Den morrande hunden är den som blir åthutad i hundmötet

 
Det här är ett vanligt scenario mellan två aktörer i ett hundmöte.

Ekipage Social möter Ekipage Osäker. Och det blir inte alltid så bra.


Presentation av Ekipage Social:
Ägare: Glad, gillar att träffa folk, tycker inte att lydnad är så himla viktigt. Säger inte till sin hund så mycket. Går kanske med hunden i rullkoppel.
Hund: Glad, gillar att träffa folk och andra hundar, tycker inte heller att lydnad är så himla viktigt. Lyder dock hjälpligt eftersom den ibland släpps lös att leka med andra hundar. Hunden får ofta dra i kopplet (vanligt koppel eller rullkoppel)  och göra lite som den vill, och har därmed ett högt självförtroende och inte så hög vana att lyssna på sin ägare. Är kanske en ung hanhund.

Presentation av Ekipage Osäker:
Ägare: Något otrygg och osäker när det gäller att tolka hundars signaler. Rädd för slagsmål. Drar gärna åt sig kopplet för att hindra hundar från att nå fram och kanske bita varandra. Inte så bra på att ställa sig i vägen och skydda sin hund. Ofta kvinna.
Hund: Inte riktigt tillräckligt socialtränad, eftersom ägaren är rädd för bråk. Lite osäker. Och vet att den får klara sig själv om de träffar på en aggressiv hund.

Ekipage Social möter Ekipage Osäker.

Ägaren låter sin glada hund stolpa fram till den osäkra hunden. Den glada hunden har öronen framåt, svansen uppåt, är påflugen och tar inte tillräcklig hänsyn till den osäkra hundens lugnande signaler. Den är alltför van vid att härja med hundar av samma sociala sort som den själv.

Den osäkra hunden blir trängd och morrar.

Den osäkra ägaren säger "Nej, nej" och drar till sig sin hund i kopplet, vilket utlöser ett mindre utfall hos den osäkra hunden. Den kommer ju i ännu högre försvar av ägarens osäkra röst och av att bli dragen i kopplet. Och fly kan den inte göra.

Parterna skiljs, båda två utan att förstå varandra.

Vilken hund gjorde fel? Jo, den sociala hunden som stolpade fram naturligtvis!

Ägaren borde ha stannat upp och kallat in sin hund och sett till att den var lugn och lyhörd innan den sakta fick närma sig. Eller de skulle ha stannat på lite avstånd och låtit den osäkra hunden få gå fram till dem - om den ville.

Korrigera inte den morrande hunden. Den har blivit tvungen att gå i försvar, eftersom den känner sig hotad av den andra hunden. Det är den andra hunden som inte har lyssnat.

Är du ägare till en hund som morrar vid hundmöte så ska du bara låta den få träffa snälla, lyhörda hundar, och du ska själv ta ett större ansvar att kunna stoppa en alltför gåpåig hund som närmar sig er.

Och något av det värsta man kan göra är att stå kvar mitt i smeten och så dra sin hund intill sig med kopplet.

I stället ska man backa undan flera meter och därefter få med sig sin hund.

Dra inte i din hund vid ett hundmöte. Hindra den i stället helt enkelt från att komma längre framåt genom att stå stilla som en stolpe. Och när du vill få den med dig, så ska du locka med rösten och vifta med godis, och backa bakåt. Om hunden ändå inte lyssnar, så kan du påverka den med kopplet, och då är risken mindre att kopplet får en negativ inverkan. Den har ju redan hört vad du ville - genom din röst, inte via kopplet.

PS Mitt försvar av hundar som morrar gäller de hundar som får intrång i sin kroppszon. De har rätt att uttrycka att de vill vara ifred i sin kroppszon - tills de har vunnit större inre trygghet, eller fått större tillit till sin ägare, eller tills de har lärt känna just den individen bättre.