla, dumma, smarta, lugna, hetsiga, slöa, arbetsvilliga, beskedliga eller med mycket stark egen vilja och lust att hävda sig.

Vilken typ av hund man har påverkar självklart hur mycket man kommer att behöva jobba för att ledarskapet ska fungera på ett tillfredställande sätt. Hur ofta och hur starkt man behöver hävda sin bestämmande ställning och ta ansvaret i olika situationer.

Ett gott ledarskap blir ALDRIG förlegat utan är till stort gagn för både hunden, hundägaren och samhället i stort.

Git Jering Alfa Hundcenter

* Bestämmande ställning enligt Nordstedts Svenska Ordbok, tar ansvaret för en situation enligt Wikipedia.
.

Parodier på Cesar

2010-09-29T01:59:00.000-07:00

Jag gillar ju Cesar Millan, men det är också kul att se alla mer eller mindre lyckade parodier som har gjorts. (Vilket i sig är ett tecken på att man är stoor...)
Här kommer några av dem jag har sett som jag gillar bäst.

The Gran whisperer

http://www.youtube.com/watch?v=Vc7myT8V1jM

("Gran" är kort för "Grandma" eller "Granny", dvs farmor eller mormor)

DAWG WHISPERER with Cesar Millon

http://www.youtube.com/watch?v=t2E6kckigDo&feature=related

The dog caller

http://www.youtube.com/watch?v=O4WYGy23T-M&feature=related

Jag samlar på fyrkantiga djurbokmärken

2010-09-28T14:12:00.000-07:00

Jag har flera olika intressen vid sidan om hunderiet. Trädgård är ett, näringsriktig kost är ett annat. Ett tredje intresse är att samla bokmärken med djur. Den hobbyn låg länge i träda, men så plötsligt upptäckte jag Tradera och nu är jag beroende.
Jag har sedan barndomen haft en mindre samling med fyrkantiga djurbokmärken och plötsligt kunde jag börja utöka den, genom att det läggs ut så många och så fina bokmärken på Tradera.

Jag tänkte visa några exempel på bokmärken som jag har köpt på sistone. Visst är de underbara? Det tycker i alla fall jag. De andas om en svunnen tid, när människan fascinerades av djurvärldens enorma artrikedom och mångfald. Och man hade råd att låta konstnärer måla sådana här märken, för att sedan trycka upp dem i stora eller små upplagor. Det har man inte i dag, det skulle bli för dyrt. På somliga vis är vi fattigare i dag...

Så förebygger du aggressivitet mot andra hundar

2010-09-25T14:24:00.000-07:00

.
Här kommer en ny engelsk språklektion från min nya amerikanska favorit Ian Dunbar. Här får du veta hur du förebygger att din valp blir aggressiv mot andra hundar när tonåren kommer. Jag håller med helt och hållet och försöker att på mina kurser lära ut precis det som han talar om.

Jag håller inte med helt och hållet om att man ska låta många andra hundar komma fram till sin valp och då bara koncentrera sig på att berömma den, medan den blir inspekterad av den främmande hunden. Det finns ju faktiskt hundar som inte alls tycker om valpar och rentav kan bita dem - hundar som inte själva har fått en riktig socialisering när de var små.

Men principen är helt riktig. Man ska låta sin valp träffa många andra hundar (som är snälla eller i alla fall ganska snälla) och vara avslappnad och uppmuntrande och berömma när hundarna hälsar artigt och lugnt på varandra, nosar på varann osv. Detta förebygger alltså hundaggressivitet - det är även min egen erfarenhet sedan ca tio år med hundkurser och hundpromenader.

Det är skrämmande och okunnigt att många hundinstruktörer i Sverige ännu håller valpkurser där valparna inte får leka med varandra eller ens hälsa på varandra. Gå inte på en sådan valpkurs och se till att dem du känner som har valp inte gör det heller.

.

Amerikansk hundtränare om inlärningsteori i praktiken

2010-09-25T13:24:00.000-07:00

.
Här kan du höra en berömd amerikansk hundtränare säga en massa vettiga saker om hur hundägare ska tillämpa all komplicerad vetenskaplig inlärningsteori när de tränar sina hundar i praktiken. Människor är inga datorer och inte hundar heller! Människor är heller inte konsekventa (och inte hundar heller).
Här är Dr Ian Dunbar. Det här var det vettigaste jag hört på länge för att komma från en amerikan. Back to basics igen tydligen! Variera rösten och variera belöningarna. (Jag kan nästan höra Barbro Börjessons alla uppmaningar till hundägarna i Gokväll om vikten av att ha Rätt Röst.)

Gå fint i koppel - okeeej...

2010-09-25T11:27:00.000-07:00

.
Jag har sett många program om hundträning på TV. Det minst bra (PC-uttryck) programmet jag har sett går just nu i repris och heter "Gå fint i kopplet".
Jag har sett några avsnitt ibland av "Gå fint i kopplet", en finsk hundskola från 2008 som går i SVT2. Metoden är positiv förstärkning. Och jag blir inte imponerad. Jag minns inte detaljer från de andra avsnitten, men jag minns det som jag såg på nyss. Jag vred mig som en mask, så pinsamt var det. Om jag hade varit den hundinstruktören så hade jag aldrig tillåtit att det avsnittet sändes.

Jag missade de första minuterna, men det var visst en hovawarthanne(?) som skulle lära sig att inte göra utfall mot andra hundar. Instruktören frågade vad hunden skulle göra i stället (måste hunden göra något i stället?) och ägaren svarade att hon ville att hunden skulle ha kontakt med henne och gå fint i kopplet.

Instruktören började då med hunden lös och gjorde något som jag kallar för "Gå ifrån-kull". Varje gång hunden kommer och "kullar" så får den en godbit, och ägaren går hela tiden ifrån hunden. Hunden var inte särskilt intresserad av godiset. Instruktören sa att man måste ha något extra gott, men om nu hundägaren inte hade det, varför fick hon inte något extra gott godis av instruktören då?

Ibland såg man hur hunden gick iväg på egna äventyr, ibland följde den med henne.

Jag själv kallar detta snarare för cirkuskonst än träning i att inte dra i kopplet.

Men instruktören sa också att om hunden drog i kopplet så skulle hon stanna och så dra själv i kopplet och hålla det spänt (tills hunden vände om?). Hmmm...

Man fick se att hunden gjorde utfall mot något utanför bild (en annan hund?).

Mer var det inte! Här bröt de och övergick till att visa bilder på en badande hund!

Detta i mitt tycke pinsamma avsnitt avslutades alltså med att hunden fick bada. Det var nämligen för varmt ute och då ville den inte ha godiset! Så då funkade inte övningen... Och som slutkläm sa instruktören att övningarna ska göras varje dag, så hundägaren måste "träna mera".

Men du som följer min blogg vet min åsikt: Om metoden är bra så ska den fungera snabbt!
Man ska se att det fungerar ganska fort! Men om metoden inte fungerar fast man har övat i säg flera timmar, då gör det ingen stor skillnad hur mycket mer man än tränar. Man kan inte göra hunden till en "robot" som alltid väljer godisalternativet som erbjuds om den bara tidigare har valt godiset tillräckligt många gånger. Rätt som det är (särskilt om det är varmt ute...) väljer hunden att välja bort godiset och i stället hälsa på eller utmana den andra hanhunden. Och vad ska hundägaren då göra? Hon får väl stanna och sedan släpa hunden med sig åt andra hållet.

Själva övningen ska alltså fungera fort. Sedan behöver man fortsätta träna, men det är för att ge hunden rutin på att göra samma övning i olika situationer och i olika miljöer.

Så här kan det bli om man tror att skapa en hund som alltid är beredd att lyda för en godbit.
Min teori att finländarna, som tidigare har kört med hårdare tag och ledarskapstänk, just nu håller på att utforska bara positiva metoder som t ex klickerträning och inte har upptäckt ännu att metoden inte är så säker som metodens förespråkare vill ge sken av.

Nej, jag ser faktiskt hellre på Barbro Börjesson i Go'kväll än på "Gå fint i koppel".
.

När din hund skäller på något - var lugn och ge den tid att avreagera

2010-09-23T15:48:00.000-07:00

.
Det är inte lätt att veta vad man ska göra när hunden "gör fel" och när hunden skäller så är det extra svårt. Ofta beror ju skällandet på att hunden är osäker och det förstår ofta hundägaren. Men det låter ju så illa och ofta drar hunden dessutom i kopplet... /Utökad text 24 sept och även 27 sept - slutversion!/

Jag har redigerat texten igen och är nu ganska nöjd med formuleringarna. Pröva att lära dig ignoreringens konst. Då blir du duktigare på hundträning, för du får ett verktyg till som ofta kommer till användning.

Vad ska man göra åt hunden som skäller? Det kan vara allt från en hund som står och "moffar" till en som skäller ordentligt och gör utfall i kopplet.

Ska man korrigera? Man kan lyckas med att korrigera hunden när den skäller, men då måste man vara väldigt duktig och känna sin hund väl. Det finns många sätt att korrigera på, mer eller mindre bra sätt. Det vanligaste sättet är nog att man snabbt drar till sig hunden i kopplet och sedan säger "NEJ!!" i ansiktet på den... Detta sätt är nog också ett av de sämsta! Tajmingen av "Nej" blir helt fel, och att dra i kopplet är också väldigt dåligt när hunden skäller. Men det är ju samtidigt just det som folk "instinktivt" vill göra.

I praktiken, när det gäller alla "vanliga" hundägare, så är en korrigering när hunden skäller antingen av ondo eller resultatlös. Korrigeringen riskerar att öka hundens stress så att det blir "bensin på elden" och en korrigering som är hård kan också göra hunden rädd för det den tittade på just när korrigeringen kom. (Detta faktum utnyttjas av de tränare som kastar skrammelburkar på hunden när den gör utfall mot något, de vill att hunden ska bli rädd). Att hunden eventuellt slutar just då har tyvärr oftast ingen betydelse. Det märker du på att din hund nästan helt säkert är likadan nästa gång den hamnar i samma situation.

Rent allmänt så fungerar korrigeringar ofta bra i flera olika sammanhang. Men de fungerar inte bra om hunden är osäker. Ju mer osäker hunden tycks vara, desto mindre ska den korrigeras. Det kan vara svårt att se, men svansens höjd kan vara en vägledning. En osäker hund håller svansen lågt. (Fast den kan åka upp när hunden "tar i" för att skrämma faran på flykten)

Många andra ägare känner på sig att hunden innerst inne är osäker och vill därför inte korrigera. De har kanske till och med fått lära sig att man bara ska vara positiv i hundträning. Så när hunden skäller så försöker de avleda med "lock och pock", som vänlig röst och godis. Men det fungerar inte heller, för hunden är otrygg och den blir inte trygg av en ägare som ivrigt försöker fästa dess uppmärksamhet på godis i det läget! "Godis? Nu?? Varför då?" undrar nog en och annan hund.

Åter andra hundägare vill att hunden ska bli lugn, vilket är riktigt. Så de sätter sig ner och stryker hunden och försöker lugna den. Men inte heller det inger trygghet, inte om hunden har erfarenhet av att om det farliga kommer närmare, då kommer inte matte/husse att kunna stoppa det farliga och beskydda flocken. Många hundar skäller för att de upplever att ägaren inte vill ta något ledaransvar. Om man sätter sig ner hos hunden när hunden larmar "farligt!", då tar man inget ledaransvar. Så det faller på hunden, som gör vad den kan! Jag tycker så här: Stå alltid upp när din hund är osäker - sätt dig aldrig ner hos hunden.

Ytterligare andra hundägare vill markera att "jag är ledaren och tar hand om det här" och för därför hunden bakom sig. Det kan ibland fungera. Om man ska gå förbi en annan hund så blir många rädda hundar lugnare om de får passera på den bortre sidan och alltså har sin ägare mellan sig och den andra hunden. Problemet är bara att man då lätt bekräftar för hunden att det faktiskt var något farligt, något som den behövde beskyddas mot! I de flesta fall skäller hundar på saker som inte är farliga.

I alla de fallen, när det faktiskt inte är något farligt...
...då kan du pröva att IGNORERA!

Stå stilla som en lyktstolpe. Obs - kopplet ska vara långt eller halvlångt. Hunden ska alltså inte vara intill dig när den skäller och lever om, utan den ska vara en bit ifrån dig. Om den sätter igång när den är intill dig, så backar du bort från den. Du stödjer inte sådant beteende med din närvaro! Hunden ska inte tro att den har uppbackning bakåt från dig. Den är ensam! Så låt kopplet vara långt.
Du får naturligtvis inte heller stå i vägen för den som närmar sig. Ni måste stå en bit bort! Så först av allt måste du antagligen gå undan flera meter.
Stå sedan och håll i hunden, lika stadigt som om den var bunden vid en lyktstolpe. Det betyder: Dra absolut inte till dig hunden. Släpp heller inte ut kopplet. Redan här gör 90 procent av alla hundägare fel fast jag visar och förklarar flera gånger. Du ska helt enkelt bara hålla i - med båda händerna! Det är viktigt att hunden inte kan uppleva någon eftergift, så tryck båda händerna mot din mage eller din höft.

Säg inget till hunden, inte ett enda ord. Ta naturligtvis inte i den. Titta inte ens på den!

Låt den skälla! Snart lägger sig hundens stress och den slutar skälla. Den har "avreagerat" om vi ska prata "mentaltest-språk". Det spelar inte så jättestor roll om Det Farliga är kvar eller har försvunnit. Det viktiga är att du ignorerar och låter hunden avreagera innan du gör något annat. Du får inte röra dig innan hunden är lugn, inte t ex sticka handen i fickan.

Snart avbryter sig hunden och tittar på dig. Denna blick är oftast en fråga "Matte/husse, är detta farligt?" Då ska du inte titta tillbaka på den, för då är risken stor att hunden tror att du svarar "Ja, det är farligt". Fortsätt därför att medvetet titta bort, medan du ser helt avslappnad och vänlig ut i ansiktet.

Om hunden faktiskt till största delen är rädd, t ex för att det är en valp, så ska du vara kvar i närheten av det som skrämde (om det går) ända tills hunden är helt avslappnad. Den osäkra hunden ska bli lugn, helt enkelt.

Jag tränade detta med en valp i gångtunneln till Väsby station nyss. När valpen skällde så ekade det verkligen! Hundägaren ville skynda därifrån. Men jag "tvingade" matte att stå kvar och ignorera, och efter bara några minuter skällde valpen inte längre på folk som gick förbi. Och denna valp hade väldigt lite stadsmiljöträning sedan tidigare. Den var alltså osäker. Den gjorde inte utfall för att det var skoj. Och då räckte det att ägaren bara väntade tills valpen vande sig vid miljön och själv var noga med att inte uppmärksamma, och därmed bekräfta, skällandet.

Detta att ignorera skällandet är faktiskt också en ledarskapshandling! Varken hundar och människor som har hög status reagerar på saker som inte är värda att reagera på. (George Bush skämtade när en arab kastade skor på honom, och vår kung skämtade likaså när en kille kastade en tårta på honom) Och valpen/hunden tar intryck av detta ganska snart. Men om matte/husse reagerar häftigt - oj, då måste det ju vara farligt! Så den som vill bli sedd som ledare ska låtsas som det regnar om hunden börjar skälla på något som den bara inbillar sig är farligt.

Hundar kan trösta om någon är ledsen. Men de tröstar inte varann, eller lugnar varann, när någon är rädd. Hunden som är rädd måste själv ges tid att märka att det faktiskt inte var farligt. Du kan tyvärr inte hålla om din hund och säga "Lugna dig, det är inte farligt!" till din hund. Du kan inte bli din hunds mamma i detta läge. Du måste visa dig som en högrankad individ, som inte bryr sig och som hunden tar intryck av.

Om din hund är klart självsäker när den skäller och/eller gör utfall.
Om din hund faktiskt mera försöker vakta och inte är särskilt rädd, då ska du komplettera med att belöna rätt beteende - i första hand att vända sig om och ta kontakt med dig och komma till dig. Du börjar likadant. Men när hunden slutar och tittar på dig så berömmer du för kontakten och kallar sedan in den till dig. Avsluta med "Sitt". Hunden bör sitta vänd mot dig, inte sättas vid din sida. Den ska vända ryggen mot det som den gjorde utfall mot.

Har du en riktigt jobbig hund så ska du använda ett strängt eller bestämt tonfall när du kommenderar "Fido - kom hit! Sitt!". Då dämpar du ner hundens "kaxighet" och genom krav på att hunden även ska sitta kvar, så låter du tydligt förstå att du inte vill ha något nytt utfall. Träna dig i att låta bestämd - inte stressad. Upprepa dig om hunden tvekar. Beröm när hunden lyder, dock inte översvallande.

Det är smartare att "komma in med din vilja" när hunden är någorlunda mottaglig, inte när den är mitt uppe i sitt utfall - eller hur?

Så genom att du ignorerar så uppnår du två saker:

1. Hunden lär sig att själv avreagera och vänja sig och upptäcka att inget farligt händer. "Miljöträning" är ofta vad det handlar om, helt enkelt!

2. Hunden blir imponerad och påverkad av att du är cool och nonchalant och inte bryr dig. Med tiden kommer du troligen att få en likadan hund, som också är cool och nonchalant och inte bryr sig.

3. Vill du sedan också "ta tillbaka kontrollen" så väntar du tills du har ett läge när din hund är mer påverkbar - dvs när den råkar vara tyst och inte drar i kopplet. Då passar du på. Då kommenderar du med ett bestämt tonfall att hunden att vända och komma till dig och sitta framför dig.

Lycka till!

Berätta gärna hur det går!
.

Mullingstorp - Slutord

2010-09-20T06:12:00.000-07:00

.
Nu har det gått en månad sedan jag gick Möt dig själv-kursen på Mullingstorp och jag vill bara skriva att jag mår bra och känner att kursen gjorde nytta.
Så här i efterhand inser jag att jag på bara en vecka fick en mycket stark återhämtning. Från att ha varit riktigt stressad och trött efter vårens alla kurser så blev jag trygg och stresstålig efter kursveckan. Jag märker det nu. Igen håller jag många kurser, framför allt på helgerna. Men jag är lite säkrare på rösten och jag är mindre trött efter en lång dag med många hundägare.

Jag kan tyvärr inte påstå att jag har skött om mig efter kursen. Jag har inte lagt mig tidigt, inte mediterat och inte joggat. (Jag har dock gått ut med hundarna mycket).

Så det måste vara de positiva effekterna från kursveckan som är orsaken. Jag har blivit en liite bättre människa, lite tryggare i mig själv, lite svårare att stressa upp.

Det är svårt att säga om det är värt 30.000. Det beror nog delvis på vilken ekonomi du har. Man kan ju också få många privata terapitimmar för den summan. Men om du av någon anledning söker en "intensivkurs för själen", så... då är Mullingstorp ett bra alternativ. Och det kan till och med vara en stor fördel detta att man helt kommer bort från vardagen i en hel vecka. Som semester ungefär. Det är ju säkert mer avkopplande att ha total semester i en vecka än att sprida ut det på några extra timmars ledighet per vecka...

Detta får bli mitt slutord om Mullingstorp.

Rösta i dag!

2010-09-19T08:50:00.000-07:00

.
Rösta i dag - om du inte redan har gjort det! Det är din medborgerliga plikt. Om inget av partierna känns rätt för dig, så kan du alltid rösta blankt. Vi ska vara tacksamma för att vi faktiskt har demokrati i Sverige. För min egen del finns det i kommunalvalet bara ett möjligt val.

Jag fick hem en valbroschyr från folkpartiet. De radar upp tre punkter. På den tredje punkten står det hur viktigt det är att skydda Väsbys naturområden och att de särskilt vill värna Runbyskogen och Järvakilen. Denna punkt lär stå även i Alliansens valmanifest. Och eftersom jag själv inte bara är en skogsmänniska i själen utan även är för privat företagsamhet och individens valfrihet så är valet lätt... eller??

Det är ju också (till synes) förtroendeingivande att Antonia Ax:son Johnsons ansikte, förstanamnet på folkpartiets lista i Väsby, finns alldeles intill texten om att skydda Runbyskogen och Järvakilen.

Ja, tänk om jag inte hade brytt mig mer än så. Om jag inte hade tagit reda på mer än vad som stått i partiernas valbroschyrer! Då hade jag trott att en röst t ex på folkpartiet hade varit en röst på den stora skog som jag älskar så mycket och som jag bor precis i kanten av.

Men sanningen är att folkpartiet, i sällskap med resten av Alliansen, vill bygga ett helt nytt bostadsområde i den skog som var det enda skälet till att jag flyttade till Runby Backar. En tredjedel av skogen kommer att huggas ner! Det är också Antonia Ax:son Johnson som har bekostat projekteringen av det nya bostadsområdet.

Titta på kartan.

Ser du det gröna stråket mellan Mälaren till vänster och Upplands Väsby centralort till höger? Det är det som är Järvakilen - en grön korridor. De vilda djuren är alltså lite inklämda mellan vatten och tätort, kan man säga.

Nu vill Alliansen smalna av denna korridor till, på smalaste stället, 800 meter!! Genom att hugga ner en tredjedel av skogen som du ser till vänster om texten "Upplands Väsby" och bygga bostäder där. Fast det skriver det inget om i sina broschyrer! I stället rentav ljuger de och kallar det för att de vill skydda eller värna Järvakilen. Vad var det Hitler lurade i Chamberlain strax innan han annekterade Tjeckoslovakien och anföll Polen? "Fred i vår tid!"

Detta kan jag omöjligen rösta för. Och jag vet ingen förening eller organisation som verkar för naturen som gör det heller.

Så när Alliansen osanna påståenden är avslöjade, vad återstår då för mig att rösta på i kommunalvalet? Det ska vara ett parti som tar stark ställning för Runbyskogen och som samtidigt stödjer privata initiativ och privat företagsamhet... då finns det bara ett.

Tur att det finns demokrati. Så får vi väl se i slutändan vad som vinner - skogen som bostäder åt människor eller skogen som bostäder för de vilda djuren. (Om människorna vinner, då undrar jag var de vilda djuren ska bo någonstans?)

Det bor en Mowgli i mig. Jag har medvetet bosatt mig i utkanten av Människobyn med Vildmarken utanför knuten. Jag ber att det ska få förbli så.
.

Öppet brev till Swebus från en hundägare

2010-09-18T08:37:00.000-07:00

Swebus, Sveriges största(?) bussbolag, tillåter inte djur. Så borde det inte få vara. Även en djurägare borde få välja bussen i stället för bilen. Jag blir så trött på att djurägare utesluts från alla möjliga aktiviteter i samhället. Som om vi vore något negativt - när sanningen är att djurägare är friskare, mindre deppiga, säkert mer empatiska, mindre sjukskrivna - en tillgång för Sverige och inte en belastning. Vi förtjänar bättre!! Här nedan följer ett spontant brev jag skrev i hast på Swebus hemsida på deras kontaktformulär.

