Människan är den största härmapan

 
"Härmapa" och "att efterapa" heter det. På engelska säger man "monkey see, monkey do". Men människan visar sig vara den största härmapan.


Man vill göra som andra gör, äta som andra äter, ha det som andra har, klä sig som andra klär sig, tala den dialekt som andra talar. Åtminstone inom den grupp man vill tillhöra.

Jag såg ett tv-program härom dagen där en forskare hävdar att det kan vara just vår stora förmåga och vilja att härma som har gjort oss och inte exempelvis schimpanserna till den mest framgångsrika arten på jordklotet.

Hon gjorde ett experiment. Hon hade en låda med ogenomskinliga väggar. Utan att säga något så visade hon ett antal barn ett visst rörelsemönster (peta där, dra i den pinnen, lyft där...) som ledde till att en godbit eller leksak kunde nås.  Barnen lärde sig på en gång att kopiera det hon hade gjort, och fick belöningen. Hon visade även ett antal schimpanser samma sak. Även aporna lärde sig fort att kopiera rörelserna och fick sin belöning.

Sedan visade hon barn (minns inte om det var samma barn eller nya barn) samma procedur, men nu hade lådan genomskinliga väggar. Och då syntes det mycket tydligt att alla de tidigare rörelserna var helt onödiga. Bara en rörelse behövdes - att sticka in handen i en lucka och hämta belöningen.

Gissa vilka som fattade det?

Aporna.

Men inte barnen.

De gjorde som de hade lärt sig av forskaren (auktoriteten) i stället för att använda sina ögon, sin hjärna och sitt sunda förnuft.

Vår mänskliga värld är proppfull av onödiga handlingar vars enda syfte är att stärka sammanhållningen inom gruppen, exempelvis alla ritualer inom de olika religionerna. Folk är trygga med deviser som "Så här gör vi på det här stället" och "Så har vi alltid gjort". Förändringar i inkörda beteendemönster skapar genast otrygghet. Särskilt inom grupper som är avgränsade på något sätt, t ex genom utseendet eller geografiskt avgränsade.

Så här uppstår alltså mänskliga kulturer. Vi härmar varandra och bildar grupper med likartade mönster. Det spelar mindre roll om beteendet är ändamålsenligt. Att vara lika och göra lika är viktigare än att, som hos alla de övriga djuren, erövra fördelar med minsta möjliga energiåtgång.

Det kan vara därför som många är negativa till "behaviorismen", alltså den lära som säger att vi gör det som vi tjänar på, att våra handlingar styrs av om de blir förstärkta eller inte. Den gäller antagligen för alla djurarter - med människan som ett underligt undantag.

Jag antar att lite härmande, anpassning och konformism är bra. Alla kan inte köra sitt eget race. Men blir det för mycket så blir det som i Nazityskland. Som tur är, så är vi i Sverige antagligen ovanligt ifrågasättande och individualistiska. Men alla kan bli hemmablinda. Låt oss alla ständigt sträva efter att göra rationella överväganden när vi handlar, och inte bara "apa efter alla andra".