Just nu finns jag mest på Facebook

Uppdatering av läget: Jag har fullt upp med att få i ordning i och utanför mitt nya hus utanför Tving, Blekinge. Det ska bli hundpensionat till augusti, är det tänkt, och senare kanske även hundkurser. Det är en underbar och stressig tid. Jag kommer oftast inte hinna med några djupare analyser av hundbeteende här på bloggen. I stället skriver jag små inlägg på min Facebooksida Gunilla Melkersson. Ibland blir det också något inlägg på min andra Facebooksida Gunillas Hundkurser.
Men just nu hittar du mig alltså mest på Facebook.
(Och någon gång även på Fredrik Steens blogg)

Men förtvivla icke, det kan när som helst bli ett inlägg här på bloggen om något som har med hundar och hundbeteende eller hundträning att göra.

Blekinge???

Fotot är från www.regionblekinge.se

Igår blev min lägenhet såld. Hurra, hurra! Nu kan jag flytta till Tving redan i påsk! Det ska bli roligt att se om våren är lite tidigare därnere än här i Upplands Väsby. Det är nog snart dags att börja så lite...  Men innan dess måste jag ordna med Internetuppkoppling, TV-box, flyttanmälan och eftersändning - med mera!

När jag glatt berättar att jag ska flytta till Blekinge så möts jag alltid av en av två reaktioner. 

Den ena är tystnad. Vad ska man säga åt en stackars uppenbart förvirrad människa som lämnar Stockholm (nåja, Upplands Väsby) för en sådan närmast bortglömd avkrok? Man kan ju inte beklaga, så det snällaste blir då att inte säga något alls. 

Den andra reaktionen är kanske lite vanligare. Den lyder "Kommer du därifrån?", alternativt "Har du släkt där?" 

Och jag blir nästan full i skratt, för mitt i debatten om fri rörlighet i Europa och om att ta emot och integrera flyktingar, främlingar, i vårt land... så dyker vårt "biologiska" tänkande upp när garden är nere, som den väl är grannar emellan.  Men kanske det handlar om lite stockholmsk självgodhet också. 

Jag kanske är ute och cyklar nu, men det är ändå intressant att inse att den enda vettiga anledningen som folk kan tänka sig till att man flyttar långt bort från en ekonomiskt blomstrande och eftertraktad av Sverige till en måhända något mindre eftertraktad är att man har rötter där. 

Jag tror nog att jag kunnat ha hamna någon annanstans. Jag letade hus i Halland, Skåne, Blekinge, Småland, Östergötland, Sörmland, Uppland, Västmanland och mer därtill. Min största drivkraft var att få ett billigt gammalt hus med stor tomt att rusta upp, och där jag kunde bedriva hundpensionat och hålla hundkurser mm. Jag var helt enkelt trött på både Stockholm och Upplands Väsby, där det byggs så mycket att naturen försvinner mer och mer.

Jag sökte det lugnare tempot, där folk tar sig tid. Jag sökte vacker natur och vackra hus (särskilt mitt eget hus måste vara vackert). Jag sökte ron och friden, där det går sin gilla gång och det inte sker så stora förändringar. Jag sökte en bygd där folk hejar på varandra, pratar med varandra och hjälper varandra. Och där den rena landsbygden med höns på stallbacken och betande kor inte är långt borta. 

Nej, det var inte alls självklart för mig att det skulle bli Blekinge. Men det blev så. Kanske släkt och rötter faktiskt är viktigt? Huset ligger bara några mil från där min far, farfar och farmor växte upp. Så jo... jag kommer faktiskt därifrån, även om ingen nära släkting finns där. Dessutom har jag varit i Blekinge de flesta av mina somrar, så det känns tryggt och vant.

Den ständiga frågan "Kommer du därifrån?" visar på att det är väldigt viktigt även för oss "moderna" människor med härkomst och geografisk anknytning. Folk tänker helt enkelt så.  T ex en person med annan hudfärg, eller kanske bara en annan svensk dialekt, får stå ut med frågan "Var kommer du ifrån?". Och när man berättar det, så kanske följdfrågan blir "Varför kom du hit?" De kommer säkert fråga mig detta i Blekinge, och jag har inget emot att förklara. Rötter är viktigt för många människor.  Liksom Kristina i musikalen vill vi veta var "hemma" ligger. De flesta av oss mår bättre av en hembygd än av rotlöshet. 

