Läsarfråga om hundmöte när man rastar dagishundar

.
Anna skickade en kommentar till inlägget "När din hund skäller på något - var lugn..."

Jag publicerar den som ett eget inlägg.

Anna skriver:

"Jag skulle vilja veta hur man bäst går tillväga om man som jag t ex jobbar på ett hunddagis, och följaktligen oftast har en hel hundgrupp på upp till 8 hundar med sig? Det är ju ofta så att det är en eller ett par av individerna i hundgruppen som är osäker vid hundmöten och då börjar skälla, och snart får med sig resten (mer eller mindre) av gruppen, vilket kan vara oerhört frustrerande då man står där med ett helt gäng skällande hundar! Fungerar Lyktstolpe-metoden i sådana lägen, eller finns det bättre sätt?
Jag förstår ju att man i första hand ska rikta åtgärden mot den som startar det hela och triggar igång de andra, men det är inte alltid man hinner med det!
Ansvaret ligger förstås i första hand hos matte/husse att socialisera sin hund, men man vill ju kunna hantera sådana här situationer på bästa sätt när de ändå uppstår!
Godis/avledning verkar bara fungera till viss del, men känna mer som en kringgående manöver runt problemet."

Mitt svar: 

Hej Anna!

Ursäkta att du har fått vänta några dagar på svar. Hoppas att du ser detta, fast det ligger på "fel ställe".

Det är en intressant fråga som jag inte kan motstå att försöka svara på. Jag har ju ett eget hunddagis i mitt hem som jag går ut med två gånger om dagen. 8 hundar går jag med ibland, precis som du.

Att hundarna är socialiserade har betydelse, det har också betydelse vem som håller i kopplet och hur relationen ser ut mellan föraren och hundarna. Om möjligt ska man ha en egen relation med varje individ, där man har gjort något roligt tillsammans med hunden, t ex busat eller tränat lydnad med mycket belöning. På et hunddagis kanske det är nästan omöjligt att hinna? Men det gör verkligen skillnad om man några gånger har gått en minipromenad med enbart en hund (en av de jobbigare hundarna) - tills man har fått kontakt med den hunden, en egen relation.

Det är viktigt att jobba med följsamheten. Om hundarna börjar dra, så stannar jag och gör sedan helt om. Efter några sådana vändningar brukar de gå lugnare, en stund åtminstone. Om hundarna är bra på att göra helt om, så kan man också vända om ifall det är så trångt att det är svårt att ta ut avståndet till den mötande hunden. Det är helt OK att vända om och gå åt ett annat håll.

Det har förstås också betydelse att man inte känner sig stressad eller frustrerad redan när man tar ut hundarna, det känner de ju väldigt bra. Detta är dock lättare sagt än gjort. Man är ju inte alltid på ett perfekt jämnt och positivt humör. Men man får försöka...

Jag jobbar också under promenaden med att kunna nå hundarna med deras namn. Namnet ska alltid betyda "titta på mig så får du godis". Om en av hundarna höjer sin svans och blir spänd, så säger jag dens namn med lite sträng eller varnande röst, typ "Fiiidoooo". Då vill jag att hunden sänker svansen och slutar fokusera på vad det nu är, och vänder sig mot mig. Och då berömmer jag genast och ger gott godis. Det varnande tonfallet betyder "bli lite lägre i din kroppshållning, bli mer undergiven". Är svansen rätt i vädret så behöver man få ner den...
(Man kan också säga Nej, men det är nog oftast bättre att säga hundens namn)

Jag tränar också hundarna i "Kom". Då ska alla vända om och komma till mig. Jag backar undan, så att de kommer efter, och stannar sedan. Då ska de trängas intill varandra, vända mot mig, så att jag bekvämt kan stoppa lite godis i allas munnar.

Det är alltså A och O att varje promenad jobba med att flocken är lugn och följsam och lyhörd. Man ska vara en slags "flockledare".

Ändå kan jag inte alltid gå förbi en hund med min hundflock utan att några vill dit. Utan jag brukar gå åt sidan och stå stilla och låta den andre passera, det blir enklare så.

Vid ett hundmöte så säger jag ofta "Kom" så fort vi får syn på hunden som närmar sig. Sedan går jag raskt baklänges och får med mig hundarna. Jag kanske också behöver säga namnet på några av hundarna strängt, då förstår de att de måste slita blicken från den andra hunden. Sedan backar jag ut på någon gräsmatta eller sidoväg, och kortar upp kopplen, och det gör att hundarna vänder ryggen till det som vi backade ifrån. Det är en stark signal för hundar. "Vänd ryggen till det, strunta i det".
Sedan hinner jag oftast sätta dem också och sedan får de godis lagom till när den andra hunden passerar.

Nu kanske jag inte har samma sorts problem som du. Mina hundar är alla mer eller mindre väl socialiserade och är oftast nyfikna och vill fram och hälsa. De hundar som du rastar kanske inte alltid gillar andra hundar. Men jag tror att du kan göra likadant ändå.

Tänk på att ingripa/avbryta redan när svansen höjs (dvs kroppen är spänd) och blicken blir fokuserad. Har den hunnit börja skälla så har man kanske varit lite sen.

Hoppas du får nya idéer av tipsen som du får nytta av!

Jag blir förstås jätteglad om du tar dig tid att berätta hur det går!

Hälsningar Gunilla