.
En del renrasiga hundar ska enligt Rasstandarden ha en massa päls i ansiktet. Det tycker jag är dåligt. Jag skulle tro att ansiktet är den enskilda kroppsdel hos hunden som den behöver mest för att kommunicera någorlunda finstämt med. När hunden darrar lite med nosryggen eller läppen, tittar bort, blir kort i mungiporna mm så måste andra kunna se dessa budskap.
Om den bara kan använda kroppsställningar och svans så blir kommunikationen grov och utan finlir. Då kommer t ex utfall, för att varningarna före inte har uppfattats.
En del raser med päls i ansiktet är bra i sitt sociala samspel med andra hundar.
Andra raser är inte lika bra med andra hundar. Det brukar bero på att de är mycket måna om sin kroppszon, och ibland försvarar de även sin mat mot andra hundar (mot retrievers t ex, som inte fattar vad sådant där som kroppszoner ska vara bra för). De här hundarna skulle tjäna på om ägarna förstod att en hund som inte ställs ut faktiskt inte behöver hållas i utställningsfrisyr.
Då och då när jag träffar en hundägare med en långhårig hund som kanske gör utfall så börjar jag med att be denne klippa rent runt ögonen, som ibland knappt syns! Att en osäker hund gör utfall kan alltså ibland bero på att den måste "skrika" för att freda sin kroppszon eftersom de små signalerna inte har uppfattats - synts, helt enkelt. Om en hund misstar sig och går in i en osäker hunds kroppszon och får sig en åthutning, då har den i alla fall sett varningen som kom före - OM hunden var slät och fin i ansiktet, särskilt runt ögonen och munnen! Och den osäkra hunden som försvarar sig mot dem som kommer nära, den märker att nästa gång den varnar, så märker de andra hundarna det och håller sig utanför den osäkra hundens "bekvämlighetsgräns".
Även du själv ser bättre när din hund signalerar "den andra är för nära" och kan då lära din hund att den själv ska gå undan i detta läge.
(På samma sätt så ska du vara glad för att din osäkra hund uttrycker med ljud, dvs morrar, när någon kommer för nära, så att den känner sig obekväm.)
De flesta köper mina argument. Någon säger "Men de ska ju se ut så där". Jag frågar då om de ska ställa ut hunden. Det ska de nästan aldrig... Bra - då kan vi skita i Rasstandarden och se till hundens välfärd!
Jag avskyr när rasstandarden hindrar hundar från att agera naturligt. Päls i ansiktet är bara ett av flera exempel. Men att ändra på det är väl ett orealistiskt jätteprojekt. Jag tänker på det fantastiska projektet att få hunduppfödarna att sluta klippa av hundarna sina svansar, och parallellt få länderna att skriva om rasstandardena så att hundar med svans accepteras. Svanskuperingsförbudet kom 1989 och de som drev igenom det är några av mina största hjältar. Men ännu i dag vinner ofta de svanskuperade hundarna på utställningar i Sverige. Hundvärlden är underlig ibland.
Så nu vet du syrran... jag har putsat din lagotto i ansiktet! Hon är mycket snyggare nu! (Hon ska ju ändå inte ställas ut mer)
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar