Ignorera mera!

.
När din hund gör något "dåligt", särskilt om det är riktat mot dig eller en annan person, så fungerar det ibland utmärkt att ignorera beteendet - men du måste ignorera till 100 procent för att upptäcka att metoden faktiskt fungerar!
.
Vad är att "ignorera"?

Jag hänvisar gärna till Cesar Millans fras på engelska. Den fäster i minnet bättre än svenska ord. Han säger:

No touch. No talk. No eye contact.

Alltså: Ta inte i hunden på något sätt.  Säg ingenting till den. Titta inte på den.

Detta är väldigt svårt för en del ägare. De vill så hemskt gärna säga "Nej" eller "Sitt" eller putta ner hunden eller hålla om nosen eller åtminstone titta missnöjt på den. Vilket i en del fall bara gör hunden värre! Ett tydligt tecken på att metoden är fel. Det tar lite tid att omskola ägaren till att verkligen ignorera hunden.

Jag tror att hundägare av båda könen är ungefär lika dåliga på att ignorera.
Killarna vill korrigera hunden eller ge den något kommando.
Tjejerna vill gå över alldeles för snabbt till att berömma och smeka hunden, fast den ännu inte har blivit lugn.

För bästa resultat ska man även belöna för "vara tyst och lugn" - men inte förrän hunden verkligen är det!

Det finns många felbeteenden där Ignorering kan vara det bästa valet.  Jag vill ge exempel på tre:

1. Hunden stressar, piper, gnäller. Ofta på grund av frustration, kanske av oro.

Vanligtvis hjälper det inte att säga "Nej" eller titta strängt på hunden eller säga "Sitt" eller försöka stryka hunden lugnande... eller allt vad folk hittar på.
En opersonlig korrigering så som t ex en dusch vatten i ansiktet skulle kunna avbryta hunden. Men sådana drastiska åtgärder behövs bara om hunden är på tok för uppvarvad och frustrerad. Och risken finns att hunden blir rädd, och därmed mera stressad.

Exempel:  Låt oss tänka oss att du har en hund som blir frustrerad av att bindas upp vid en stolpe, och skäller och "ropar" på dig. Den vill att du ska komma tillbaka till den och träna med den, ägna dig åt den. Förutsatt att du har godis med dig som hunden vill äta, så kan du snabbt få bort beteendet. Du ignorerar på alla tre sätten ända tills hunden faktiskt tystnar, gärna sätter sig också. Då kastar du till den godis, utan att säga något.

Du skulle också kunna vända dig om och säga "Bra" (börja titta på den och börja tala till den). Men ibland verkar det som om hundar lär sig fortast via godisbelöning. Och du avleder en del av hundens intresse av att samspela med dig ("styra" dig) om du växlar över den till att "jaga godis". Efter inte många minuter har din hund lärt sig att den inte får någon uppmärksamhet av dig när den skäller, men däremot får godis när den står eller sitter lugnt och är tyst. När den förstår detta så kan du också försiktigt pröva att ge ögonkontakt, beröm och smek som belöning, men om du ger detta innan hunden faktiskt var lugn så kan den börja "låta" igen. Det tar en stund innan den förstår vad du är ute efter, vilket beteende som lönar sig och vilket som inte lönar sig.

2. Hunden hoppar på någon person.

Personen ska då stå lite stel, vända bort blicken eller hela huvudet och vid behov ta åt sig händerna lite (mot bröstet), så att hunden inte får kontakt med händerna. Och inte säga ett enda ord till hunden. Man står så och bara väntar. Hunden kommer att gå ner på marken igen - inom inte alltför många sekunder. När det har skett, så kan du antingen fortsätta att ignorera, vilket antagligen leder till att hunden går och lägger sig eller hittar på något annat skoj, eftersom du är så tråkig. Eller så kan du även här ge hunden godis när den är lugn, gärna sitter lugnt. Därefter kan du ge försiktig kontakt under de sekunder som hunden håller sig nere på marken. Men i samma sekund som du ser att hunden ens tänker på att hoppa upp igen så måste du åter ignorera. Räta på dig, bort med händerna, titta bort... 
Gör du detta konsekvent så har hunden lärt sig efter en stund att om den vill ha din uppmärksamhet så ska den vara nere på marken, men om den hoppar så mister den din uppmärksamhet. 

Det Stora Problemet är att de flesta som hunden hoppar på inte ignorerar den, utan tvärtom ivrigt och tanklöst belönar hoppandet genom klappar och vänliga ord!  Detta kan möjligen vara OK om du har en lite ängslig valp som du gärna vill socialisera på olika sorters människor. Annars är det inte OK, utan de "snälla" människorna tränar din hund till en dålig vana som inte uppskattas när din hund har blivit stor (åtminstone inte om du har en större ras).  Uppfostra din familj och dina vänner att inte lära hunden att hoppa! Det borde de klara av. Vi människor lär ju vara smartare än hundarna, även om jag undrar ibland...

3. Hunden utmanar dig eller försöker få igång dig på kamplek.

Om du konsekvent ignorerar, så försvinner problemet. Om hunden är kopplad och hunden biter i det, så kan du antingen släppa kopplet (om situationen tillåter) eller så håller du kopplet mycket kort i dina händer, så att det finns så lite som möjligt för hunden att få tag i.  Sedan står du stel som vanligt och tittar bort och väntar "iskallt" på att hunden "ger sig" och lugnar ner sig. Men om hunden ibland får uppmärksamhet så blir den värre. Kanske inte alla i familjen klarar att ignorera hunden? Kanske någon i stället direkt fyar hunden, stirrar på den, knuffar den? Inte bra! Hunden får hela tre olika förstärkningar, eller hur? Hunden fick både prat, ögonkontakt och fysisk kontakt.  Lika vanligt är det att hundägaren försöker ignorera, men efter tio sekunder så tappar man tålamodet, orkar inte fullfölja, utan säger åt hunden - som inte alls slutar, utan i stället på något sätt "svarar tillbaka". Hundens beteende säger dig att du inte skulle ha tappat ditt tålamod.

Korrigera?
Orkar du inte ignorera, så är alternativet även här att ge en "opersonlig", eller "osocial" korrigering, till exempel genom att spruta vatten från en medhavd blomduschflaska eller rengjord schampoflaska.

Men innan du går över till att korrigera, tänk på att ignorering inte är någon "snäll flum-metod" som bara mesiga hundpsykologer rekommenderar, utan vad som egentligen pågår - åtminstone i en del fall - är att hunden testar vems mentala styrka och envishet som är störst - din eller hundens. Din hund testar om den med sitt beteende lyckas att få gensvar från dig. Om den misslyckas med det, så har du plockat viktiga ledarskapspoäng med ditt orubbliga lugn. "Calm-assertive" är vad du ska vara, dvs "lugn och självsäker".

Kommentera gärna!

Har du lyckats ignorera bort något felbeteende hos din hund?
.