måndag 16 november 2015

Läsarfråga om bitsk och skällig chihuahuavalp

Inte samma chihuahua!



Wilma skrev:
Hej! Jag har en liten chihuahuavalp på 2 månader nu som är väldigt bitsk och skallig och undrar vad man kan göra åt detta? Hon får mer eller mindre ryck då hon springer runt och skäller och bits på allt och alla. Det är inte bara det vanliga valpbitandet, utan mer allvarligt och aggressivt.
Hon vägrar även gå på vägar, speciell asfalt. Finns det något bra sätt att lära henne det? Hon brukar bara sätta sig ner och inte röra sig. 



Hej Wilma!
Tack för frågan!
Jag har nu under några månader levt med tre olika chihuahuor dygnet runt, så jag ska våga mig på ett svar. Men det är mycket som jag inte vet om din valp. Det kan därför bara bli generella råd.

Har du haft henne sedan hon var 8 veckor? Då har du bara haft henne i några dagar?
Kanske kan uppfödaren ha en förklaring. Kanske valpens föräldrar var likadana när de var små?
Om du tycker att personen du köpte valpen av är kunnig och duktig, så fråga denne till råds.
Bra om det är en SKK-ansluten uppfödare. Det är ju mer kontroll på de uppfödarna.

Först så ska du inte vara rädd för att din valp kommer att växa upp till en aggressiv vuxen hund. Sambandet mellan valpens beteende och den vuxna hundens beteende är ganska svagt. Mycket kan hända under uppväxten. Den uppfostran som sker hos den nye ägaren brukar ha den största betydelsen för hur hunden blir som vuxen.

De här "rycken" är troligen inom gränsen för valpars normala beteende, särskilt för en ras som har mer "temperament", som chihuahuor ofta har. Nästan alla valpar har galna "kvällsryck", och en del valpar får aggressiva utbrott. Det nästan "hör till"... En liten valp kan vara onormalt aggressiv, men det är sällsynt och jag tror inte att det är frågan om det här.  Det kommer säkert att ordna sig med tiden!
Ni kan prova att gå ifrån henne och stänga dörren en stund och lämna henne ensam om hon blir galet jobbig. Gå in igen när hon har lugnat sig.

Jag tror att det bästa du kan göra under den närmaste månaden är att tänka att din valp kanske är för uppjagad, för stressad av någon anledning.
Ge henne en lugn tillvaro. Ge henne ställen där hon kan krypa in och vara ifred från alla. Hon måste få så mycket sömn som hon vill ha! Chihuahua gillar ofta mjuka bäddar med filtar som de kan bädda med och gömma sig under, särskilt de korthåriga.

Min tanke är att du ska göra det varmt och gosigt och tryggt för henne och lära henne att slappna av, lära henne hur skönt det är att mysa, och att det inte finns några hot som hon behöver vara rädd för. Ha henne ofta nära. Ligg ner på golvet, låt henne vara i ditt knä osv. Om hon nafsar dig hårt i händerna, så är mitt råd att du sätter på dig handskar och sedan fortsätter att hålla henne, stryka henne osv. Träna henne att vara nära och att det är "paradiset"...

Om det finns barn i huset och de blir rädda för henne, be dem bli alldeles stilla och ropa på en vuxen. Ha henne inte ihop med barn utan övervakning. (Det är även valpen som ska skyddas från barnen)

Gör också en hage av kompostgaller och inred den mysigt. Lär henne att vara där själv ibland.

Hon behöver komma ut varje dag och "se världen", även dagar med dåligt väder. Om du har en skön dunjacka, ylletröja eller liknande varmt naturmaterial ute på promenaderna, låt din valp vara därinnanför så att bara huvudet sticker ut.

Träna henne att gå i koppel bara dagar när hon verkar må bra och det är fint torrt väder och på lugna platser där du har god sikt över vad som dyker upp. Ha en bekväm kattsele på henne och ett lätt koppel. Ett sätt att träna är att segdra i kopplet framåt ända tills hon måste ta 1 steg framåt. Då slutar du genast att dra och ger henne en godbit. Det ska vara något läckert, t ex en bit grillad kyckling! Sedan drar du i kopplet tills hon tar 1 steg till. Bara 1 steg, inte mer! Men snart kommer hon liksom igång och då ska hon gå 2 steg innan hon får nästa godbit. Osv.

Ge henne också foder som är till för valpar av små raser. Köp fodret från veterinären eller djuraffären. Ge henne mat 4 gånger per dag. Bra mat kan vara en del av hennes antistress-kur.

Längre fram, när hon är ca 3,5 månader eller så, så kan du börja med lite mer fostran. Och då bör du gå valpkurs med henne. Börja redan nu att leta. Numera hålls en del hundkurser även inomhus vintertid. Säg till kursledaren att du vill att det ska vara några andra valpar av små raser med på kursen, som hon kan få bli kompis med. En chihuahua behöver socialiseras, men i en "lagom" takt.

Ibland får ägare till bitska valpar höra råd om att de ska korrigera valpen. Jag är inte emot korrigeringar, men hon är för liten ännu! Försök stå ut med en hel del ett tag till. Tänk särskilt på att hon inte förstår ordet "nej"! Just det ordet brukar faktiskt "tända" en arg valp ännu mer...

Lycka till!

PS Återkom gärna med fler frågor!
.

torsdag 22 oktober 2015

Nu hjälper jag 10 flyktingar per dag - på riktigt!

Bild från Globalportalen.org


 Jag borde ha skrivit inlägg i höst om hundträning, men jag har helt enkelt haft fullt upp hela dagarna med hundpassning och hundkurser, så det mesta utöver det praktiska har fått stå tillbaka.

Det är kanske oklokt att göra ett politiskt inlägg på en blogg som handlar mest om hundträning, men jag kan inte låta bli. Jag är nämligen sååå trött på politikerna. Och sååå trött på att en klick vill idiotförklara varje människa som vågar säga något positivt om Sverigedemokraterna, "Partiet Som Inte Får Nämnas" (fast de stöds av 20 % av svenska folket)

En ögonöppnare var när jag såg på Youtube hur Hans Rosling står och säger att det kostar 25 kronor per dag att hjälpa en flykting i ett flyktingläger - men 500 kronor att hjälpa flyktingen i Sverige!

För varje flykting vi hjälper i Sverige kunde vi alltså ha hjälpt 20 flyktingar i närområdet!

I stället tar vi pengar från biståndet, som går till bland annat flyktingläger efter vad jag förstår. Pengarna läggs i stället på ineffektiv hjälp till dem som söker asyl i Sverige.
Svenska skattepengar som kunde ha använts 20 gånger så effektivt till människor i nöd!

Jag blir faktiskt smått förbannad! Varför säger ingen av de politiska partierna det som Hans Rosling säger? (Utom Sd alltså) Sveriges regering är ju så gott som medskyldiga för att flyktingar dör! Och varför, det kan man fråga sig. Vi svenskar gillar ju lotterier, typ Postkodlotteriet. Regeringen kanske tänker att de ska försöka skapa många vinstlotter (vinsten att stanna i Sverige, bästa landet i världen för alla), fast priset, som i alla lotterier, är att de flesta lottköpare förlorar?

Länk till Hans tal på välgörenhetsgalan:

https://www.youtube.com/watch?v=9pW-WV87A1k

En länk till: 

https://www.youtube.com/watch?v=8IFuKwmBQ5o

Inte förstår jag heller varför flyktingarna inte kan söka asyl i Sverige i sina hemländer. Kan det inte finnas utbildad personal till det på de svenska ambassaderna? Då slapp de ju drunkna i Medelhavet? För det är klart att vi ska hjälpa dem som flyr undan krig! Däremot kan vi förstås inte ta emot alla som söker ett bättre liv till sig och sin familj.

Kan det vara så förskräckligt illa att när Sverigedemokraterna säger en sanning, då måste alla andra partier ta avstånd och tycka tvärtemot - även till priset av att svenska skattemedel använts väldigt ineffektivt?

