Jag hade järnbrist!

.
Hundträning är ett stort intresse hos mig, men näringsrik kost är ett nästan lika stort intresse. Jag äter ofta väldigt nyttigt. Ändå har jag känt mig trött i många år. Till slut insåg jag att jag hade järnbrist! Nu har jag ätit tillskott i någon månad och mår bättre. Jag vill varna: Om jag hade järnbrist så kan du också ha det!

Det här är symtom på järnbrist, enligt Hälsosidorna på nätet (http://www.halsosidorna.se/):

Blodbrist - lågt Hb-värde (anemi), trötthet, håglöshet, dålig ork, hjärtklappning, yrhet, okoncentration, blekhet, irritation, infektioner, nedsatt mental funktion, dimmig syn, andfåddhet, nervositet, huvudvärk, ledbesvär, håravfall, tarmbesvär, leverskador, RLS - Restless legs syndrome (stickningar, krypningar, elektricitet i benen, ibland även armarna), störningar i blodsockret, sömnlöshet, diabetes, sänkt prestationsförmåga (sämre kondition) vid fysisk träning, depression, ångest, cancer.

Jag inser nu i efterhand att jag har haft åtminstone hälften av symtomen ovan! Jag blev t ex alltid väldigt trött när jag försökte motionera. Jag försökte gång på gång. Man ska ju bli piggare av motion...?  Och så hade jag dimsyn. Saker långt bort var ofta suddiga. Så jag undersökte ögonen grundligt, men man hittade inga fel. Jag började ändå äta två olika kosttillskott för ögonen - där tyvärr inget av dem innehöll järn... Koncentrationssvårigheter och håglöshet hade jag, jo då. Jag hade svårt att somna. Jag hade tendens till glutenintolerans. Ett tag fick jag ont i magen av alla veteprodukter! Jag hade lättare ledbesvär. Brukade säga att jag hade "en släng av fibromyalgi". Blek hy, japp.

Ändå tog det lång tid innan jag förstod vad det var. Skulle jag ha järnbrist? Det avfärdade jag som helt osannolikt. Jag åt ju ofta rött kött och inälvor. Och någon månatlig blodförlust har jag inte längre sedan några år, så där sparar ju kroppen järn. Jag dricker sällan mjölk till maten. Dessutom äter jag ofta tillskott, där järn ingår (i mindre mängd). Och min mat är ofta rik på C-vitamin, som ju underlättar järnupptaget.

Men det jag inte tänkte på var att jag har lite dåligt med magsyra, och det kan tydligen ofta orsaka järnbrist. Är man glutenintolerant eller har andra tarmproblem så kan det också försämra upptaget.

Två olika symtom gjorde att jag till sist förstod. Det ena var Restless legs syndrome. Jag hörde på något TV-program att det ofta berodde på järnbrist. Och jag upptäckte en kväll att mina ben var helt lugna och fina och jag sov gott den natten. Jag kopplade direkt ihop det med vad jag hade ätit den dagen - bland annat nötlever och en stor portion spenatsoppa!

Det andra symtomet var ett självtest man kan göra. Man drar ett hårt streck i sin handflata med den andra handens fingernagel. Strecket ska genast bli rosa eller hellre rött. Förblir strecket vitt så har man definitivt järnbrist. Mitt streck förblev vitt.

Ibland varnas det för järn. Och jo, det är inte bra att få i sig för stora mängder heller. Men har du järnbrist så kan det påverka det din hälsa allvarligt. Mitt råd: Ta en kur med Blutsaft eller tabletter på hälsokosten eller apoteket! För det funkar inte att häva järnbristen med bara mat.

Jag mår som sagt redan bättre. Och strecket i handflatan är numera rosa, inte vitt. Men jag ska fortsätta att ta järntillskott några månader till.

PS Om någon tycker att jag skulle ha gått till en läkare så svarar jag att jag inte har så väldigt stort förtroende för läkarkåren - särskilt inte/åtminstone inte vad gäller frågor om kosten, näringsämnen och kosttillskott. Det läser de nästan inte alls om i sin utbildning. Och ingen läkare av alla jag har gått till har föreslagit att jag kan ha järnbrist. Och jag har lärt mig tidigare att det är svårt att se järnbrist i blodprov etc förrän den är verkligt allvarlig. Numera kanske diagnosmetoderna har förbättrats?

Om bara en person ser det här inlägget, någon som liksom jag har gått länge med dold järnbrist, och som nu t ex gör testet med att dra ett streck i handflatan, och tar järntillskott och mår bättre, då är jag nöjd!
.