Hej Swebus!

Jag tycker att det är hemskt att ni utesluter alla Sveriges djurägare från att åka buss med er. Varför har ni inte några platser reserverade längst bak i bussen för djurägare?? SJ har ju några djurplatser här och där på sina tåg och det fungerar ju utmärkt! Ska man behöva köpa bil för att man har ett djur som man vill ta med sig på resan?

Vad tycker ni om mitt förslag att ni tillåter att till exempel max tre resenärer på varje buss har med sig något pälsdjur och dessa måste alltid sitta längst bak i bussen? På det sättet kan ju ALLA åka med er!

Sedan är det väl också ganska känt att många andra saker ställer till problem för allergiker. Har ni förbud mot blommor på bussen? Eller att man äter jordnötter? Eller har parfym?

Så jag ber er från djupet av mitt hjärta: Förstör inte för dem som valt att ta hand om ett djur och dela sitt liv med det! Problemen med allergi går faktiskt att lösa, eller hur? De med djur sitter allra längst bak, och de som är allergiska får platserna allra längst fram! Då kan ALLA åka. För det är väl inte så att ni på Swebus inte tycker om djur, eller inte tycker om människor som tycker om djur? Var snälla och ordna så att alla kan åka med er!

Ska vi djurägare känna oss som icke önskvärda? Snart får vi väl inte hyra lägenhet heller, utan måste köpa villa...? Djur är en självklar del av det svenska samhället och den svenska folksjälen - uteslut dem inte!

Vänliga hälsningar,

Gunilla Melkersson, Upplands Väsby

Hundträning på TV är temat för Adventure Dog Conference 2010

2010-09-16T12:19:00.000-07:00

.
Ibland går jag i december på "Adventskonferensen". Det innebär en heldag där man lär sig om aktuell forskning och lyssnar på kunniga föreläsare/föredragshållare kring ett speciellt hundtema. I år är temat "Hunden i TV" och det tycker jag är ett otroligt kul val! Jag kommer inte missa det för allt i världen!

Fredde Steen, Barbro Börjesson och Anders Hallgren är några av föredragshållarna. Läs mer här:

http://www.adventuredogconference.se/default.asp?sida=main

Du som är intresserad av temat och alltid tittar när det är hundträningsprogram på TV, anmäl dig du också!

Förresten är det mina gamla lärare som anordnar den, dvs Hundutbildningsgruppen med David Selin i spetsen, som utbildade mig till instruktör år 2001.

Här är länken till dem:

http://www.hundutbildningsgruppen.se/

Jag ska gå några kompletterande dagslånga kurser hos dem i höst också, och därefter har jag en hunddagisutbildning och kan ansöka om att bli hunddagis (inte bara dagmatte)!

Men jag ser fram emot årets Adventskonferens och ville tipsa dig om den, du som följer min blogg.
.

Låt din hund hoppa på dig!

2010-09-16T00:44:00.000-07:00

.
När jag ser en ägare ta emot sin hund efter en lång dag hos mig som dagmatte så har jag ibland fått anledning att säga ungefär detta: Låt din hund hoppa på dig! Och nej, jag har inte blivit tokig. Rubriken är skriven för att du ska haja till, men jag menar det också. Läs vidare...

Jag har de senaste åren under kortare eller längre tid varit dagmatte till ett antal hundar och har ofta på nära håll studerat hur hundarnas ägare gör när de ska hämta sin hund. De flesta hundar är lugna när de hämtas. Men ibland är någon väldigt sprallig och uppvarvad, och ägaren försöker då dämpa ner hunden, förgäves.

Jag ger då alltid ett tips som fungerar väldigt fort (ofta inom några sekunder), nämligen:

Låt din hund hoppa på dig!

Eller snarare så säger jag:

Ignorera hunden när den hoppar!

Ignorering är vad du ska ägna dig åt när en glad vild hund (din eller någon annans) hoppar på dig. Den strategin kommer att lära din hund att inte hoppa på dig. Tills den har lärt sig det får du låta bli att möta den med finkläder på.

Om du sedan också ger hunden uppmärksamhet för att hälsa nere på marken, så lär den sig hur den ska göra när den vill hälsa på dig, inte bara vad du inte vill ha.

En av Cesar Millans styrkor är att han lanserar svåra hundträningskoncept i några få enkla ord som är lätta att minnas. Ett sådant här koncept är vad "Ignorering" egentligen konkret betyder, nämligen:

No touch. No talk. No eye contact.

På ren svenska: Ta inte på hunden. Prata inte. Titta inte på hunden.

Detta är smått genialiskt, för de sex korta orden säger mycket.

No touch = Berör inte hunden - särskilt inte med händerna! Håll upp dem lite, lyft upp dem från hunden. Däremot får hunden, medan du ignorerar den, beröra dig.

No talk = Prata inte med hunden. Säg inte "Nej" eller "Gå ner" eller "Lugna ner dig" - eller något annat. Däremot säger inte Cesar "No sound". Att avge ett kort protestläte, typ AJ!, om hunden försöker riva bort dina glasögon eller beter sig väldigt illa på annat sätt, tolkar jag som tillåtet. Ett sådant ljud stoppar hunden i många fall, medan däremot mänskligt tal och prat i princip alltid uppmuntrar hunden i sitt hoppande. Du bekräftar den nämligen medan den gör fel.

No eye contact = Titta inte på hunden. Om den tittar på dig, så tittar du bort. Men - du behöver inte vända dig bort. Din bortvända blick räcker bra, ev förstärkt med lite bortvänt huvud.

Tidigare rekommenderade många hundpsykologer etc att man skulle vända sig bort när hunden hoppade. Man skulle liksom ta bort belöningen som det är för hunden att se ägarens ansikte, som ju många hundar vill åt för att pussa. Men det funkade inte särskilt bra, kanske framför allt för att man då reagerar på det hunden gör. Men det är du som hundägare som ska skapa reaktioner hos hunden, inte hunden som ska skapa reaktioner hos dig.

Upphetsning är inte glädje.

Jag förstår att det är smickrande för en del när hunden skäller och gnyr och hoppar när ni återförenas. Och den naturliga anledningen varför hundar hoppar är för att de vill nå upp till ansiktet (en gammal grej från när de var valpar). Men hoppandet leder lätt till att hunden blir för uppvarvad och upphetsad. Den blir frustrerad och kluven av att inte nå sitt mål (ditt ansikte) och du har också på något sätt förstärkt hundens upphetsning genom att ta i den, prata med den och titta på den. Dvs gett den uppmärksamhet som den så gärna vill ha.

Problemet är snabbt fixat - det är inte hunden som är problemet.

Du kanske har hört det förut: Det är inte hunden det är fel på, det är ägaren. Och det stämmer tyvärr i de flesta fall, enligt mig. Men det beror ju bara på okunskap om hur inlärning och beteende fungerar. Fast det tar mycket längre tid för människor att ändra sitt beteende än vad det gör för hunden. (Jag skulle gärna vilja läsa en forskningsrapport skriven för lekmän om varför det är så).

När du kommer innanför dörren / möter din hund så bara ignorerar du den (och nu vet du hur) tills den har lugnat sig lite och är nere på marken, där du vill ha den.

Hur man är funtad om man inte gillar hundar kan man undra, men kanske får du en gäst i ditt hem som avskyr hundar. I så fall ber du bara gästen (gärna redan före besöket) att ignorera hunden (förklara hur) och att fortsätta ignorera den ända tills hunden tröttnar på nykomlingen och går och gör något annat. Det kan ta en stund i början, eftersom hundar också kan tolka detta att ignorera som ett tecken på hög rang "ledarskap" och den som är ranghög vill man gärna få vara med och skapa ett samspel med. Genom att fortsätta att ignorera så förstår hunden att gästen inte vill ha något samspel.

Men om du bara är ute efter att hunden ska hälsa lugnare, så ger du den uppmärksamhet när den är så lugn som du själv önskar, eller beter sig så som du önskar. Om din hund har lätt för att varva ner, då kan du träna den att den ska sitta ner, och då kanske du rentav kan sätta dig på huk eller böja dig ner till hunden och låta den få ge dig några lugna slickar på näsan, sittandes.

Om din hund inte har lätt för att varva ner, så kan du i stället låta den få springa lite av och an och "krumbukta" sig, "bli en makaron", ev göra små hopp upp i luften, få ur sig energin på andra sätt än att hoppa på dig, och ge ett svagt gensvar på det. Men målet ska vara att din hund inte förknippar din ankomst med stark upphetsning.

Tips: När du väljer att ge "touch", alltså ta i hunden, stryk den då lugnt och sakta längs sidan av hundens kropp. Då är risken mindre att den hoppar upp jämfört med om du stryker den på huvudet och i ansiktet. Pröva själv!
Bara om hunden är mycket lugn och sitter ner lugnt, så kan du stryka i ansiktet ("slicka" med din hand i stället för din tunga) utan att hunden reser sig och varvar upp sig.

Du vill inte att dina händer ska få hunden att varva upp sig, du har mer nytta av att dina händer har en lugnande effekt.

En del säger att "Om jag börjar klia honom där-och-där så lugnar han sig". Ja, det kanske stämmer. Men då har du ju faktiskt belönat fel beteende med kel, eller hur? Vilket gör att hunden beter sig precis lika vilt även nästa gång ni ses. Den enda sättet att lösa problemet är att inte ge belöning vid fel beteende.

Ett helt annat sätt att lösa problem med hoppande på är att använda avledning. Man använder oftast godis eller leksak för att avleda en hund. Du kan t ex kasta ut godis på golvet eller hålla godis i handen och be den sitta, eller kanske be den att hämta en kär leksak. Men då tappar hunden sin sociala motivation, som du ju ändå vill ha? Du vill inte att hunden slutar hälsa på dig och stirrar på godiset i din hand i stället. Det kan dock vara just rätta lösningen om du har gäster som inte gillar hundar. I kombination med att gästerna ignorerar, så får din hund ligga och gnaga på ett rejält tuggben i sin bädd.
.

Päls i ansiktet försvårar signaleringen och kommunikationen

2010-09-03T00:29:00.000-07:00

.
En del renrasiga hundar ska enligt Rasstandarden ha en massa päls i ansiktet. Det tycker jag är dåligt. Jag skulle tro att ansiktet är den enskilda kroppsdel hos hunden som den behöver mest för att kommunicera någorlunda finstämt med. När hunden darrar lite med nosryggen eller läppen, tittar bort, blir kort i mungiporna mm så måste andra kunna se dessa budskap.

Om den bara kan använda kroppsställningar och svans så blir kommunikationen grov och utan finlir. Då kommer t ex utfall, för att varningarna före inte har uppfattats.

En del raser med päls i ansiktet är bra i sitt sociala samspel med andra hundar.

Andra raser är inte lika bra med andra hundar. Det brukar bero på att de är mycket måna om sin kroppszon, och ibland försvarar de även sin mat mot andra hundar (mot retrievers t ex, som inte fattar vad sådant där som kroppszoner ska vara bra för). De här hundarna skulle tjäna på om ägarna förstod att en hund som inte ställs ut faktiskt inte behöver hållas i utställningsfrisyr.

Då och då när jag träffar en hundägare med en långhårig hund som kanske gör utfall så börjar jag med att be denne klippa rent runt ögonen, som ibland knappt syns! Att en osäker hund gör utfall kan alltså ibland bero på att den måste "skrika" för att freda sin kroppszon eftersom de små signalerna inte har uppfattats - synts, helt enkelt. Om en hund misstar sig och går in i en osäker hunds kroppszon och får sig en åthutning, då har den i alla fall sett varningen som kom före - OM hunden var slät och fin i ansiktet, särskilt runt ögonen och munnen! Och den osäkra hunden som försvarar sig mot dem som kommer nära, den märker att nästa gång den varnar, så märker de andra hundarna det och håller sig utanför den osäkra hundens "bekvämlighetsgräns".

Även du själv ser bättre när din hund signalerar "den andra är för nära" och kan då lära din hund att den själv ska gå undan i detta läge.

(På samma sätt så ska du vara glad för att din osäkra hund uttrycker med ljud, dvs morrar, när någon kommer för nära, så att den känner sig obekväm.)

De flesta köper mina argument. Någon säger "Men de ska ju se ut så där". Jag frågar då om de ska ställa ut hunden. Det ska de nästan aldrig... Bra - då kan vi skita i Rasstandarden och se till hundens välfärd!

Jag avskyr när rasstandarden hindrar hundar från att agera naturligt. Päls i ansiktet är bara ett av flera exempel. Men att ändra på det är väl ett orealistiskt jätteprojekt. Jag tänker på det fantastiska projektet att få hunduppfödarna att sluta klippa av hundarna sina svansar, och parallellt få länderna att skriva om rasstandardena så att hundar med svans accepteras. Svanskuperingsförbudet kom 1989 och de som drev igenom det är några av mina största hjältar. Men ännu i dag vinner ofta de svanskuperade hundarna på utställningar i Sverige. Hundvärlden är underlig ibland.

Så nu vet du syrran... jag har putsat din lagotto i ansiktet! Hon är mycket snyggare nu! (Hon ska ju ändå inte ställas ut mer)
.

Använd brytkommandot Nej i stället för hundens namn när den gör fel

2010-09-02T23:32:00.000-07:00

.

Dags för ett nytt inlägg om hundträning. Detta är ju trots allt främst en hundträningsblogg! Många hundägare säger hundens namn när hunden gör något den inte får - fast de egentligen inte vill ha hundens kontakt utan bara vill att den avbryter det som den gjorde. Var i stället rak och ärlig mot hunden. Säg vad du menar: Att du vill att den avbryter sig (och kanske också i förlängningen också dämpar ner sig)

Om även du kommer på dig med att "banna" hunden med dess namn så är du i gott sällskap, men det gör inte felet mera rätt.
Hur skulle du själv känna om folk runt omkring dig ofta sa ditt namn - i syfte att kritisera dig eller uttrycka missnöje?
Hundens namn ska vara ett kontaktord. Du vill därmed att den ska bli uppmärksam på dig, lystra och/eller titta upp i ditt ansikte - för att den hoppas på en belöning eller för att den undrar vad du ska säga härnäst.
Naturligtvis förstör du denna positiva funktion om du använder hundens namn för att förebrå den, skälla på den eller stoppa den.
Det är mycket bättre att använda ordet "Nej" när hunden gör fel. "Nej" ska hejda hunden och få den att bryta fokuset den hade - fokus på fel sak.
Det är också där man ska gå in med "Nej" - när hunden tittar (snarare stirrar) men ännu inte har börjat jaga, göra ett utfall eller liknande.
Nej är - enligt mig - inte ett "förbudsord". Det är ett kommando som betyder Bryt /Avbryt. Man kan lära in detta både med positiva och negativa/hårda metoder. Om du tänker på "Nej" som "Sluta!" så kanske du vill säga Nej och ge en korrigering eller skrämma hunden (kasta något?).

