Hanne Kjöller om de svenska vargarna

 
Nu har ett gäng vargar skjutits, och den enda anledningen till det beslutet var för att gjuta olja på känslovågorna hos jägarna och andra ute i landet som ännu inte har lärt sig att leva med vargen.

Hanne Kjöller, ledarskribent i Dagens Nyheter, är tydlig med vad hon tycker - och retar säkert gallfeber på många ute i landet.
Jag är inte så totalt emot vargjakten som ni kanske tror. Jag har i ett antal år jobbat ute på landet med mjölkbesättningar och alla andra göromål på gårdar, främst vanliga mindre familjejordbruk. Väldigt många av de människor som bor ute på landet vill kunna fylla frysboxen med viltkött. Många jagar. Många har hund. En del har några får i en hage. Jag förstår dem. Det är en livsstil som etablerades för omkring hundra år sedan, i takt med att vargen sköts bort i Sverige. Nu sedan runt 20 år tillbaka hotas den livsstilen. Vargen är tillbaka. Vem har rätt till skogen? Den som bodde där i hundratals år? Eller de som flyttade in och nu hävdar reviret som sitt? Vargen flyttade ju aldrig ut. Den utrotades. Den testade inte att flytta till stan och ångrade sig och blev återvändare.

Ytterst är den stora frågan: Är naturen med all dess skönhet och artrikedom ett självändamål eller är den till för människan, toppredatorn, att forma som vi vill för att bäst säkra vår egen överlevnad och höja vårt eget välstånd?

De som kommer från städerna ser skogen som en yta för rekreation och avkoppling. De vill njuta av tystnaden, av vackra utsikter, av artrikedom och mångfald, av vackra och ovanliga blommor, växter, fåglar, djur... Vilket vi vet har en oerhört läkande effekt på alla stressade själar.

De som lever på landet däremot ser i högre grad än stadsborna skogen som en inkomstkälla, råvara för massa och timmer. De  kalhugger skogen och planterar granåkrar. De gör det mest lönsamma och struntar i att den skog de planterar utarmar Sverige på växter, djur... Att bevara mångfalden kostar tid, kraft och pengar. Det storskaliga och rationella är det mest lönsamma och kraftbesparande. Även om en del kanske får bidrag från EU för att bevara mångfalden på sina ägor.

På samma sätt ser de viltet i skogen som sin egen källa till kvalitetskött. Vad synd att låta sådan fin mat gå till spillo till vargarna!

Men Hanne Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter, är obeveklig. Flytta om det inte passar, skriver hon.

http://www.dn.se/opinion/signerat/varg-anarki-ar-inte-demokrati-1.1026547

I ett tidigare ledarinlägg uppmanar hon varghatarna att gå i kognitiv beteendeterapi! 

Jag tycker att Hanne tar i lite för mycket och tror att hon retar många. Förståelsen mellan 08-orna och glesbygden är väl dålig nog som den är. Men någon kanske måste sticka ut hakan och tala klarspråk när alla andra går som katten kring het gröt. Hanne pekar effektivt och skoningslöst på behovet av attitydförändring hos folk på landet. Hennes budskap är: Skärpning! Vi har åtagit oss att ha livskraftiga stammar av våra vilda djur i Sverige. (Tack EU, utan er hade det varit svårare!) Ni utrotade vargen. Nu är den tillbaka och här för att stanna. Lär er leva med vargen - eller flytta. Och egentligen är det faktiskt så det är.

http://www.dn.se/opinion/signerat/varg-erbjud-kbt-1.1024096

Slutligen ett inlägg från generalsekreteraren i WWF med flera:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/eu-kan-tvinga-regeringen-att-omprova-rovdjurspolitiken_4087467.svd

Min åsikt i korthet är denna:

Jägarna måste börja jaga mer med bandhund och mindre med lös hund.
Jaga tjuvskyttarna med blåslampa. Tänkvärt: I många afrikanska länder är det dödsstraff på tjuvjägare... Och detta i fattiga länder där en jakttrofé som säljs till en utlänning kan betyda mat på bordet för en familj under ett år...
Hämta in ett gäng obesläktade vargar österifrån.
När vi har en stam på kanske 300 genetiskt friska vargar utspridda i landet, ha licensjakt på varg varje år.
Låt folk dessutom skjuta alla vargar som syns nära bostäder och tamdjur.
De skyggaste vargarna blir kvar och är livskraftiga och alla blir nöjda.