Mer demokrati genom att agera antidemokratiskt?

.

När jag läser om Skåne mot rasisms motdemonstration mot Svenskarnas parti och polisens våldsamma ingripande så får jag en väldigt obehaglig känsla. Men inte på grund av polisens ingripande, utan på grund av att många människor tydligen tycker att det är något gott eller demokratiskt i att störa yttrandefriheten för dem som inte tycker som man själv. Ja, det spelar inte ens någon roll om partiet förespråkar diktatur. De har rätt att säga sitt i alla fall, utan talkörer, visselsignaler etc.

De här människorna har inte förstått det som hundägare som har gått kurs redan vet, nämligen att det är effektivt att ignorera det man inte vill ha. Och tvärtom - uppmärksamhet förstärker! All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Även negativ publicitet är bra publicitet. Om inte Skåne mot rasism hade anordnat den där motdemonstrationen så hade tidningarna inte skrivit om SvP:s demonstration, eller hur? Men nu tackar de säkert och bugar för all gratispublicitet. TACK Skåne mot rasism - NOT!!!

Själv blev jag nyfiken och gick in på SvP:s hemsida. Jag måste ju bara få veta vad de tycker, som är så farligt att man tydligen genast kommer att rösta på dem om man får ta del av deras budskap! Och en sak är intressant av det som partierna på högerkanten framhåller, nämligen vilken urusel pension inte minst vi kvinnor har att se fram emot. Ja, det finns säkert något mer också som jag håller med om. Usch, det är nog säkrast att staten stänger ner deras hemsidor!

Jag anser att det vore mycket effektivare att bojkotta högerextremisternas demonstrationer totalt. Helt enkelt göra något trevligare, sola eller titta på en film, äta en glass, sitta på ett fik... Jag vet att folk blev nertrampade av polisens hästar, men jag kan inte för mitt liv begripa vad de gjorde där, efter att upprepade gånger ha blivit beordrade att lämna platsen. De hade själva inget tillstånd att demonstrera och de störde en laglig demonstration som hade tillstånd.

Men det är väl med människor som med hundar, en del är fulla av kamplust och får en stor kick av att ha något att kämpa mot! Janne Josefsson har rätt - högerextremister och vänsterextremister rekryteras ur samma led. Nyckelordet är: KAMP!

Ja, jag tycker att det är omoget, odemokratiskt och helt kontraproduktivt att störa en motståndares demonstrationer. Anordna egna demonstrationer i stället, där ni visar att ni är många fler, och för ut ert eget budskap. Jag vet att det kan vara svårt. Jag kan själv reta mig på somliga. Men i längden är det det bästa. Och jag skulle aldrig drömma om att försöka hindra någon från att tala eller demonstrera för sin åsikt. Då är det ju  jag som är boven, antidemokraten.

PS I dagens DN skriver Erik Helmerson (sidan 4) att någon hade skrivit på Facebook "Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen". Ett hundratal människor hade då samlats utanför mannens bostad. Och åklagaren åtalade mannen för hets mot folkgrupp! Kanske både svenskar och invandrare (de som kommer från mera slutna samhällen) behöver lite mer upplysning i att man faktiskt får säga och tycka en hel del saker i en demokrati?

Det är inte de som förespråkar mindre demokrati som skrämmer mig mest.

Det är de som i demokratins namn agerar antidemokratiskt.
.

Läget augusti 2014

.

Vy från Karön

.
Nu är det slutet av augusti, en av årets finaste perioder. Sommarvärmen dröjer sig kvar och det är skördetid för massor av frukt och grönt. Och man har lust att lära sig något nytt - anmäla sig till en kurs till exempel! Jag kanske skulle lära mig franska i höst...?

Jag har haft en fin sommar, hoppas att du också har haft det. I våras var jag riktigt trött, mycket beroende på dålig disciplin vad gäller mat och sömn. Det blev en ond cirkel... Jag fick kronisk IBS och läkarna gav ingen hjälp. Jag berättade för två att jag hade slutat med laktos och blivit bättre. Det väckte inget intresse hos någon av dem. Det här med inflammationer, det kan inte läkarna.

Men nu har jag varit på sommarstället utanför Ronneby och faktiskt fått återhämtning och laddat batterierna.
Jag är redan igång för fullt med kurser och det känns riktigt kul. Och redan denna vecka blir bostaden full av hundar, för nu kommer hunddagiset och hundpensionatet igång också.

Jag har en nästan livslång längtan att hitta ett torp med ett mer lantligt läge, men pengarna räcker inte ännu, särskilt inte med tanke på att jag skulle få mycket svårare att hitta kunder jämfört med det perfekta läge jag har i dag i Upplands Väsby. I glesbygden finns billiga torp, men inga kunder...
Jag blir nog kvar här i Väsby flera år till. Och jag känner mig privilegierad som slipper gå till ett vanligt jobb och som får testa mina hundträningsidéer på ständigt nya hundägare, och får vara med och forma unga hundar till trevliga vuxna "hundmedborgare". Och får hjälpa hundägare att "logga in" på Hunden, ett underbart djur med förmågan att göra oss till bättre människor.

Jag hoppas också komma igång med att skriva inlägg regelbundet igen. Inläggen kommer att handla om hundträning, hälsa, politik och kanske något från mitt privata liv också.
Jag borde kanske starta en separat blogg som bara handlar om mat och hälsa, som är ett stort sidointresse. Vi får se.
.

Läsarfråga om hundmöte när man rastar dagishundar

.
Anna skickade en kommentar till inlägget "När din hund skäller på något - var lugn..."

Jag publicerar den som ett eget inlägg.

Anna skriver:

"Jag skulle vilja veta hur man bäst går tillväga om man som jag t ex jobbar på ett hunddagis, och följaktligen oftast har en hel hundgrupp på upp till 8 hundar med sig? Det är ju ofta så att det är en eller ett par av individerna i hundgruppen som är osäker vid hundmöten och då börjar skälla, och snart får med sig resten (mer eller mindre) av gruppen, vilket kan vara oerhört frustrerande då man står där med ett helt gäng skällande hundar! Fungerar Lyktstolpe-metoden i sådana lägen, eller finns det bättre sätt?
Jag förstår ju att man i första hand ska rikta åtgärden mot den som startar det hela och triggar igång de andra, men det är inte alltid man hinner med det!
Ansvaret ligger förstås i första hand hos matte/husse att socialisera sin hund, men man vill ju kunna hantera sådana här situationer på bästa sätt när de ändå uppstår!
Godis/avledning verkar bara fungera till viss del, men känna mer som en kringgående manöver runt problemet."

Mitt svar: 

Hej Anna!

Ursäkta att du har fått vänta några dagar på svar. Hoppas att du ser detta, fast det ligger på "fel ställe".

Det är en intressant fråga som jag inte kan motstå att försöka svara på. Jag har ju ett eget hunddagis i mitt hem som jag går ut med två gånger om dagen. 8 hundar går jag med ibland, precis som du.

Att hundarna är socialiserade har betydelse, det har också betydelse vem som håller i kopplet och hur relationen ser ut mellan föraren och hundarna. Om möjligt ska man ha en egen relation med varje individ, där man har gjort något roligt tillsammans med hunden, t ex busat eller tränat lydnad med mycket belöning. På et hunddagis kanske det är nästan omöjligt att hinna? Men det gör verkligen skillnad om man några gånger har gått en minipromenad med enbart en hund (en av de jobbigare hundarna) - tills man har fått kontakt med den hunden, en egen relation.

Det är viktigt att jobba med följsamheten. Om hundarna börjar dra, så stannar jag och gör sedan helt om. Efter några sådana vändningar brukar de gå lugnare, en stund åtminstone. Om hundarna är bra på att göra helt om, så kan man också vända om ifall det är så trångt att det är svårt att ta ut avståndet till den mötande hunden. Det är helt OK att vända om och gå åt ett annat håll.

Det har förstås också betydelse att man inte känner sig stressad eller frustrerad redan när man tar ut hundarna, det känner de ju väldigt bra. Detta är dock lättare sagt än gjort. Man är ju inte alltid på ett perfekt jämnt och positivt humör. Men man får försöka...

Jag jobbar också under promenaden med att kunna nå hundarna med deras namn. Namnet ska alltid betyda "titta på mig så får du godis". Om en av hundarna höjer sin svans och blir spänd, så säger jag dens namn med lite sträng eller varnande röst, typ "Fiiidoooo". Då vill jag att hunden sänker svansen och slutar fokusera på vad det nu är, och vänder sig mot mig. Och då berömmer jag genast och ger gott godis. Det varnande tonfallet betyder "bli lite lägre i din kroppshållning, bli mer undergiven". Är svansen rätt i vädret så behöver man få ner den...
(Man kan också säga Nej, men det är nog oftast bättre att säga hundens namn)

Jag tränar också hundarna i "Kom". Då ska alla vända om och komma till mig. Jag backar undan, så att de kommer efter, och stannar sedan. Då ska de trängas intill varandra, vända mot mig, så att jag bekvämt kan stoppa lite godis i allas munnar.

Det är alltså A och O att varje promenad jobba med att flocken är lugn och följsam och lyhörd. Man ska vara en slags "flockledare".

Ändå kan jag inte alltid gå förbi en hund med min hundflock utan att några vill dit. Utan jag brukar gå åt sidan och stå stilla och låta den andre passera, det blir enklare så.

Vid ett hundmöte så säger jag ofta "Kom" så fort vi får syn på hunden som närmar sig. Sedan går jag raskt baklänges och får med mig hundarna. Jag kanske också behöver säga namnet på några av hundarna strängt, då förstår de att de måste slita blicken från den andra hunden. Sedan backar jag ut på någon gräsmatta eller sidoväg, och kortar upp kopplen, och det gör att hundarna vänder ryggen till det som vi backade ifrån. Det är en stark signal för hundar. "Vänd ryggen till det, strunta i det".
Sedan hinner jag oftast sätta dem också och sedan får de godis lagom till när den andra hunden passerar.

Nu kanske jag inte har samma sorts problem som du. Mina hundar är alla mer eller mindre väl socialiserade och är oftast nyfikna och vill fram och hälsa. De hundar som du rastar kanske inte alltid gillar andra hundar. Men jag tror att du kan göra likadant ändå.

Tänk på att ingripa/avbryta redan när svansen höjs (dvs kroppen är spänd) och blicken blir fokuserad. Har den hunnit börja skälla så har man kanske varit lite sen.

Hoppas du får nya idéer av tipsen som du får nytta av!

Jag blir förstås jätteglad om du tar dig tid att berätta hur det går!

Hälsningar Gunilla

Läsarfråga om att ta saker från hunden

.
Jennie skriver så här i en kommentar till det tidigare inlägget "Kan din hund bli en farlig hund?":

Hej Gunilla! :)

Det är mycket intressant att du skriver "Barn måste läras att inte störa en hund som tuggar eller äter på något."

Jag håller inte med här. Jag har barn och hundar (schäfrar). En gång hade vi en schäfer som morrade mot barn som försökte ta hans leksaker. Jag tyckte inte att det var trevligt att ha det så, så sedan dess har vi varit noga med att lära våra hundar att de inte äger sakerna de biter i. Hela familjen står över hundarna i rang. När de är valpar låter jag barnen ta deras leksaker, flytta på deras matskål, ta deras ben de tuggar på. Ta, ge tillbaka och berömma. Ta, ge tillbaka och berömma. Detta tycker jag lär hunden dels att släppa saker när - speciellt ett barn - vill ta något från hunden men främst lär det hunden att barnen när som helst kan ta saker från hunden och att det är OK!

