Bromsa hunden innan du ger ett kommando

Fido, sitt! SITT!  SITT!!!

Texten har utökats den 4 mars.

Jag har varit borta länge från bloggen, jag ber om ursäkt för det.

Som kompensation kommer här ett riktigt bra råd som kommer att förbättra din hunds vardagslydnad väsentligt. 

Skulle du mitt i en vild dragkamp ropa Sitt! Sitt! till din hund? Förhoppningsvis inte. Ändå är det ungefär det som du (eller många andra) ofta gör när du ska få kontroll över din hund.

Ta bara när du kommer hem och hunden hoppar på dig. De flesta börjar då med sitt Sitt! Sitt!

Eller anta att hunden börjar jaga något. Det vill du inte, så vad gör du då? Antagligen ropar du på hunden. "Ludde, HIT! HIT!"

Någonstans tänker hundägaren att hunden inte kan göra felbeteendet om den i stället fås att göra ett "bra" beteende. En sittande hund kan inte hoppa samtidigt, eller jaga, så taktiken verkar logisk. Men det är faktiskt hoppandet (eller jagandet) som är problemet, inte att hunden inte sitter.  Varför ska hunden sitta, det du ville egentligen var ju att den inte skulle hoppa, eller hur? Är det då fel om den väljer att stå eller ligga? 

Dessutom - att få en hund att sätta sig mitt i en dragkamp, eller när den vild av glädje far runt dig och hoppar på dig när du varit bortrest, eller sno runt och komma fast den jagar vilt eller bara sin favoritboll - det är avancerad lydnad som uppnås bara efter mycket träning. Du och din hund spelar antagligen inte i den divisionen.

Ännu en intressant sak är att hunden, enligt min erfarenhet, oftast förstår att du gör fel när du försöker ta kontroll via ett kommando. Ofta kan man se hunden börja "protestera" mot dig. Hunden vet att du inte har kontroll, och det mår den inte bra av. Ditt ledarskap är inte bra i det läget.

Så vad ska man göra då?

Ofta håller hunden på med ett "problembeteende" när hundägaren säger sitt kommando.
Detta beteende måste först av allt bromsas.
1. Man kan vänta ut att hunden "bromsar sig själv".
2. Eller du kan säga åt hunden att "bromsa sig".

Jag upplever att de flesta hundägare i Sverige har svårt att "bromsa" sin hund. Särskilt svårt har hundägare för att säga ordet "Nej". Det hundägaren i stället gör är att säga hundens namn upprepade gånger. Eller så säger man "Nu är det bra!" Tonfallet kanske är lite bestämt, men det är inte rätt att använda ett berömord när man menar "Sluta!" Inte skulle du säga "Nu är du duktig!" till din hund med bestämd röst för att dämpa den?

Det rätta är oftast att bromsa hunden med ett ljud som betyder "Sluta" eller "Lägg av" eller "Nu räcker det".  Man kan också göra ett  harklande ljud. Vill man säga ett visst ord, så kan det vara NEJ. För att hunden ska förstå ordet NEJ ska det läras in genom att man säger det när hunden frestas att ta en matbit som man har lagt fram. Denna matbit ska hunden inte få! NEJ ÄR NEJ. Det leder inte till Varsågod - i alla fall inte mot det man sa Nej till.
Däremot är det mycket önskvärt att hunden i stället tar kontakt med DIG och då får "kompensation" till exempel i form av godis (eller bus). 

Om du agerar riktigt och säger ett inlärt NEJ med ett lugnt, bestämt tonfall, så slutar hunden oftast med sitt problembeteende och lugnar snabbt ner sig. Sedan kan du säga "Sitt" om du vill. Men egentligen kanske det inte var så viktigt att hunden skulle sitta...?

Om du tycker att NEJ låter för strängt, så kan du välja något annat ord, men det måste betyda "Dämpa dig" eller "Avbryt" och det lärs med fördel in mot mat/godis som hunden inte får ta.
Ett vanligt alternativ är "A-A!"

Ge hunden bekräftelse/belöning när den bromsar sig,  hejdar sig, tar kontakt.
Det ska bidra till att lugna hunden ytterligare, dämpa hundens stress ytterligare.
Exempelvis: Du själv blir lugn och stillsam i ditt kroppsspråk, ler och säger lugnt "Braaaa..."
Har du godis så ger du det, och dra gärna ut på det genom att ge några få bitar i taget. Stäng handen om hunden vill nafsa i sig godiset, släpp ut godiset när hunden bara buffar, slickar eller nosar. Eventuellt kan du sätta dig ner en stund med hunden och klia den på bröstet, men då behöver du ta dig tid till detta, annars är det nog bättre att inte klappa eller röra vid hunden alls.

Sedan kan du ge ytterligare belöning för, eller tillåtelse till, alternativa beteenden.
Dem tycker jag att hunden i allmänhet ska få välja själv.  Om din hund jagar i skogen/sticker iväg från dig, så bromsar du just detta till exempel med "Nej" och låter den få göra allt annat. Låt din hund få utforska i skogen, släpa på pinnar, äta bajs, leta dofter, gräva, ta små avstickare och sedan springa tillbaka till dig... Du kan också kasta leksaker in i snåren för uppletande och aktivera din hund på diverse olika sätt i skogen, som jaktstimulans. Det är bara när du ser de första tecknen på ren jakt som du bromsar din hund och sätter en gräns där.

Det här med kommandon då? Varför lär man sig dem på lydnadskurser? Är kommandon bara dåligt? Nej då! Men använd dem rätt - detta gäller särskilt om din hund bara är "ganska" lydig.

Ge inte ditt kommando förrän hunden har slutat med det den håller på med.

Kalla på hunden när den har slutat springa.
Säg Sitt när hunden har slutat hoppa.
Säg Sitt när hunden har slutat leka.
Kommandon bör helt enkelt inte användas för att få hunden att sluta med ett problembeteende.
Kommandon fungerar bäst - i vardagslydnaden - när hunden är i "neutralläge".

För de flesta (otränade) hundar gäller alltså: 
När hunden är engagerad i det oönskade beteendet "A"
så måste den först sluta med det och bli stilla
innan den kan växla till det önskade beteendet "B".

Sammanfattning: Om du kan bromsa din hund vid behov, så är det ofta tillräckligt. Du behöver inte alltid ge ett kommando om ett specifikt, önskat alternativ. Låt ofta hunden själv få välja vad den vill göra i stället för att hoppa, nafsa, jaga eller vad det nu kan vara.

Läsarfråga om larmande hund

.

            Inte hunden som frågan gäller!

Jag får ibland frågor på mejlen. Ibland kommer jag att publicera dem på bloggen, med anonym avsändare förstås, ifall kanske fler kan ha nytta av mitt svar.
Mejlet är något kortat.

Hej Gunilla!
Jag har en /liten hund/ på 6 år. Hemma är han ganska duktig när det gäller skällandet. Han skäller när någon knackar på dörren men tystnar när dem kommer in. Det kan hända att han skäller när han hör ljud i trappen men är inte speciellt långvarigt. Oftast ignorerar jag detta men ibland när han inte riktigt vill ge sig ber jag honom gå och lägga sig. Han går då och lägger sig någonstans och muttrar.
Nu till problemet. Vi är hemma hos min familj flera gånger i veckan och på sommaren bor han där när dom har semester. När han är där skäller han väldigt mycket och högt, så fort någon knackar på eller kliver in. Han kan springa till dörren, men vänder oftast och håller ett visst avstånd när det är någon utanför familjen. Han skäller en stund och det tar någon minut innan han vågar sig fram till personen.
Nu kan han skälla även på dem som promenerar förbi ytterdörren eller en bil som åker förbi. Jag tror att han vaktar för de förbipasserande och både vakt och nervositet när någon knackar på /kommer in. Vi brukar säga åt han att vara tyst, be han gå och lägga sig eller göra så han hamnar i underläge genom att lägga han på rygg. Be han vara tyst är han helt blockerad ifrån. De andra två alternativen kan ibland ge resultat, men då endast för denna gång. Nästa gång är det samma sak igen, att han skäller.
Har du några tips på hur man kan träna bort detta beteende?
Mvh X


 Gunillas svar: 

Hej X! Tack för din fråga!

Jag har jobbat massor med dörrskällande själv, och tror att jag kan ge dig några goda råd.

Det är flera saker man behöver göra för att minska två starka krafter - hundens rädsla och larmar-instinkt.

Först behöver man förstå hundens instinkt att larma "flockledaren". Det sitter djupt i hunden att skälla tills den får besked om att man har förstått att det finns risk för "intrång på reviret". Så man måste svara hunden, inte ignorera, när någon närmar sig reviret.

Vad gäller de som bara passerar förbi
så kan man säga "Tack, de får gå där!" eller "Tack, jag hör!" i en mycket lugn och saklig ton. Kanske sätta upp en hand i ett stopptecken. Han kommer nog inte tystna bara på detta, utan då går man till honom och tar honom i halsbandet som han bör ha på sig även inomhus, och håller honom. Detta bör få honom lite "lugn och spak". Ett snabb-sätt att få honom lugn. Då berömmer man och matar honom med godis, som man alltid ska ha till hands. 
Skicka inte iväg honom till korgen. Han riskerar att uppfatta det som ett straff. Men man kan inte straffa vare sig rädsla eller instinkter. Han har inte lärt sig några alternativ - ännu. Han behöver vägvisning, undervisning av en Trygg Ledare.
Och lägg honom inte på rygg. Han är inte dominant.

Om någon ringer på och han inte klarar att avbryta skällandet, så testa att plocka upp honom i famnen och sedan går man och öppnar. Tryggheten i famnen kan lugna. Gästen får inte bry sig om hunden!

Detta var lite om hur man avbryter hundens skällande i början av träningen.

Han behöver också tränas i att vara avslappnad.
Lär honom "Lägg dig". Det ska betyda "Ligg ner där du är, men lägg dig bekvämt med bakbenen".
Belöna med många små läckra godbitar, t ex små remsor av grillad kyckling? Men bara när han ligger helt stilla. Han får vifta på svansen, men bara lite. Han ska vara så lugn i kroppen som möjligt, då blir han matad.
Man tränar detta lite varje dag tills han förstår att "avslappning" är grejen som gör att han får belöning.
Han ska sedan klara att ligga kvar upp till 5-10 meter bort, medan man tränar på att öppna dörren och säga "hej hej" till en låtsasperson. Man återvänder snabbt och ger honom godis där han ligger.

Man kan också spela in ljudet av dörrklockan på mobilen.
Bäst är att han redan har fått kommandot "lägg dig". Så spelar man upp ljudet, och så fort ljudet börjar så får han beröm och godis. Ett litet skall gör inget, men han ska ligga kvar!
Ett svårare steg är att dörrklockan ringer, och DÅ säger man "lägg dig" och sedan får han godis.

