.
Här kommer nästa nivå i att träna hunden att inte göra utfall. Kommentarer mottages gärna.
Obs! I texten antas det vanligen att objektet för utfall är en annan hund. Men ofta kan du följa råden även om din hund reagerar på barnvagnar, skateboards eller vad det nu är den gör utfall mot eller skäller mot.
Texten utökad och betydligt förbättrad den 19 februari!
På den första nivån (hitta inlägget bakåt i arkivet) tittade du bara rakt fram och gick på med din hund. Du gick undan lite inför själva mötet för att hundarna inte skulle få närkontakt, men låtsades i övrigt som att du inte såg någon hund. Och jag uppmanade dig att träna detta separat först - bara gå på.
Om detta inte räcker, hur kan vi gå vidare och öka chansen att lyckas, utan att göra någon större ansträngning?
Jo, genom att ha med gott godis ut på promenaden och ta fram det i ena handen så fort hunden får syn på en annan hund, och gärna också säga ett "godisord".
Det här är en lösning för dem som har en hund som inte gör så allvarligt menade utfall eller inte blir så fixerad. I så fall räcker antagligen inte godiset. Men nu är vi bara på Nivå 2. Ge godiset en chans oavsett varför din hund kastar sig ut i kopplet vid hundmöte.
Läckert godis!
Bara läckerheter duger. Köttbitar t ex. Eller ost, köttbullar eller korv. Använd inte köpt hundgodis.
Din hund ska först få syn på den andra hunden.
Din hund kan bli så förhäxad av godbiten du tar fram i handen att den inte ens ser den andra hunden. Och då klarar du ju hundmötet. Fast då blir det förstås ingen träning - du bara "lurar" hunden. Och du tar risken att din hund får syn på den andra hunden när den dyker upp "från ingenstans" och då gör ett värre utfall än förut. Så vänta med godiset tills din hund har sett den andra hunden.
Påvisa gärna den andra hunden redan på långt håll, på något lämpligt sätt.
Om avståndet är stort redan när din hund får syn på den andra hunden så ökar chansen att lyckas. Somliga försöker lära hunden ordet "Hund", så att man kan peka ut att "långt därborta kommer det en hund". Testa det. Du kan också testa att själv titta mot den andra hunden, så undrar kanske hunden vad du tittar på. Och du kan ropa "Hej!" till hundägaren, om du inte tycker det är pinsamt... Vet en hund som ofta ville skälla och därmed säga till sin matte att "där kommer det en skum typ!" Men om matte hojtade "Heej" till främlingen så tänkte hunden "Jaså, den där känner vi tydligen..." och skällde inte.
Du behöver helst kunna hålla kopplet med bara en hand och godiset i den andra. Då kan du med ena handen sticka handen i fickan och ta fram godis, och hunden märker att du gör det.
Sedan frestar du din hund med godiset nära dess nos, och håller godbiten på så sätt att hunden vänder huvudet bort från den andra hunden. Håll inte godbiten åt samma håll som den mötande hunden. Om hunden tittar på ditt godis så ska det innebära att den automatiskt tittar bort från den andra hunden.
Om du hinner, ta en hel "grabbnäve" godis ur fickan och mata dig förbi. Hunden kan få slicka och smaska på godishögen i din hand hela vägen som ni tar er förbi.
Stor stark hund? Lär hunden ordet "Godis!"
Om du har en hund som du inte orkar hålla med bara ena handen ifall den skulle göra utfall, så får du antingen bara gå på ställen med god sikt och jobba på avstånd... eller pröva att lära din hund ordet "Godis!" Detta för att, efter träning, kunna behålla ditt tvåhandsgrepp om kopplet medan ni går förbi och först därefter ta upp godiset. Inlärningen är samma princip som när du laddar en klicker, dvs lär hunden att klick-klick betyder att godis/belöning kommer. Enklast: Håll godis bakom ryggen. Säg "Godis!" till hunden med entusiastisk röst och ta fram godiset bakom ryggen. Sedan: Säg "Godis!" - och stick direkt efteråt (obs! - efteråt, inte samtidigt!) ner handen i fickan och ta fram godis och ge.
Träna när hunden går före dig, framför dig, och antingen ser på inget särskilt (dock inte dig) eller får syn på en vanlig fotgängare, cyklist el dyl. Då överraskar du hunden med ordet "Godis!" Din hund kommer att vända sig mot dig och samtidigt gräver du fort fram några godbitar ur fickan. Om din hund inte vänder sig om, så var avståndet för kort eller ordet "Godis" för dåligt inlärt. Ge godiset i alla fall. Tryck in det i hundens mun om det behövs.
Detta är ingen kontaktövning. Hunden behöver inte titta på dig. Ordet "Godis" är inget kommando. Hunden ska inte prestera något. Ordet "Godis" är ett löfte, en "förvarning" om att godbit är på väg mot hundens mun!
Leverera godiset
så att hunden vänder sitt huvud och sin blick bort från det som den just tittade på. I stället ska den rikta sig mot dig. Även denna detalj kan kräva träning.
Gå förbi på stort avstånd ! Eller gör helt om.
Du bör alltid, oavsett om du säger ett godisord eller inte, hålla stort avstånd i början. Gör en stor undanmanöver i god tid före passerandet - en "bue"/båge, som Turid Rugaas skulle säga.
Om vägen där ni ska mötas är smal (t ex en smal trottoar), då är det bättre att du säger "Godis!" snabbt, eller tar fram godiset - och sedan gör helt om. Det är ingen idé att fortsätta gå framåt om oddsen att lyckas är dåliga. Så vänd om, och vik sedan av in på någon sidoväg, så att den som är bakom dig kan passera.
När hunden har lärt sig att det vankas godis när det dyker upp en annan hund, så kan du passera med mindre och mindre avstånd.
Variant: Sätt hunden.
När din hund börjar bli duktig så kan du också pröva att sätta den, men då ska det finnas gott om plats. När din hund får syn på den andra hunden så lockar du hunden med godiset att sätta sig, så att den sitter riktad mot dig och med ryggen vänd åt det som går förbi.
Hungrig hund på promenaden.
Vill du ha maximal nytta av "godismetoden" så ska du heller inte ge hunden sin mat innan du går ut på promenaden utan efteråt, och du ska naturligtvis inte låta din hund ha fri tillgång till mat hemma.
Det blir massor av text när man beskriver ett skeende. Och jag får alltid fila på formuleringarna innan jag är nöjd. Egentligen är det ju ganska enkelt. Men när man är mitt uppe i situationen så minns man inte hur man skulle göra. Så träna utan hundmöte tills du har rutinen i ryggmärgen, och din hund också. Ja, du kan till och med ligga hemma på sängen och träna i fantasin, det har också en effekt.
Socialisera din hund.
Slutligen - du måste socialisera din hund, annars riskerar den att bli klumpig i sitt språk, ha svårt att läsa av andra hundars signaler och kommer att reagera med misstänksamhet, rädsla eller fientlighet så fort en ny hund dyker upp. Din hund måste få ett antal hundkompisar, och det ska inte vara hundar i din egen familj. Det hundar ska träna på är att lära känna nya hundar och upptäcka att de kan bli kompisar. Det är inte bara så att de ska träna finlir i hundspråk, utan det är också "skum främling-syndromet" som ska motverkas. Se först till att du själv hittar vänner som har trevliga hundar, vänner som du inte träffar varje dag, och så låter ni era hundar bekanta sig med varandra t ex under promenad tillsammans.
6 kommentarer:
det är bra att du skriver utförligt.. det måste man nästan göra för att få fram hur man menar.
Ska bli intressant att läsa de nästa nivåerna, vad du tycker man kan göra.
Det här med hundmöten är ett aber för många. Har varit det för mig och min nuvarande jycke med, men nu har vi fått ordning på det. Inga utfall och gruff längre. Det är sååååå skönt :)!
Ha det!
Menar du på fullaste allvar att jag ska trycka in godis i munnen rent tvångsmässigt på en hund som är i affekt och gör tokutfall mot andra hundar? I det läget ser jag att felbeteendet förstärks. Ett tips till dig är att läsa lite mer psykologi.
