.
Begreppet dominans, särskilt då när det gäller hundar, eller hund-människa, är laddat i USA - så laddat att det till och med skrivs som "the D-word". Somliga bygger upp en framgångsrik hundträningskarriär på konceptet. Andra tror inte att fenomenet finns över huvud taget.
Och det har blivit mer kontroversiellt även t ex i Sverige. Uppträder hundar dominant mot varandra? Ska vi uppträda dominant mot våra hundar? Och hur då i så fall? Många tycks sätta likhetstecken mellan att vara dominant och att vara hård mot hunden.
Ja, vad är egentligen "dominans"? För att kunna diskutera det så måste man ju först definiera det! Är det att bre ut sig på andras bekostnad? Är det att vara den som andra fjäskar för, utan att man har gjort något särskilt? Är det att alltid ha första tjing på det man vill ha? Är det att uppträda självsäkert, "med svansen högt i vädret"? Är det att vara arg och hotfull och kunna ta i med hårdhandskarna? Blir man mer dominant om man äter före hunden, går ut genom dörren före hunden, ignorerar den när man kommer hem...?
Och är det intressant och relevant att alls bry sig om hela diskussionen om dominans? Kan man inte bara nöja sig med att känna till att "djur gör det de tjänar på"?
Du som har ställt sådana här frågor och är intresserad av dominansdebatten, dig vill jag tipsa om Patricia McConnells blogg. Hon är både forskare/etolog, fårfarmare, hundtränare och författare till populära hundböcker i samma person. Hon skriver i sin blogg bland annat om dominans, och skriver mycket klokt och nyanserat och ur olika synvinklar. Det gillar jag! Den mycket uppmärksamme har hittat till bloggen redan, via Pias tips i inlägget om Barbro B, men jag vill lyfta fram den tydligare. Kolla här: http://www.theotherendoftheleash.com/
(I dag skrev Patricia sitt fjärde inlägg i ämnet och mer är utlovat.)
Du som liksom jag gillar Patricias tankar kan också hitta ett flertal böcker hon har skrivit.
PS En snabb, grov sammanfattning hittills lyder ungefär så här: Ordet "dominans" är så infekterat och misstolkat att det inte tillför något att använda ordet t ex med en hundägare som behöver hjälp med sin hund, men t ex etologer vet att fenomenet som sådant likafullt finns och det blir tyvärr lite krystat ibland att byta ut beskrivningen av det hunden gör mot andra begrepp, som t ex "statussökande" eller "på offensiven". Samtidigt är dominans och underkastelse bara två av många företeelser i det mycket komplexa och rika samspelet mellan hundar - eller mellan hund och människa. Och hundar är mycket olika - somliga är intresserade av status och dominans, medan andra inte är ett dugg intresserade. Ungefär som vi människor!
4 kommentarer:
Visst är det spännande läsning!
Så många hundmänniskor som behöver tänka om och i nya banor.
Våra hundar är så spännande och de berikar våra liv så vi är skyldiga att försöka förstå dem lite bättre...
Vilken befrielse att läsa ditt resonemang både här och tidigare i bloggen. Det finns allt för många som tänker i antingen svart eller vitt (eller inte alls).
Tack Christina, jag uppskattar den kommentaren! Alla har en del av "sanningen" - ingen har hela sanningen. Människor är olika och hundar är olika. Alla olika hundträningsfilosofier har sina för- och nackdelar.
Visst är det trist med t ex instruktörer som bara ägnar sig åt EN slags filosofi. Men då blir de i alla fall väldigt duktiga på den filosofin och så får hundägarna gå ett flertal kurser och plocka från de olika filosofierna vad som fungerar för dem och deras hund...
Kloka ord.
Skicka en kommentar