.
Inkallning är någonting som du kan förstöra fort och reparera fort, beroende på hur du beter sig.
Ställer du för höga sociala krav och ser arg ut när du kallar, så får du fort en osäker, och därmed långsam, hund. En hund som är inställd på att blidka och vara till lags klarar inte av att komma i fyrsprång till sin förare.
Men ställer du för låga krav och bara lockar med glad röst och viftar med godiset så bryr sig kanske inte hunden om att ens reagera utan fortsätter med sitt, t ex ägnar sig åt markens dofter.
En bra och pålitlig inkallning får du genom en balans mellan krav och motivation/belöning.
Härom dagen upptäckte jag att två av de tre hundarna jag hade med mig ut på promenad inte var särskilt bra på att komma när jag ropade. Inte när det dök upp en annan hund längre fram. De var lösa och hade gett sig av en bra bit i förväg, vilket jag dumt nog inte riktigt hade brytt mig om. Nu kom de trots allt, men inte förrän jag ropat (gastat) ett flertal gånger. Jag var dagmatte åt dessa hundar, så de var inte mina egna, men om det var en ursäkt vet jag inte, för hur som helst gjorde jag en missbedömning och lät dem sticka iväg för långt.
Arg på mig själv ville jag som vanligt genast ta itu med problemet där och då. Och då tog jag till en gammal klassisk övning för att snabbt förbättra inkallningen. Övningen är bra därför att den innehåller både krav och belöning. Den ger en hund som kommer både lydigt och glatt. (Med reservation för stora störningar förstås, typ vilt, vilket mera handlar om förbudsträning än inkallningträning)
Jag menar "Inkallning från kvarsittande". Du sätter din hund, säger åt den att stanna kvar och lämnar den x antal meter (3-30 meter, typ). Den hund som inte har lust att vara lydig kommer att resa sig upp. Varvid du säger "app" eller "nej" och går och sätter om hunden på samma plats. Du måste göra det lugnt och sansat, för att behålla glädjen i den kommande inkallningen. Det är en balans mellan krav och glädje/motivation!
När hunden väl sitter kvar men ändå är alert, då ropar du - och hunden kommer högst troligt till dig i hög fart. Och då belönar du - framför allt med gott godis, och även med kel och beröm. En snabb inkallning får du om du ofta belönar just med gott godis. Ett annat sätt att belöna är att dra fram (eller till och med kasta) en leksak, vilket ger en snabb inkallning hos den leksugna hunden. Men inkallningen blir ofta långsammare om du främst belönar "socialt", dvs med "dig själv". Den hund som kanske avstod från en harjakt när du ropade (eller visslade), den hunden vill ha en "jaktlik" belöning, dvs lek eller godis (gärna kött). Den har svårt att genast ställa om till att ta emot "gos med flocken".
Själv körde jag snäppet mer avancerat därute på promenaden. Bägge hundarna fick sitta och stanna kvar, och så ropade jag på en i taget, först med namnet, sedan med kommandot kom. Om fel hund hakade på så ignorerade jag den hunden och belönade den hund jag ropade på, och som kom. Sedan satte jag om hunden som "chansade" och lät den kanske nästa gång göra rätt genom att ropa på den (med namn + "kom"). Men obs, att öva med flera hundar är dock mindre bra ifall någon av hundarna är känslig. Det är ju betydligt svårare på det här viset och därmed kan en känslig hund bli mer osäker. Det gäller att vara oerhört tålmodig och lugn och konsekvent. Gör du rätt så kan du snart ropa på din ena hund, som kommer "som ett skott", medan din andra hund tryggt sitter kvar.
Förr tyckte jag att den här övningen inte kunde ha så stort värde i allmänlydnad, bara i tävlingslydnad. En hundboksförfattare kritiserade övningen för att den var så arrangerad! Inte kunde väl resultatet från den övningen överföras till "verkligheten"? Men jo, det tycker jag att det kan. Man tränar både lydnad ("du måste sitta kvar") och att starta så fort kommandot ljuder.
Efter några övningar med inkallning från "kvarsittande" så kom hundarna mycket bättre även när de fick springa i förväg och leka.
PS När din hund är duktig på att sitta kvar och inte komma förrän du ropar, och då kommer den som skjuten ur en kanon... då kan du höja svårigheten genom att ropa andra ord, som påminner om det rätta kommandot. I stället för "Fido kom!" så ropar du kanske "Vindo dong!" Typ.
Lycka till med inkallningsträningen och kom ihåg att den är färskvara, så öva då och då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar