Varför jag gillar Cesar Millan

.
Jag pratade med en "hundmänniska" härom dagen. Jag nämnde Cesar. Hen sa ungefär" Jag kan inte acceptera en person som hänger hundar" (Eller om hen sa "stryper", minns inte). "Jaha, Shadow igen", tänkte jag. Och kände mig lätt besviken. Varför är det en del som inte fattar...?

Alla får ju tycka som de vill, men jag tycker att större delen av det som Cesar gör och tänker är riktigt. När jag själv prövar så fungerar det. Till min glädje börjar t ex mina hundar nu bli duktiga på att följa efter utan att jag behöver vara "på" dem hela tiden. Även när de är lösa och jag går på kryckor! En härlig känsla! Jag tänker: "Ahaaaa, det är så här det ska vara! Det är alltså den här följsamheten som Cesar uppnår med så många hundar efter en enda promenad."

Men tillbaka till fallet Shadow. Det finns ju en handfull fall som ofta tas upp av Cesars kritiker. De är den dominanta malamuten Shadow som Cesar korrigerar med stacklet och sedan hänger upp när hunden ska ge igen. Det är Josh, en malteser-pudel som Cesar håller fast och trimmar i ansiktet fast hunden kämpar emot hårt och biter. Det är sankt bernharden Riley som Cesar släpar uppför en lång trappa, det är pitbullen Emily som tycks vilja döda andra hundar, det är blandrasen JonBee som välts på rygg ett flertal gånger för att tvingas till total undergivenhet och avslappning...

I alla dessa fall finns det kortare stunder av tvång och/eller korrigering. Och det är naturligtvis bara just de stunderna som kritikerna klipper ut. De är inte intresserade av att visa hela avsnittet. Men ser man på hela avsnittet, eller bara vad som händer direkt efter tvånget eller korrigeringen, så ser man ofta att åtgärden lyckades och att hunden inte mår dåligt. Allra först kanske hunden rentav får panik. Det är jobbigt för en hund att övervinna sina rädslor. Men hunden kommer över det förvånansvärt snabbt. Vi ser t ex sankt bernharden omedelbart gå före Cesar uppför den trappa som han vid försöket före kämpade emot så kraftigt. Hundarna är heller inte rädda för Cesar efteråt.

I en film på Youtube som jag såg nyss så visar hönsdödaren Gracie kraftig stress när Cesar sitter på golvet och håller en höna. Är hunden rädd för Cesar? Nej, jag tror att orsaken är att hunden slits mellan två viljor:  "Jag vill bita hönan... men den där killen är i vägen och säger nej....

Kanske en anledning till kritiken är att dominanta hundar numera är sällsynta, i alla fall i Sverige. Jag har upplevt några få genom alla år, och de har alla kommit från utlandet. Och deras dominans har alltid berott på att ägarna inte kunde vara lugna-och-bestämda ledare "inifrån hjärtat". Då slutar det alltid med avlivning. Hunden kunde vara hanterbar med en person, men inte med en annan person.

Kritikerna kallar Cesars metoder för ovetenskapliga. Men dels kan vi inte bara göra saker som är vetenskapligt bevisade, dels går det inte att göra hundträning vetenskaplig. Forskarna studerar ju djuren utifrån, med så lite personligt inflytande som möjligt. De etablerar sällan relationer med djuren (utom främst i några projekt med människoapor) och ännu mer sällan försöker de påverka och styra djurens beteende med något annat än godis och/eller elstötar. De använder inte relationen som styrmedel - vilket däremot är mycket effektivt när det gäller tamhundar. Anledningen till att de inte gör detta är för att relationer och dominans är personliga saker som det inte går att sätta siffror på eller skriva forskningsrapporter om som publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Vad ska de skriva? "I våra försök så försökte hunden attackera person A, men den slickade person B och nu ska vi bara försöka förklara varför på ett vetenskapligt sätt..."

Vi kan aldrig gå helt och hållet efter forskning när det gäller tamhundshållning eftersom forskningen sällan sysslar med relationer och ännu mer sällan sysslar med undergivenhet/dominans. Annat än på höns. Men inte när det gäller hundar och människor tillsammans.

Det närmaste vi kommer är etologi, läran om djurens beteende. Etologerna studerar vilda eller halvvilda djur i sin naturliga miljö. Men inte heller där finns någon forskning att tala om vad gäller samspelet och relationen mellan hund och människa.  (Även om Konrad Lorenz lät gässlingar präglas på sig). Så det är inget argument jag tar intryck av.

Fast man vet ju mycket om operant och klassisk inlärning, och det är ju principer som alla tränare använder sig av, vare sig de är medvetna om det eller inte. Men hundträning och hundägande är så mycket mer än operant och klassisk inlärning! Ta bara hundens instinkter som exempel... Var finns forskning på det?

En annan sak som kritikerna gör, är att påstå att Cesar hävdar saker som han inte hävdar. Som t ex att en hund som går före ägaren alltid är dominant. Men om han tyckte det så skulle han väl inte låta hunden springa före när han åker rollerblades!?  Han skulle aldrig träna hunden att bli mer dominant! Det enda han säger är väl att man inte kan låta en hund gå före om man vill träna in "a follower's state of mind", dvs följsamhet och undergivenhet. Antingen går hunden och letar hundar att utmana eller så är den i "bytesdrift", dvs har sin nos påkopplad och tänker på dofter och synintryck och saker att jaga. "Man ska låta hunden läsa tidningen" har svenskarna fått lära sig. Men den följer inte sin ägare helt och fullt då. Jag brukar be ägare att vända om så fort hunden går före. Facit på hundens följsamhet får de i hur många sekunder det går innan hunden märker att ägaren inte längre följer med och vänder om... Ju större följsamhet man har, desto mindre risk att hunden jagar eller ens springer fram till sådant man möter!

Man ska aktivera hundens nos - JA! Men ägaren ska ta de initiativen. "Nu lägger vi ett spår!" eller "Nu tränar vi lite cirkuskonster!"  Man ska inte låta hunden "aktivera sig själv" under promenaden, i alla fall inte under större delen av promenaden!

När jag själv tittar på alla de här fallen som jag nämnt ovan så kan jag själv tycka att de är en aaning brutala. Det är väldigt synd att det skymmer sikten för de teorier om hundfostran och hundrehabilitering som Cesar har. T ex Cesar, som inte har någon relation med Shadow, har den goda avsikten att "stämma i bäcken" och korrigerar med stacklet direkt när Shadow tittar på den andra hunden "på fel sätt". Och Shadow tycker "Men vad i helvete, får jag inte göra minsta lilla! Det här tolererar jag inte av en främling!" Han ger sig på Cesar för att korrigera honom, eftersom han inte ser Cesar som sin ledare, och så är det igång... Hade det funnits mer tid så hade det bästa varit att Cesar hade tillbringat några dagar med Shadow. En positiv sak med hela händelseförloppet är i alla fall att Shadow fick uppleva ett nederlag. Hos en hund som har ett dominant sinnelag växer dominansen för varje gång den vinner en kamp.

Han ansade en vit lurvig hund i ansiktet, Josh. Den försökte bitas nästan hela tiden. Cesars taktik var att visa den att "jag fortsätter, det lönar sig inte att du protesterar". Andra kanske hade lagt fram saxen, klickat och gett godbit, visat upp saxen, klickat och gett godbit, lagt saxen mot kinden, klickat och gett godbit osv.
Senare tillägg: Jag hade försökt få hunden ännu mer avslappnad och sedan klippt mycket lugnt och belönat med godis om det passade för den hunden.

Och när det gäller trappträningen så hade jag själv inte tagit hela trappan på en gång. Jag hade antingen hittat mycket kortare trappor först. Eller så hade jag nöjt mig med att hela hunden kom upp i trappan med alla fyra tassarna. Då skulle jag ha försökt belöna med det absolut läckraste man kan tänka sig. Men jag har själv hjälpt till att träna massor av hundar att gå uppför en specifik, lång, smal trappa, så jag vet att man måste säga till hunden "Nu gör vi det här, du kan inte backa ur, du måste lita på mig!" I alla fall ger den metoden snabbt resultat. Som vi också såg.

Jag själv har kanske en tiondel av Cesars talang och erfarenhet. Jag skulle ha gjort allt på ett mildare sätt. Jag håller inte med om allt Cesar gör. Och ibland gör även han misstag. Men oftast är han väldigt skicklig! Oftast hittar han var felet ligger och rehabiliterar verkligen hunden, på samma dag! Sedan är det som vanligt upp till ägarna...

Jag har en "Episode Guide" med de tre första säsongerna, 317 fall. Alltså drygt 100 fall per säsong. Vad har vi nu, 8:e säsongen eller?  Om man räknar så utgör de fall som de positiva blir mest upprörda över kanske 1 procent. Och även denna procent ger ofta ett bra slut, om än med tvångsmedel. Sedan får ju Cesar också många fall där hunden är både rädd och saknar förtroende för människor, och även de fallen kan han förbättra/bota. Det kan man inte göra med kickar och alfarullningar, nej, då sätter Cesar på flexikopplet och låter hunden bygga upp sitt självförtroende! Han är en mångsidig tränare!

Cesar använder till och med godis ibland, både att locka med och att belöna med. Men han gör det när det är lämpligt för just den situationen och just den hunden (och de ägarna). Han försöker också ofta ge de renrasiga hundarna en chans att jobba med det som rasen var tänkt för. Visst, han använder inte klicker, men i klickerträning är det på sätt och vis "hunden som bestämmer över tränaren" och så vill ju inte Cesar ha det. Det är ägarna som ska ha initiativet.

Sedan är ju klickerträning alldeles utmärkt för att lära in moment, både i vardagen och för tävling. Men Cesar hjälper hundar som mår dåligt och man behöver inte kunna några moment för att må bättre. När hunden går vid ägarns sida så går den inte "fot", utan den följer. Den får gärna gå bakom om den vill. Och när hunden sätter sig eller lägger sig så är det inte i förväntan på godis, utan som ett sätt att slappna av. Det är stor skillnad! 

Men som sagt,  för helt vanliga hundar som inte har stora problem är det kanonbra med lydnadskurser, rallylydnad, tävlingslydnad, agility, spårning och massor av annan aktivering! Grejen är bara att det inte är vad Cesar håller på med. När ägarna med Cesars hjälp har löst hundens viktiga problem så är det ju fritt fram att gå vilka roliga kurser de vill!

Min dröm skulle vara att Cesar kom till Sverige. Han behövs verkligen här också! Särskilt som vi här i så hög grad har tappat vår naturliga dominans och väldigt många bara försöker locka med godis. Och står hjälplösa om godiset inte fungerar. Sedan har också vår "snälla" hundträning troligen lett till att vi avlivar många hundar med dominans- eller aggressivitetsproblem - de hundar som Cesar tycker att man ska rehabilitera i stället. Så vem är det egentligen som är snäll...? Jag är övertygad om att Cesar snabbt skulle anpassa sig till de svenska lagarna och göra massor av nytta. Han vann förtroendet hos Malous chihuahua bara genom att sitta på en sten. Det enda koppel han behöver är en tjock tygremsa som han gör till en lasso - betydligt skonsammare än de jättesmala strypkedjor som fortfarande är tilllåtna här!! Då, först då, med Cesar i svenska familjer, kanske folk skulle tro på att hans metoder och principer fungerar även här och absolut kan rymmas inom svenska lagar.

Alltså, jag har absolut förståelse för dem som tycker att Cesar är lite väl tuff. Han provocerar fram felen för att kunna korrigera dem. Samtidigt verkar han i USA, ett land där många är och har varit MYCKET hårda mot hundar! Likaså i det land han är uppväxt i, Mexico, där behandlar man nog hundar mest som skit. I den jämförelsen är Cesar snarare en mjukis!

