Ni har kanske läst nu om vargarna som attackerade och dödade den kvinnliga djurskötaren på Kolmårdens djurpark. Det är väldigt tragiskt. Kunde det ha förebyggts?
.
Jag har varit inne hos vargar i djurpark tre gånger. Det var tre olika djurparker också. En gång var hos vargarna på Skansen. De var lite fega, en av dem smög fram bakifrån och drog lite i min jacka. En annan gång "tränade" jag en varg i Junsele djurpark. Den var flaskuppfödd från början, men hade sedan tillåtits bli "vild" igen. Jag kastade Frolic till den, så att den måste komma närmare och närmare för att ta biten. Vi var på hundkurs och besök i djurparken ingick. När jag till slut lade nästa Frolic i min hand tyckte djurskötaren att det fick räcka, då blev han för nervös.
Och så har jag varit inne hos vargarna på Kolmården, för länge sedan. Nedan en bild därifrån.
I nästa sekvens nosar vargen i mina händer med öronen bakåt, men här ser den ju lite tveksam ut och jag försökte visa lite undergivna signaler, för jag kände tydligt att det här var ett tamt vilt djur. En varg försökte också ta min handske (tror jag det var) så vi hade dragkamp om den och jag måste ropa på djurskötaren. På bilden står han bakom oss och visar "alfa-signaler". Som sagt, jag tyckte vargarna var väldigt respektingivande och jag kände det "vilda, otämda" i dem. Vilket kanske i och för sig var en del av upplevelsen som vi betalade för!
Det är nog klokt som den här djurskötaren gjorde, att visa upp en ledarskapsattityd inne hos en tam vargflock. Och se till att de viker öronen bakåt om han hävdar sig mot dem. I en undergiven sinnesstämning attackerar varken hund eller varg, varken på grund av dominans, försvar eller bytesdrift.
Djurparkerna kanske ska välja - ska deras vargar vara klappvänliga eller inte? Ska vargarna vara klappvänliga så måste man kanske avliva de vargar som visar aggressiva tendenser, i stället för att bortförklara dem (se länken nederst!) Precis som för hundar så arbetar vargen upp sitt mod till att bita rejält. Det kommer sällan som en blixt från klar himmel. De testar offret först. Vilken status har offret, och vad går offret med på att man gör?
De flesta djurparkerna bör kanske inte välja vägen med klappvänliga vargar, och då får man tvärtom kanske avliva de mest oskygga. Ska vargvalpar placeras ut så ska de vara födda av vargar som är skygga för människor. Det är ju inte så svårt att söva en varg om/när den ska vårdas eller undersökas.
Nu bör Kolmården fråga sig om de ska fortsätta låta besökare gå in till denna vargflock, som nu har erfarenhet av att attackera, slita i och döda en vuxen människa? Högst tveksamt, men inte omöjligt. Om jag fick bestämma så skulle jag vidta två olika åtgärder.
1. Rejäl jaktberikning i hägnet. Vargarna har fått smak på att fälla och döda ett byte och de känner intensivt i sin DNA att detta är vad vargar är menade att göra. Hunden må vara mera av en "asätare", men vargen är främst ett aktivt jagande rovdjur. Kan man hänga upp däck, kraftiga hudar etc som vargarna får slita i? Här är min teori att deras bytesdrift bara måste få utlopp mot något, för att de inte ska gå som "tryckkokare".
2. Alltid rejäl underkastelse mot alla människor, och det gäller även alfavargen! Jag tror på Cesar Millan-tänk här. Börja se det som ett problem som behöver åtgärdas om en varg stirrar på en människa med hög svans, eller står i vägen där människan vill fram. Eller utmanar (morrar, stirrar etc) om skötaren försöker visa vem som bestämmer med röst och kroppshållning. Avskräck med skrämsel- eller dominanstaktik vargarna från att försöka ta saker från besökarna, som kameror och kläder mm. De måste visa större respekt för människornas kroppszon! De vargar som inte klarar detta avlivas eller får åtminstone inte vara "besöksvargar".
Jag är övertygad om att hundar och vargar faktiskt är väldigt lika vad gäller deras funktioner och språk. Hunden skiljer sig från vargen främst till utseende, i graden av domesticering mot människa samt i försämrad intelligens, käkstyrka mm. Och oftast sämre jaktlust och förmåga att samarbeta i grupp.
Det finns ju tyvärr hundar som kan bete sig som vargarna gjorde. Tänk på alaskan malamuterna som jagade hästar och bet en ryttare svårt. De står närmare vargen än många andra raser. Skillnaden mellan hund och varg är inte alltid så stor. Och har man en aggressiv och/eller dominant hund hemma så kanske man inte ska låta den heller hoppa på besökare, visa aggressivitet, visa dominans, hävda äganderätt till människans saker... Börja behandla djurparksvargarna som dominant-aggressiva hundar, typ. (Där lösningen inte är att börja kasta dem på rygg, men kanske föra in lite mer Cesar Millan-tänk ändå...)
Min uppfattning: Bara vargar som är bra på att visa undergivenhet ska tillåtas möta besöksgrupper, och vargar som har uppvisat ett bytestänk mot besökare, om än i mild form, ska självklart inte längre möta besökare. Nackdelen är dock att besökarna, om man genomför de två punkterna ovan, visserligen kan känna sig säkra från attacker, särskiilt allvarliga sådana, men de kan å andra sidan få en lite snedvriden bild av vargar som ofarliga kramdjur. Och man förlorar kittlingen av att vara nära ett stort, halvvilt djur.
Ett dilemma, verkligen.
Här nedan en länk som visar att djurparksvargar har varit inblandade i en del incidenter genom åren:
Vargar i det vilda är klart mindre farliga. De selekteras ju hela tiden på skygghet mot människan. Dvs de individer som funderar på att bli hund, dvs som är mindre rädda för människor, de skjuts bort. Men jag skulle ändå ha en beredskap ifall jag bodde i ett vargrevir, och var ute och rastade min hund, och det kanske var en svår, kall vinter då vargarna svalt. Jag skulle vara beredd både att stirra och skrika och skrämmas och vifta med armarna, och dessutom beredd att kasta medtagna skramlande saker - eller bara kasta grenar. Det har nämligen hunddjur svårt att förstå, att vi människor kan kasta saker och träffa på avstånd. Det blir de rädda för! Ibland handlar livet i naturen om just det - vem är starkast? Det glömmer vi bort i vårt trygga demokratiska välfärdssamhälle.
PS Ber om ursäkt om någon tolkar texten som att jag tror att djurskötaren som gick in till vargarna inte var tillräckligt dominant. Jag vet ju inget om hennes kompetens eller vad som hände.
PPS Läser i dagens Dagens Nyheter att en tjej tolkade att en maktkamp pågick mellan vargarna och därför inte vågade gå in. Det låter väldigt troligt för mig också. Och sådant blir ju mycket starkare i en djurpark än i det vilda, där vargar kan komma undan/lämna flocken. Hemskt är det i varje fall.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar