Fy för familjära försäljare

.
Idag fick jag höra något av en telefonförsäljare som nog få har hört. Vilket beror på att jag, som normalt ser mig som en snäll person, kan bli en elak bitch, when my buttons are pushed...
Telefonen ringde nyss. Inte sent på kvällen åtminstone, utan mitt på dagen. Ungefär så här gick samtalet.

- Heej Gunilla... (säger en hurtig, ung manlig stämma)

(Uh-oh... någon jag inte känner låter som min kompis. Det är nog...)

-...jag heter Sebastian och ringer från Stockholmsdelen.se, din lokala telefonkatalog på nätet!

(...en säljare, jag visste det!)

- Är allt bra med dig i dag Gunilla?  (Eller något liknande)

Jag svarar med tystnad och känner frustrationen stiga. Jag är med i NIX-registret, men ändå får jag sådana här samtal ibland. Åratals upplagrad frustration får sitt utbrott mot denna säljare, som inte är någon av de mest lismande jag har råkat ut för.

Jag: - Står det i era instruktioner att ni ska säga så där? Är du ny som säljare eller är du bara idiot?

- Förlåt? (Eller så säger han bara "va?")

Jag: - Att ni ska låtsas att ni är kompis med den ni ska sälja till? Det är det värsta du kunde ha sagt till mig om du vill sälja något till mig!

En ordväxling utbryter. Sebastian ger igen:

- Tycker du att det är professionellt av dig som företagare att säga så där?

Jag: - Det är du som inte är professionell! 

- Vet du, jag har inte lust att sälja till dig! Jag stryker dig ur vårt register!

Båda lägger på luren, samtidigt, antar jag.  Det slår mig efteråt: Han trodde att han var the Good Guy som ringer upp folk hela dagarna och erbjuder en vara som han tror att folk kan behöva och bli hjälpta av.
Medan jag direkt såg honom som the Bad Guy. Jag tycker nästan att telefonförsäljare, det blir man när man akut måste ha pengar men inte kan få ett "hederligt" jobb. Då prackar man på folk varor och tjänster som de inte aktivt skulle ha sökt efter själva, försöker ibland närmast lura pensionärer och andra som har svårt att värja sig och säga nej.

Jag har de flesta gånger avvisat telefonförsäljare på ett vänligare sätt, "Tack men nej tack". Det värsta jag har sagt tidigare när en len stämma har undrat över min dag och min hälsa är typ "Du har tio sekunder på dig att tala om vad du vill sälja". Några gånger har jag faktiskt också köpt varan eller tjänsten de erbjöd. I dag sjöng jag dock ut. Stackars Sebastian! Men det lät faktiskt som han skulle överleva. Han lät som han satt orubbligt fast i sin världsbild av att vara till nytta för världen. Ja, alla måste vi känna oss behövda... 

Men jag förstår inte att somliga säljare tydligen fortfarande tränas i "Tjena, hur mår du i dag-approachen". Hur kan de tro att det är viktigt att etablera någon slags falsk relation med den som ska köpa deras vara? Man måste i stället förstå att man stör folk i deras hem och vara mycket ödmjuk. Presentera sig med fullständigt namn, fråga om man stör, om de har några minuter, beskriva det man säljer kort och koncist...  En del säljare är så och dem är jag aldrig oförskämd emot.

Sedan förstår jag inte varför man bara kan köpa somliga varor via telefon. Ibland har jag bett att få kolla erbjudandet på företagets hemsida, läsa igenom det i lugn och ro och så ta kontakt själv om jag bestämmer mig. Men nehej, så funkar det inte. Man måste bestämma sig där och då, eller be att få bli uppringd senare.

Jag är nog ganska gammaldags med hur jag spenderar mina pengar. Jag skriver upp på en lapp när ett behov av en vara uppstår, från en ny kamera till att toalettpappret tar slut. Sedan tar jag med mig lappen till affären och köper det som står på lappen. (OK, plus en chokladkaka ibland)  Jag ögnar ibland igenom veckans reklamblad, men blir trött av det. Jag vill inte ha en massa lockvaror där de tror att jag ska köpa en vara bara för att den är nedsatt med kanske tio procent, ibland bara några kronor. Livet som konsument blir mindre tröttande om man kunden ignorera all reklam och bara få en glad överraskning när somliga av de varor man köper råkar vara nedsatta just då...

PS Jag hamnade nog på Jehovas Vittnens svarta lista också när jag började diskutera dinosaurier och sådant med dem. De försökte komma därifrån, tackade för sig och sedan kom det aldrig någon mer till dörren.