Det är också bra om han lär sig kommandot "Tyst".
Det tar tid, det är knepigt för hundar att förstå. Och "lugnt ligga stilla" är en viktigare färdighet, börja där. Tystnad får man mer och mer av om man bara ger godis när han ligger stilla OCH är tyst. Vänta in ögonblicken av tystnad och gå snabbt in med godis. Han kommer förstå mer och mer.

Slutligen ska alla besökare strunta i honom!!!
På hundspråk säger man "jag är trygg" genom att IGNORERA hunden. Mycket viktigt. 9 av 10 vill få hunden att förstå att "jag är inte farlig". Effekten blir den motsatta. Ge order att de inte ens ska titta på hunden!

Däremot ska de som har honom låta glada
och kasta en massa godis till honom när folk kliver in.
Man kan också gå promenader alla tillsammans - ägare, hund, besökare.


Allt det här kommer minska skällandet massor, men det kommer aldrig försvinna helt.
Dels är det hundens natur, dels har han kanske ett medfött nervöst temperament.
Kanske han inte blev tillräckligt socialiserad på främmande heller när han var valp?
Så ibland kommer skällandet "poppa upp", men det kan bli mycket bättre!

Lycka till!

Läsarfråga om amstaff/pitbulltik

.

Hej! Gillar många utav dina inlägg och känner mig sugen att träna min hund ju mer jag läser! Jag har ett problem med min amstaff/pitbull tik på 5 år. När hon var 2 år gammal hände en sak, min sambo gick bort jag hade inte längre tiden hon behövde och lämnade henne hos en nära bekant i nästan 3 år, nu efter en incident hos människan som haft henne bestämde jag för 3 veckor sedan att jag skulle ta tillbaka henne då hon inte skall ha med djur att göra. Polisen hade hittat min stackars tik fastbunden utomhus i en släpkärra.

Jag har nu haft henne i ca 3 veckor och hon gör utfall mot både hundar, människor, cyklar osv. (Värt att nämna är att det är inte alla, men många) Hon är också otroligt vaktig när folk/hundar går utanför tomtgränsen ovh skäller och försöker rusa fram. Ett skall eller 2 kan vara helt okej för att markera, men att hon låter helt rabiat och gör utfall är inte okej, folk blir ju rädda.

T.ex att det kommer 10st barn på sina cyklar, så väljer hon kanske att göra utfall mot nr 8. Sedan kan man gå en promenad och möta massa människor en dag utan minsta reaktion, å andra dagen går hon mot allt. Vill även tillägga att hon är skendräktig, så jag är medveten om att det kan bero på detta.

Under tiden jag hade henne som valp var hon ofta å träffade mina föräldrars hundar samt min systers schäfer. Inga problem någonsin vare sig kön eller ras. Men nu drar hon sig undan eller gör utfall mot varenda hund, vilket känns så fruktansvärt tråkigt att inte kunna låta henne leka och springa fritt med andra hundar hon alltid gjort innan.

Kan hundar förändras bara sådär från att älska andra hundar till att hata det? Om det nu inte skulle vara på grund av skendräktigheten skulle jag vara otroligt tacksam till tips på hur man tränar bort detta beteende!

Är munkorg ett bra alternativ i början? Är bästa sättet att släppa henne lös med andra hundar eller är det bättre att börja med koppel? Kan man "tvinga" in henne i en gård med andra hundar å låta henne vara där tills hon lugnar sig eller skall man ta möten med en hund i taget? Hon har ännu inte bitit någon men är rädd att hon förr eller senare gör det.

Hon är så underbar och go inomhus och mot alla hon är bekant med, vill så gärna ha tillbaka min Goa tjej som älskar alla igen och tacksam för alla tips.

/Sandra


Gunilla svarar: 

Hej Sandra!
Skendräktigheten kanske kan spela in. Det låter som om hon ligger högt i stress. Det kan komma från hennes förra hem och det kan också förstås ha att göra med bytet av ägare och miljö.
Eftersom hon tydligen var ganska väl socialiserad tidigare så kommer hon säkert att hitta tillbaka till det igen. Troligen är hennes problem helt enkelt kronisk STRESS.

Det första du ska göra är nog att ha en rejäl dos tålamod och ta bort allt i hennes miljö som framkallar stress. Tillåt henne heller inte att ha att göra med något som kan framkalla stress.

Stressen i kroppen behöver minska och det kan ta lång tid.
För en stressad människa som äntligen ska gå på semester så kan det ta en vecka minst innan hen kan börja njuta av semestern.
För utbrända kan det ta minst ett år att komma tillbaka.
Ge henne några månader i alla fall.

Låt henne inte hälsa på någon. Hon får bara titta på avstånd, men inte hälsa. Det kommer göra att hon slappnar av, dvs när du tar ansvaret för möten. Utsätt henne inte för några andra hundar eller för den delen människor som vill klappa.

Låt henne inte vara på tomten annat än under övervakning och kanske kopplad/i lina.

Låt henne inte dra i kopplet på promenaden. Gör så att du håller kopplet LÅNGT under promenaden, men stanna så fort hon går före dig och är på väg att börja dra. Stanna omedelbart och bara vänta tyst tills hon själv slakar kopplet och går några steg mot dig. Detta ska hon komma på själv. Då går du igen, som belöning. Om du med stort tålamod upprepar detta hela tiden på varje promenad så kan det bli stor skillnad bara på en vecka.

