.
Jag har kommit på det antagligen bästa sättet att stärka relationen med en valp, så att den älskar en ännu mer och blir ännu tryggare och vill vara med en ännu mera!
Är det att sova med valpen i sängen? Är det att ge den mycket beröm och godis? Är det att leka och busa mycket med den? Är det att aldrig säga nej, aldrig vara obehaglig på något sätt?
Nej, även om allt ovan kan ha ett stort värde så är det detta jag tänker på: Lugnt gosande!
Ligg raklång på golvet varje dag och bara gosa försiktigt med valpen. Stryk den sakta med handflatan överallt, gång på gång. Och låt valpen gosa med dig. Låt den både slicka och bita dig i håret, i näsan, i fingrarna, överallt. Säg inte ifrån - bara om den biter riktigt hårt, så att det verkligen gör ont. Då skriker (eller piper) du till - inte så högt att valpen blir rädd, bara så att den förstår att det gjorde ont på dig. Antagligen får du då en slick som betyder "förlåt!"
För självklart har även valpar, precis som vi och andra djur, spegelneuroner.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Spegelneuron
Lycka kan vara att gosa med en valp, och känna kärleken och samhörigheten växa...
PS Jag har inte tänkt så länge på just detta, men antagligen fungerar samma övning även på vuxna hundar. Och då slipper man förstås betten, det kan vara en fördel. Men en liten nackdel är att vuxna hundar generellt sett inte är i lika stort behov av fysisk kroppskontakt för att känna trygghet och samhörighet som valpar är. Eller där kanske jag har fel...? Man ska absolut gosa mycket även med sin vuxna hund! Även om man också får ta hänsyn till att det finns skillnader mellan raserna. En retriever eller amstaff är mycket gosigare än en... säg akita inu, eller somliga terriers.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar