Asta blev BIR i Kista

.
På långfredagen deltog jag och min isländska fårhund Asta (Largos Zaetha) på vår första utställning, uppmuntrade av syrran som framgångsrikt har visat lagottos från sin uppfödning och hade vanan inne. Det var syrran som visade Asta och det gjorde hon väldigt bra! Min lilla räka ansågs snyggast av alla islänningarna den dagen!

Visst är jag fin?

Jag har vetat om att Asta är betydligt mer rastypisk än vad min förra islänning var, Teista. Hon var nog också den vackraste i sin kull. Men ändå blev vi alla glada när det slutade med att hon fick först Cert och Cacib, sedan slutade som 1:a!

Men det var en konstig känsla att få en pokal för utseendet på sin hund, jämfört med att få en pokal för att hunden har presterat bra i ett lydnadsprogram.

Jag antar att jag, med syrrans hjälp, kommer att fortsätta ställa ut, så att hon förhoppningsvis blir utställningschampion. Kanske jag eventuellt kan ta en kull valpar. Men jag har fortfarande en kluven inställning till utställningar. Vi åkte hem, för syrran trodde inte att vi skulle ha någon chans i gruppen. Det finns många spetsar och urhundar som är mer attraktiva på utställning än isländsk fårhund, som nog är lite "bonnig" (ett skäl till att jag gillar rasen).

Jag såg också något konstigt i en av ringarna (inga namn nämnda, är väl bäst). Domaren tittade inte på bettet på någon enda hund, eller rättare sagt, handlern fick visa bettet. Domaren nöjde sig med att stryka hunden utmed kroppen. Han hade kanske blivit biten för ofta?? Vet inte vad reglerna säger där.

Domaren såg också genom fingrarna med att särskilt en av hundarna i slutbedömningen (där de fem bästa skulle placeras) blev riktigt aggressiv. Men domaren dömer och jag kan förstå om utställaren avstår från att öppet ifrågasätta, ifall man får samma domare nästa gång...

Men sådana saker gör ju att man inte tar utställning lika seriöst. Men, det var ju kul att vinna och det är ett spänningsmoment i det hela... Syrran var faktiskt smått chockad efteråt. (TACK syrran för att du visade henne bättre än jag skulle ha klarat!)  Asta är nästan två år och aldrig utställt förut. Medan flera av dem hon tävlade mot tydligen var framgångsrika hundar. Så hon kom från ingenstans och sopade banan, kan man säga. Och visst är hon vacker?! Så det var välförtjänt!

Jag hade totalt glömt att ta med kameran, så jag säger också ett stort TACK till Göran på Isländska fårhundsklubben som jag träffade på utställningen och som fotade Asta. Göran skickade sedan en massa bilder till mig efteråt, trots krångel med det tekniska (till och med lämnade över bilder personligen!)

PS Domarens kritik lät så här: "Tilltalande feminin välbyggd, mkt vackert huvud. Bra halsans. och överlinje. Kunde ha lite högre svansbåge. Rör sig trevligt."

.