Har jag helt fel i mitt tänk här? Jag har läst flertalet inlägg på din blogg och flera sidor på din hemsida sedan jag fann den av en slump igår och jag tycker att du har väldigt många vettiga åsikter och i ett par fall har jag insett att jag har agerat fel när jag läst dina ord. (Tack!)

Men det här med att lära barnen att inte störa en hund som tuggar... nej, det håller jag inte med om. Hunden måste kunna lämna ifrån sig ett ben, ett grisöra, en boll, en pinne eller en bit oxfilé för den delen, utan att morra eller på något annat sätt visa aggressivitet mot personen - stor som liten - som tar saken från hunden.

Ibland får ju hunden tag i saker som inte är bra för den! Plastbitar, kycklingben osv och då är det ju inte särskilt smart att ha en hund som är van vid att han får tugga ifred?

Nyfiken på att höra dina tankar kring detta! :)


Svar: 

Hej Jennie!

Jag håller till stor del med i det du skriver. Det är bra att i förebyggande syfte träna hunden tidigt i att man tar ifrån den saker. Om det däremot redan finns ett resursförsvar i hunden, så får man gå mer försiktigt till väga.

Om vi tänker oss en ung hund som inte uppvisar resursförsvar, eller bara ett milt sådant, så kan man träna genom att helt enkelt ta saken, och sedan låta hunden få ta den igen.

MEN - ju fler gånger man tränar så, desto större risk att man skapar irritation och spändhet hos hunden. Skulle vi själva vilja bli tränade på det sättet - att någon tog maten ifrån oss, för att vänja oss vid det?

Det är bättre att skapa en positiv förväntan hos hunden - genom att man belönar hunden t ex med godis, eller  någon annan resurs, t ex leksak, när man tar ifrån den det som den hade. Helst något ännu bättre än det som den hade. Då har hunden tjänat på att bli "bestulen". Dvs man tar benet, berömmer och ger hunden godis. Sedan blir det ett plus om man sist dessutom låter hunden få ta sin resurs igen.

Visst händer det att en "starkare" hund tar något från en "svagare" hund, men den "svagare" hunden har "rätt" att protestera. För det man har i sin mun, eller nära sin mun, det har man rätt att försvara som "sitt" i hundvärlden. Den protesten vill man inte att barn ska råka ut för. Därför är det viktigt att hunden nästan ser fram emot att någon tar resursen - därför att den vet att tjänar på bytet.

Det är alltså mycket viktigt med belöning i träningen, enligt min åsikt.

Har man däremot en vuxen hund i hemmet som uppvisar ett starkt resursförsvar så är det en helt annan femma. Det är inte säkert att det går att träna bort. Eller, de vuxna kanske kan ta benet, men barnen kan det inte. Då är det bästa alternativet att se till att hunden inte har någonting värdefullt att försvara när barn är i närheten. Om det är frågan om äldre barn, t ex över 10 år, så kan hunden få ha sin resurs - om barnen noga har fått lära sig att de ska låta hunden ha resursen ifred.

Sist en tanke. Resursförsvar är ju faktiskt helt naturligt hos hundar. Utan den egenskapen hade de blivit bestulna jämt och dött av svält. Men nu när hunden lever inne i våra hem, sedan ca 50-100 år tillbaka, så är samma egenskap en nackdel. Vi avlivar ju ofta hundar med resursförsvar. De hundar som skulle ha svultit ihjäl i naturen är nu dem som vi behåller och som vi avlar på.
.

Nystart för bloggen

.
Bloggen började fungera mycket sämre i höstas, en anledning till att den har legat i träda.
Lägg därtill att den mörkaste tiden på året nog är min sämsta tid.
Men nu går vi mot ljusare tider. Och jag har nu köpt och låtit installera en helt ny dator, med hjälp av Jonny från Butik.it. Det känns bra!

Så snart ska det komma nya inlägg då och då. Tills dess finns det ju lite att läsa i de gamla inläggen.

Vill du att Väsby Sjöstad ska byggas?