Sedan har jag också i många år förvånat mig över att anti-Cesarfolket inte har skapat någon grupp mot Barbro Börjesson. Hon har genom åren i svensk TV gett hundar många hårda ryck, släpat fram rädda hundar, kastat massor av saker både nära och på dem för att skrämma dem till lydnad osv. Hon arbetar efter tanken att man måste få fram felen för att kunna få bort dem! Cesar skulle vara nöjd om hunden var i rätt sinnesstämning i en felsituation. Då skulle hans mål vara nått och han skulle inte provocera hunden att göra fel!

Den stora skillnaden mellan dem, som jag ser det, är att Cesar har mycket mer talang och kunskap än Barbro. Och han använder inga skrämseltaktiker! Tycker verkligen hundpsykologerna att det är bättre att skrämma hunden än att dominera den?

Fast det är klart, hon sparkar ju inte hundar, vilket Cesar däremot gör......?  NOT!  Han överraskar hunden med en oväntad touch/stöt i hundens sida, bara så pass hårt att den slutar stirra på fel sak på fel sätt. Många hundar funkar efter devisen "Out of sight, out of mind". Det gäller att bryta blicken!

Obs, jag är inte helt anti Barbro. Jag lär mig saker av henne - ibland. Hon kan mycket hund. Hon har fått ta mycket skit för att hon envisas med sina "gamla metoder". Hon gör det som funkar för henne och det har hon min respekt för. Och viss framgång tycks hon ju ha. Men jag använder henne som exempel på att de svenska mjuka hundtränarna inte är helt konsekventa. Sedan, visst, OK, Barbro har bara 10 minuter TV-tid per vecka, medan Cesar har flera timmars TV-tid per vecka om man räknar repriserna... Därför blir Cesar en större måltavla förstås...

Tänk om man kunde trolla... Då skulle jag trolla fram kopior av Cesars svåraste hundfall och så skulle vi också ha en svensk klickertränare eller mjuk hundpsykolog som fick ta sig an samma hundar och samma familjer. Med uppföljning 2-4 veckor senare. Det skulle vara väldigt intressant! De snälla kunde få jobba fyra gånger så lång tid med hunden om de ville, eftersom snälla metoder nog i allmänhet tar längre tid. Vilken dröm det vore... Då skulle vi ju alla få mer kunskaper... Kan man t ex klickerträna hunden Shadow till att bli "snäll"? Och kanske han har ont...?

Så vill jag poängtera: Jag är ingen Cesar-fanatiker. Jag jobbar faktiskt mycket med klicker också. Jag har lärt mig av massor av tränare och har många verktyg i lådan att plocka fram när det verkar lämpligt. Du måste inte gilla Cesar för att gå kurs hos mig eller söka hjälp hos mig. Jag anpassar mig efter de villkor som bjuds och det finns aldrig bara ett sätt att jobba på, det finns alltid alternativ! Om ägaren är emot en viss metod som instruktören eller hundpsykologen visar med hunden, så kommer det ju ändå inte fungera, eller hur?

Kan vi kanske alla vara överens om att det i slutändan är ägaren det hänger på...?

Man ska alltid lyssna på båda sidor av en sak. Här nedan kommer tre kritiska sidor. Läs alla texter på de här sidorna och studera argumenten för och emot! Komplettera med att gå till själva källan för att få en förstahandsuppfattning. Se åtminstone 20 hundfall, för att bilda din egen uppfattning om hur Cesar tränar. Och om du kanske kan ta till dig somliga saker han säger och gör, och låta bli andra saker.

http://nocesarmillan.weebly.com/ginger-sundin-hallgren.html

http://beyondcesarmillan.weebly.com/index.html

http://vetmedicine.about.com/b/2009/07/07/veterinary-behaviorists-take-a-stand-against-cesar-millan.htm
.