Farliga halsband

Anders Hallgren skriver i Hundsport (7-8/2008) om farliga halsband. Det handlar om det halsband som Cesar Millan rekommenderar, en anordning som håller ett stryphalsband högst upp på hundens hals.

Ja, jag behöver inte mycket eftertanke för att hålla med. Just detta halsband är nytt och jag har ingen aning om hur många svenskar som kan ha beställt det. Jag har inte sett det ännu. Men smala strypsnaror har funnits länge i Sverige, i form av kedja eller hård rem.


När jag blev hundpsykolog (den korrekta titeln är dock "problemhundskonsult") så var en av de praktiska exampensuppgifterna att försöka hjälpa hundägare som kom till skolan - i mitt fall ett par med en tax som drog i kopplet. Jag lät paret först av allt byta till sele (som jag hade tagit med mig) och vips drog nu taxen nästan inte alls i kopplet. En positiv "quick-fix", kan man säga.

Och så funkar många hundar. De blir lugnare när de slipper halsbandet. Halsbandet kan definitivt vara en stressfaktor för hunden. Hunden var dessutom van att använda sin "oppositionsreflex" och "motdra" i halsbandet, men inte van att motdra med sele på sig.

Jag förespråkar gärna sele på mindre hundar, upp till terrier/spaniel, men tycker att halsband ger en bättre kontroll om hunden är stor och stark. Man kan t ex vända på ett stort djur lättare ju närmare huvudet som kopplet är fäst. Allra lättast går det med en grimma, men detta redskap passar bättre för hästar än för hundar.

Apropå Cesar så tycker jag att en del saker han lär ut är intressanta. Jag plockar somligt och skippar somligt. "The Illusion Collar", dvs halsbandet som nämns i inledningen, tillhör det som jag skippar.

Ja, varför inte skippa alla slags helstryphalsband? Tyvärr rekommenderas sådana halsband ännu av en del djuraffärspersonal som ett "måste" om du ska gå lydnadskurs eller vill lära din hund att inte dra i kopplet. Det gällde förr, men inte nu. Gå inte en kurs där du måste ha stryp på din hund. Lydnaden och kontakten ska ju inte sitta i halsbandet, eller hur!