En läsarfråga!

.
Marie har kommenterat mitt inlägg "Ignorera mera - när hunden skäller nervöst!". Jag skapar att nytt inlägg kring hennes fråga.

"Har en powder puff valp på 6½ mån som skäller när det ringer på dörren & när besöket kommer in i hallen. Han är osäker & kan snabbt nosa, för att sedan backa undan, men skäller fortfarande. Hur ska jag göra där?

Sen har jag en hund som är 3 år, som bli själaglad när någon kommer & vill hälsa & när jag ber honom sitta tills gästerna kommit in, så sitter han & skakar. Hur ska jag göra med honom?"

Hej Marie! Jag ska försöka svara så gott jag kan.

Din hund på ca 6 månader pendlar mellan osäkerhet och nyfikenhet. Jag undrar, när han nosar och sedan backar undan, beror det på något som gästen gjorde? Om gästen gör som folk brukar göra, så kanske han/hon tittade rakt på honom och böjde sig fram för att klappa? Men gästen ska totalt ignorera honom, även om han då vågar sig fram för att nosa (vilket du som ägare kan berömma!). Gästen ignorerar hunden ända tills han mer eller mindre hoppar upp i knät på personen... Vilket han kanske gör till slut, om personen får en bit kyckling av dig, sätter sig i soffan och fortsätter att låtsas som att han inte finns, men ändå frestar lite med kycklingen. Sedan undrar jag om han alltid varit sådan, eller om han fick en chock av någon särskilt händelse när han var riktigt ung. Kanske är det hans natur att vara reserverad. Det är ju inte ovanligt bland "kineserna". Då får du acceptera att han är som han är, och att han måste ha en bra anledning om han ska ta kontakt med folk. Vanligast är att personen kan erbjuda mat eller - när han börjar lära känna personen - lek med en favoritleksak. Dock gäller som alltid att när personen anländer så ska personen ignorera, ända tills dess att han själv tar en rejäl kontakt.

Vill man att en osäker hund snabbt ska få förtroende för en, så ska man heller inte få den att backa. Om hunden är i vägen så går man runt den. Man väcker då nyfikenhet, snart följer kanske hunden en i hälarna.

Angående skällandet - om han skäller mycket, så behöver han kanske yttre hjälp att lugna ner sig. Felet nästan alla gör här, är att säga "Så ja, lugn, det är inte farligt" osv. De sätter sig ner och stryker hunden över bröstet osv. Men jag menar att det inte fungerar! I stället ger man näring åt den felaktiga sinnesstämningen. Mitt ursprungliga inlägg handlade om ignorering. Om du tror att hunden kan sluta av sig själv via ignoreringsmetoden, då kör du på den. Men funkar inte ignorering, då bör du korrigera. Dvs visa missnöje, visa att han ska rätta sig. Eftersom budskapet är både "lugna dig" och "gör mindre ljud", så ska människan själv korrigera på ett både lugnt och tyst sätt! Man får ju inte "skälla" själv. Pröva ta några lugna steg mot honom med ett höjt finger och bister, lugn min. Målet är att han backar, och sedan sätter sig - utan att du har sagt "Sitt". Säg inga kommandon. Men t ex "Schhh" går bra. Ska man säga "Nej!" ?  Svaret är att det inte kommer fungera ifall du känner dig irriterad. Man måste säga "Nej" med den där Cesar Millan-bestämda-och-lugna rösten, annars är det bättre att inte säga Nej alls. Det är ju ändå inte säkert att han förstår vad du menar.

Så här ska gästen göra, och så här ska DU göra.

Angående den 3-åriga hunden:

Att han blir själaglad beror till stor del på att besökarna har uppmuntrat och besvarat hans intensiva glädje - som i värsta fall kan slå över till stress. Du behöver sänka hans förväntan på vad som ska hända genom att faktiskt kräva av besökarna att vara lugna och framför allt inte röra vid honom eller erkänna hans närvaro när han hoppar på dem.

Att han ska sitta, det är en bra metod. Skakningarnar beror på att han försöker vara lydig, säkert för att du har varit bestämd och satt tillbaka honom på sin plats några gånger när han har gått upp. Men all förväntans-energi måste ta vägen någonstans. Han har för mycket energi i musklerna, och adrenalin, så musklerna kräver aktivitet...

Du kan minska hans sociala förväntan genom att lägga en godbit framför hans tassar där han sitter, innan du öppnar. Om han är snabb med att tjuva, lägg den i t ex en liten enliters plastpåse, så att den blir lite mindre frestande. Så koncentrerar han sig mer på godiset än på besöket. Sedan när han har varit duktig så plockar du upp godiset och ger honom ur din hand. Sedan kanske besökaren kan få mera godis och han går fram och sätter sig.

Godis kan alltså vara bra både om en hund är för lite social och för mycket social.

Däremot tror jag att det är ganska omöjligt att genom godis få en hund att tycka bättre om en annan hund. Det blir en inlärning som inte är äkta!
Lycka till!  Och berätta gärna hur det går!

/Gunilla
.