onsdag 5 september 2012

Läsarfråga om diverse rädslor

.
"Det här är XX med vinthunden XX som skrivit till dig tidigare om XX! Jag har en fråga som jag skulle bli sååå glad om du ville hjälpa mig med. Det är så att min vinthund är lättskrämd och lite osäkert lagd och jag vet inte hur jag ska hantera vissa situationer."

"Jag har konsulterat en del hundtränare men inte fått det att funka:(  Hoppas på att du kanske har någon ny infallsvinkel / något tips till mig, då jag tycker att ditt sätt att träna hundar verkar funka väldigt bra på min hund!

Här är situationer hon visar osäkerhet/rädsla: att vara ensam (oro, ylande), skäller på vissa andra hundar. Åka bil (vill inte hoppa in, lite ängslig). Hoppar undan och blir rädd för vissa ljud, galler, plötsliga rörelser.

Det värsta är ensamhetsträningen OCH att hon kan låta/bli aggressiv i situationer när hon blir rädd. Det har nämligen hänt några gånger att hon blivit skrämd av en människa som dykt upp från ingenstans och hoppat till för att han blir rädd och då börjar hon skälla aggressivt och markera mot honom genom att hugga med tänderna i luften (men vem vet..nästa gång kanske hon hugger på riktigt). Eller om personen kommer plötsligt fram i skogen när det är mörkt, eller liknande.

Detta är bara om personen har skrämt henne för annars nosar hon nyfiket på andra människor och visar inte detta. Men det är ju fortfarande inte ok , och jag tycker det visar på bristande tillit till mig som matte och till människor i allmänhet.

Vad kan jag göra för att stärka hennes trygghet och tillit? Vad ska jag göra rent praktiskt i en sådan situation när hon skäller aggressivt på en stackars främmande man?

Med ensamhetsträningen har vi tränat många och korta stunder sedan hon var valp (nu 2 1/2 år) i olika varianter, tillgång till hela lägenheten/endast ett rum, radio på och av, ignorera 1/2 innan vi går och när vi kommer hem. Osv. Målsättningen i vår träning har varit att aldrig lämna henne ensam så länge att hon hinner bli orolig (yla, gnälla), men vi KOMMER inte framåt på det sättet. Ibland går det en 1 timma (spelar In henne) ibland bara 1 min innan hon ylar/gnäller. Taktiken vi provar nu är att vi lämnar henne 10 min-3 timmar varje dag och har baby watcher så att vi aldrig går in till henne när hon låter. Om hon Låter när vi kommer hem väntar vi 2 min efter hon tystnat innan vi går in. Tanken med detta är att hon ska vänja sig vid att vara ensam och att dt inte hjälper att låta. Samt att från vår sida inte fixera oss vid om hon ylar utan inte göra så stor grej av det med tidsmätningar och videoinspelningar. Värt att säga är kanske att hon alltid ligger eller sitter ner i korgen eller sängen när hon gnäller/ylar. Inget panik, inget bitande, kissande osv. När vi spelar in henne brukar det vara att hon låter i vågor, alltså hon gnäller ett tag sen är hon tyst sen gnäller igen osv.

Vad säger du om vår nya metod?

Det är konstigt med henne för hon är är så dominant i relation till andra hundar och så ängslig och osäker i andra situationer!

Hennes första år hos oss körde vi tyvärr ganska hård uppfostring, med tag i nackskinnet och ibland skällde vi på henne. Kanske har detta gjort att hon blivit otrygg? Sen började vi köra mer lugnt, bestämt och positivt och jag tycker hon svarar bättre på det. Men ibland måste man väl bara säg till ordentligt?! Som när hon gör "utfall" mot en människa? Nu när det hänt har jag själv blivit så chockad av hennes reaktion, men jag har typ sagt nej lugnt. Jag är rädd att om jag säger NEJ för hårt och hetsigt så tror hon att min starka reaktion beror på att situationen är FARLIG!

Snälla snälla Gunilla hjälp mig!

Du får gärna publicera mitt mail i bloggen om du vill använda den som läsarfråga! Ta isåfall bort mitt namn är du snäll.

Är det något du undrar över är det bara att maila! Varma hälsningar XX"

Gunilla svarar:

Hej XX!

Tack för förtroendet, men jag kan bara spekulera utifrån vad du skriver...

Både vad gäller hundmöten och ensamträning har ägaren en stor möjlighet att utöva ett bra inflytande på hunden, och det är ju positivt. Så ni har alltså inte gjort allt ni har kunnat ännu. Till en del kan hennes beteende i olika situationer bero på att hon känner av din egen frustration eller osäkerhet. Du kanske t ex drar åt dig kopplet vid möten?

Sedan kanske hon var otrygg/osäker redan från början. Men det bryr vi oss inte om, för gener är svåra att göra något åt, även om de i viss mån är "formbara", enligt nyare rön...

Du beskriver situationer där ett BRA ledarskap brukar göra stor nytta. Mer konkret handlar det om att själv vara lugn, avslappnad och den som tar de flesta initiativen, och att styra så att hunden upplever att den tjänar på att vara lugn och avslappnad.

T ex vid hundmöte så sätter du  henne ner genom en mjuk press på baken, helst så fort hon ser den andra hunden eller människan, och innan hon har hunnit ens spänna sig! Det kräver att hon går nära dig för det allra mesta på promenaderna. Då har du störst möjlighet att ta kontroll. Hon ska vara BAKOM dig för att förstå att hon inte ska fram. Och sätt henne ner så fort hon blir spänd i kroppen.

Om du släpper henne på promenaderna för att hon ska få springa, öva då hela tiden på att hon ska komma in även UTAN att du lockar med godis. Hon ska komma bara för att du vill, och för att du inte ger dig förrän hon kommer. Jag kallar det "tjat-inkallning". Svårt att beskriva i text. Men om hon inte lyssnar, så kan du antingen gå närmare, eller så går du din väg - det som funkar bäst för dig. Bara det slutar med att hon kommer till dig (att du går och hämtar henne gills naturligtvis inte).

Om du har försökt att locka mycket med godis, så pröva att lägga bort godiset helt under några veckor och bara använda beröm och kel som belöning en tid. Att vara duktig på att göra små prestationer mot godis hjälper henne nämligen inte att tycka att du är tryggare, och hon blir inte tryggare i sig själv heller.

Ensamträning kan vara knepigt... Men hon bör lämnas i det rum där hon brukar sova på natten, om det låter sig göras. Brukar hon ranta efter er hemma? Då kan ni gå in med henne till rummet där hon ska vänta och smeka henne lite där. Sedan går ni ut igen, med dörren öppen hela tiden. Hon följer nog efter. Gå in igen, locka henne till sin viloplats, smek henne där. Och sedan bara gå. De 5-10 första gångerna följer hon nog efter, men sedan stannar hon kanske kvar. Var på den andra sidan tröskeln bara kanske 5 sekunder, återvänd sedan till henne och smek lite igen.

Tanken med smekandet är att hon ska förstå att om hon väntar tills ni kommer tillbaka så får hon fysisk närhet igen. Men det är inte säkert att det är bra. Försök se om hon blir lugn eller stressad. Det kan vara bättre att inte smeka, utan bara vara precis som vanligt när man återkommer och inte ta någon kontakt med henne. Vara skittråkig och strunta i henne helt. Det är det bästa om hon t ex hoppar och klänger på er när ni återkommer.

Man kan också göra samma sak men stänga dörren efter sig. Man bara går, eller kanske säger ett lugnt "Vänta", inget mer. Gå raskt ut och stäng dörren. In igen efter 1 sekund. Och så ut igen. Och in. Kanske 20-25 gånger? Tills hon ser helt uttråkad ut och har gått och lagt sig någonstans... Hela tiden bör ni kolla er inre stress. Andas sakta genom näsan. Är pulsen lugn? Är det tyst och rofyllt  i skallen? Rör ni er luugnt och säkert? Om ni talar, är rösten djup och trygg? Beter ni er som om det inte finns några klockor och ni inte har någon tid att passa?

Snart kan man vara borta uppåt en minut innan man återkommer, snart ännu längre. Det här kan ni träna på varje dag. Jag tror att det är en av de bästa metoderna, att komma och gå på ett lugnt sätt många mycket korta gånger per dag.

Sedan om du skulle stöta på en hundtränare i dina trakter som verkar mjuk och varm och som inte avskyr Cesar Millan, så kunde du träna för honom/henne. Eller titta själv på Cesar, det är nya avsnitt på tisdagkvällarna... Han betonar så mycket till exempel att man ska känna sig äkta lugn inuti, och att hunden lugnt ska gå vid sidan av sin lugna ägare, och det tror jag passar er. Hans lära har tagit mig åratal att förstå och verkligen tillämpa och jag vet inte om jag är där än. Det han säger låter så enkelt, men det är stort att klara av det i praktiken.

Sant är att vilken metod man väljer spelar mindre roll om ens osäkra hund märker att man är stressad...

Lycka till!




11 kommentarer:

Katarina sa...

Du ger så kloka råd, Gunilla! Hoppas och tror att det här kommer fungera för XX.

Anonym sa...

Så tacksam jag blir för ditt svar!

Några följfrågor dyker ju alltid upp såklart.

Hundmöten som "vi är med på" alltså när man ser att där kommer en annan hund brukar gå väldigt bra så länge JAG slappnar av och struntar i den andra hunden (då slappnar hon oxå av). Men det är när de kommer plötsligt - bakom en husknut tex. som hon kan börja tokskälla, eller när hon känner sig trängd i någon situation. Men om jag fattar dig rätt så kan det vara bra att sätta henne ner direkt när jag märker att hon spänner sig och börjar skälla? Vi körde det mycket innan och det funkade ganska bra, dessvärre räckte det inte med en mjuk knuff på rumpan utan man fick TRYCKA ner rumpan på henne, vilket inte kändes så bra.

Så samma sak gäller då när hon blir skrämd av en människa som dyker upp från ingenstans - och hon börjar skälla och göra utfall? Att lugnt trycka ner baken på henne? Ska jag säga nej? eller göra ceasarljud kanske hehe?

Angående ensamhetsträningen har vi gjort precis som du beskriver faktiskt, läääänge. Jag har en känsla att matte (jag) mmåste tränas lika mycket som henne att det är OK att hon ska vara ensam. Nu har vi hållt på så länge med detta att det blivit en JÄTTEGREJ och självklart känner hon av detta! Bara jobba vidare då...

Förstår absolut att det är jättesvårt att ge råd när du endast har en text att gå på, och inte har träffat oss! jag skulle mer än gärna gå på privatlektion eller beteendeutredning hos dig. Kanske om jag har vägarna förbi i närheten någon gång? Hör av dig om du av någon anledning skulle ha vägarna förbi mina trakter och har en stund över :) (man vet ju aldrig....)

Kram och stooort tack

Gunilla M sa...

Hej igen!

Okej, då förstår jag bättre t ex angående de plötsliga mötena runt husknutar...

Där föreslår jag dels att du tar ut svängen så att ni aldrig riskerar att krocka i ett hörn. Och att hon alltid går bakom dig runt alla hörn - inte ens vid din sida utan bakom.

Jag föreslår också att du experimenterar med lugna metoder som får henne att frivilligt gå lugnt lite bakom dig och hålla ditt tempo, med avslappnad, hängande svans. Försök få henne i en "följares sinnesstämning". Är hon där när något dyker upp så är hon mycket senare med att reagera, jämfört med om hon redan var på tå och gick och spanade efter faror.

Det finns en rad olika sätt att nå dit, men ett sätt är som sagt att inte locka/belöna med godis eller leksak, utan med ditt eget lugn, värme och trygghet. Ett annat sätt är att släppa taget om kopplet! Detta när det inte finns andra nära förstås. Och du ska gå som en ledare, titta framåt, inte själv söka kontakt så mycket. Och du kan vända om och gå åt ett annat håll så fort hon inte följer dig utan tänker på annat, det är en mild korrigering.

Så inget tryck på baken när hon överraskas i ett hörn, utan du kan i stället säga hennes namn flera gånger med bestämd röst. Hon ska fortsätta följa dig, så som hon gjorde när överraskningen dök upp. Du kommer att få kämpa med ditt sociala krav för att hon ska behålla sin följsamhet och undergivenhet mot dig och inte växla över till försvar. Kolla t ex svansen, den ska inte åka upp.

Angående ensamträningen... Så det har blivit en stor grej? Gör då lämnandet så enkelt som det går. Bara gå ut på ett självsäkert sätt genom en dörr och stäng den, utan att ge henne en enda blick. Kom tillbaka utan att ge henne en enda blick. Du får väl gå vart du vill, när du vill! Det ska inte hon ha åsikter om...

En annan sak som kanske kan passa är att hon en stund varje dag ska vara i ett annat rum bakom en stängd dörr, men hon hör att ni är kvar hemma. Kalla det att hon ska "sova middag". 30 min är en bra tid. Ignorera allt hon gör bakom dörren. Efter 30 min öppnar ni, utan att ta kontakt, bara nonchalerar henne. Kan köras som en daglig rutin.

Lycka till!

Anonym sa...

Tack snälla för snabbt svar!!!

Så mer fokus på att utveckla mitt lugna trygga ledarskap och mindre belönande med godis? Grejen är att hon är en whippet och många whippet som jag träffat bryr sig inte så mkt om "bara beröm" eller smek eller då utan vill ha ut ngt av det ex godis. Men bara det säger kanske en del om mitt bristande ledarskap :0

Ang ensamhetsträningen är som du beskrivet precis det vi gjort i 2 år utan att ha kommit frammåt ngt vidare. Vi har flyttat en gång sen har vi separerat så vi har delad vårdad OCH vi jobbar båda oregelbundet så det blir ingen regelbundenhet i lämningen så kanske är det bidragande orsaker till att hon inte lärt sig. Så vi har utåt sätt verkar obrydda men hundar känner ju av vad som försigår på insidan oxå.. Frustration, oro, dåligt samvete.. Så jag får öva på det du skrev- andas luuuuugnt.

Tror det KAN funka enligt den nya metoden vi kör med nu- att vi lämnar 1-3 ggr per dag, mellan 1 min upptill 3 timmar och att vi använder oss av babywatcher för att lyssna så hon e tyst innan vi går in?

Känner att vi måste prova ngt nytt då det andra (som du beskrivit) inte har funkat så bra.. Min tanke är att hon ska "ge upp" och slappna av då hon lär sig att det inte lönar sig att yla (yl=matte kommer inte) och att hon tillslut kommer förstå att matte alltid kommer hem igen. Min bedömning är att hon är ängslig och missnöjd, inte ångestfylld och panikslagen!


Ursäkta för alla följdfrågor men förhoppningsvis har andra nytta av detta med när de läser din blogg :)

Gunilla M sa...

Hej igen XX!

Jag vet inte om metoden ni beskriver kommer att fungera, men visst KAN det hända...

Jag tror sedan inte att ni har gjort som jag har beskrivit i 2 år, faktiskt inte. Ni säger "Det har vi redan prövat" och så vill ni köra er metod - fine, gör så!

Jag tycker ändå att hon alltid skulle lämnas ensam MINST 30 min per dag, heller 1 timme. Och på någorlunda samma tid varje dag.

Kanske med grisöra.

Men jag tror inte riktigt på att hon ska inse att det inte lönar sig att yla...

Kan andra delar av er relation behöva förbättras? Kan ni minska tiden ni kelar med henne? Får hon sova i era sängar ibland? Slutar hon helt att lyssna om hon är lös utomhus och ni inte har godis?

Rasen kan ju vara känslig. Hon är nog en spegel av era känslor och den oregelbundna tillvaron. Och ni är alltså två ex - som kanske behandlar henne olika? Det är ganska vanligt att den ena partnern skämmer bort hunden, medan den andra försöker hålla på reglerna.

Låter kanske någon av er hennes mat stå framme för att hon ska äta?

Mer strikthet och struktur i sin tillvaro kanske hon behöver?

En lydnadskurs kanske kan vara en del av lösningen? Om ni får ordning på utfallen, på inkallning mm så märks det nog på ensamträningen också.

Kanske hon också behöver tröttas ut innan ni lämnar henne, t ex med en lång cykeltur.

D.A.P. (lugnande doftämne) kan ni också prova.

Om ingenting fungerar, köp en whippet till... (mest på skämt).

Men nu törs och vill jag inte ge fler råd utan att ha träffat er eller ens pratat med er, så sök upp en bra tränare!

Ni kan också fråga på något whippetforum hur andra whippetägare har gjort. Jag är tyvärr inte så bra på rasen själv.

Men jag önskar varmt lycka till!
.

Anonym sa...

Tack så JÄTTEMYCKET för alla goda råd och tankeväckande frågor!!!

Och tack för en riktigt bra blogg:))

Kram

Anonym sa...

Hej igen:)
Ville bara säg att jag nu övergett min metod till ensamträning haha:). Jag tänker från och med nu lämna henne på ett lungt och tryggt sätt och så många många gånger per dag som du skrev. Korta stunder fast ibland uppåt 30-60 min (måste hu handla mat ibland:). Tänkte att det är bäst att lyssna på den experthjälp man får och inte ÄNDÅ köra på min egna metod hehe:)

Tack

Mycket igen

Gunilla M sa...

Jag skrattade hjärtligt när jag läste din sista kommentar! Tummen upp för din frågvishet och vetgirighet och även förmåga att testa nytt! :)

Den här dialogen har varit trevlig!

Jag hoppas verkligen att ni lyckas nu!! Jätteroligt också om du återkommer så småningom och berättar hur det går. Det behöver inte bli perfekt. Men jag hoppas att det går framåt!

Anonym sa...

Hej igen Gunilla :) lite uppdatering i träningen- nu har vi kommit så långt att hon ligger kvar i korgen/soffan när jag går och ligger kvar hela tiden upp till 15 min, när jag sedan återkommer går hon inte ens upp och hälsar på mig ;) inget yl, kanske inte 100% avslappnad så att hon sover men jag bor ju i hyreslgt så hon lyssnar ju på ljud ute i trappuppgången. Planen nu är att fortsätta lämna henne korta stunder och öka tiden sakta med säkert.. Tror det är det vi gjort fel under alla dessa år- ökat för fort. Om jag är tvungen att lämna henne lite längre enstaka gång , typ en timma undrar om man förstör sin tidigare träning då? Vad tror du? Många tack för all hjälp :)

Gunilla M sa...

Jättekul att det går så bra!

Om hon klarar 15 min så förstör nog inte 60 min, men en liten risk finns. Fortsätt öka sakta tills ni är uppe i 30 min. Därefter kan man öka ganska fort, t ex med 10 min i taget... och snart vara uppe i några timmar.

Lycka till!

Anonym sa...

Hej igen :). hoppas du har haft en trevlig helg! Tänkte på en sak ang ensamhetsträningen...svara om du har tid/lust;). Nu är hon ensam 25-30 min och när jag spelar in henne ser ja att hon ligger och blundar lite men är inte så avslappnad att hon sover. Hon tittar upp så fort det är ngt ljud i trappuppgången. Inget yl/gnäll. När jag kommer hem brukar hon ligga kvar och kanske går fram till mig men absolut inte sådär överglad som hon blivit tidigare. Min fundering är.. Tycker du att jag ska fortsätta öka tiden eller bör jag ligga kvar på 20-30 min till hon verkligen sover eller slappnar av precis som om jag vore hemma? Vill göra rätt nu när det går så bra:) kram