Ordet Nej ska inte betyda godis! Nej = Avbryt!

.
Anders Hallgren skriver i sin krönika i senaste Hundsport, nr 4/2011, att ett sätt att göra inlärningen av Nej mer positiv är att lära hunden att den får godis när man säger Nej. Då får man en hund som avbryter sig (ibland) om den hör Nej, för den vill ju ha sitt godis (ibland, som sagt). Det är bara ett litet problem...

Problemet är att det är exakt så man lär in ett ord eller ljud som används som en positiv förstärkare. Klickern tränas ju in genom att man klickar och sedan ger godis. Det gör att det som hunden gjorde precis innan den hör sitt godisljud (klick, eller som i det här fallet "Nej"), det beteendet kommer oftare. Hunden märker vad den tjänar på att göra.

Anta att hunden nosar i buskarna efter något ätbart. Du säger "Nej" och hunden, som har lärt sig att "nu får jag godis", kanske då kommer för att hämta sitt godis - sin belöning... Ja, den avbröt sig, men vad lärde den sig? Ingenting. Om det här scenariot skulle upprepa sig många gånger så skulle hunden dock lära sig att nosa mycket i buskar. Dels kan man ju hitta gammal mat där, och dessutom verkar ju matte/husse bli extra generösa med sitt godis då...

Nej - det är bättre att du är ärlig med vad du vill att hunden ska göra - och inte göra.

Engelskmännen fattar det här bättre. De har alltid kört med "leave it", som ju betyder "låt det vara" eller "lämna det". Det är ett bra ord, ett "göra-ord".

Den lilla, men viktiga, skillnaden är att "Nej" ska vara ett "gör så här"-ord. Som vid andra kommandon lär du först in det lugnt och pedagogiskt. Under den första inlärningen kan hunden vara i koppel. Du kan rentav klickerträna in ett "Nej". Låt någon ställa fram mat framför hunden, ha den i koppel - och vänta på att den vänder huvudet bort från maten - helst mot dig. Klicka/beröm och belöna!  När hunden förstår vad den ska göra, så döper du det avbrytande beteendet till "Nej".

"Nej" kan inte vara ett godisord. Du kunde ju då lika gärna säga "Duktig hund!" när hunden gjorde något den inte skulle. "Duktig hund" skulle också avbryta hunden! Men det ger i längden fel signaler till hunden, eller hur? Jag har sett många hundar som har lärt sig att göra fel (dvs något som ägaren inte ville), för att det beteendet har resulterat i belöning. Hundar är inte så dumma alla gånger...

Man skulle kunna lära in "Nej" som "Belöningen försvinner". Du frestar då hunden med godis - och när den försöker ta godiset så säger du "Nej" och tar bort godiset (t ex knyter handen om godiset).  Då lär sig hunden att Nej = "Belöningen försvinner"  - inte att "Belöning kommer".  Detta Nej är bra att ha särskilt i de fall när du håller i godiset eller när du själv är belöningen. Om du säger "Nej" så ska hunden förstå att "Jag kommer inte ge dig någon belöning om du.... nafsar mig i fingrarna / hoppar på mig / kommer fast du jag bad dig stanna kvar... (några exempel).

MEN om hunden är lös och intresserad av omgivningen, då behöver du ett Nej som betyder "AVBRYT".

Inlärningen kan som sagt ske med belöning. Men sedan inför du ett krav, den så kallade kravfasen. Hunden måste avbryta sig, den kommer inte undan. Du gör något, så att hunden avbryter sig.  Nu blir den också motiverad via så kallad negativ förstärkning att lyda ditt "Nej".  Och när hunden avbryter sig, så kanske ni t ex lämnar platsen och gör något annat. Du ger hunden en chans att vinna belöning på annat håll.
Det här var ett försök att skriva enkelt om något som jag har grubblat mycket på och som har många aspekter, många fler än dem jag har nämnt hittills. T ex så finns det orsaker till varför ett inlärt "Nej" inte alltid fungerar så bra när ni möter en annan hund...

Om du går kurs hos mig så får du veta mer. Häpp, så fick jag det sagt också.
.