Läsarfråga om hundrädd hund

.
Det är alltid kul när det kommer frågor. Ibland kommer de som en kommentar till ett inlägg som handlade om något annat. Då kommer jag ofta att publicera dem i bloggen som ett nytt ämne, så att både frågan och svaret lyfts fram mera. Alice frågade hur man gör när ens hund råkar bli rädd för andra hundar och det sedan sitter kvar.

Alice skrev så här: 

Hej Gunilla!

Jag har en flatcoated retriver hane som är 6 månader. Han var jätteduktig i hundmöten och nosade gärna glatt på den andra hunden, som valpar oftast gör.

Sen hände det en sak på valpkursen, sista gången skulle valparna två och två leka med varandra. Min Charlie hamnade med en blandning av kortbent och långbent jackrussel. När den andra hunden kom rusande mot Charlie blir Charlie jätterädd, lägger sig ned och börjar pipa. Ledarna bryter och jag tänker att de är nog ingen fara, sånt händer.

Enda sen den händelsen är han osäker vid hundmöten, nosar lite och hoppar sen bakåt. Det märks att han är nyfiken men inte riktigt vågar.

Hur kan jag få bort osäkerheten vid hundmöten, jag har försökt försökt stärka hans självförtroende genom promenader med andra hundar och att kampa med honom och låta honom vinna. De var de tips jag fått på valpkursen. Har du några andra tips?


Mitt svar:

Hej Alice!

Vad bra att du gick en valpkurs med inplanerad lek!  Även om det gick lite fel. Bra också att din hund fick vara med på valpkursen fast han egentligen var för gammal, enligt min åsikt, särskilt eftersom det är en stor ras. Men det kanske berodde på att han var lite försiktig av sig?

Ledarnas råd var nog bra. Det är bra att gå promenader med andra hundar. Att lära honom kamplek där han vinner trasan när han vågar ta i, det är också allmänt bra för en rädd hund. Fast det var synd att de inte parade ihop Charlie med en annan hund i stället, utan lät händelsen sluta med att Charlie fick en negativ erfarenhet.

Jag funderar lite över vilka orsakerna kan vara bakom detta beteende, som nog inte är alldeles vanligt hos unga retrievers...

Har Charlie alltid varit lite rädd för olika nya saker? Redan när du hämtade hem honom? Var han kanske lite mobbad i kulllen? Var han liten, dvs orkade inte konkurrera om maten lika mycket som syskonen?

Eller är det så att Charlie knappt fått bekanta sig med andra hundar före valpkursen, att han helt enkelt missade mycket av socialiseringsperioden? Blev han kvar längre hos uppfödaren än de andra syskonen? Hade han någon sjukdom under valptiden som gjorde att ni måste isolera honom?

Kanske lite av varje?

Om det finns en medfödd rädsla så tar det längre tid att få resultat. Om orsaken är missad social träning så kommer framstegen fortare.

Men oavsett orsaken så är nog boten densamma. Du behöver hitta hundkompisar åt honom! Det är inte för sent, även om det tar lite längre tid ju äldre hunden är. Det är den mest naturliga lösningen. Börja med en enda hundkompis.

Välj ut hundkompisen noga. Hittar du rätt hund så gör hunden jobbet åt dig. Försök maximera chansen att Charlie gillar den nya hunden. En tik kanske är bättre än en hanne. Det kan vara bra om den andra hunden påminner om Charlie, t ex själv är en retriever. Det är också bättre om hunden är lite mindre än Charlie. Viktigare än storleken är dock temperamentet. Du behöver en lekfull, mjuk, lyhörd, optimistisk hund som säger "Men vi kan väl leka?" gång på gång, men utan att vara lika "på" som jack russelln. Personen som äger hunden ska förstås också vara trevlig och vilja hjälpa till med träningen.

Om du misstänker att en lekfull hund blir "för mycket för honom", så kan du i stället hitta en person som har en genomsnäll, positiv, äldre hund som inte längre är så leksugen men utstrålar mycket klokhet, tolerans och trygghet. En hund som inte bryr sig så mycket om Charlie, men som blir glad om Charlie blir nyfiken och söker kontakt.

Lekplatsen kan vara en stor gräsmatta eller äng. Inte en hundrastgård förstås, andra hundar ska inte komma och riskera att skrämma Charlie. Om gräsytan inte är inhägnad så måste förstås trafik och annat farligt vara långt borta.


Ni båda ägare går lite med hundarna, men när de börjar samspela med varandra så släpper ni dem lösa. Släpp Charlie först, så att han får en fördel. Vänta tills han samlar mod att gå fram och nosa. Om det dröjer, så promenera lite till.

Om Charlie söker skydd hos dig när den andra hunden sedan släpps lös, så ska du kanske ignorera honom. Gå undan från honom. Han får klara sig själv, för bara genom att själv klara saker kan han bygga upp ett eget självförtroende. Ingrip bara om han är hårt trängd. Mota i så fall undan den andra hunden med dina händer och säg glatt t ex "Oj, vad busig du är!" Eller be den andra ägaren att kalla in sin hund med obs! glad röst! Ingen av er får signalera att något är fel eller farligt. Ha gott godis med er, båda två. Ge godis efter en inkallning, men bara då.

Om hunden faktiskt är gåpåig och t ex vill jaga Charlie, så var det fel hund. Men gå inte hem. Koppla den andra hunden, gå promenad i stället tillsammans, låt Charlie vara lös. Avsluta först när hundarna har lugnat ner sig och accepterar varandras närvaro.

Men om det går bra när de släpps, och de börjar umgås, stör då så lite som möjligt. Ge inte Charlie något kommando typ "Spring och lek!".  Och beröm inte när Charlie tar kontakt med dig och vill ha uppmärksamhet eller godis. Strunta i honom. Låt hundarna sköta sig själva. Bara när det är dags att gå hem så kallar ni in dem. (Det är dags när de har blivit varma i kläderna och lekt, men inte hunnit bli uttröttade).

Ev kan du prova att ge lite beröm just exakt i de ögonblick som han tar kontakter mot den andra hunden. Men belöna inte med godis. Det är den andra hunden som är "godiset".

När han har blivit kompis med en hund, så letar du efter en till. På det sättet kan du bygga upp hans sociala förmåga och lust.

Det här var några snabba råd och riktlinjer. Om jag ska ta upp allt som kan vara bra att tänka på, så blir det för mycket att läsa och du kan bli avskräckt. Sunt förnuft räcker långt! Men får du inte till det själv, och råkar bo i Stockholmsområdet, så hjälper jag och mina två hundar gärna hjälper till med Charlies sociala träning! Jag har också fler hundar att tillgå som är mycket socialt begåvade.

Lycka till!
.