Jag tycker också förskräckligt illa om att alla de övriga partierna vägrar att samarbeta med sverigedemokraterna. Det är så barnsligt! Man tappar tilltron till dem. Sverigedemokraterna är faktiskt inga nazister eller fascister, men det är ju bekvämt att komma med sådant när argumenten tryter.

När jag ser en partiledardebatt så ser jag partiledare som bara står och pratar förbi varandra, utelämnar fakta, upprepar klyschor, låter bli att svara på frågor... Det är bara ett spel för de egna medlemmarna och egna väljarna. Är det alltså dessa som styr landet? Sorgligt!

Hur som helst så har jag just signerat autogiro på 250 kr per månad till UNHCR - FN:s flyktingorgan som både Hans Rosling och En Viss Partiledare säger är de största experterna på flyktingar. Hans Rosling sa ju att det kostar 25 kr, så jag hjälper från och med i dag alltså 10 flyktingar att ha ett drägligt liv i flyktinglägret. Det känns bra! Jag skänker annars pengar främst till djur och natur, men nu stödjer jag flyktingarna också. På bästa sätt!

Sedan är det bara att hoppas att kriget i Syrien tar slut någon gång, så att folk kan återvända hem och bygga upp ett bättre styre och skapa ett land som går att leva och utvecklas i. Jag önskar att hela Mellanöstern genom ett mirakel får ett lyft och går mot mer demokrati och sekularisering.
.

lördag 8 augusti 2015

Angående hundattacker: En socialiserad valp biter ALDRIG ihjäl en annan hund som vuxen


Låt hundar hälsa - OM de är lugna. Den brokiga hunden till vänster
är egentligen lite spänd (svansen) och kopplen är för korta, vilket
också skapar spändhet. Dra eller ryck inte i kopplen medan hundarna
hälsar!! Prassla med godispåse i fickan och locka med rösten
när mötet ska brytas.


Jag läser i Vi i Väsby om en ny hundattack.
En stackars ägare med liten hund möter en aggressiv schäfer som sliter av sitt koppel och...

Jag har svårt att tänka mig något värre för den som älskar hundar mer än något annat, som jag. Och tyvärr tar inte alla hundägare sitt ansvar att uppfostra sin hund till en god "hundmedborgare" i samhället. Därför har jag nästan alltid med mig en försvarssprej för hundar. Men man ska hinna få upp den också...
Har man ingen spray så kanske man hinner ta upp sin hund i famnen och vända sig bort, men man kommer antagligen att bli biten själv då. Det enda positiva med det är att lagen (tyvärr) ser strängare på att hunden biter en människa än att den biter en annan hund.

Jag har förståelse för kraven på kopplingstvång, men det är egentligen inte hela lösningen. Det är god och tidig socialiseringsträning som effektivast förhindrar dessa händelser. Koppel kan gå av eller ägaren tvingas släppa taget.
När en hund biter ihjäl en annan hund så var hunden inte sällan kopplad. Men det som saknas i samtliga fall när ens hund attackeras under promenaden är alltså en god socialisering.  För mig är det helt säkert att kvinnans schäfer inte var socialiserad med andra hundar. Eller så hade hon försökt, men det hade blivit fel och hon hade gett upp.

Alla valpar - oavsett ras - behöver träna på och uppleva "lugn, positiv, social kommunikation" med "X". "X" kan stå för en man, en bebis, ett barn 2-4 år, ett barn 5-10 år, en liten hund, en mellanstor hund, en stor hund, en katt mm. Då kommer den valpen senare i livet - lite beroende på övrig uppfostran - att inte så ofta att jaga "X", ännu mer sällan att nafsa "X" - och den kommer ALDRIG att bita ihjäl "X"!
Förutsättningen är dock att valpen har mött "X" som liten (flera gånger mellan idealiskt ca 6 och 14 veckors ålder) och fått kommunicera i en lugn och positiv sinnesstämning. Helst också med flera olika individer av "X". Flera bebisar, flera treåringar, flera små hundar osv.


