 |
| Fido, sitt! SITT! SITT!!! |
Jag har varit borta länge från bloggen, jag ber om ursäkt för det.
Som kompensation kommer här ett riktigt bra råd som kommer att förbättra din hunds vardagslydnad väsentligt.
Skulle du mitt i en vild dragkamp ropa Sitt! Sitt! till din hund? Förhoppningsvis inte. Ändå är det ungefär det som du (eller många andra) ofta gör när du ska få kontroll över din hund.
Ta bara när du kommer hem och hunden hoppar på dig. De flesta börjar då med sitt Sitt! Sitt!
Eller anta att hunden börjar jaga något. Det vill du inte, så vad gör du då? Antagligen ropar du på hunden. "Ludde, HIT! HIT!"
Någonstans tänker hundägaren att hunden inte kan göra felbeteendet om den i stället fås att göra ett "bra" beteende. En sittande hund kan inte hoppa samtidigt, eller jaga, så taktiken verkar logisk. Men det är faktiskt hoppandet (eller jagandet) som är problemet, inte att hunden inte sitter. Varför ska hunden sitta, det du ville egentligen var ju att den inte skulle hoppa, eller hur? Är det då fel om den väljer att stå eller ligga?
Dessutom - att få en hund att sätta sig mitt i en dragkamp, eller när den vild av glädje far runt dig och hoppar på dig när du varit bortrest, eller sno runt och komma fast den jagar vilt eller bara sin favoritboll - det är avancerad lydnad som uppnås bara efter mycket träning. Du och din hund spelar antagligen inte i den divisionen.
Ännu en intressant sak är att hunden, enligt min erfarenhet, oftast förstår att du gör fel när du försöker ta kontroll via ett kommando. Ofta kan man se hunden börja "protestera" mot dig. Hunden vet att du inte har kontroll, och det mår den inte bra av. Ditt ledarskap är inte bra i det läget.
Så vad ska man göra då?
Ofta håller hunden på med ett "problembeteende" när hundägaren säger sitt kommando.
Detta beteende måste först av allt bromsas.
1. Man kan vänta ut att hunden "bromsar sig själv".
2. Eller du kan säga åt hunden att "bromsa sig".
Jag upplever att de flesta hundägare i Sverige har svårt att "bromsa" sin hund. Särskilt svårt har hundägare för att säga ordet "Nej". Det hundägaren i stället gör är att säga hundens namn upprepade gånger. Eller så säger man "Nu är det bra!" Tonfallet kanske är lite bestämt, men det är inte rätt att använda ett berömord när man menar "Sluta!" Inte skulle du säga "Nu är du duktig!" till din hund med bestämd röst för att dämpa den?
Det rätta är oftast att bromsa hunden med ett ljud som betyder "Sluta" eller "Lägg av" eller "Nu räcker det". Man kan också göra ett harklande ljud. Vill man säga ett visst ord, så kan det vara NEJ. För att hunden ska förstå ordet NEJ ska det läras in genom att man säger det när hunden frestas att ta en matbit som man har lagt fram. Denna matbit ska hunden inte få! NEJ ÄR NEJ. Det leder inte till Varsågod - i alla fall inte mot det man sa Nej till.
Däremot är det mycket önskvärt att hunden i stället tar kontakt med DIG och då får "kompensation" till exempel i form av godis (eller bus).
Om du agerar riktigt och säger ett inlärt NEJ med ett lugnt, bestämt tonfall, så slutar hunden oftast med sitt problembeteende och lugnar snabbt ner sig. Sedan kan du säga "Sitt" om du vill. Men egentligen kanske det inte var så viktigt att hunden skulle sitta...?
Om du tycker att NEJ låter för strängt, så kan du välja något annat ord, men det måste betyda "Dämpa dig" eller "Avbryt" och det lärs med fördel in mot mat/godis som hunden inte får ta.
Ett vanligt alternativ är "A-A!"
Ge hunden bekräftelse/belöning när den bromsar sig, hejdar sig, tar kontakt.
Det ska bidra till att lugna hunden ytterligare, dämpa hundens stress ytterligare.
Exempelvis: Du själv blir lugn och stillsam i ditt kroppsspråk, ler och säger lugnt "Braaaa..."
Har du godis så ger du det, och dra gärna ut på det genom att ge några få bitar i taget. Stäng handen om hunden vill nafsa i sig godiset, släpp ut godiset när hunden bara buffar, slickar eller nosar. Eventuellt kan du sätta dig ner en stund med hunden och klia den på bröstet, men då behöver du ta dig tid till detta, annars är det nog bättre att inte klappa eller röra vid hunden alls.
Sedan kan du ge ytterligare belöning för, eller tillåtelse till, alternativa beteenden.
Dem tycker jag att hunden i allmänhet ska få välja själv. Om din hund jagar i skogen/sticker iväg från dig, så bromsar du just detta till exempel med "Nej" och låter den få göra allt annat. Låt din hund få utforska i skogen, släpa på pinnar, äta bajs, leta dofter, gräva, ta små avstickare och sedan springa tillbaka till dig... Du kan också kasta leksaker in i snåren för uppletande och aktivera din hund på diverse olika sätt i skogen, som jaktstimulans. Det är bara när du ser de första tecknen på ren jakt som du bromsar din hund och sätter en gräns där.
Det här med kommandon då? Varför lär man sig dem på lydnadskurser? Är kommandon bara dåligt? Nej då! Men använd dem rätt - detta gäller särskilt om din hund bara är "ganska" lydig.
Ge inte ditt kommando förrän hunden har slutat med det den håller på med.
Kalla på hunden när den har slutat springa.
Säg Sitt när hunden har slutat hoppa.
Säg Sitt när hunden har slutat leka.
Kommandon bör helt enkelt inte användas för att få hunden att sluta med ett problembeteende.
Kommandon fungerar bäst - i vardagslydnaden - när hunden är i "neutralläge".
För de flesta (otränade) hundar gäller alltså:
När hunden är engagerad i det oönskade beteendet "A"
så måste den först sluta med det och bli stilla
innan den kan växla till det önskade beteendet "B".
Sammanfattning: Om du kan bromsa din hund vid behov, så är det ofta tillräckligt. Du behöver inte alltid ge ett kommando om ett specifikt, önskat alternativ. Låt ofta hunden själv få välja vad den vill göra i stället för att hoppa, nafsa, jaga eller vad det nu kan vara.