Enligt dig ska jag skrika "hund" / "godis" och ge min hund tid att förbereda sig för en ordentlig attack? låter ju totalt sinnesrubbat. Konstigt att du inte får någon respons på din blogg. Ren rappakalja. Det värsta av allt är att antagligen finns det säkert några stackars satar som är nybörjare med hund som köper det du skriver. Trycka in godis i mun på hunden??? Ett tips till er andra som läser alla dessa sk tips o trix. Konsultera någon som vet vad dom pratar om. Att förstärka detta beteende hos hunden genom godisbitar kan sluta i tragedi. Min fråga till dig är; vad är det i beteendet hos hunden som du belönar? Kan en hund enligt dig sortera varför den får belöning/godis när det inte är ett kommando? Vad är din poäng med att förhöja ett felaktigt beteende? Varför inte korrigera hunden och visa vem som är den självklara ledaren, istället för att hoppas på att en godisbit ska hindra ett utfall?
MVH
Annelie
Tack Annelie - det var länge sedan jag fick någon så negativ kritik! Uppiggande!
Många vill hellre jobba med godis än korrigera hunden. Det är för dessa som jag har skrivit "Nivå 2". Upplägget är att man för varje nivå ingriper allt mer. Jag har inte kommit till korrigeringar ännu, och kommer nog inte göra det heller. Många orkar inte vara hundens ledare och man blir inte ledare genom korrigeringar. Men som tur är så kan man klara sig ändå.
När det gäller godiset - har du läst vad jag har skrivit? När hunden får syn på något så försöker man få den att vända sig ifrån det (=bra beteende). Men om det inte går så ska man ge godiset ändå, för att man "lovade". Som att man ska ge godbit när man har klickat, även om man klickade i fel sekund. Men man ger det för att stå och titta. Självklart ger man inte godiset om hunden gör utfall! Tänk att någon kunde tro det! Förresten skulle hunden inte ta godiset medan den gjorde utfall, så fel beteende blir ju inte belönat.
Men jo, det finns en liten risk att man belönar hunden för att "stå och förbereda en attack". Därför skriver jag att avståndet var för kort (dvs ha längre avstånd nästa gång) eller ordet "godis" för dåligt inlärt (lär in det bättre).
(Om hunden har lärt sig att göra ett utfall och sedan vill ha godis för att den var "duktig" - då är det lätt att lära den att vara duktig vid hundmöte på andra sätt.)
Sedan är inte operant inlärning den enda inlärningsformen (som du kanske vet?). Även klassisk inlärning är mycket viktigt. Det går faktiskt att lära hundar att "varje gång jag ser en hund så får jag godis" och den vägen ändra hundens inställning och få stopp på utfall. Även svåra fall kan svara på den metoden. Sök på nätet på t ex "Open bar". Kända tränare som Victoria Stilwell använder ofta metoden.
Fråga: En hund står och skäller på dig. Du börjar kasta godis på hunden varje gång den skäller. Hunden äter godiset, och skäller sedan på nytt. Du kastar nytt godis... Vad händer? Skäller hunden mera? Nej, det är troligare att hunden slutar skälla! Varför? Jo, tack vare klassisk inlärning - ändrad association. Hunden börjar gilla dig, och man skäller inte på den man gillar.
Många kommer till mig för att träna bort utfall. Många har tidigare inte använt godis vid hundmöte. När de börjar med det så tappar hunden fort intresset för andra hundar och tänker bara på godiset (eller bollen). Om det kan vara så här lätt, så varför inte??
Ditt förslag att korrigera hunden när den laddar för ett utfall kan fungera, men det kan lika gärna saken värre, särskilt om det är ryck i strypkedja du syftar på. Om en hundägare som hunden inte redan ser som sin ledare, börjar rycka och korrigera när hunden är spänd, så blir du inte mer ledare för det. Tvärtom kan det utlösa ett utfall - eller hunden kan rentav bli arg på ägaren och bita denne, om hunden är frustrerad och dominant. DET vore en tragedi!
Om din hund gör kraftiga utfall så är ditt ledarskap och hundens lydnad för svagt även i andra situationer. Öka ditt ledarskap - men gör det i lugna situationer.
Korrigeringar lär hunden i bästa fall att bry sig mindre om andra hundar. Men i värsta fall blir ägaren biten.
På Nivå 3 kommer jag att skriva om kommandon. Då kommer det in mer ledarskap. Det är för dem där de tidigare råden inte har räckt till. Kanske kommer det vara mer i din smak.
Hejsan,
Jag skrev en kommentar på nivå 1 om min rottis tjej som gör utfall. Jag vill först bara säga apropå Annelies inlägg att jag tror inte att man kan korrigera bort allt hos hundar och att det fungerar på varje hund. Jag tror heller inte att det bara finns en metod som fungerar utan jag tror det finns många sätt för olika hundar och olika problem. Jag trodde förut att man ska alltid vara väldigt dominant och lite hård och korrigera en massa, speciellt med en dominant ras som rottweilern. Detta tyckte jag tills jag fick problem med min egen rottis. Men jag har lärt mig från egen erfarenhet att det fungerar inte att ha en och samma metod för alla hundar och för alla problem utan jag tror att det kan vara individuellt och det som fungerar på en hund, fungerar kanske inte på en annan.
Min rottis tjej går det inte att korrigera, har provat med professionella tränare för att försäkra mig om att det inte är jag som gör fel. Jag och tränare är överens som att hon mest reagerar pga av att hon är ganska rädd och osäker på nya hundar som hon inte känner. Får hon lära känna hunden senare så brukar hon sluta göra utfall på just den hunden osv. Hon reagerar på en korrigering genom att hon blir ännu mer rädd och triggad till att göra utfall. Det bästa resultatet tror jag (för just min rottis och detta problem som vi har) är att ta det lugnt, visa henne att situationen inte är farlig och då brukar det gå bäst, det blir ingen kaos som vid korrigeringar. Sen har jag tränat med en väninnas hundar som korrigeringar fungerar utmärkt på. Hennes hundar verkar reagera (mest skälla och hoppa fram lite) på lite allt möjligt, mer på grund av att det får göra lite som de vill och är lite små kaxiga, inte för att de är speciellt rädda och då om man korrigerar de så förstår de vinken att de helt enkel uppför sig dåligt och att de får skärpa sig.
Med detta menar jag att man måste vara mer öppen och inte bara hålla fast vid en metod (och fördöma alla som gör på annat sätt) utan ibland kan en sak som fungerar på en hund, kanske inte fungera på en annan. Jag håller med vad Gunilla skriver om att hundar som gör kraftiga utfall gäller det inte att bara visa att man är ledare då under utfallet utan det är troligtvis brist på ledarskap i andra sammanhang också och då tror jag inte man kan hoppa in för stunden och vara ledare genom korrigeringar vid utfall och tro att det ska fungera. Jag tror att dina metoder, Gunilla, kan fungera väldigt bra och även i kombination med att träna allmän lydnad utöver hundmöte, då på lång sikt blir man nog en bättre ledare.
Nu till nivå 2:
Jag har den senaste månaden provat med godis men jag tror jag har gjort lite fel och att de har blivit lite för mycket som en ”muta” och nästan så hon inte alltid hinner se den andra hunden (mest för att jag inte ville ha något utfall). Det går bättre nu än innan och ibland när hon ser en annan hund så tittar hon faktiskt på mig (innan var hon helt låst på den andra hunden) och ibland fungerar det med att jag säger: låt bli och belönar henne sen. Men så gör vi om vi är på ganska långt håll. Det du skrev med att säga godis och sen ge godis tycker jag verkar vara mycket bättre och jag ska definitivt prova detta! Återkommer med resultat då =) Det ger mig lite hopp om att jag kommer lösa detta problem när jag läser dig blogg =)
Hej Anonyma rottistjej-ägare!
Du skriver klokt... Många olika metoder kan fungera. Det beror inte minst på varför hunden gör som den gör. Du skriver i kommentaren efter "Träna bort utfall nivå 1" att din hund är OK med andra hundar när hon är lös. Då kan man misstänka att hon har fått negativa erfarenheter av att vara kopplad, t ex att man får hårda ryck då. Där skriver du att du har insett att korrigeringar inte hjälper, så om det var orsaken så kommer hon att bli bättre.
