.
Fredrik Steen, "hundcoachen", är en av många i vårt land som sprider hundkunskap. Jag tycker att han har en bra syn på vikten av allmänlydnad, men hundsocialisering är inte hans starkaste sida. Han förespråkar på sin blogg denna metod när valpen vill ta kontakt med en annan hund på promenad. Filmen, och många andra filmer, är utlagda på Youtube. De flesta är trevliga och bra, men den här filmen tycker jag inte om!
http://www.youtube.com/watch?v=eZwfVAFKnSI
Filmen har något år på nacken, men Fredde försvarar den fortfarande i ett inlägg i sin blogg. Och då skrev jag ihop ett svar: (För den som inte vet så är Ice hans lille son)
"Jag tänkte inte skriva någon kommentar, men jag känner mig illamående och har en stor klump i magen efter att du återigen har lyft fram obehagliga hundmötesfilmen som någonting bra.
Visserligen säger du, utan att visa det i bild, att hunden får hälsa på och/eller leka med andra hundar - på ägarns villkor. Men om en hundägare följer det du gör och visar, och alltså nyper sin hund varje gång den vill hälsa på en hund på promenad, och hundägaren dessutom går SBK-kurs där hundarna inte får hälsa, då riskerar den hunden att bli undersocialiserad. Jag menar inte miljöträning, dvs att ta med hunden överallt. Jag menar att låta hunden få utlopp för sin nyfikenhet inte bara mot föremål utan mot levande varelser: Principen gäller inte alls bara andra hundar, utan också barn, färgade människor, katter mm. Inte bara vara nära, det räcker inte. Hunden måste få nosa, och helst leka också. De måste få "känna på". Först då vet man att osäkerheten är borta - den osäkerhet som du spär på genom att ge hunden obehag i samma ögonblick som den vill hälsa.
Däremot tycker jag inte att taget i kinden rent fysiskt är någonting att bråka om. Det tålde nog valpen utan problem.
Har du också som regel att Ice alltid ska undvika andra människor utom vid de tillfällen som du eller mamma är med och säger att det är OK? Som tur är kommer väl Ice få umgås med andra barn i både förskola och skola. Vilket inte hundar får göra, åtminstone inte på SBK:s hundkurser. Det är ingen skillnad! Du jämför gärna barnuppfostran och hunduppfostran. Men ge då valpen åtminstone en bråkdel av de lektillfällen som ett barn får, och behöver, för sin normala utveckling.
Jag håller med om att man ökar valpens intresse för andra hundar om man ofta låter den hälsa och leka. Den enorma vinst man dock får, är en hund som inte biter det objekt som den har fått leka med, vilket jag ofta har skrivit här. Valpen blir "vaccinerad mot hundbitskhet".
Och de dagliga promenaderna är ofta det bästa tillfälle som andra hundägare har att låta sin hund träffa på främmande hundar och lära sig att de inte är farliga.
Frustration är inte bra, och det kan leda till "aggressivitet", men frustrationsaggressivitet är inte farlig om hunden är socialiserad. Om kopplena går av så försvinner frustrationen och därmed aggressiviteten. Och du säger ju ungefär detta i filmen också.
Det finns en farligare typ av aggressivitet och det är främlings-aggressivitet. Den är värre! Och den kommer från främlingsrädsla.
Om du tänker dig vanliga svenska hundägare med svenska, helt normalt, lite oambitiöst uppfostrade sällskaps/familjehundar, så är deras hundar ibland ganska bra på att göra utfall och skälla, MEN de tillfogar ytterst sällan en annan hund en allvarlig skada! Och det beror på att de har fått hälsa och leka, men samtidigt har de fått ta lite för mycket egna initiativ vid hundmötena!
Låt valpen få umgås med många andra hundar, och lär den parallellt att lyda! Min valp, nu fem månader, kan komma på inkallning även när hon springer i full fart mot en annan hund! Det jobbade jag på först av allt. Sedan fotgående. Sedan "stanna kvar".
Din metod gör att valpen associerar den mötande hunden med obehag. Det syntes tydligt! Jag tycker att det är en bättre metod att lära valpen att bli duktig på lydnad vid hundmöte. Då blir ju hundmötet något positivt, för valpen kommer få belöning!
Och sedan när hunden blir vuxen, då är den nästan alltid mätt på hundkontakter och kommer att utveckla ett helt naturligt ointresse, kanske undvikande, mot andra hundar. Been there, done that! Då har man gått den NATURLIGA vägen! Och skyndat lite långsamt, och inte strypt valpens allra första kontaktförsök med en främmande hund! Vilket är helt galet, eftersom det skapar osäkerhet."
Så skrev jag alltså i inlägget på Fredde Steens blogg. Så tycker jag.
För jag har ALDRIG stött på, eller hört talas om, en hund som har bitit en annan hund till svår skada, om denna hund när den var valp fick leka och umgås på ett harmoniskt sätt med andra hundar, vuxna som valpar. Aldrig.
Man kunde byta ut namnet "valpsocialisering" till "bit-vaccinering" !
Den enskilt bästa åtgärden du som ny valpägare kan göra för din valp, är att gå en valpkurs där du i förväg försäkrar dig om att den innehåller praktiska träning i socialisering, och goda råd kring det. Tyvärr är de valpkurserna få (jag har dem förstås, men det finns fler som har). För du vill väl att din kanske osäkra valp ska växa upp till en trygg hund som du kan känna dig säker på inte skadar andra hundar? Då är nog inte nyp i kinden rätt väg. Socialisering är rätt väg.
Sedan finns det förstås fler faktorer som påverkar om hunden biter eller inte, som allmän stress, sjukdom, hårdhänt dressyr... men enligt MIG och mina erfarenheter så kommer alla dessa faktorer i andra hand. Nummer ett, det som ingenting kan bräcka, är om du har lyckats skapa ett flertal tillfällen under valptiden då din valp med glädje och självförtroende har vågat umgås och leka med "matchande", främmande hundar!
PS: Samma sak gäller förstås valpens umgänge med barn. Låt den få träffa barn. Kolla så att den inte är rädd för barn. Vänj den vid hur barn gör! Låt barn ge godis och leka med valpen...
Vilka levande varelser där du bor vill du att din valp ska kunna vara social och trygg med?
.
6 kommentarer:
Hej. Först o främst vill jag bara säga att du har en riktigt trevlig sida, med många bra inlägg. Önskar bara att jag hade hittat den för två år sen. Skaffade mig en rottistjeja för just två år sen, o tyvärr så körde jag på just den linjen som F S o bruksan förespråkar. Vilket har lett till att hon idag är väldigt reserverad o osäker vid hundmöten. Det ter sig lite olika från gång till gång. Vissa gånger gör hon utfall, morrar o skäller, nästa gång blir hon "rädd" o drar sig undan o ibland reagerar hon inte alls. O dom gångerna man tar sig tid o den andra hundägaren också kan stanna till o hon får lite tid på sig, brukar det oftast sluta med att hundarna leker med varandra. Tyvärr så gå ju inte det alltid. Men jag brukar vara med henne på platser där jag vet att det är mycket hundar o jobba mycket med kontakt samt att vi leker massor, så hon förknippar andra hundar med nånting positivt. Det går sakta men säkert framåt. Men jag undrar om du har några andra tips o ideer som du kan dela med dig av? I övrigt så är det en underbar hund som har lätt att lära, o älskar både vuxna o barn o finner sig i det mesta. Hon har en hel del kompisar här i området där vi bor som hon leker med, så hon funkar jättebra med hundar hon känner. Tack på förhand. Micke
Hej Micke! Vad roligt att den hundägare du möter ibland tar sig tid och att hundarna kan leka med varandra!
Det här att hon reagerar olika gissar jag beror på antingen att du känner dig olika och gör olika vid mötena... det "sämsta" man kan göra är att börja dra i hunden vid ett hundmöte. Var lugn!
Eller så reagerar hon olika helt enkelt för att den mötande hunden gör olika.
Det kanske är bra att hon får vara nära andra hundar mer långvarigt, t ex i form av en längre kurs. Eller att du åker till en hundklubb, t ex en brukshundklubb, och går eller sitter i närheten under någon timme, när det är allmän träning eller att det pågår någon kurs. Gå helst inte förrän hon har lugnat sig.
Sedan är det jättebra att leka med sin hund, men jag vet just inte om det lär henne att förknippa andra hundar med något positivt. Leken kan skapa stress också.