Jag är lyckligt lottad som har ett jobb som det finns efterfrågan på överallt. Och jag är relativt obunden. Jag kunde bryta upp och förverkliga min dröm mitt i livet. Jag har också hört några säga "Vad modigt!" Men när man har ledsnat på något så kan man inte annat än göra en förändring, annars skulle man förtvina inuti. Jag hade redan börjat äta alldeles för mycket godis. 

Jag tycker att fler i Stockholmsområdet borde överväga möjligheten att utnyttja värdeökningen på sina bostadsrätter till att flytta bort från Stockholm, köpa ett hus med trädgård och sänka tempot lite. Åtminstone om man kan lösa frågan om försörjning på något sätt. 

Jag har två poänger med detta inlägg. Det ena är att man ska våga bryta upp! Att stanna i något man har ledsnat på kommer inte fungera. Det kan gälla ens jobb, ens boende, ens förhållande... Följ ditt hjärta, om du kan! Då får du energi att orka med förändringen.

Det andra budskapet är att hembygden är viktig för många människor. Den ger många en stark känsla av trygghet. Politikerna borde därför främja åtgärder som försöker göra så att inte miljoner människor tvingas ifrån sina hem och sin hembygd och måste fly eller flytta rentav till andra världsdelar för att få ett drägligt liv. Eller som här hemma i Sverige, där många lämnar småorter för storstäderna, fler för varje år som går. Det måste motverkas! Hela Sverige ska leva, och hela Världen ska leva! För det är ett hårt arbete att slå rot på ett nytt ställe och saknaden kanske aldrig riktigt går över. Människor borde inte behöva flyttas omkring som boskap i långväga transporter som slaktas i det land där det för tillfället är billigast.

Igår gick jag och såg en film om just att flytta från sin hembygd, och jag tyckte mycket om den. Den heter "Brooklyn" - se den gärna! 

Jag skriver nog mer om mitt liv som Nygammal bleking. Men jag ska försöka skapa två olika bloggar, en om bara hundträning och en om mitt liv. Hur man nu gör det. 

Hej då Stockholm! NK, Åhléns, tunnelbanan, Fältöversten, Skansen, Drottninggatan, Gamla stan... been there, done that, won't miss it. Och teater, konserter, shower och annan kultur, det gick jag aldrig på. 

Och hej då Upplands Väsby! Hej då, all ful arkitektur och nya fula bostadsområden. Hej då, alla politiker som fortfarande skulle vilja bygga Väsby Sjöstad. Ni får nöja er med att bygga nya höghus och ett helt nytt stationsområde. Lycka till, snart har ni dödat Väsbys själ.

Jag och hunderiet flyttar snart till Tving i Blekinge!

 Mitt kommande hem!

Jag ber så mycket om ursäkt för att jag totalt har försummat bloggen under lång tid. Jag har helt enkelt varit uttröttad, haft mycket att göra och också börjat bli mer och mer less på framför allt mitt boende. Jag bor jättenära stora skogar och fält, men själva bostaden är "bara" en vanlig lägenhet på markplan med liten uteplats. Som lägenhet betraktad är den jättefin att bo i och har passat utmärkt för mina behov. Men det är inte det jag egentligen drömmer om.

Eftersom min lägenhet ombildades från hyresrätt till bostadsrätt för en del år sedan, och den sedan har stigit mycket i värde, så har jag börjat leta mer och mer intensivt efter ett hus på landet att flytta till. Jag har inte varit säker på var jag skulle bo. Å ena sidan ville jag långt söderut, inte minst för att det är ett klart varmare klimat där än i Upplands Väsby. Å andra sidan ville jag inte komma för långt från vänner och anhöriga. Men nu har jag hittat drömhuset och det ligger alltså i Tving i Blekinge.

I dag är en stor dag, för i dag skrev jag på köpekontraktet! Det ska bli såå underbart att få ett större hus till mitt hundpensionat. Och en tomt med trädgård att odla på. Tänk att bara gå ut och plocka solvarma jordgubbar till morgonfilen! Och så får det bli någon inhägnad eller rastgård där hundarna kan vara - mina och andras. Kanske jag till och med kan hålla kurser på tomten!

Det känns också bra att jag har anknytning till trakten. Dels har vi ett sommarhus i närheten, så jag har varit i Blekinge de flesta somrarna. Och min far växte upp i närheten och hade en lycklig barndom med mycket sportande och hemodlad mat på bordet. Fast sedan flyttade hela familjen till Stockholm... Man får förstå dem, det var ju där jobben fanns. Men nu återvänder jag till mina rötter, för jag är mera lantis än stadsbo i mina gener! Jag kan Stockholm, jag har jobbat ganska många år mitt i Stockholm, det har inte fastnat i mitt hjärta. Nu tar jag "vinstpengarna" från lägenheten och ger dem tillbaka till landsbygden.  (Huset ligger några kilometer utanför orten Tving, så man kan gott kalla det för landsbygden). Och jag investerar pengarna i att få en lycklig andra halva av mitt liv, med säkert mer arbete, men ändå mindre stress.

Så småningom hoppas jag kunna komma igång med "hunderiet" därnere och få en inkomst som jag kan leva på, samtidigt som hus och tomt ska skötas! Jag kommer somna ovaggad på kvällarna.

Jag längtar dit redan! Jag älskar Blekinge, jag tycker att blekingska är en dialekt som är både vacker och lätt att förstå. Och människorna är vänliga, hjälpsamma och har ett lugnare tempo.

Visst är det liite läskigt också, för jag kommer (för det mesta) att bo där ensam ("själv" kanske låter bättre?), men det tror jag inte kommer vara något problem. Den del av mig som är en osocial ensamvarg kommer att stortrivas! Och jag kommer alltid ha hundar omkring mig!
Och det tar bara en timme att flyga mellan Stockholm och Kallinge/Ronneby. 

Så nu vet ni läget...
.

Rökare och snusare skräpar ner sig själva och omgivningen

.

Jag är en sådan som gillar att plocka skräp. Eller så är det ett inre tvång, jag vet inte. Men jag plockar skräp varje dag - i mitt bostadsområde och i naturen.


Och det skräp jag plockar allra mest av, det är fimpar, cigarettpaket, snusdosor (jag plockar upp små snuspåsar också ibland, vilket jag dock kan hålla med om är att gå till överdrift).

Jag läste en undersökning härom dagen (i Dagens Nyheter tror jag) om att skräp på gatorna främst består just av fimpar med mera. Vilket stämmer helt med min erfarenhet.


Det är främst rökare och snusare som skräpar ner. Men ölburkar, läskburkar och diverse flaskor förekommer också.
Mönstret är tydligt: De som inte bryr sig om sin kropp och hälsa, de bryr sig heller inte om sin omgivning eller naturen.
Det ligger inga ekologiska mjölkpaket i naturen direkt. 
Några av nedskräparna kan också vara ungdomar. De är helt enkelt för unga och upptagna av annat i sina liv för att bry sig om skräp. Det får man kanske förstå??


Min enda lösning på detta problem är att vi alla hjälps åt att hålla efter.

Jag skulle önska att alla vi som inte skräpar ner dessutom kunde plocka upp lite skräp ibland. Fast det inte är vi som har lagt dit det! Enligt modellen "nolltolerans mot förslumning". Tillåts trasiga fönsterrutor, trasiga allt-möjligt, hundbajs, klotter, nedskräpning - ja, då blir området snabbt förslummat. För det syns ju att ingen bryr sig!

Man kan vagt tycka att "någon annan" ska sköta städningen. Men vem då? Kommunen? Någon som hyrs in av bostadsrättsföreningen? Det blir dyrt. Kostnaden hamnar på skattsedeln eller på avgiften till bostadsrättsföreningen. 

Vi hundägare skulle kunna föregå med gott exempel och börja i liten skala.
När vi ändå ska plocka upp hundens bajs och då ser något skräp intill - varför inte låta det åka med i påsen?

Dessutom hoppas jag att alla förskolor och skolor varje vår har någon städdag där de går ut i naturen i sitt närområde och letar skräp.

Då kan vi hålla Sverige rent till låg kostnad och liten ansträngning.
.

Min livslånga dröm om ett torp

Detta torp är tyvärr inte mitt.

Ända sedan jag var liten har jag velat äga ett torp och bo där, men ännu har det tyvärr inte blivit av. Jag har haft torp som tjänstebostad, men inte haft något eget.

Ibland sitter jag vid datorn i timmar och titta på torp på Hemnet och andra ställen, bara för att inse att jag inte har råd med de torp jag vill ha - fast jag har en bostadsrätt som har stigit mycket i värde.

Jag kan känna mig nästan sjuk av frustration. Varför finns det så få torp runt Mälardalen och varför måste de vara så dyra?

Jag är visserligen ganska kräsen. Det får t ex inte vara för moderniserat inuti, vilket det tyvärr ofta är. 

Och utsidan måste ha det klassiska torpets utseende.

Det måste finnas el, indraget vatten samt möjlighet att elda med ved. 

Det ska finnas en stor tomt, som består av mest trädgård men även lite skog och träd. 

Det ska ligga i en ganska behaglig klimatzon (max zon 3) och inte ligga mer än några timmars bilfärd från Upplands Väsby.

