onsdag 13 oktober 2010

Hundar läser av ditt kroppsspråk lite för bra - tänk på det vid ordinlärning

.
Kanske dags för ett vetenskapligt inlägg?  För ett tag sedan kom nyheten att hundar skiljer sig från vargar genom att de har anpassats till att förstå människors gester och annat kroppsspråk mycket bättre än vargen, en evolutionär anpassning till vår långvariga samexistens allltså. Dessutom förstår hundar våra gester bättre än vad schimpanser gör, fast schimpansen är vår närmaste släkting.

Här kommer träningstips om detta, en video från några av försöken samt en kommentar från en amerikansk hundtränare.

Jag har förresten själv utnyttjat hunden förmåga för många år sedan när jag tävlade med Teista...





Hur kommer det sig att hundar klarar sig bättre än schimpanser?  Tja, jag tror allmänt att de djurarter som har domesticerats och levt länge i vår närhet, är bättre på att läsa av oss än vilda djur är - inklusive schimpanser.

Hästar kan ju också vara duktiga på detta.  En del av er kommer nog ihåg historien om hästen "Kloke Hans" som kunde läsa sin ägares minsta förändringar i kroppsspråket och, som jag har fattat det, slutade lösa matematiska tal (genom att knacka med hoven) först när ett skynke eller vägg skiljde häst och ägare åt!

Och det är ju den här förmågan hos hundar (och hästar) som tankarna om "ledarskap" syftar till. Hundar läser av oss så oerhört lätt, både våra rörelser och kanske också vilka lukter (och stresshormoner mm) som vi sänder ut. Därför är det så viktigt att vi försöker behärska våra kroppsrörelser och våra känslor. Och det gör hundträning till en inre resa, en möjlighet till självkännedom och personlig utveckling som sällan erbjuds på annat håll, inte ens i chefsbefattningar. Det är nog en av många orsaker till att hundträning är så populärt, även om det kan vara tufft att inse hur otydlig man är ibland i sin kommunikation med hunden...

Bara härom dagen upptäckte en hundägare att hennes hund blev tveksam när hon kallade på den! Och varför då? Jo, för jag bad henne att stå stilla och rak i ryggen och ropa. Innan dess hade hon, helt omedvetet, troligen alltid först gjort en rejäl framåtböjning med kroppen - och sekunden senare ropat på hunden! Den mest relevanta informationen är den information som kommer först. Framåtböjningen var hundens tydligaste "inkallningskommando". Ett mycket vanligt scenario. Om din hund inte lyssnar på dina ord så gör du själv antagligen samma misstag! Du gör något med kroppen innan du talar.

Jag förespråkar i allmänlydnad alltid en trestegsmodell när vi vill lära hunden ett nytt ord.

1. Kolla att du har ett tydligt kroppsspråk som din hund förstår. T ex när du kallar på din hund så kan du backa baklänges och/eller huka eller böja dig framåt.

2. Börja sedan lära hunden ett kommando för samma sak. Säg kommandot medan hunden gör det den ska. T ex ropa "Fido KOM!" medan hunden kommer springande mot dig. Detta steg fungerar bäst när beteendet tar lite tid att slutföra, som t ex vid inkallning. Däremot är det svårt att t ex hinna säga "Sitt" medan hunden sätter sig ner, för det går ju bara någon sekund. Detta steg ska du heller inte dröja vid så länge.

3. Vi vill ju komma till det stadium där hunden lyssnar på vårt ord - och då måste ordet komma först!  Så när Steg 1 och Steg 2 fungerar så säger du först ordet till hunden med orörlig kropp. Säg ordet när hunden är fokuserad på dig, säg det en enda gång och säg det lugnt och tydligt. Vänta ca 1 sekund. Hjälp sedan hunden med kroppsspråk att utföra beteendet. Lite längre fram i träningen kan du ge hunden kanske hela 10 sekunder på sig att tveksamt pröva... "var det så här du menade?"  innan du hjälper/visar den.

Det finns fler inlärningsmodeller, inte minst klickerträning, men i allmänlydnad vill jag inte ha en hund som prövar sig fram alltför mycket. Traditionellt vill man ha en något mer passiv hund där, som inte tar så många egna initiativ.  Är ditt syfte däremot aktivering och hjärngympa och skoj, då är klickerträning den bästa modellen. Då låter du hunden pröva sig fram till rätt beteende, sedan säger du ett ord och belönar bara om hunden råkade göra det rätta beteendet efter att du sa ordet. Annars gör du bara om igen.
Men då utnyttjar du inte hundens fantastiska förmåga att läsa och följa ditt kroppsspråk som har selekterats fram efter årtusenden i samvaro med oss människor!

Jag bifogar en kommentar från Patricia McConnell i hennes trevliga blogg  (hon har förresteen skrivit flera hundträningsböcker som har blivit översatta till svenska)

Do dogs inherently understand pointing gestures?

(Det finns mer vetenskapliga kommentarer på nätet, men dem orkar inte ens jag läsa...)

För omkring tolv år sedan fick jag själv nerdrag för dubbelkommando av en alert (och hård) lydnadsdomare när jag använde mig av denna förmåga hos hunden. Momentet var "Rutan" och man skulle först skicka hunden till en kon, sedan vidare till en ruta bestående av fyra koner, som låg antingen till vänster eller till höger. Jag ville förvarna Teista om var rutan låg, för det var högt gräs och hon hade lite svårt att se den. Så precis innan jag skickade henne med arm- och handgest så tittade jag på rutan enbart med ögonen. Jag lovar att Teista såg det - men tyvärr gjorde domaren det också...
.

Inga kommentarer: