.
Jag trodde att jag kunde ha kvar mattorna hemma. Jag passar ju på valpen hela tiden och det är jättelätt för den att gå ut till gräsplätten på baksidan. Och denna härliga årstid dessutom. Jag berömde varje gång valpen kissade ute och sa AH! och lyfte ut den varje gång den ville sätta sig inne. Det funkade inte så bra.
Asta kissade lika gärna inne på den härliga, sugande mattan som i gräset utanför. Ändå låg det inkissade tidningar vid altandörren. Hon kissade även på tidningarna ibland och då berömde jag förstås.
Jag började ha henne i en stor tygbur bredvid min säng under natten, och tog ut henne när hon gnällde. Hon var tyst i sin bur efter första natten, men gillade inte att vara där. Men jag kunde sova lugnare och inte mötas av nya kissfläckar på mattan på morgonen, eller bajs. Min tanke var "Så fort du känner dig nödig, så gör du något ljud, och då bär jag genast ut dig till gräsplätten där du har kissat och bajsat så många gånger redan".
Tyvärr gick introduktionen till buren lite för fort också. Jag började ploppa ner torrfoder genom tygluckan i taket och då accepterade hon den lite bättre.
Men Asta fortsatte att kissa på mattorna ibland. Och fläcken gick ju inte att få bort helt och hållet (om inte du kära läsare har något bra tips, förutom att tvätta hela mattan försts). Efter den kanske 15:e s k "olyckan" insåg jag att jag hade varit för ambitiös, att hon faktiskt inte ens hade fyllt 10 veckor och att även om uppfostran i övrigt gick utmärkt så måste jag följa samma råd som jag brukade ge mina egna valpägare på kurs:
Valpsäkra huset - bort med mattorna!
Nu kan jag slappna av igen. När Asta kissar på det bara golvet så bara ignorerar jag och går sedan dit och torkar upp. Och jag kan få bort allting, så att det inte är lockande att kissa där igen. Asta kommer märka att det inte är lika trevligt att kissa på ett ej uppsugande underlag, och hon kommer även i fortsättningen få beröm när hon kissar ute (kanske godis också).
Dessutom kan jag nu åter låta luckan till buren stå öppen igen. Jag planerar (i dag?) att klickerträna henne till att gå in där frivilligt. För det kan ju vara bra att hunden lär sig att kunna vila i en bur, även om jag normalt aldrig använder mig av bur. Det är bara för några månader sedan som jag köpte en stor canvasbur på Blocket. Innan dess har jag aldrig ägt någon (utom transportbur till katten vid resa)
Asta börjar redan kunna gå i koppel, komma när jag ropar, förstå att hon ska vänta och ta ögonkontakt innan hon får sin mat, med mera. Men när det gäller rumsrenhet så måste den överambitiösa hundtränaren vackert skynda lite långsammare!
(Fast det tog ändå bara en månad för Teista, min förra isländska fårhund, och då var det ändå december och jag bodde tre trappor upp!)
.
3 kommentarer:
En bur kan man ha mycket roligt med: http://www.youtube.com/watch?v=ebjBo_spqG0
Vi har både hundburar med öppna dörrar och Biabäddar vid deras sovplats. Våra hundar älskar burarna, väljer dom framför hundbädden att sova i.
Jo då, men om syftet är att ha roligt så gör jag hellre andra övningar...
Jag vet att Susan Garrett tycker att det är så praktiskt och bra med hund i bur, särskilt på tävlingar och träningar.
Men det krävs normalt en hel del godisträning för att valpen eller hunden ska välja det trånga utrymmet framför friheten. Det är inget naturligt. Hundar eller vargar bor inte grävda trånga lyor. De är inga "den animals".
Jag ser heller inte poängen med att hunden kastar sig in i buren, som i filmen. Den måste ju vara väldigt uppstressad då, och poängen med buren är väl att hunden ska vila?
Och så vill jag inte ha det amerikanska sättet där man tidigt låser in valpen i bur så att den håller sig för att inte solka ner sin liggplats, fast den egentligen är nödig...
När jag var i Kalifornien hos en hundtränarkompis så följde jag med henne på lördagens flyballträning. De höll på i kanske tre-fyra timmar och hundarna fick springa den där korta banan i kanske 15 minuter var. Resten av tiden var samtliga i sina burar (stängda). Jag var den enda som rastade en hund, jag bad att få gå en sväng med kompisens hund. De smällfeta hundägarna stod i stället och tittade på den hund som för tillfället sprang banan och åt jättestora cookies. Ja, det är sant.
Jag hoppas att svenskarna inte börjar se bur som något nödvändigt hundtillbehör. Den är så väldigt lätt att missbruka. Nu finns det visserligen bestämmelser, men ändå...
Men har man små smala hundar med lite päls, som vill ha skydd runt sin kroppszon, som jag vet att Glad kund har, då förstår jag att de känner sig tryggare där, med öppen dörr förstås.
PS Asta verkar vara i princip rumsren nu, och hon har inte ens fyllt 11 veckor! Utan hjälp av bur... Men det funkade bra att ta bort mattorna! Golvet var inte lika kul att kissa på!
Jag har en ihopfällbar transportbur i tyg till Flicka som jag tar med när jag besöker vissa vänner. Jag har den alltid öppen stående i vardagsrummet och hon väljer ibland självmant att sova där. Hon brydde sig inte alls om den de första dagarna den stod där. Jag gömde några godisar i den under våra regelbundna godissök i lgh. Och en morgon fann jag henne sovandes i buren! Jag tycker den även är praktisk att ha med när vi semestrar på nya ställen, då sover hon där med dörren öppen.
Vad roligt med din nya flockmedlem!
/ Nina
Skicka en kommentar