.
Blir uppringd från ett 031-nummer. Och jo då, visst är det en säljare. Som i vanlig ordning blir personlig på en gång och ska liksom etablera kontakt innan han ens kan säga var han ringer ifrån. Vilket han fick höra från mig. Sedan började jag undra hur det skulle bli om man lät lika familjär tillbaka som de själva är.
/Signaturmelodin från McGywer/
Jag: - Gunilla?
Säljare: - Tjena Gunilla, det är Kristoffer!
Jag: - Hejsan Kristoffer!
Säljare: - Har jag kommit till Gunillas Hundkurser?
Jag: - Jajamen, det stämmer bra det! Hur har ni det där borta i Götebörj? Är ni goa å glada? Huvet upp och fötterna ner?
Säljare: - Eh, jo då. Du, Gunilla, jag har ett erbjudande...
Jag: - Såg du på Melodifestivalen? Tyckte du att rätt låt vann? Ser du på matprogram på TV? Det står i tidningen att folk inte lagar alla de där recepten. Jag försökte en gång och alltihop brann upp. Snöar det hos er också?
Säljare: - Ja, alltså...
Jag: - Du, Kristoffer, det var himla trevligt att du ringde mig. Det är nästan ingen som gör det nämligen. Det är inte så kul att vara singel och bara ha hundarna att prata med. Inget ont om hundar, jag menar inte så, jag håller ju på i branschen så att säga, men de är inte så jättebra att diskutera tv-program och sådant med. Hur är det med dig själv, är du singel?
Säljare: - Va?
Jag: - Ja, jag bara tänkte att du lät så himla trevlig på en gång. Ringde du inte mig för ett halvår sedan också? Men då har vi ju känt varandra länge! Och då tänkte jag att om du inte har någon tjej, så kanske vi kunde slå våra påsar ihop? Säger ni så därborta i Götebörj? Vad säger du om det erbjudandet? Ja, om du inte föredrar killar förstås, ha ha. Fast du vill väl inte ha en kärring på 51. Hur gammal är du, om man får fråga?
/Klick/
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar