Just nu finns jag mest på Facebook

Uppdatering av läget: Jag har fullt upp med att få i ordning i och utanför mitt nya hus utanför Tving, Blekinge. Det ska bli hundpensionat till augusti, är det tänkt, och senare kanske även hundkurser. Det är en underbar och stressig tid. Jag kommer oftast inte hinna med några djupare analyser av hundbeteende här på bloggen. I stället skriver jag små inlägg på min Facebooksida Gunilla Melkersson. Ibland blir det också något inlägg på min andra Facebooksida Gunillas Hundkurser.
Men just nu hittar du mig alltså mest på Facebook.
(Och någon gång även på Fredrik Steens blogg)

Men förtvivla icke, det kan när som helst bli ett inlägg här på bloggen om något som har med hundar och hundbeteende eller hundträning att göra.

Blekinge???

Fotot är från www.regionblekinge.se

Igår blev min lägenhet såld. Hurra, hurra! Nu kan jag flytta till Tving redan i påsk! Det ska bli roligt att se om våren är lite tidigare därnere än här i Upplands Väsby. Det är nog snart dags att börja så lite...  Men innan dess måste jag ordna med Internetuppkoppling, TV-box, flyttanmälan och eftersändning - med mera!

När jag glatt berättar att jag ska flytta till Blekinge så möts jag alltid av en av två reaktioner. 

Den ena är tystnad. Vad ska man säga åt en stackars uppenbart förvirrad människa som lämnar Stockholm (nåja, Upplands Väsby) för en sådan närmast bortglömd avkrok? Man kan ju inte beklaga, så det snällaste blir då att inte säga något alls. 

Den andra reaktionen är kanske lite vanligare. Den lyder "Kommer du därifrån?", alternativt "Har du släkt där?" 

Och jag blir nästan full i skratt, för mitt i debatten om fri rörlighet i Europa och om att ta emot och integrera flyktingar, främlingar, i vårt land... så dyker vårt "biologiska" tänkande upp när garden är nere, som den väl är grannar emellan.  Men kanske det handlar om lite stockholmsk självgodhet också. 

Jag kanske är ute och cyklar nu, men det är ändå intressant att inse att den enda vettiga anledningen som folk kan tänka sig till att man flyttar långt bort från en ekonomiskt blomstrande och eftertraktad av Sverige till en måhända något mindre eftertraktad är att man har rötter där. 

Jag tror nog att jag kunnat ha hamna någon annanstans. Jag letade hus i Halland, Skåne, Blekinge, Småland, Östergötland, Sörmland, Uppland, Västmanland och mer därtill. Min största drivkraft var att få ett billigt gammalt hus med stor tomt att rusta upp, och där jag kunde bedriva hundpensionat och hålla hundkurser mm. Jag var helt enkelt trött på både Stockholm och Upplands Väsby, där det byggs så mycket att naturen försvinner mer och mer.

Jag sökte det lugnare tempot, där folk tar sig tid. Jag sökte vacker natur och vackra hus (särskilt mitt eget hus måste vara vackert). Jag sökte ron och friden, där det går sin gilla gång och det inte sker så stora förändringar. Jag sökte en bygd där folk hejar på varandra, pratar med varandra och hjälper varandra. Och där den rena landsbygden med höns på stallbacken och betande kor inte är långt borta. 

Nej, det var inte alls självklart för mig att det skulle bli Blekinge. Men det blev så. Kanske släkt och rötter faktiskt är viktigt? Huset ligger bara några mil från där min far, farfar och farmor växte upp. Så jo... jag kommer faktiskt därifrån, även om ingen nära släkting finns där. Dessutom har jag varit i Blekinge de flesta av mina somrar, så det känns tryggt och vant.

Den ständiga frågan "Kommer du därifrån?" visar på att det är väldigt viktigt även för oss "moderna" människor med härkomst och geografisk anknytning. Folk tänker helt enkelt så.  T ex en person med annan hudfärg, eller kanske bara en annan svensk dialekt, får stå ut med frågan "Var kommer du ifrån?". Och när man berättar det, så kanske följdfrågan blir "Varför kom du hit?" De kommer säkert fråga mig detta i Blekinge, och jag har inget emot att förklara. Rötter är viktigt för många människor.  Liksom Kristina i musikalen vill vi veta var "hemma" ligger. De flesta av oss mår bättre av en hembygd än av rotlöshet. 

Jag är lyckligt lottad som har ett jobb som det finns efterfrågan på överallt. Och jag är relativt obunden. Jag kunde bryta upp och förverkliga min dröm mitt i livet. Jag har också hört några säga "Vad modigt!" Men när man har ledsnat på något så kan man inte annat än göra en förändring, annars skulle man förtvina inuti. Jag hade redan börjat äta alldeles för mycket godis. 

Jag tycker att fler i Stockholmsområdet borde överväga möjligheten att utnyttja värdeökningen på sina bostadsrätter till att flytta bort från Stockholm, köpa ett hus med trädgård och sänka tempot lite. Åtminstone om man kan lösa frågan om försörjning på något sätt. 

Jag har två poänger med detta inlägg. Det ena är att man ska våga bryta upp! Att stanna i något man har ledsnat på kommer inte fungera. Det kan gälla ens jobb, ens boende, ens förhållande... Följ ditt hjärta, om du kan! Då får du energi att orka med förändringen.

Det andra budskapet är att hembygden är viktig för många människor. Den ger många en stark känsla av trygghet. Politikerna borde därför främja åtgärder som försöker göra så att inte miljoner människor tvingas ifrån sina hem och sin hembygd och måste fly eller flytta rentav till andra världsdelar för att få ett drägligt liv. Eller som här hemma i Sverige, där många lämnar småorter för storstäderna, fler för varje år som går. Det måste motverkas! Hela Sverige ska leva, och hela Världen ska leva! För det är ett hårt arbete att slå rot på ett nytt ställe och saknaden kanske aldrig riktigt går över. Människor borde inte behöva flyttas omkring som boskap i långväga transporter som slaktas i det land där det för tillfället är billigast.

Igår gick jag och såg en film om just att flytta från sin hembygd, och jag tyckte mycket om den. Den heter "Brooklyn" - se den gärna! 

Jag skriver nog mer om mitt liv som Nygammal bleking. Men jag ska försöka skapa två olika bloggar, en om bara hundträning och en om mitt liv. Hur man nu gör det. 

Hej då Stockholm! NK, Åhléns, tunnelbanan, Fältöversten, Skansen, Drottninggatan, Gamla stan... been there, done that, won't miss it. Och teater, konserter, shower och annan kultur, det gick jag aldrig på. 

Och hej då Upplands Väsby! Hej då, all ful arkitektur och nya fula bostadsområden. Hej då, alla politiker som fortfarande skulle vilja bygga Väsby Sjöstad. Ni får nöja er med att bygga nya höghus och ett helt nytt stationsområde. Lycka till, snart har ni dödat Väsbys själ.

Jag och hunderiet flyttar snart till Tving i Blekinge!

 Mitt kommande hem!

Jag ber så mycket om ursäkt för att jag totalt har försummat bloggen under lång tid. Jag har helt enkelt varit uttröttad, haft mycket att göra och också börjat bli mer och mer less på framför allt mitt boende. Jag bor jättenära stora skogar och fält, men själva bostaden är "bara" en vanlig lägenhet på markplan med liten uteplats. Som lägenhet betraktad är den jättefin att bo i och har passat utmärkt för mina behov. Men det är inte det jag egentligen drömmer om.

Eftersom min lägenhet ombildades från hyresrätt till bostadsrätt för en del år sedan, och den sedan har stigit mycket i värde, så har jag börjat leta mer och mer intensivt efter ett hus på landet att flytta till. Jag har inte varit säker på var jag skulle bo. Å ena sidan ville jag långt söderut, inte minst för att det är ett klart varmare klimat där än i Upplands Väsby. Å andra sidan ville jag inte komma för långt från vänner och anhöriga. Men nu har jag hittat drömhuset och det ligger alltså i Tving i Blekinge.

I dag är en stor dag, för i dag skrev jag på köpekontraktet! Det ska bli såå underbart att få ett större hus till mitt hundpensionat. Och en tomt med trädgård att odla på. Tänk att bara gå ut och plocka solvarma jordgubbar till morgonfilen! Och så får det bli någon inhägnad eller rastgård där hundarna kan vara - mina och andras. Kanske jag till och med kan hålla kurser på tomten!

Det känns också bra att jag har anknytning till trakten. Dels har vi ett sommarhus i närheten, så jag har varit i Blekinge de flesta somrarna. Och min far växte upp i närheten och hade en lycklig barndom med mycket sportande och hemodlad mat på bordet. Fast sedan flyttade hela familjen till Stockholm... Man får förstå dem, det var ju där jobben fanns. Men nu återvänder jag till mina rötter, för jag är mera lantis än stadsbo i mina gener! Jag kan Stockholm, jag har jobbat ganska många år mitt i Stockholm, det har inte fastnat i mitt hjärta. Nu tar jag "vinstpengarna" från lägenheten och ger dem tillbaka till landsbygden.  (Huset ligger några kilometer utanför orten Tving, så man kan gott kalla det för landsbygden). Och jag investerar pengarna i att få en lycklig andra halva av mitt liv, med säkert mer arbete, men ändå mindre stress.

Så småningom hoppas jag kunna komma igång med "hunderiet" därnere och få en inkomst som jag kan leva på, samtidigt som hus och tomt ska skötas! Jag kommer somna ovaggad på kvällarna.

Jag längtar dit redan! Jag älskar Blekinge, jag tycker att blekingska är en dialekt som är både vacker och lätt att förstå. Och människorna är vänliga, hjälpsamma och har ett lugnare tempo.

Visst är det liite läskigt också, för jag kommer (för det mesta) att bo där ensam ("själv" kanske låter bättre?), men det tror jag inte kommer vara något problem. Den del av mig som är en osocial ensamvarg kommer att stortrivas! Och jag kommer alltid ha hundar omkring mig!
Och det tar bara en timme att flyga mellan Stockholm och Kallinge/Ronneby. 

Så nu vet ni läget...
.