Vilken känsla får din hund vid hundmöten?

.
Det finns många aspekter på det här med hundmöten. Jag har ofta skrivit om hundmöten och detta inlägg handlar om de tre motivationerna hos hunden, som är: Social, Försvar & Byte.  De följande råden är mest riktade till den lite duktigare ägaren, som kan läsa av sin hunds olika sinnesstämningar. En del har jag säkert skrivit om förut, men det tål att upprepas.


Om man ser till hundens känsloläge när den får syn på en annan hund så finns det några få känslor som ställer till problem:

1. För stor "lekfull" social motivation - vill gärna hälsa. Här rekommenderar jag lydnadsträning som botemedel, dvs man lär hunden kommandon, börjar ställa krav på lydnad när hunden kan kommandona, och ger dessutom hela tiden bra belöning, t ex gott godis.
Man kan också jobba med skvallerträning om hunden också har en stor bytesmotivation, dvs älskar godis eller leksak. En kombination där hunden blir duktig både på att lyda kommandon och på att själv ta kontakt med sin ägare tycker jag är den bästa träningen när man inte har några större problem med hundmöte annat än att ens hund vill hälsa. Denna motivation är nog den lättaste att handskas med, jämfört med de följande.

2. För stor "dominant" social motivation. Det finns alltså olika typer av social motivation. Social dominans mot andra hundar kan vara delvis medfödd, delvis förvärvad. Dominans är när hunden vill styra och bestämma, eller vill visa  "jag är ranghög". Hunden stirrar på den andra hunden, höjer svansen och vill gärna gå rakt fram till den andra hunden. En trygg social hund kan hantera detta och kanske då lägger sig ner. Den dominanta hunden nosar då kanske hastigt på genitalierna och är sedan nöjd. Men om den andra hunden är osäker socialt så ser den dominansen som ett hot och går i försvar. Den andra hunden kan också själv vara lika dominant och då blir det en "stand-off". Om hundarna vore fria utan koppel och ägare och med gott om utrymme, och hade en god socialisering, så skulle dessa två dominanta hundar lösa mötet utan någon ren fysisk konfrontation. En dominant hund behöver inte vara en aggressiv hund. Det finns dominanta hundar som är trygga, men det finns också dominanta hundar som är osäkra, och då blir dominansen en del av problemet. Hunden går framåt och "utmanar"- men är också ganska osäker. För råd om osäkerhet, läs under punkt 3.  Ett annat problem med dominans är att de inte lika ofta vill lyda sina ägare. Dominanta hundar har ofta ägare som inte har kunnat eller velat ta den dominanta ledarskapsrollen. Men jag anser att en ansvarsfull ägare MÅSTE kunna bestämma över sin hund om hunden ska kunna få vara lös.

Minska din hunds dominanskänsla genom att uppträda mer dominant själv. Man behöver inte - bör inte - ens röra vid hunden, utan man VISAR sin dominans. Jobba med ett bestämt upprest kroppsspråk, bestämt hindra hunden att gå framåt "bodyblocking", ha en något bister min och blick, ha en djup röst om du säger något (tystnad är också bra). Det du vill är att hunden visar undergivenhet, som att t ex sänka huvudet och sänka svansen till rygglinjen eller lägre. När det sker så minskar du lite på ditt eget "dominanstryck" för att visa att du är nöjd. Nu lyssnar hunden mer på dig, så bestäm nu hur mötet ska hanteras. Ge ett kommando, eller fortsätt att tala med kroppsspråk.

3. För högt försvar, för stor osäkerhet.
Försvarsmotivation finns av två typer. Hunden vill komma bort från den andra hunden, i större eller mindre grad. Eller så väljer hunden "anfall som bästa försvar". Detta gör osäkra hundar som har erfarenhet av att inte kunna använda första strategin, att komma undan. Hundar som gör utfall har ofta ägare som går med dem i kort koppel och som kortar upp kopplet vid ett hundmöte. Det spända kopplet förstärker då hundens egen spändhet i sinne och kropp. Osäkerheten beror i grunden vanligen på bristande socialisering hos hunden. Den har inte fått den socialisering som hundar behöver under valptiden för att bli bekväma med hundar som uppträder på olika sätt. Den har för få ord i sitt språk, så att säga. Den kan också ha blivit biten av en annan hund. Ju tidigare i livet den blev biten, desto mer sitter det, och det sitter också i mer om få eller inga varningssignaler föregick bettet. Träning mot osäkerhet går ut på att hunden under kontrollerade former får social träning, får bekanta sig med lämpliga hundar. En osäker hund som redan börjat göra utfall bör inte ges fritt spelrum att fortsätta med det. Ägaren måste styra upp på ett lugnt sätt och inte låta hunden komma närmare än den är bekväm med. Hunden ska känna avslappning vid åsynen av en annan hund. Det är också en fördel om ägaren kan läsa sin hund och visa upp för hunden att den kan hindra en annan hund från att gå för nära, innan den egna hunden själv känner sig tvungen att göra ett utfall. En del av ledarskapet.

En socialt osäker hund har också stor nytta av att få umgås helt fritt på ett fält med snälla stabila hundar och lära sig hundspråk där. Som på mina hundpromenader eller när en osocial hund kommer in i Cesars flock.

Mycket mild osäkerhet kan även tränas med skvallerträning, om hunden också har stor bytesmotivation. Men grundorsaken försvinner inte, som ju är hundens dåliga tillit till sin förmåga att tolka och prata hundspråk så att risken för konflikt och konfrontation minskar.

Fortsätter hundens osäkerhet vid hundmöten trots god social träning så fundera också över om den kan ha en sjukdom eller skada som ökar dess känsla av sårbarhet och utsatthet.


4. För stor bytesmotivation. Denna hund ser andra hundar som ett byte och kan därmed bli den farligaste hunden. Den börjar fixera den andra hunden, men inte med ett högrest kroppsspråk som hos den dominanta hunden, utan med en låg kroppshållning. Den "smyger" på den andra hunden - på lek eller på allvar. Oftast behöver den andra hunden springa för att bytesmotivationen ska slå till ordentligt. Då kan den t ex plocka upp en liten hund och ruska den till döds. Orsaken är ofta en kombination av hög medfödd bytesmotivation (kanske även uppmuntrad av ägaren) samt med all säkerhet dålig socialisering under valptiden. Rehabiliteringen av en sådan här hund tar tid och alla är kanske inte beredda att ge sig in i den processen, utan håller helt enkelt sin hund undan från främmande hundar.
.