Stanna om hon vill nosa på saker under promenaden. Ge henne all tid hon behöver. Låt henne hitta "tjuren Ferdinand" inom sig ;)

Gör trevliga godisövningar inomhus som kräver fokusering och koncentration.

Låt henne sova så mycket hon vill.

Om hon tycks ha behov av att "tokrusa av sig energi" ibland så åk till något stort fält och låt henne göra det. Men kanske bara några gånger i veckan. Värsta ungdomen är ju förbi också, så hon behöver väl inte så mycket tokrusningar...?

När hon gör fel/dåliga saker, tänk först och främst: Finns det en belöning för henne i det hon gör? Hur kan jag i så fall ta bort belöningen?

Hon får göra saker hon gillar, men hon måste göra dem lugnt, annars får hon inte göra dem.
Rusar hon ut före dig genom ytterdörren, så tar du in henne igen och gör lugnt om.
Hon får inte hälsa på folk när de kommer, ta undan henne när hon är ivrig och be alla att ignorera henne ända tills hon är så lugn att hon är på väg att lägga sig...

Ja, det finns massor av olika tips mot stress, jag har bara nämnt några här.

Men låt henne vara i ett lugnt sinnestillstånd nästan 24/7.

Då kommer hon nog att kunna bli sitt gamla jag igen.

Om du märker framsteg efter två månaders "stressfritt" liv, men inte är i mål, så ge henne två månader till!

Så slänger jag in en brasklapp: Allt det här är bara gissningar från min sida. Det är inte säkert att det stämmer på din hund.

För mer personliga råd, kontakta en hundpsykolog. Och i det här fallet ska du absolut börja med någon som har både praktisk erfarenhet och så inte minst en god teoretisk utbildning på hundproblem. Ingen självlärd person. Börja där och se vad det ger. Det är inte säkert att hundpsykologen är bäst på att få henne att bli en lydig hund, men det är ju inte heller hennes problem i det här läget.

Lycka till! Och jag hoppas att du berättar hur det går!
.

Läsarfråga om ung jaktgolden

 Jaktgolden, men inte hunden i texten. 

Foto Tina Steinbach.

Hej Gunilla,

Mycket bra tips på bloggen samt intressant innehåll på dina kurser.

Jag har en jakt golden retreiver på 1,5år nu som jag skulle behöva hjälp med. Hemma brukar inte vara ngt problem, han är utan koppel på tomten - utan staket, kommer till mig om jag ropar, lekar utan problem,  tidigare jagade han fåglar men nu lyssnar han till "nej" osv. Han är extrem social.

Problemet är på promenader: han drar jättemycket.

Om jag ändrar inriktning följer han med, om jag stannar kommer han tillbaka till mig men brukar inte titta på mig samt så fort jag rör på mig drar han igen.  

När vi träffar andra hundar (vilket vi brukar göra ganska tät) blir han spänd, om tikar blir han jätte upphetsad och vill absolut hälsa på dem. Om jag säger nej skäller han desperat och drar mot de medan om vi träffar killar börjar han morra och skälla också. 

Han verkar inte särskild intresserad av godis eller leksaker, är i princip icke kontaktbar då. 

Han leker fint med andra kompisar fast efter ett tag visa tikar upplever honom som lite för intensiv. Tacksam på ngr tips och råd! Vi har varit tidigare på valpkurs x flera fast promenad-problemet är kvar.

Med vänliga hälsningar

A

Gunillas svar:

Hej A!
Om du kan komma till mig i Upplands Väsby så är ju det bäst förstås, men jag ska försöka ge några tips ändå.  /Redigerat/

1) Alla blickar ger beröm och belöning!

Varenda gång som han - helst på eget initiativ - tittar på dig så ska han omedelbart få en belöning.

(Denna regel är viktigast att följa när ni är utomhus)
Det kan gärna vara godis!

Eller att du och han leker en stund. Gör honom gärna tänd på någon leksak och ha med den ut på promenaderna.

Du kan också ge honom en stunds frihet som belöning, men de flesta gångerna ska belöningen vara något som är hos dig.

Beröm direkt när han tittar (eller klicka med en klicker). Då förstår han lättare att det är just hans blickkontakt som gör att han får belöning.

Det är också mycket bra om du under 1-2 veckor kan ge honom bara hälften av hans mat i matskål. Den andra hälften tar du med dig ut på era promenader. Enkelt om du ger honom torrfoder, men det går med våtfoder också. Blanda in extra godbitar som köttbullar eller grillad kyckling.

Ifall du eventuellt har låtit hans mat eller leksaker vara framme, så bör du genast sluta med det.

2) Han kommer ALDRIG framåt genom att dra i kopplet.

Så fort han drar i kopplet så stannar du och står stilla ända tills han inte drar längre.
Han ska gå lugnt och sansat ända från början. Han kan hålla sig, behöver inte rusa ut för att kissa!
Du behöver börja redan när du ska gå ut genom dörren med honom!
De första gångerna kommer ni kanske knappt någonstans, men det kommer snabbt bli bättre!

Som regel brukar jag rekommendera att man rastar sin hund i långt koppel, och hunden får gå var den vill, men alltså max 1,8 meter ifrån föraren.
MEN vissa raser har lättare för att gå vid sidan, jaktgolden är en sådan ras.
Det finns en viss chans att han går bättre om du försöker få honom att gå vid din sida och inte låter honom gå framför dig. Testa det. Ge honom en liten godbit 20-30 gånger per promenad när han går vid din sida.

Men man kan dock inte begära att hunden ska gå vid sidan en hel promenad, så varva med att ge honom mera frihet. Han bör också få springa av sig sin energi minst en gång per dag, även utanför tomten.

Dessutom bör du gärna införa regeln att ingen kär person hälsar på honom om han hoppar. Det ska inte löna sig att vara översocial. Det gäller för folk att försöka strunta i hunden så mycket man kan, så länge han är upphetsad. Inte ens se på honom. Om han spontant vill hämta en leksak att visa upp för besökare så kan ni uppmuntra det.

3) Lär honom att hålla reda på dig och själv komma ifatt.

En ledarskapsövning. Du visar vem som ska följa vem. 

På alla ställen där du kan släppa honom så kan du "rymma" från honom. 

Du ska lugnt, men i rask och bestämd takt, gå iväg åt rakt motsatt håll.
Gå iväg ända tills han kommer springande efter.
Det gäller att ha is i magen - och en bra belöning i handen (köttbulle eller leksak).

Känner du dig osäker av att ha honom helt lös, så sätt sele och lång lina på honom.
Han kommer säkert att springa förbi dig de första gångerna. Det är bra, det är normalt.
När det händer så vänder du genast och går åt motsatt håll igen!
Vänd gärna om redan innan han har hunnit "blåsa förbi dig".
Upprepa vändningarna så länge det behövs. Du kommer märka att han kommer närmare och närmare och snart är han vid din sida! Då belönar du omedelbart med något.

4) Undvik kommandon om han ändå inte är mottaglig.  

Det kan vara bättre att vara tyst om han ändå är "blockerad". En allmän regel är att ljud riskerar att öka hundens stress eller aktivitetsnivå. Kommandon passar bäst att ge när hunden är hyfsat lugn och beredd att lyssna. Annars kan de tvärtom rentav öka hundens stress.

5) Dra inte själv i kopplet när ni möter en annan hund.

Ofta drar man hunden till sig utan att man är medveten om det. Be någon titta på dig så att du inte gör det. Ofta är det den detaljen som gör att hunden blir extra uppvarvad. Bättre i så fall att bara bli en stolpe och hålla i hunden. Varken ge efter på kopplet eller dra i hunden. 

MEN stanna inte mitt i vägen för den som ni möter, du måste gå undan först. 

Är du för nära så måste du först flytta på dig, även om det innebär att du drar i kopplet.

Om du är tidigt ute så kan du locka undan honom med köttbulle mot hans nos innan han blir blockerad. 

6) Aktiveringstips.

Förutom det jag har nämnt, såsom rymningsleken, kamplek och att träna "fot" med godis så kan du gömma hans favoritleksak i högt gräs eller liknande. Vänta på hans ögonkontakt innan han får börja leta. Beröm när han hittar den, och beröm extra mycket om han tar upp den i munnen. Backa baklänges så kanske han också apporterar saken till dig.

7) Ny kurs?

Jag tycker också att du ska hitta någon ny allmänlydnadskurs, hos någon ny utbildare. 

Kanske det går bättre nu. Retrievers tar tid på sig att "mogna".

Det är tyvärr inte säkert att dessa tips är de mest perfekta för just er, men det kommer i alla fall inte bli sämre om du försöker följa dem!
Lycka till!

Gunilla

Läsarfråga om attackerande jack russell

Hej Gunilla!

Mina grannar har två stycken Jack Russel hundar där den ena är hur lugn som helst och den andra skäller hela tiden så fort den ser någon. Man kan höra varje gång de går på promenad med dem då den ena skäller hela tiden. Grannarna har förklarat att den är rädd och osäker men att vi inte ska känna oss oroliga. 
För några månader sedan så skulle sambon och jag gå ut från hissen och då var grannarna där med hundarna och väntade på hissen. Den "aggressiva" hunden gjorde utfall mot min sambo men hindrades av ägaren med hjälp av kopplet. Han drog hårt i den och skrek Nej till den. 

Nu i lördags kväll stod min sambo och jag och väntade på hissen utanför vår dörr och när hissen började öppna sig så började den ena hunden att skälla. När dörren till hissen hade öppnat sig tillräckligt för att den kunde ta sig igenom så springer den mot mig och hugger tag i mitt knä. Det var ett stadigt grepp som den vägrade släppa när jag försökte dra tillbaka mitt ben. Grannen skrek Nej och sprang fram till hunden som då släppte mitt knä. Grannen la ned hunden på sidan och frågade om det hade gått igenom. Jag hade ont och såg att det hade blivit ett håll på jeansen och in genom huden så att det blödde. Hunden var då fortfarande aggressiv, skällde och försökte ta sig loss. Vi sa att vi skulle gå så han kunde kontrollera hunden, plus att vi var lite rädda och chockade. Jag stod helt stilla utan att röra mig när den började att skälla och till och när den bet mig. Det var då efter att den höll kvar tag om mitt knä som jag rörde mig. Hundarna hade inga koppel heller när detta hände. 

Jag vet inte vad jag ska göra? Mina jeans är trasiga, jag ska till läkaren imorgon för undersökning då det är svullet och ömt plus att läkaren rekommenderar stelkrampsspruta. Vi har besök ibland av min bror som har en dotter på fem år och vänner med små barn och vi är rädda för att den ska bita någon igen, små barn. Ingen av grannarna har kommit över och frågat hur det gick eller så. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill inte göra en polisanmälan och hamna i bråk med grannarna men samtidigt är jag rädd och har fått en del kostnader till följd av detta. 
Vad ska jag göra? Tacksam för hjälp!
Mvh, Alexander


Hej Alexander! 
Vilken tråkig händelse, och vilket dilemma ni befinner er i!  Det var oansvarigt av grannarna att ha hundarna lösa. Det verkar också som om de inte tar problemet på tillräckligt stort allvar och antagligen inte tränar hunden (annat än genom att dra tillbaka i kopplet och skrika Nej, om man nu kan kalla det för träning).

Men jag tror att ni måste prata med grannarna, ringa upp dem är kanske bäst. Ni kan inleda på ett trevligt sätt och fråga hur de uppfattade händelsen och sedan lyssna. Fråga om inte även de anser att något behöver göras för att förhindra att det händer igen. Förklara att ni ofta får barn på besök. Fråga också om de har hunden försäkrad. Kanske deras försäkringsbolag ersätter skadan på jeansen mm?? Annars kanske er egen hemförsäkring? Jag är inte så insatt i det där.

Om de inte vill vidta några åtgärder, kanske rentav är fientligt inställda, så måste ni faktiskt göra en polisanmälan. Om ni inte har Hells Angels till grannar??  Det brukar inte hända något efter den första polisanmälan ändå. Fallet läggs sannolikt ner direkt. Men om ni polisanmäler så kommer det i alla fall hända något nästa gång hunden biter! Det vore synd om hunden biter ett barn och polisen tror att detta är första gången hunden biter och inte gör något - eller hur? 
Det kan krävas en polisanmälan för att grannarna ska inse allvaret och skärpa sig. Nästa gång något händer så blir det kopplingstvång, kanske munkorgstvång, eventuellt till och med avlivning, om de provar hunden i ett mentaltest och den visar sig vara aggressiv mot alla främmande människor. 

Ni kan dessutom hota med, eller informera om, att ni kommer att spraya på deras hund nästa gång den är nära er och är aggressiv. Jag rekommenderar att ni köper ett eller några ex av en spray som heter Dog Defense Spray. Den är ofarlig men avskräckande. Ni hittar den på nätet. Denna spray blir ert försvar om grannarna vägrar inse hur viktigt det är att de har hundarna kopplade i fortsättningen.

Andra läsare kanske kommer på fler tips, som jag då publicerar på bloggen. 
.

Läsarfråga om hundmöte när man rastar dagishundar

.
Anna skickade en kommentar till inlägget "När din hund skäller på något - var lugn..."

Jag publicerar den som ett eget inlägg.

Anna skriver:

"Jag skulle vilja veta hur man bäst går tillväga om man som jag t ex jobbar på ett hunddagis, och följaktligen oftast har en hel hundgrupp på upp till 8 hundar med sig? Det är ju ofta så att det är en eller ett par av individerna i hundgruppen som är osäker vid hundmöten och då börjar skälla, och snart får med sig resten (mer eller mindre) av gruppen, vilket kan vara oerhört frustrerande då man står där med ett helt gäng skällande hundar! Fungerar Lyktstolpe-metoden i sådana lägen, eller finns det bättre sätt?
Jag förstår ju att man i första hand ska rikta åtgärden mot den som startar det hela och triggar igång de andra, men det är inte alltid man hinner med det!
Ansvaret ligger förstås i första hand hos matte/husse att socialisera sin hund, men man vill ju kunna hantera sådana här situationer på bästa sätt när de ändå uppstår!
Godis/avledning verkar bara fungera till viss del, men känna mer som en kringgående manöver runt problemet."

Mitt svar: 

Hej Anna!

Ursäkta att du har fått vänta några dagar på svar. Hoppas att du ser detta, fast det ligger på "fel ställe".

Det är en intressant fråga som jag inte kan motstå att försöka svara på. Jag har ju ett eget hunddagis i mitt hem som jag går ut med två gånger om dagen. 8 hundar går jag med ibland, precis som du.

Att hundarna är socialiserade har betydelse, det har också betydelse vem som håller i kopplet och hur relationen ser ut mellan föraren och hundarna. Om möjligt ska man ha en egen relation med varje individ, där man har gjort något roligt tillsammans med hunden, t ex busat eller tränat lydnad med mycket belöning. På et hunddagis kanske det är nästan omöjligt att hinna? Men det gör verkligen skillnad om man några gånger har gått en minipromenad med enbart en hund (en av de jobbigare hundarna) - tills man har fått kontakt med den hunden, en egen relation.

Det är viktigt att jobba med följsamheten. Om hundarna börjar dra, så stannar jag och gör sedan helt om. Efter några sådana vändningar brukar de gå lugnare, en stund åtminstone. Om hundarna är bra på att göra helt om, så kan man också vända om ifall det är så trångt att det är svårt att ta ut avståndet till den mötande hunden. Det är helt OK att vända om och gå åt ett annat håll.

Det har förstås också betydelse att man inte känner sig stressad eller frustrerad redan när man tar ut hundarna, det känner de ju väldigt bra. Detta är dock lättare sagt än gjort. Man är ju inte alltid på ett perfekt jämnt och positivt humör. Men man får försöka...

Jag jobbar också under promenaden med att kunna nå hundarna med deras namn. Namnet ska alltid betyda "titta på mig så får du godis". Om en av hundarna höjer sin svans och blir spänd, så säger jag dens namn med lite sträng eller varnande röst, typ "Fiiidoooo". Då vill jag att hunden sänker svansen och slutar fokusera på vad det nu är, och vänder sig mot mig. Och då berömmer jag genast och ger gott godis. Det varnande tonfallet betyder "bli lite lägre i din kroppshållning, bli mer undergiven". Är svansen rätt i vädret så behöver man få ner den...
(Man kan också säga Nej, men det är nog oftast bättre att säga hundens namn)

Jag tränar också hundarna i "Kom". Då ska alla vända om och komma till mig. Jag backar undan, så att de kommer efter, och stannar sedan. Då ska de trängas intill varandra, vända mot mig, så att jag bekvämt kan stoppa lite godis i allas munnar.

Det är alltså A och O att varje promenad jobba med att flocken är lugn och följsam och lyhörd. Man ska vara en slags "flockledare".

Ändå kan jag inte alltid gå förbi en hund med min hundflock utan att några vill dit. Utan jag brukar gå åt sidan och stå stilla och låta den andre passera, det blir enklare så.

Vid ett hundmöte så säger jag ofta "Kom" så fort vi får syn på hunden som närmar sig. Sedan går jag raskt baklänges och får med mig hundarna. Jag kanske också behöver säga namnet på några av hundarna strängt, då förstår de att de måste slita blicken från den andra hunden. Sedan backar jag ut på någon gräsmatta eller sidoväg, och kortar upp kopplen, och det gör att hundarna vänder ryggen till det som vi backade ifrån. Det är en stark signal för hundar. "Vänd ryggen till det, strunta i det".
Sedan hinner jag oftast sätta dem också och sedan får de godis lagom till när den andra hunden passerar.

Nu kanske jag inte har samma sorts problem som du. Mina hundar är alla mer eller mindre väl socialiserade och är oftast nyfikna och vill fram och hälsa. De hundar som du rastar kanske inte alltid gillar andra hundar. Men jag tror att du kan göra likadant ändå.

Tänk på att ingripa/avbryta redan när svansen höjs (dvs kroppen är spänd) och blicken blir fokuserad. Har den hunnit börja skälla så har man kanske varit lite sen.

Hoppas du får nya idéer av tipsen som du får nytta av!

Jag blir förstås jätteglad om du tar dig tid att berätta hur det går!

Hälsningar Gunilla

Läsarfråga om att ta saker från hunden

.
Jennie skriver så här i en kommentar till det tidigare inlägget "Kan din hund bli en farlig hund?":

Hej Gunilla! :)

Det är mycket intressant att du skriver "Barn måste läras att inte störa en hund som tuggar eller äter på något."

Jag håller inte med här. Jag har barn och hundar (schäfrar). En gång hade vi en schäfer som morrade mot barn som försökte ta hans leksaker. Jag tyckte inte att det var trevligt att ha det så, så sedan dess har vi varit noga med att lära våra hundar att de inte äger sakerna de biter i. Hela familjen står över hundarna i rang. När de är valpar låter jag barnen ta deras leksaker, flytta på deras matskål, ta deras ben de tuggar på. Ta, ge tillbaka och berömma. Ta, ge tillbaka och berömma. Detta tycker jag lär hunden dels att släppa saker när - speciellt ett barn - vill ta något från hunden men främst lär det hunden att barnen när som helst kan ta saker från hunden och att det är OK!

Har jag helt fel i mitt tänk här? Jag har läst flertalet inlägg på din blogg och flera sidor på din hemsida sedan jag fann den av en slump igår och jag tycker att du har väldigt många vettiga åsikter och i ett par fall har jag insett att jag har agerat fel när jag läst dina ord. (Tack!)

Men det här med att lära barnen att inte störa en hund som tuggar... nej, det håller jag inte med om. Hunden måste kunna lämna ifrån sig ett ben, ett grisöra, en boll, en pinne eller en bit oxfilé för den delen, utan att morra eller på något annat sätt visa aggressivitet mot personen - stor som liten - som tar saken från hunden.

Ibland får ju hunden tag i saker som inte är bra för den! Plastbitar, kycklingben osv och då är det ju inte särskilt smart att ha en hund som är van vid att han får tugga ifred?

Nyfiken på att höra dina tankar kring detta! :)


Svar: 

Hej Jennie!

Jag håller till stor del med i det du skriver. Det är bra att i förebyggande syfte träna hunden tidigt i att man tar ifrån den saker. Om det däremot redan finns ett resursförsvar i hunden, så får man gå mer försiktigt till väga.

Om vi tänker oss en ung hund som inte uppvisar resursförsvar, eller bara ett milt sådant, så kan man träna genom att helt enkelt ta saken, och sedan låta hunden få ta den igen.

MEN - ju fler gånger man tränar så, desto större risk att man skapar irritation och spändhet hos hunden. Skulle vi själva vilja bli tränade på det sättet - att någon tog maten ifrån oss, för att vänja oss vid det?

Det är bättre att skapa en positiv förväntan hos hunden - genom att man belönar hunden t ex med godis, eller  någon annan resurs, t ex leksak, när man tar ifrån den det som den hade. Helst något ännu bättre än det som den hade. Då har hunden tjänat på att bli "bestulen". Dvs man tar benet, berömmer och ger hunden godis. Sedan blir det ett plus om man sist dessutom låter hunden få ta sin resurs igen.

Visst händer det att en "starkare" hund tar något från en "svagare" hund, men den "svagare" hunden har "rätt" att protestera. För det man har i sin mun, eller nära sin mun, det har man rätt att försvara som "sitt" i hundvärlden. Den protesten vill man inte att barn ska råka ut för. Därför är det viktigt att hunden nästan ser fram emot att någon tar resursen - därför att den vet att tjänar på bytet.

Det är alltså mycket viktigt med belöning i träningen, enligt min åsikt.

Har man däremot en vuxen hund i hemmet som uppvisar ett starkt resursförsvar så är det en helt annan femma. Det är inte säkert att det går att träna bort. Eller, de vuxna kanske kan ta benet, men barnen kan det inte. Då är det bästa alternativet att se till att hunden inte har någonting värdefullt att försvara när barn är i närheten. Om det är frågan om äldre barn, t ex över 10 år, så kan hunden få ha sin resurs - om barnen noga har fått lära sig att de ska låta hunden ha resursen ifred.

Sist en tanke. Resursförsvar är ju faktiskt helt naturligt hos hundar. Utan den egenskapen hade de blivit bestulna jämt och dött av svält. Men nu när hunden lever inne i våra hem, sedan ca 50-100 år tillbaka, så är samma egenskap en nackdel. Vi avlivar ju ofta hundar med resursförsvar. De hundar som skulle ha svultit ihjäl i naturen är nu dem som vi behåller och som vi avlar på.
.

Läsarfråga om rädd chihuahua

.
Hej! Jag funderar på att skaffa en vuxen liten chihuahua. Hon är låg i rang i flocken hon är i nu och de andra är väl lite taskiga mot henne ibland, Uppfödarna är noggranna så jag skyller inte på dem. Jag hade denna tik på prov ett par veckor men var tvungen av avbryta provperioden.

Konsultation med Mervi Kärki!

.
Kan en hundpsykolog (jag) ha problem med sina egna hundar? Jo, faktiskt. Draka har ofta skällt för mycket när det har ringt på dörren. Och Asta har allt oftare stulit mat när jag har varit hemifrån! Jag har inte lyckats lösa problemen själv. Jag kände att jag måste söka hjälp, och jag valde att köpa en hemkonsultation med Mervi Kärki, Sveriges första "dog listener". Läs vidare om hur det gick...

Läsarfråga om skällande yorkshireterrier

.
Hej Gunilla!  Vi har en liten Yorkshireterrier på snart 2 år, som brukar skälla på stora hundar när man rastar honom. Och när han var yngre skällde han nästan aldrig. Han brukar också gläfsa till då någon är bakom ytterdörren.

Barbro Börjesson är i alla fall go och glad

.
Barbro Börjesson är en härlig hundpersonlighet. Hon är så go och glad och vill så väl. Det är bara hennes träning jag har vissa invändningar emot. Jag såg ett nytt avsnitt igår av Hundskolan i Gokväll och - tja, det var som vanligt: Ett problem, korrigeringar, tveksamt resultat, glad Barbro... :)

Läsarfråga om skällande valp

.
Hej Gunilla!  Väldigt bra och intressant blogg du har! :) 
Nu till mitt behov av hjälp, vi har en liten vit herdehunds tik på 3 månader, som skäller på oss.

Läsarfråga om skällande hund

.
En Anonym hundägare skriver så här:
Har en berner valp på 6 mån som skäller på okända människor som kommer till oss.

Alla hundar som biter behöver detta

.
Jag har mött och tränat (och några gånger även ägt) en del hundar som har tagit för vana att nafsa eller rentav bita i olika situationer. När jag tänker tillbaka på olika fall, och på deras ägare, så ser jag ett mönster. Det är en sak som alltid behöver förbättras... ägarnas ledarskap!

Entrecoten låg kvar!!

.
Tyvärr är Asta ganska bra på att stjäla mat från köksbänken. Hon hoppar ledigt upp och har till och med lärt sig att öppna en av skåpluckorna. I dag kom jag hem - och fann entrecoten som jag hade stekt i pannan liggande kvar, orörd!! Gud, vad duktig hon måste ha varit!! Eller...?

När du och hunden ska gå ut genom dörren

.
Många hundägare har lärt sig att man ska utföra en viss ritual med hunden innan man går ut genom dörren. Man har nämligen lärt sig att man tränar ledarskap om man går ut först genom ytterdörren. Så fort man har gjort denna "ledardemonstration" så får hunden Varsågod och får gå som den vill igen. Effektivt? Nja, inte så värst...

Läsarfråga om diverse rädslor

.
"Det här är XX med vinthunden XX som skrivit till dig tidigare om XX! Jag har en fråga som jag skulle bli sååå glad om du ville hjälpa mig med. Det är så att min vinthund är lättskrämd och lite osäkert lagd och jag vet inte hur jag ska hantera vissa situationer."

Läsarfråga om rädsla för folk

.
Dags för en ny läsarfråga!  Marie har läst mitt inlägg "Träna bort utfall, nivå 1" och skriver: 
"Jag har en Chinese Crested dog, nu 9 mån som är osäker på nya människor, både ute och som kommer hem till oss."

Håll på samma regler även om hunden ser en kompis

.
Det där med att vara konsekvent är en gammal sanning som fortfarande gäller. Och de senaste dagarna har jag fått några anledningar att tänka till angående ett område där vi sällan är konsekventa mot hunden - vilket lätt resulterar i oönskat beteende mot främlingar...

Läsarfråga om hund som skäller på gäster

.
Linda mejlade mig och ställde en fråga om sin hund som skäller på gäster. Jag har tagit bort några detaljer för att hon inte ska kunna identifieras.