"Ryggsäcken"

Första gången på en lydnadskurs så har vi alltid samling där hundarna ska vara hos sina ägare och vara lugna och inte hälsa på varandra, medan de mänskliga deltagarna presenterar sig för varandra (hundarna får chansen senare). Jag ser då ibland nya kursdeltagare sätta sig över sin hund som en ryggsäck och hålla om den - medan den nästan alltid frustrerat stretar för att komma loss.


Om övningen görs fel eller i fel sammanhang eller med en otränad hund så blir resultatet inte bra.

Här följer några skäl till varför jag inte gillar denna övning:

1. Hundägaren håller vanligen sin hund riktad mot frestelsen, t ex den andra lekkompisen. Det är tänkt - åtminstone av en del som använder övningen - att hunden ska bli frisläppt så fort den uppvisar passivitet eller självkontroll (slutar streta), men så blir det ju oftast inte. Det skapar frustration och den här frustrationen kan så småningom leda till aggressivitet och till och med omriktad aggression mot ägaren.

2. Ägaren gör sig liten och passiv. Denne sitter ner, säger ibland ingenting och är bakom hunden och kan inte kommunicera med den ansikte mot ansikte. Och vad kan ägaren göra om en stor och arg hund skulle springa fram? Då vill man väl åtminstone stå upprätt?

3. Om belöningen ligger i att t ex få komma loss och hälsa på en annan hund, så kommer övningen inte, på grund av förväntanskänslan, att få hunden att koppla av annat än på ytan. Någon reducering av stresshormoner sker nog inte.

4. Om ägaren pratar med hunden så är det ofta vänliga ord som hunden inte lugnar sig av, och ägaren stryker också ofta hunden t ex över bröstet. Tanken är att detta ska få hunden att koppla av, men resultatet kan bli det motsatta i praktiken, dvs att hunden belönas för fel beteende (spändhet, fokusera på annat i omgivningen...)  Det är nog svårare att få en hund att slappna av med tal och beröring än det är med en människa. Hundar är inte vare sig lika taktika eller verbala som vi är. Utan vänligt tal och strykningar ska läggas in som belöning när hunden redan är lugn.

Jag ser helt enkelt sällan resultat av "Ryggsäcken".

Nu är det som sagt tänkt att man ska träna in detta hemma och steg för steg lära hunden att den får bli fri och kanske även komma fram till det den vill ha om den bara först blir passiv. Men hundägare tränar generellt för lite på grunderna. Och - om den faktiskt inte får komma fram till det den vill - t ex hunden som den får syn på ute på en promenad? Jag vet att det händer att "Ryggsäcken" rekommenderas även i den situationen. Och då kommer en växande frustration hos hunden som ett brev på posten.

För ägaren får heller inte säga "nej" - inte förmedla sin vilja. Hunden förstår inte vad ägaren vill. Ägaren blir bara ett stort hinder.

Det finns ett klokt uttryck på engelska: "Train - don't restrain!"

Var en aktiv vägvisare och ledare - inte en passiv bromskloss!

Eftersom jag ser lite fler kvinnor än män göra övningen så hyser jag också en misstanke att det känns mysigt för en person med hög omvårdnadskänsla att hålla om sin skyddsling!

Vad tycker jag då att man ska göra i stället?

Jo, om din hund stökar på kurs så ska du stå upp på dina ben, hålla hunden kort i kopplet och kräva att den är lite bakom  dig. Vänd sedan inte ryggen till, utan vänd dig halvt mot  den. Bestäm att den inte får ta sig förbi dig. En osynlig linje går vid dina skor. Höj handflatan som ett tydligt stopptecken mot hunden. Om den ändå går över linjen och förbi dig, så ska du direkt säga ett bestämt "nej!" och så lika bestämt skjuta tillbaka den med din lediga hand mot hundens frambröst. Det är viktigt att du, när du skjuter hunden bakåt, känner dig vänlig-men-bestämd och inte frustrerad, irriterad, road eller annat. 
Ryck inte hunden bakåt med kopplet. Det är med din kropp du ska jobba.

Säg inte "sitt". Då blir det ett lydnadsmoment. Men när din hund sätter sig av sig själv som svar på att du sköt tillbaka den på plats bakom dig, då vet du att chansen är stor att den är på väg ner i ett större lugn. Beröm den då och stryk frambröstet om du vill. Undvik att ge godis, åtminstone inte gott godis, för då kan hunden tro att "nu är övningen klar". Men det är inget moment ni tränar - hunden ska behålla sin lugna sinnesstämning under hela samlingen ända tills ägaren signalerar en ny aktivitet.

Över huvud taget är ignorering en utmärkt taktik i många situationer för att skapa lugn hos en hund!

Jag har dock en "hanteringsövning" som påminner om "Ryggsäcken". Jag kallar den "Kramövningen" och den är till för att lära hunden att tåla fasthållning hos veterinären och vid vård, samt tåla barns kramar. Man tar upp sin hund i famnen, eller så att bara baktassarna är kvar på marken. Man trycker hunden stadigt mot sig utan att säga något och väntar på att hunden svarar med passivitet. Då ger du positiv och negativ förstärkning, dvs du berömmer lågt, lossar på ditt grepp, smeker kanske lite, kanske matar godis från din mun - och sätter sedan lugnt ner hunden på marken igen, där ju hundar vill vara. Hunden ska sedan fortsätta att vara lugn.

Och så ska jag erkänna att jag faktiskt ibland visar hundägare hur de ska sitta i ryggsäck över sin hund, men inte som passivitetsövning, utan syftet är beskydd. En liten hund eller valp ska kunna söka skydd hos sin ägare och sitta mellan dennes ben, medan ägaren skjuter undan alltför påträngande eller livliga lekkompisar med ena armen.

Sammanfattningsvis alltså: En del hundägare vill sitta som en ryggsäck över sina hundar för att få passivitet t ex vid hundmöten eller när man samlas i grupp på kurs, men detta kan alltså tvärtemot skapa en mer frustrerad hund. Övningen bör nog bara göras när hunden faktiskt får gå fram, t ex till en godbit, när den slutar streta