.
Så enkel bör frågan vara vid folkomröstningen nästa år i Upplands Väsby. Om du också tycker det och vill visa det, så kom till en gemensam demonstration utanför Messingen kl 18.30 måndagen den 23 september, för därinne ska kommunpolitikerna bestämma samma kväll hur frågan ska formuleras! Så oavsett hur du tänker i sakfrågan så kan du visa den 23 september att du tycker att det är hederligast med en enkel och rak fråga att ta ställning till nästa höst!

Min katt är död

.
Det har varit "mycket" i augusti. Bland annat var jag tvungen att avliva min katt. Han blev nafsad av en hund den 9 augusti och sprang iväg och försvann. Jag efterlyste honom på diverse sätt, ropade och letade, men förgäves. Den 20 augusti kröp han fram mot gångvägen strax utanför mitt hem med förlamad bakkropp. Jag tog honom till veterinären, men det fanns inte mycket att göra.

Blogger fungerar inte med Internet Explorer

.
Jag har inte kunnat skriva inlägg på ett tag. Det är Blogger, Googles bloggverktyg, som har problem - igen. På en annan blogg skriver en tjej att "Blogger försöker slussa in alla användare i deras Gmail och Google Chrome. De skapar med flit problem för oss som använder Microsoft-tjänster som Internet Explorer och säger att de "optimerar" för Google Chrome".

Jag skriver detta inlägg från Google Chrome. Nu vet jag inte hur jag ska göra.
Byta webläsare? En del tipsar om Firefox. Eller byta bloggtjänst till t ex Wordpress?
Jäkla Google! Jag vill ha det precis som vanligt!
Jag är oteknisk, tar gärna emot kommentarer från dem som är insatta.

Träna din hund att lyssna på dig när kopplet är slakt

.
Dagens träningstips är att du helst inte ska ge din hund några kommandon medan kopplet är spänt. Hundar lyssnar nämligen mycket sämre då. Att hunden blockerar sig tror jag oftast beror just på att kopplet är spänt! (Oavsett vem av er två som spände kopplet)

Klipp ner din lockiga hund i sommar!

.
Ett inlägg till er som har lagotto, portugisisk vattenhund, pudel, puli och liknande raser med långa lockar eller snören, dvs en lite svårskött, opraktisk päls. Om ni inte ställer ut hunden så unna den en kort sommarklippning!

Ge inte hunden fri tillgång till sin mat

.
Jag har skrivit om det förut i bloggen, men gör det en gång till:  Låt inte hundens mat stå framme! Ofta görs det för att få hunden att äta bättre, men det brukar bli tvärtom. Hundens aptit minskar. Jag ser också en koppling mellan problembeteende /attitydproblem och att hunden får äta när den vill.

Läsarfråga om rädd chihuahua

.
Hej! Jag funderar på att skaffa en vuxen liten chihuahua. Hon är låg i rang i flocken hon är i nu och de andra är väl lite taskiga mot henne ibland, Uppfödarna är noggranna så jag skyller inte på dem. Jag hade denna tik på prov ett par veckor men var tvungen av avbryta provperioden.

Jag påstår detta angående valpsocialisering!

.
Jag har ett påstående om nyttan av valpsocialisering som jag inte har hört att andra har. Detta påstående  grundar sig dels på vad jag läst men framför allt på erfarenheter från hundratals, ja över tusen, valpar och hundar som jag har haft på kurser och hundpromenader. Jag har hittills aldrig blivit överbevisad!

Jag borde ta det tidiga sömntåget!

.
Några av er kanske har undrat varför jag inte har bloggat på flera månader. Svaret är främst att jag har varit för trött.

Jättebra artikel om kamphundar!

.
http://www.expressen.se/debatt/skyll-inte-pa-kamphundarna/

Läs och begrunda! Jag håller nog själv med om varenda ord! Kamphundar kan vara starka, jobbiga, buffliga... precis som labradorer och sådana hundar.
Men bits mer än andra hundar - det gör de inte!!
.