Men det är lugnare och bättre att starta med att lära in "Nej" i betydelsen "Vänd bort blicken/huvudet från det du tittar på nu". Tänker du på Nej-kommandot i denna översättning så kan du träna det positivt och belöna med mycket godis. (Senare kanske man behöver höja kraven)
Den klassiska Nej-övningen är att gå förbi en eller flera matskålar med mat i och när hunden försöker ta så säger man "Nej". Målet är att kunna hejda hunden bara på ordet "Nej".
Men du kan också pröva att säga "Nej" när helst hunden går före dig och verkar mer upptagen av det den har framför sig än av att kolla bakåt att du hänger med.
Det hunden ska göra är att vända bort huvudet från det som den tittade på precis när du sa "Nej". Och kanske i stället vända huvudet mot dig, men det är inget absolut krav. "Nej" måste inte betyda "Kontakt" - tycker jag i alla fall.
Om hunden avbryter intresset för vad den ser framför sig redan första gången du säger "Nej" så är den duktig och du bör, särskilt under inlärningsperioden, belöna med t ex godis för att hunden avbröt sig.
Om du tränar väldigt mycket, så att hunden blir duktig i att förstå att "Nej" betyder "Bryt blicken" så kommer du att kunna använda detta Nej även när ni möter en annan hund, som du vill att din egen hund ska strunta i. Det är ett sätt att säga till hunden (i god tid) att "Vi ska inte bry oss om dem som kommer emot oss". Men ett krav är då att din hund förstår "Nej = Bryt" i alla andra tänkbara situationer. Om den inte gör det, så ska du inte säga Nej när din hund ser en annan hund, utan i stället avleda den på något sätt.
Säg aldrig "Nej" rakt i ansiktet på en hund. Det gör en och annan frustrerad hundägare. Men hunden fattar naturligtvis ingenting med den "metoden". Den kan däremot börja undvika dig om du ibland får sådana underliga utbrott.
"Nej" kan också vara en "felmarkör" eller "felsignal". Då ger du din hund information att den inte kommer att få någon belöning för det som den gjorde när du gav felsignalen. Detta Nej är alltså inget Brytkommando. Skilj dessa två Nej åt med ditt tonfall. Om du vid lydnadsträning vill säga åt hunden "Det lönar sig inte" så säger du "Nej" eller "Ne-he" med ett neutralt eller kanske lite beklagande tonfall.
Däremot har du ett bestämdare tonfall på det "Nej" som betyder "Avbryt".

Sist får du ett tips som du kan testa på din egen hund:

Träna detta när din hund står en bit bort ifrån dig (alltså inte nära dig) och tittar på något måttligt intressant (dock inte en annan hund).

Stå stilla och iaktta din hund. Säg snabbt "Ja!" med uppmuntrande tonfall varje gång som den råkar vända blicken mot dig. Men varje gång som den i stället vänder huvudet mot det intressanta (som den ska strunta i), så säger du ett bestämt "Nej". Gör inget annat! Bara stå stilla och jobba med dessa två ljud, som helst ska komma i rätt tiondels sekund.

Om din hund snart bryter och hela tiden börjar titta på dig, och rentav kommer till dig, så har du lyckats bra med din tajming.

Det troligen absolut viktigaste av allt när man tränar en hund är att ge "feedback" i exakt rätt tid, både "plus" och "minus" (även om plusset är det viktigaste om hunden ska lära sig något nytt, som den inte kunde förut, men att titta på dig och komma till dig kunde den förhoppningsvis sedan tidigare)
.

När man knappt hinner äta

2010-09-02T10:06:00.000-07:00

.
Ibland hinner jag knappt äta något vettigt. Jag plockar i mig lite nötter, tar ett glas mjölk, slarvar med maten. Men har du lite tid och lite grönsaker hemma, så kan du snabbt göra en god soppa!

Gunillas kreativa grönsakssoppa

Öppna kylen och/eller frysen. Vilka grönsaker har du där? Ta fram minst tre olika sorter. Det kan vara:

Potatis. Morötter. Palsternackor. Rotselleri. Vitkål. Blomkål. Broccoli (färsk eller fryst), Spenat (färsk eller fryst). Färska tomater. Röd paprika. Squash. Fänkål. Purjolök. Gul lök. Frysta ärter.

Ta alltså det du har, lite av varje!

Skär i tärningsstora bitar medan du låter lite vatten och salt (eller buljongtärning) koka upp i en stor gryta.

Koka bitarna i ca 10 minuter.

Låt soppan svalna. Om du vill kan du sedan mixa den slät. Eller låt bli.

Ät den som den är, eller smaksätt den med någon sås på burk, gärna något från Indien eller Thailand. Typ Tikka Masala, Korma eller Thai red curry. Jag letar ännu efter den perfekta grönsakssåsen...

Ätes till: Rågbröd eller knäckebröd med pålägg, t ex ost, sardiner i tomat, makrill i tomat eller leverpastej.

Detta blir en enkel men också mycket näringsrik och nyttig måltid, säkert nyttigare än det mesta du annars brukar äta.
.

Lättlagad nyttig äppelkaka

2010-09-02T09:53:00.000-07:00

.
Jag gillar att ta tillvara skörden som jag får från mina små odlingar vid kolonistugan. Just nu har jag fått mycket äpplen. Det är ett bra äppelår i år. Jag orkar inte äta så många "naturellt", så jag gör äppelkakor på äpplena.

Här är ett recept på en äppelkaka som är både snabblagad, ovanligt nyttig och - inte minst - god! Många av råvarorna nedan köper jag som ekologiskt odlade.

Fyll en stor djup ugnsform till mer än hälften med äpplen skurna i bitar. Obs! Skalet är nyttigast! Där är halten av antioxidanter som högst. Om jag har många äpplen så tar jag inte med mittpartiet närmast kärnhuset. Jag vill ha en hög andel skal i mina äppelkakor.

Måtten är ungefärliga.

Grovhacka i matberedare:
* ½ dl solrosfrön
* 1 dl hasselnötter, mandlar eller hälften av varje

Smält smör - ca 100 g. Får inte brynas, bara smälta.

Blanda nötblandning och smält smör i en bunke och tillsätt även:
* 1 dl råsocker
* ½-1 dl krossade linfrön
* 1 dl ekologisk rapsolja (den är gulare än vanlig och har mer smak)
* 1-2 tsk kanel
* 1 dl havregryn
* 1 dl vetemjöl

Blanda ihop, smaka av. Har du nu fått ett smaskigt, löst mojs? Smaka av ordentligt! (Mums!) Justera genom att tillsätta mer av något om du vill.

Bred ut blandningen över äppelbitarna med slickepott.

Grädda i mitten av ugnen i ca 200 grader i ca 20 minuter.

Servera varm med vaniljyoghurt, lightvaniljglass eller Marsansås gjord på pulver och mjölk.

.

Mullingstorp del 3 - Efter kursen

2010-08-24T15:30:00.000-07:00

Här kommer sista delen av mina erfarenheter från och efter kursen Möt dig själv på Mullingstorp.

Många deltagare stannade alltså kvar ca 1,5 dagar efter kursens officiella avslutning och det var trevligt. Vi lagade mat själva (det blev inte vegetarisk mat nu) och flera deltagare gick till kurslokalen och spelade musik och rörde sig till någon meditation eller så. En gemensam lärarledd meditation hölls fast kursen var slut.

Så kom en bil och vi fick åka samma väg genom Vikbolandet tillbaka till Norrköpings central, som låg öde på söndagmorgonen. Inget var öppet. Affärerna öppnade kl 12. Mitt tåg gick 13.30, så jag gick runt på stan några timmar. Folk nickade mot mig och var vänliga, någon frågade om klockan. Troligen en kombination av att Norrköpingsborna är mer avslappnade än i Stockholm och Stockholmsförorter och att jag såg mer avslappnad ut?

Jag hade glömt ta med mig mackor, så när affärerna öppnade följde jag min gamla vana att köpa lite choklad. Konstigt nog smakade den just ingenting. Samma fenomen upptäckte jag när jag kom hem och köpte min favoritchokladdryck, Alpro sojamjölk med chokladsmak, som jag älskade före kursen. Den smakade inte lika gott som vanligt. Jag har länge vetat att choklad och kakao är en "drog" för mig och jag hade blivit avvand! "Riktig mat" smakade däremot gott.

Jag undrar just hur det kändes för rökarna att börja röka igen, eller för snusarna att börja snusa. Säkert inte lika gott som vanligt där heller. De fick genom kursen en bra chans att lägga av helt. Men jag vet inte hur många som var nikotinister av de 22 deltagarna på just min kurs.

När jag såg mig i spegeln var jag så avspänd i ansiktet att jag knappt såg några rynkor och jag fick också kommentarer om det från andra.

Jag kände inte heller av min vanliga värk i kroppen under kursen. Jag vet dock numera hur den fungerar. Om jag pressar mig med hård motion, för att jag tror att det är bra för mig, så får jag mer värk. Men om jag vilar och slappnar av så får jag mindre värk. Och det var mycket vila och avslappning på Mullingstorp.

Det var skönt att komma hem igen och jag tog koncentrerat itu med allt i vardagen som skulle göras, en sak i taget.

Jag personligen har väl inte direkt blivit totalt frälst eller omvänd, men jag är tryggare i mig själv och mer säker på vem jag är och vill vara. Och det är ingen "sekt", som somliga tydligen går och tror, utan en bra grej helt enkelt - bra övningar och bra personal som drivs av viljan att hjälpa människor som mår dåligt.

Nu har jag skrivit en hel del positivt, så jag avslutar med lite kritik. Några gånger kändes det som att kursledningen hade lite svårt för kritik. Och en rådande filosofi var, att allt man sa egentligen var utsagor om en själv, inte om andra. Som man sa när jag var liten, "Den som sa't, han va't". Mot slutet av kursen gjorde vi en övning där mina kunskaper som hundkursledare kunde ha gjort nytta för att förbättra övningen, men det fanns väl ingen direkt öppenhet för att jag, den hjälpsökande, kunde bidra. I ärlighetens namn betonade de att de gärna ville att vi fyllde i en kursutvärdering som skickades hem till oss en vecka senare. Men jag ville ju dela ut mina tips och åsikter just där och då, och det var lite av en osynlig vägg mot det.

Rebellen och kritikern i mig ville slänga lite käft (en gång i tiden drömde jag om att bli journalist). Men det var ju inte därför jag var där. Jag fick dämpa ner mig lite och lägga lite band på mig, antagligen nyttigt det också. Jag vet att jag borde bli mer ödmjuk och jag vet att jag fullkomligt älskar att ge andra råd, även när de inte har bett om det, och på ett kanske klumpigt sätt. Jag förstod detta under kursen, även på den punkten mötte jag mig själv...

De olika rörelseövningarna grep sällan tag i mig "i själen". Jag tror att andra uppskattade dem mer. Men jag minns hur det var när jag var yngre och under en period mådde riktigt dåligt, då vällde känslorna fram så fort jag blev fysiskt aktiv, som när jag joggade i spåret eller körde ett Friskis & Svettis-pass hemma efter deras video.

Några gånger var jag rejält hungrig frampå eftermiddagen. Middagen framåt kvällen blev en stor grej. Jag vet hur beroende min kropp är av näring och jag hade helst velat ha en lättare frukost och en lättare lunch. Men det hade tydligen inte gjort en lika öppen för att känna känslor. Och om man hade ätit för mycket så hade man kanske inte kunnat röra sig i dansen lika mycket. Men soppa kanske...?

Jag frågade inte vad tanken med helvegetarisk mat var (vi fick dock t ex ost). De flesta kursdeltagarna var ju, liksom alla andra svenskar, inte vegetarianer. Det kändes lite knapert när vi bara fick lagad mat en gång per dag. Men det var nog en del av en övergripande filosofi på Mullingstorp om att spara på jordens resurser. "Husmor"använde ofta ekologiska varor, och det gör jag själv hemma också.

Vi rörde oss mycket och vi åt inte så mycket, så jag hade hoppats att jag hade gått ner i vikt. Men jag hade i stället gått upp något kilo. Jag upplever att det beror på att min kropp vill äta lite och ofta för att inte tro att det råder brist på mat, så att den måste spara på fettet.

Avslutningsvis...

Jag vet inte om Mullingstorp är rätt för dig, om du som läser det här "mår dåligt i själen". Mullingstorp är verkligen inte enda chansen att våga uppleva vad du känner och bli sedd och lyssnad på och få stöd. Det finns många terapier och terapeuter. Lite gruppmänniska tycker jag att man ska vara för att trivas helt med kursen. Man ska inte avsky att vara med andra människor, då är det bättre med enskild terapi. Men det gäller att hitta en bra terapeut. När jag var yngre så gick jag i samtalsterapi och det var bara prat, prat, prat och terapeuten höll distans. Det var så på den tiden, nu kanske det är annorlunda.

Mullingstorp har ett smörgåsbord av olika sorters utprovade/beprövade övningar, som alla syftar till att du törs öppna upp ditt inre under trygga former. Jag själv längtar inte efter att gå fler kurser. Det får räcka så här. Men - kursen var alltså faktiskt påtagligt givande för mig. Det känns bra att ha gått kursen! Och om du liksom jag har provat på en del sätt redan att må bättre, men fortfarande mår dåligt, så vad vet jag - kanske det kan vara värt att testa Möt dig själv-kursen i det läget?

PS Jätteroligt om du som läser detta vill och vågar skriva någon kommentar. Jag kan göra ett undantag och publicera även anonyma inlägg eftersom ämnet kanske är känsligt.
.

Mullingstorp del 2 - Kursen

2010-08-23T15:27:00.000-07:00

Här följer del 2 om min Möt dig själv-kurs på Mullingstorp.

Vi som inte hade bil blev hämtade vid Norrköpings tågstation i en minibuss. Jag sneglade på mina blivande kurskamrater. De såg ganska välfungerande och friska ut, precis som jag. Nåväl, skenet skulle bedra. (Sorry, jag skojar, i alla fall delvis) Vi åkte flera mil på mindre vägar förbi åkrar och hus utströdda styckevis i det öppna landskapet. Till slut kom vi fram till kursgården.

Byggnaderna, träden, gräsmattorna – allt var vackert och välskött. Vi möttes av terapeuter som hälsade oss välkomna och vi blev anvisade våra rum. Jag hade tur, jag fick eget rum. Många andra bodde två och två. Vi fick te och smörgåsar som kvällsmat.

Vår kursledare Terése anlände, och sedan fick vi en genomgång av reglerna. De var många. Då blev det lite känsla av att gå i kloster. Vi fick inte ha mobil och inte ringa hem eller ta emot samtal annat än i nödfall. Inget godis, ingen choklad! Ingen tobak, ingen alkohol, inte ens kaffe eller svart te, bara örtte. Inga böcker eller tidningar.

Vi skulle även undvika att prata med varandra, något som först kändes konstigt, men som faktiskt var viktigt och välbehövligt. Det hade inte blivit bra om vi kursdeltagare hade pladdrat om ditt och datt och till och med kanske försökt ge varandra råd. Vi hade alla olika problem och var på olika ställen.

Alla restriktioner syftade till att man inte skulle kunna döva sina känslor som vanligt, och att man skulle vara fullt koncentrerad på att jobba med just sina problem. Terapeuterna påminde oss: ”Ge det här en chans! Vi har haft denna kurs i många år och har även ofta gjort förbättringar under åren. Vi vet vad vi gör. Ha tillit!”

Vi fick träffa en läkare som granskade deltagarnas medicinering. Målet var att deltagarna inte skulle ta fler mediciner än de allra nödvändigaste. Jag lämnade på inrådan ifrån mig mina icke receptbelagda piller mot klimakterievallningar. Hade heller inga sådana under kursen.

Nästa morgon kl 7 började kursen. Var och en fick presentera sig och berätta varför man var där osv.
Sedan började en dagsrutin som blev invand. Det var först samling på morgonen då vi satt eller låg på dynor och kuddar och vilade. Vår kursledare kom och tog upp något ämne, t ex om det lilla sårade barn som man kan säga att vi alla någonstans har inom oss. Många kloka ord fick vi höra. Jag höll faktiskt med om i princip allt, jag som annars är så kritisk. Ibland fick var och en av oss säga något om läget just då, hur vi mådde. Därefter följde övningar av olika slag hela dagen, med regelbundna pauser då vi kunde vila lite eller gå och ta en kopp te. Fram emot kvällen var det middag, alltid vegetariskt och alltid vällagat. Det smakade extra gott eftersom åtminstone jag verkligen var hungrig då.

Det var många övningar i att röra sig till musik – ibland som man själv kände för, ibland efter ett givet mönster. Jag tror att det första kallades frigörande dans och det andra kallades meditation. Den längsta meditationsdansen var i fyra olika steg och kallades för Dynamics. Många gillade den, jag var väl inte riktigt lika frälst.Ofta hade vi ögonbindel eller så fick vi blunda, säkert för att ingen skulle känna sig uttittad och för att var och en verkligen skulle våga släppa loss. Jag avskydde dans under hela skoltiden och har aldrig varit typen som har gått ut och dansat, men det släppte lite under kursen och ibland kunde jag tycka om det. Sedan beror det ju lite på vilken musik det är också. De hade en stor musiksamling. Vi rörde oss till många olika låtar, alla utvalda för att texterna och musiken skulle väcka känslor.

Ibland ingick också i en övning att andas på olika sätt – ibland genom näsan, ibland genom munnen.

Vi hade också många psykologiska övningar, ofta två och två. Det kunde handla om att lyssna utan att avbryta och kommentera medan den andre berättade sin historia, eller våga säga nej. Jag ska inte avslöja för mycket, men det var många olika övningar och var och en hade sitt värde, något att lära ut för att man skulle lära känna sig själv bättre och stärka sin självkänsla. Och även om nästan varje övning var lite motig att börja med, så gick den ändå lätt att genomföra när man väl hade övervunnit första motståndet. Man måste ju pröva att göra något utanför sina vanliga gränser.

De mer krävande fysiska övningarna låg på dagtid. Sedan fick vi lägga mat i magen, och efter middagen samlades vi i mindre grupper och var och en fick en lång individuell stund med en terapeut. Det tyckte jag kanske bäst om på hela kursen. Min grupp fick flera gånger en terapeut som jag och de andra verkligen tyckte mycket om – empatisk, professionell, skicklig, intelligent var hon. Starka känslor kunde väckas under samtalet med terapeuten, vilket uppmuntrades och stöddes. Känslor kunde väckas även under de andra övningarna. När en stark känsla kom upp så skulle man försöka känna efter var i kroppen den satt, och så skulle man försöka uttrycka den med något ljud. De flesta av deltagarna hade gömda själsliga smärtor som de fick hjälp att uttrycka. Tänk dig att få gråta, eller vråla, fritt och ohämmat och ha en professionell människa som lyssnar och stöttar på rätt sätt där och då! Det var ett av flera verktyg vi fick för att lindra smärta som kom upp. Och det hjälpte – ofta blev det snabbt lugnt i själen. Känslor vill bli upplevda och uttryckta, inte stängas inne, men det är ju det vi har fått lära oss att göra.

Först runt 21.30 slutade vi ibland, och efter det var det dags för en sista kopp te, borsta tänderna och så i säng. Det var jätteskönt att det inte fanns någon tv att titta på. Jag fick verkligen sova, särskilt som jag hade lyxen att ha eget rum. Det var många år sedan jag lade mig så tidigt varje kväll under en hel vecka!
Om man fick ångest eller helt enkelt behövde prata om något så kunde man gå till huset där terapeuterna sov och få hjälp av någon dygnet runt. Jag gjorde aldrig det, även om jag fick rådet att försöka be mer om hjälp än förut.

En dag var det dags för den ”berömda” Födelseövningen. Den beskrivs i en av Bengt Sterns böcker. Jag var jätterädd för just den övningen. Den går ut på att man ska uppleva sin födelse igen, och se vilken strategi man väljer. Vill man kämpa? Vill man stanna kvar i ”livmodern”? Får man panik? Är det en skräckfylld eller lugn upplevelse att födas? Intressant var att vi tycks använda samma teknik/metod i pressande situationer senare i livet som vi gjorde när vi föddes. Jag var som sagt jätterädd, men när jag såg på andra hur det gick till, och själv fick hjälpa andra att ”födas”, så kändes det bättre. Min strategi blev att kämpa och kämpa, men med fullt lugn och närvaro, tills jag ”kom ut”. Och så gör jag i livet och det är inte alls fel. Problemet är väl bara att jag kämpar för ofta. Det är lätt att bränna ut sig då. Sedan var jag jätteglad för att jag fick hjälp att känna mig trygg och att jag inte fick panik, eller bara pyttelite. Det var inte så farligt som jag hade trott. Jag klarade att födas, jag var stark!

Chakrasystemet fick vi också lära oss lite mer om, att stora delar av Asiens befolkning delar upp kroppen i sju olika chakran. Vetenskapligt? Vet inte, men urgammal visdom som jag finner mycket intressant. Jag själv har ofta haft problem med rotchakrat och halschakrat.

Det är en del övningar som jag inte har nämnt, för att du som vill gå kursen ska få lite överraskningar också.

Ännu mot slutet av kursen hade jag svåra känslor som inte fått läkning. Mycket av det handlade om sorg efter min hund. En tidig morgon tassade jag ut, gick en vacker stig genom skogen ner till havet och sörjde för mig själv – ljudligt! Senare bad jag om stöd, och fick väldigt bra stöd som faktiskt löste upp de sista knutarna. Vi fick också läsa igen mot slutet av kursen och jag hade med mig boken ”Sorgbearbetning”, där jag fick tips om hur man bäst handskas med förluster.

Det hängde lite på ett hår, men faktum är att när kursen var slut så kände jag att jag hade hunnit få det jag behövde för att bli väldigt lugn. Djupt inombords kändes ett stort lugn. Ingen sorg och ingen stress. Det var en skön känsla!

Så var kursen slut. Vi fick en lista med allas mejl och telefonnummer så att vi skulle kunna ta kontakt med varandra om vi ville. Vi fick också många avslutande kloka ord med oss av kursledaren om hur vi skulle tackla vardagen som väntade. Min vardag som ensamstående var ju ganska stabil och bra. Men många andra kom hem till anhöriga som nu kanske kunde bemötas på ett lite annorlunda sätt än tidigare.
Jag hade lite hemlängtan. Men de flesta av oss hade gått med på kursledningens villkor att inte åka hem direkt, utan stanna kvar en eller två dagar på kursgården! Det var deras erfarenhet att man behövde en mjukare avslutning på kursen och få prata med de andra gruppdeltagarna om allt vi hade gjort och varit med om, med likasinnade som kunde förstå och som var öppna för känslor osv. Och det var ju en bra grej.

Jag avslutar mitt referat om Möt dig själv-kursen i ett sista tredje inlägg i morgon.
.