Inte alla hundar som viftar på svansen är vänliga

.
En hundägare berättade för mig följande scenario (i korthet):

Hennes hund (mycket trevlig och social) är inne i hundrastgården.  Utanför står det plötsligt en lös hund, en s k amstaff. Ett barn är bredvid. Något koppel syns inte.

Hunden står och viftar på svansen.

Hundägarens bekanta säger till henne flera gånger: "Det är X - släpp in den, den är jättesnäll". Hundägaren lyder till slut, mot bättre vetande.

Hunden klipper hennes hund direkt, tar den i nacken och skakar den.

De två får kämpa hårt innan de till slut lyckas få amstaffen att släppa taget.

Hur kunde detta hända? Hunden viftade ju på svansen?

Tyvärr betyder inte all svansviftning att hunden är "snäll".  Det finns olika sorters svansviftningar. Generellt sett så ska en vänlig svans hållas längs rygglinjen och vifta svepande och avslappnat. Den får gärna vifta "med hela baken". Dessutom ska även resten av hundens kropp visa avslappning och vänlighet. Hunden ska gärna "le" med tillbakadragna mungipor och öronen bör hellre peka bakåt än framåt.

Om svansen hålls högt när den viftar, så är hunden självsäker, och det kan vara ett dåligt tecken.  Det är dock mindre dåligt om svansen i sitt höjda läge viftar mjukt och avslappnat från sida till sida och hunden generellt verkar vänlig och avslappnad och "lyssnar" på den som svansviftningen riktar sig mot. Ibland kan ju raser ha svansen ansatt så högt på ryggen att de har svårt att sänka svansen. Jag tror att alla raser kan sänka svansen ner mellan benen, men det är olika svårt för olika raser beroende på anatomin.

Men om svansen flaggar rakt upp (titta framför allt på början av svansen, svansroten) och den viftar hastigt och/eller stelt, och hela hunden verkar "framåt", "på tå", öronen framåt, målinriktad, blicken fäst stadigt på den andra hunden...  uh-oh, inte bra.  Låt inte en sådan hund träffa din hund. Den beter sig inte socialt.

En sådan här hund vara ute efter att dominera, trycka till, den andra hunden. 

Eller så kan den vara "på jakt". Då ser den den andra hunden som ett byte. Den hunden är oftast farligare än den hund som vill visa sig "störst, bäst och vackrast". Det är inte ovanligt med hundar som har stått och viftat på svansen, och sedan har de direkt bitit en annan hund. De var inte sociala, utan helt enkelt upphetsade...

Ju mindre av fri, positiv, social träning en hund har fått med främmande hundar som ung (framför allt i åldern ca 3-12 månader), desto större risk att den inte beter sig socialt med en främmande hund.

Så nästa gång du ser en hund som viftar på svansen och undrar om den är "snäll", titta på hela hunden. Kommunicerar den socialt med hela kroppen? Slätar den ut ansiktet i ett leende? Viker den öronen bakåt? Är den avslappnad i sina rörelser? Tittar den lite åt sidan ibland för att visa att den inte är för "på"?

Även en hund som viftar högt och ivrigt med ganska stel svans och är "gåpåig" och "framåt" kan ha vänliga avsikter (kanske amorösa sådana?), men det är större risk att den inte har det, jämfört med hunden som viftar på svansen med låg kroppshållning. Du får som hundägare "gå på känsla", och samla erfarenhet.

Men läs alltid av hela hunden - svansviftning i sig betyder inte vänlighet.