Min livslånga dröm om ett torp

Detta torp är tyvärr inte mitt.

Ända sedan jag var liten har jag velat äga ett torp och bo där, men ännu har det tyvärr inte blivit av. Jag har haft torp som tjänstebostad, men inte haft något eget.

Ibland sitter jag vid datorn i timmar och titta på torp på Hemnet och andra ställen, bara för att inse att jag inte har råd med de torp jag vill ha - fast jag har en bostadsrätt som har stigit mycket i värde.

Jag kan känna mig nästan sjuk av frustration. Varför finns det så få torp runt Mälardalen och varför måste de vara så dyra?

Jag är visserligen ganska kräsen. Det får t ex inte vara för moderniserat inuti, vilket det tyvärr ofta är. 

Och utsidan måste ha det klassiska torpets utseende.

Det måste finnas el, indraget vatten samt möjlighet att elda med ved. 

Det ska finnas en stor tomt, som består av mest trädgård men även lite skog och träd. 

Det ska ligga i en ganska behaglig klimatzon (max zon 3) och inte ligga mer än några timmars bilfärd från Upplands Väsby.

Det ska finnas en eller flera större städer i närheten, så att jag får kunder som behöver hjälp med träning eller passning för sina hundar.

Suck - när jag blir pensionär kanske...?

PS Sommarställe har jag (och mina syskon) redan, på Karön utanför Ronneby.  Underbart på alla sätt - utom att det inte är ett torp där man kan bo permanent. 

Men denna kåk är min och mina syskons -
kan utnyttjas två månader om året...

Bloggen vaknar

Våren är här, för jag har sett den första tussilagon!

Jag ber om ursäkt att bloggen har legat i träda så länge. Jag ska verkligen försöka ta tag i den nu och publicera nya inlägg oftare.

Under hösten körde jag hårt med kurser - sex kurser på en helg blev det ofta på slutet. Och så hunddagis och hundpensionat i veckorna. Det var för mycket! Jag slarvade med sömnen, slarvade med maten, gick upp minst 5 kilo, så låren var tjockare än någonsin.
Jag fick magproblem, blev glömsk, trött, mer värk...
Och man blir inte yngre heller, som det heter. 
Nu försöker jag köra LCHF och morgongympa med motionscykel, armhävningar med mera.
Och jag har börjat bli lite smalare igen, och piggare. Jag vill ner till 58 kg igen, få se om det går.
Men suck, för varje år behöver jag tänka lite mer på att "ta hand om mig".

Helt nytt är att jag flera kvällar har slumrat någon timme runt 19-20-tiden. Då brukar jag nämligen känna mig väldigt trött, vilket jag har löst tidigare genom att äta sötsaker eller sitta vid datorn och leta efter roliga saker. Nu sover jag i stället någon timme. Jag har bara mig själv att tänka på, så det känns lyxigt att kunna lägga sig när jag vill. Men sedan är jag uppe några timmar till, kanske ser på TV, och sedan släcker runt 22.30-23.30. Den där extra timmen gör verkligen gott. Sömnen är så viktig! Det känns som om mycket reparation pågår i kroppen då, och det verkar räcka att man ligger stilla och vilar, man behöver inte ens sova.


En annan anledning till att jag har varit "låg" är att vintern alltid är min värsta årstid. Det beror mest på mörkret, även om jag inte gillar kylan heller. Jag äter mycket D-vitamin, annars skulle jag klara mig ännu sämre. Men det verkar inte räcka ändå. Det är något i ljuset som jag behöver för att må bra, men inte får på vintern.
Jag kanske borde åka på solsemester nästa vinter. Men mitt jobb är ju att stanna hemma och passa andras hundar när de åker på solsemester! Kruxet är också att hitta hundvakt till mina egna hundar.
Vi får se...

Men ny hemsida är uppe, kurserna är igång, hunddagiset och hundpensionatet rullar på. Jag mår rätt så bra, naturen vaknar... Livet är gott!
.

Läsarfråga om attackerande jack russell

Hej Gunilla!