Det ska finnas en eller flera större städer i närheten, så att jag får kunder som behöver hjälp med träning eller passning för sina hundar.

Suck - när jag blir pensionär kanske...?

PS Sommarställe har jag (och mina syskon) redan, på Karön utanför Ronneby.  Underbart på alla sätt - utom att det inte är ett torp där man kan bo permanent. 

Men denna kåk är min och mina syskons -
kan utnyttjas två månader om året...

Bloggen vaknar

Våren är här, för jag har sett den första tussilagon!

Jag ber om ursäkt att bloggen har legat i träda så länge. Jag ska verkligen försöka ta tag i den nu och publicera nya inlägg oftare.

Under hösten körde jag hårt med kurser - sex kurser på en helg blev det ofta på slutet. Och så hunddagis och hundpensionat i veckorna. Det var för mycket! Jag slarvade med sömnen, slarvade med maten, gick upp minst 5 kilo, så låren var tjockare än någonsin.
Jag fick magproblem, blev glömsk, trött, mer värk...
Och man blir inte yngre heller, som det heter. 
Nu försöker jag köra LCHF och morgongympa med motionscykel, armhävningar med mera.
Och jag har börjat bli lite smalare igen, och piggare. Jag vill ner till 58 kg igen, få se om det går.
Men suck, för varje år behöver jag tänka lite mer på att "ta hand om mig".

Helt nytt är att jag flera kvällar har slumrat någon timme runt 19-20-tiden. Då brukar jag nämligen känna mig väldigt trött, vilket jag har löst tidigare genom att äta sötsaker eller sitta vid datorn och leta efter roliga saker. Nu sover jag i stället någon timme. Jag har bara mig själv att tänka på, så det känns lyxigt att kunna lägga sig när jag vill. Men sedan är jag uppe några timmar till, kanske ser på TV, och sedan släcker runt 22.30-23.30. Den där extra timmen gör verkligen gott. Sömnen är så viktig! Det känns som om mycket reparation pågår i kroppen då, och det verkar räcka att man ligger stilla och vilar, man behöver inte ens sova.


En annan anledning till att jag har varit "låg" är att vintern alltid är min värsta årstid. Det beror mest på mörkret, även om jag inte gillar kylan heller. Jag äter mycket D-vitamin, annars skulle jag klara mig ännu sämre. Men det verkar inte räcka ändå. Det är något i ljuset som jag behöver för att må bra, men inte får på vintern.
Jag kanske borde åka på solsemester nästa vinter. Men mitt jobb är ju att stanna hemma och passa andras hundar när de åker på solsemester! Kruxet är också att hitta hundvakt till mina egna hundar.
Vi får se...

Men ny hemsida är uppe, kurserna är igång, hunddagiset och hundpensionatet rullar på. Jag mår rätt så bra, naturen vaknar... Livet är gott!
.

Läget augusti 2014

.

Vy från Karön

.
Nu är det slutet av augusti, en av årets finaste perioder. Sommarvärmen dröjer sig kvar och det är skördetid för massor av frukt och grönt. Och man har lust att lära sig något nytt - anmäla sig till en kurs till exempel! Jag kanske skulle lära mig franska i höst...?

Jag har haft en fin sommar, hoppas att du också har haft det. I våras var jag riktigt trött, mycket beroende på dålig disciplin vad gäller mat och sömn. Det blev en ond cirkel... Jag fick kronisk IBS och läkarna gav ingen hjälp. Jag berättade för två att jag hade slutat med laktos och blivit bättre. Det väckte inget intresse hos någon av dem. Det här med inflammationer, det kan inte läkarna.

Men nu har jag varit på sommarstället utanför Ronneby och faktiskt fått återhämtning och laddat batterierna.
Jag är redan igång för fullt med kurser och det känns riktigt kul. Och redan denna vecka blir bostaden full av hundar, för nu kommer hunddagiset och hundpensionatet igång också.

Jag har en nästan livslång längtan att hitta ett torp med ett mer lantligt läge, men pengarna räcker inte ännu, särskilt inte med tanke på att jag skulle få mycket svårare att hitta kunder jämfört med det perfekta läge jag har i dag i Upplands Väsby. I glesbygden finns billiga torp, men inga kunder...
Jag blir nog kvar här i Väsby flera år till. Och jag känner mig privilegierad som slipper gå till ett vanligt jobb och som får testa mina hundträningsidéer på ständigt nya hundägare, och får vara med och forma unga hundar till trevliga vuxna "hundmedborgare". Och får hjälpa hundägare att "logga in" på Hunden, ett underbart djur med förmågan att göra oss till bättre människor.

Jag hoppas också komma igång med att skriva inlägg regelbundet igen. Inläggen kommer att handla om hundträning, hälsa, politik och kanske något från mitt privata liv också.
Jag borde kanske starta en separat blogg som bara handlar om mat och hälsa, som är ett stort sidointresse. Vi får se.
.

Min katt är död

.
Det har varit "mycket" i augusti. Bland annat var jag tvungen att avliva min katt. Han blev nafsad av en hund den 9 augusti och sprang iväg och försvann. Jag efterlyste honom på diverse sätt, ropade och letade, men förgäves. Den 20 augusti kröp han fram mot gångvägen strax utanför mitt hem med förlamad bakkropp. Jag tog honom till veterinären, men det fanns inte mycket att göra.

Jag borde ta det tidiga sömntåget!

.
Några av er kanske har undrat varför jag inte har bloggat på flera månader. Svaret är främst att jag har varit för trött.

Asta blev BIR i Kista

.
På långfredagen deltog jag och min isländska fårhund Asta (Largos Zaetha) på vår första utställning, uppmuntrade av syrran som framgångsrikt har visat lagottos från sin uppfödning och hade vanan inne. Det var syrran som visade Asta och det gjorde hon väldigt bra! Min lilla räka ansågs snyggast av alla islänningarna den dagen!

Konsultation med Mervi Kärki!

.
Kan en hundpsykolog (jag) ha problem med sina egna hundar? Jo, faktiskt. Draka har ofta skällt för mycket när det har ringt på dörren. Och Asta har allt oftare stulit mat när jag har varit hemifrån! Jag har inte lyckats lösa problemen själv. Jag kände att jag måste söka hjälp, och jag valde att köpa en hemkonsultation med Mervi Kärki, Sveriges första "dog listener". Läs vidare om hur det gick...

Jag är barnvänlig några gånger om året!

.
Jag erkänner - jag har hundar i stället för barn (och kanske i stället för man?). Men jag försöker att inte behandla dem som barn. När jag var liten så hade jag nallar i stället för dockor. Det var ju mysigare med päls! Även som vuxen är mitt tålamod med barn måttligt. Men några gånger om året är jag barnvänlig. Som nu vid Halloween.

Entrecoten låg kvar!!

.
Tyvärr är Asta ganska bra på att stjäla mat från köksbänken. Hon hoppar ledigt upp och har till och med lärt sig att öppna en av skåpluckorna. I dag kom jag hem - och fann entrecoten som jag hade stekt i pannan liggande kvar, orörd!! Gud, vad duktig hon måste ha varit!! Eller...?

Ta med hunden till Kista Galleria!

.
Om du bor i norra Storstockholmsområdet och har en social och hyfsat stresstålig hund så rekommenderar jag ett besök i Kista Galleria. Jag var där nyligen med mina två hundar och hade trevligt.

Hitta rätt sjukgymnast - och andra experter

.
Om man har ett problem och söker experthjälp, så gäller det att fortsätta söka tills man hittar en expert som passar en själv och som man litar på. Det gäller både om man söker hjälp med hunden, om man är sjuk/skadad och behöver hjälp på något annat område. För inom alla områden finns det bättre och sämre experter.

Olyckan då jag bröt min fot

.
Jag har inte skrivit om min fot på bloggen på hela tiden, fast den upptar mina tankar och framför allt min tid varje dag. Men nu vill jag dela med mig av mina erfarenheter av rehabiliteringen så här långt. Först tänkte jag berätta för mina läsare hur olyckan gick till, för den som är intresserad (och ännu inte har hört).

Glass med saltlakrits

.
Det tycker jag är gott! Ibland åtminstone. Vill nämna mina två aktuella favoriter: Vanilj & Saltlakrits av märket Ica (i plastbytta), och Star Wars av märket Triumfglass (pinnglass).
Lakritspucken från GB är... sådär/OK.

Någon som har fler tips på god saltlakritsglass?

Lady Asta is a Tramp

.
Möt min älskade isländska fårhund Asta - en hund med två ansikten...

Antiinflammatoriskt till hund

.
Hur minskar man smärta och inflammation hos sin hund utan veterinärförskrivna mediciner som kanske inte är bra för kroppen i längden?  Jag har några tips och den som har fler tips får gärna skriva! 

Draka tränar till assistanshund!

.
Ett hundträningsinlägg, kors i taket! Jag vet inte om det ingår i assistanshundsutbildning, men Draka kan nu hämta min krycka och det har jag haft lite nytta av även om det mest är en aktivering.