Eller så försvarar hon dig/er lilla flock, er zon. Då får du träna att det är du som väljer vem som får närma sig dig - inte hon. Mer lydnadsträning kan den hund behöva som försvarar sin matte (oftast en matte, inte husse).
Om du har svårt att hålla din rottis med en hand så kanske du också ska överväga att vänja henne vid grimma. En grimma som hundar fort vänjer sig vid heter Gentle Leader.
Och fortsätt med godisträningen. Ibland kan det bli bakslag, och det räcker inte alltid till som enda metod. Men är du envis och fortsätter, så kommer du i alla fall se en stor förbättring, vilket du ju redan har gjort. Det gäller bara att skynda långsamt när det gäller avståndet. Bra det där med "Låt bli". Det låter ungefär som det jag skriver om "Nej" på Nivå 3!
Hej igen!
Tack för svaret!!
Jag tror att vi har använt korrigeringar innan i onödan. Så fort hon har dragit, stannat eller liknande har vi använt kopplet. Numera försöker jag kalla in henne istället om hon till exempel får för sig att stanna och börja nosa. Eller om hon går för fort så säger jag ”vänta”. Det fungerar rätt bra, i alla fall har det gett bättre resultat hittills än att rycka med kopplet som hon inte alls verkade förstå. Och när vi promenerar så försöker jag att be henne gå på fot och sen ge henne varsågod när jag tycker det är ok att nosa osv. Har märkt att hon har börjat lyssna lite mer och ger mig mycket mer ögon kontakt sen vi började promenera på detta vis.
När hon är lös, har hon aldrig gjort något utfall och det brukar gå bra. Men det som bekymrar mig, är att när hon är lös och hon först möts med en annan hund så ser jag på hennes kroppsspråk att hon ser väldigt osäker ut (tror det i alla fall). Hon får ragg från nacke till svans. Svansen hänger halvt ner men inte mellan benen. Ibland om den andra hunden nosar så tar hon ner svansen helt mellan benen. I vissa fall försöker hon gömma sig bakom mig. Efter ett tag slappnar hon nästan alltid av och då börjar hon antingen leka med hunden eller nosa avslappnat. Det som hon har börjat göra på sistone som hon inte gjort förut, är att snäsa till (morra främst) om hon inte tycker om hunden som hon möter när hon är lös (t ex om hunden är väldigt stirriga och vill tvinga på lek på henne direkt osv) men hon har aldrig bitit eller gett sig på någon. Och hon springer aldrig fram och snäser på en hund utan det ser mer ut som ett svar från henne när en annan hund gör något som hon inte gillar. Det är nyligen som hon har börjat med att snäsa av, innan bara hon gömde sig bakom mig i värsta fall om hon blev rädd eller inte gillat hunden. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra i denna situation, hur jag ska bete mig.. Jag är lite rädd så att dessa snäsningar inte går över till att hon biter eller dylikt.
Vissa perioder är hon väldigt avslappnad när vi är ute. Och då reagerar hon mycket mindre på andra hundar men andra perioder, som nu sen några dagar tillbaka är hon jätte spänd och tittar efter allt och får ragg lite då och då utan anledning. Det sker oftast på kvällen när det blir mörkt men även på dagen ibland. Det känns svårt för att när hon är så ”rädd” (om det nu är rädsla) så går det knappt att träna med henne för hon är i sin egen värld då och lyssnar inte så bra. Men rätt som det är kommer det en ny period då hon är väldigt lyhörd och avslappnad. Hon har nyss blivit 2 år gammal så det kanske har lite med det att göra. Det känns som hennes humör eller vad man nu kan kalla det, bara går upp och ner hela tiden.
Men jag fortsätter med träningen och ska inte ge mig. Jag har märkt att när hon är i sina perioder då hon är helt spänd så fungerar metoden på nivå 3 bättre t ex att sätta henne ner än att öva med godis. Men när hon är lugn så lyssnar hon bättre och då fungerar godis rätt så bra. Om hon väl gör ett utfall, hur tycker du man ska hantera detta? Ska man fy:a eller ska man inte göra något? Ibland om hon gör ett utfall så lyckas jag faktiskt säga lite strängt ”sitt” och med lite om och men så sätter hon sig.
Ha det bra!
Vänliga hälsningar =)
Skicka en kommentar