Mina grannar har två stycken Jack Russel hundar där den ena är hur lugn som helst och den andra skäller hela tiden så fort den ser någon. Man kan höra varje gång de går på promenad med dem då den ena skäller hela tiden. Grannarna har förklarat att den är rädd och osäker men att vi inte ska känna oss oroliga. 
För några månader sedan så skulle sambon och jag gå ut från hissen och då var grannarna där med hundarna och väntade på hissen. Den "aggressiva" hunden gjorde utfall mot min sambo men hindrades av ägaren med hjälp av kopplet. Han drog hårt i den och skrek Nej till den. 

Nu i lördags kväll stod min sambo och jag och väntade på hissen utanför vår dörr och när hissen började öppna sig så började den ena hunden att skälla. När dörren till hissen hade öppnat sig tillräckligt för att den kunde ta sig igenom så springer den mot mig och hugger tag i mitt knä. Det var ett stadigt grepp som den vägrade släppa när jag försökte dra tillbaka mitt ben. Grannen skrek Nej och sprang fram till hunden som då släppte mitt knä. Grannen la ned hunden på sidan och frågade om det hade gått igenom. Jag hade ont och såg att det hade blivit ett håll på jeansen och in genom huden så att det blödde. Hunden var då fortfarande aggressiv, skällde och försökte ta sig loss. Vi sa att vi skulle gå så han kunde kontrollera hunden, plus att vi var lite rädda och chockade. Jag stod helt stilla utan att röra mig när den började att skälla och till och när den bet mig. Det var då efter att den höll kvar tag om mitt knä som jag rörde mig. Hundarna hade inga koppel heller när detta hände. 

Jag vet inte vad jag ska göra? Mina jeans är trasiga, jag ska till läkaren imorgon för undersökning då det är svullet och ömt plus att läkaren rekommenderar stelkrampsspruta. Vi har besök ibland av min bror som har en dotter på fem år och vänner med små barn och vi är rädda för att den ska bita någon igen, små barn. Ingen av grannarna har kommit över och frågat hur det gick eller så. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill inte göra en polisanmälan och hamna i bråk med grannarna men samtidigt är jag rädd och har fått en del kostnader till följd av detta. 
Vad ska jag göra? Tacksam för hjälp!
Mvh, Alexander


Hej Alexander! 
Vilken tråkig händelse, och vilket dilemma ni befinner er i!  Det var oansvarigt av grannarna att ha hundarna lösa. Det verkar också som om de inte tar problemet på tillräckligt stort allvar och antagligen inte tränar hunden (annat än genom att dra tillbaka i kopplet och skrika Nej, om man nu kan kalla det för träning).

Men jag tror att ni måste prata med grannarna, ringa upp dem är kanske bäst. Ni kan inleda på ett trevligt sätt och fråga hur de uppfattade händelsen och sedan lyssna. Fråga om inte även de anser att något behöver göras för att förhindra att det händer igen. Förklara att ni ofta får barn på besök. Fråga också om de har hunden försäkrad. Kanske deras försäkringsbolag ersätter skadan på jeansen mm?? Annars kanske er egen hemförsäkring? Jag är inte så insatt i det där.

Om de inte vill vidta några åtgärder, kanske rentav är fientligt inställda, så måste ni faktiskt göra en polisanmälan. Om ni inte har Hells Angels till grannar??  Det brukar inte hända något efter den första polisanmälan ändå. Fallet läggs sannolikt ner direkt. Men om ni polisanmäler så kommer det i alla fall hända något nästa gång hunden biter! Det vore synd om hunden biter ett barn och polisen tror att detta är första gången hunden biter och inte gör något - eller hur? 
Det kan krävas en polisanmälan för att grannarna ska inse allvaret och skärpa sig. Nästa gång något händer så blir det kopplingstvång, kanske munkorgstvång, eventuellt till och med avlivning, om de provar hunden i ett mentaltest och den visar sig vara aggressiv mot alla främmande människor. 

Ni kan dessutom hota med, eller informera om, att ni kommer att spraya på deras hund nästa gång den är nära er och är aggressiv. Jag rekommenderar att ni köper ett eller några ex av en spray som heter Dog Defense Spray. Den är ofarlig men avskräckande. Ni hittar den på nätet. Denna spray blir ert försvar om grannarna vägrar inse hur viktigt det är att de har hundarna kopplade i fortsättningen.

Andra läsare kanske kommer på fler tips, som jag då publicerar på bloggen. 
.