För intensiv kontakt med dig är inte heller bra. Låt henne titta. Det hon ska göra är att först titta lugnt på den andra hunden, sedan lugnt söka kontakt med dig, helst på egen hand utan kommando.
Skulle du se henne göra just detta, så var snabb med berömmet och sedan bra belöning, helst extra gott godis. Ha med dig kyckling, korv etc i fickan!
Men du behöver hitta någon IRL som kan hjälpa dig. Jag kan bara gissa och spåna...
Lycka till i alla fall!
Hej Gunilla!
Vilken bra blogg, har faktiskt hittat dig genom Fredriks Steens blogg. Nu till mitt inlägg till dig. Jag har dansk svensk gårdshund som är 6 månader. Vi har redan från början låtit honom leka med andra hundar stora som små (när det passar i hundpromenaden. Vi har sett hur bra vår valp mår av denna lek. Det har gått bra att kalla tillbaka honom och avsluta leken, men just nu är det inte så.... om han går utan koppel springer han fram till det som han tycker är intressant oavsett hur mycket vi kallar. Han vänder sig om och kollar lite på oss sedan fortsätter han dit han vill. Detta har resulterat i att vi inte tycker att det funkar att ha honom utan koppel och att vi drar oss för att låta honom leka. Han är en gladare hund när han får umgås med andra hundar, det ser jag. Vad har blivit fel? Mvh Mallan
Hej Mallan!
Jag har lite grann samma problem själv just nu med min valp Asta, fem månader. Jag får passa henne och även ibland hejda henne med något kommando varje gång vi får ett möte (hon går oftast lös). Man måste ha några få kommandon som är väl inlärda med jättegott godis, främst då inkallning men även "sitt-stanna kvar", och sedan börja lära in och använda "nej" också.
Det är enda nackdelen med att de får träffa många valpar, folk etc, att hundens intresse för dessa ökar. Men jag betalar gärna det lilla priset, för vinsten är skyhög jämfört med om de knappt hade fått träffa andra i valpåldern. Och jag lovar, det kommer att bli bättre!
Jag föreslår att ni sätter på kopplet, låter honom ha hela kopplets längd och så säger ni "stanna kvar" och belönar raskt med godisbitar, nästan en i sekunden i början! Och börjar träna detta även när det dyker upp något intressant (inte alltför nära där ni står). När han har lyckats många gånger utan att kopplet har blivit spänt så kan han vara lös igen.
Eller gå en vanlig lydnadskurs, helt enkelt!
"Dansk-svenskar" kan nog bli väldigt duktiga på lydnad tror jag.
Och ni ska känna er väldigt nöjda med att ni har lagt en riktigt bra grund för er valp och gett honom en trygg start i livet!
Nästa fas, efter socialiseringsfasen, är att blanda in lydnadskrav mer och mer, och det är den fasen ni är i nu.
PS Eventuellt håller han redan på att bli könsmogen nu och lyssnar därför sämre? Men det är lite väl tidigt.
Lycka till!
Tack Gunilla! Det låter jättebra. Jo du jag tror faktiskt att den lille Krabaten håller på att bli könsmogen. Jag har börjat trotsa tillbaka lite, när han stannar och ska nosa länge så går jag med raska steg därifrån, och efter en pytte liten stund kommer han springande och tittar snällt på mig! Jag ska nu kolla upp på din hemsida om du gett ut några böcker!
Tack för denna gång!
På vilket sätt är det här inte bra tycker du? Jag tyckar att han gör exakt rätt? Valparna förstår ju när man tar tag i nacken att de gör något tokigt eftersom att mamman skulle ha bitit dom där. Jag tycker att man kan blanda det här med att locka med godis och leka mm men jag tycker inte att man ska behöv jobba speciellt mycket för en så här simpel sak, hunden ska veta hur man beter sig utan att motiveras med godis varje gång. Jag gjorde detta på min pitbull amstaff kille och det har lett till att jag kan ha honom lös hela tiden och att han aldrig går fram till andra hundar lös, han tittar men inget mer. Jag tycker det här är bra, det är hundspråk! Sen älskar jag också Cesar Millan och använder hans metoder som många svenska hundtränare verkar hata, förstår inte varför? Hans metoder är super och man når verkligen fram till sin hund
Skicka en kommentar