SOCIALISERA DÄRFÖR DIN VALP till allt möjligt i er omgivning! 
Detta tror jag görs för lite, generellt sett. Okunskapen är stor i Sverige. Kanske för att vi själva inte är lika sociala av oss som i de flesta andra länder!
Några snabba tips:  Vänta före mötet, stå en bit ifrån och prata med varandra. Eller promenera en stund tillsammans. Detta har många "på gatan" inte tid med, och du vet hellre inte vem den andra hunden är. Därför är det bästa ofta att stämma träff i förväg för socialiseringsträning.
Hälsande kan vanligtvis ske när båda parterna är lugna och hyfsat avslappnade.
Om det gäller träning mot annan hund, så kan hundarna hälsa i koppel eller utan koppel. Båda har sina för- och nackdelar. När hundarna ska få hälsa, ge långa koppel (om de är kopplade), dra inte i kopplen, stå på avstånd från varandra så att risken minskar att hundarna snor in sig. Avbryt med lockande röst och godislockande (dock ej nära den andra hundens mun!) efter en kort stund om hundarna har svårt att slappna av.
Motverka, förebygg, avled muskelspändhet och upphetsning i sinnet. Då ökar chansen till bästa möjliga upplevelse. 
Om din hund ska träffa ett yngre barn så måste någon ansvara för hunden och någon annan ansvara för barnet. Börja med att kanske bara sitta lugnt tillsammans. En valp av liten ras har mycket svårare att tåla ett livligt barn än t ex en newfoundlandsvalp. Se till att din valp får ett positivt minne av mötet, annars är det bättre att det inte blir något möte alls.



Många hundar har en FANTASTISK social kompetens - om den bara får chansen att utvecklas...

Tänk också på att arvet till vargen numera är ganska långt bort. En av våra största svenska experter på hundens etologi, Lars Fält, har sagt:  "Hundar har bekanta - det har inte vargen".
Vargen har bara sin flock. Men din hund har din flock - och vänner! Om du tillåter den...

Gå också kurs med din hund - både valpkurs och fler kurser. Det är alltid nyttigt att träna bland andra hundar och du får en bättre kommunikation med din hund, det är aldrig fel. 

Här är en trevlig artikel om hur man kan träna hundar att hälsa lugnt: 

http://dogmantics.com/teach-your-puppy-appropriate-greetings-on-leash/


Här är artikeln från Vi i Väsby:

http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/ihjalbiten-hund-startar-debatt/dbbogx!BwHoxRvK5p3pIsehUwgSg/

Jag skrev också en kommentar under artikeln, som kan läsas av den som vill.


onsdag 8 juli 2015

Nytt utseende på bloggen!

Jag har bytt mall! Nu tycker jag att bloggen är mycket mer lättläst. Den har sett ganska hemsk ut. Men det är sådant här som blir av först när jag har semester och inte är helt upptagen av dagens rutiner. Jag hoppas att ni gillar det nya utseendet!

Jag har också lagt till en ny etikett, "Skäller". Då får man upp de inlägg som huvudsakligen handlar om att hunden skäller.

Dessutom börjar jag bli nöjd med hemsidan. Kika in där om du inte har gjort det på ett tag.

Nu kan jag pusta ut, för det är både roligt men även stressigt med "det tekniska".

Läsarfråga om larmande hund

.
            Inte hunden som frågan gäller!



Jag får ibland frågor på mejlen. Ibland kommer jag att publicera dem på bloggen, med anonym avsändare förstås, ifall kanske fler kan ha nytta av mitt svar.
Mejlet är något kortat.

Hej Gunilla!
Jag har en /liten hund/ på 6 år. Hemma är han ganska duktig när det gäller skällandet. Han skäller när någon knackar på dörren men tystnar när dem kommer in. Det kan hända att han skäller när han hör ljud i trappen men är inte speciellt långvarigt. Oftast ignorerar jag detta men ibland när han inte riktigt vill ge sig ber jag honom gå och lägga sig. Han går då och lägger sig någonstans och muttrar.
Nu till problemet. Vi är hemma hos min familj flera gånger i veckan och på sommaren bor han där när dom har semester. När han är där skäller han väldigt mycket och högt, så fort någon knackar på eller kliver in. Han kan springa till dörren, men vänder oftast och håller ett visst avstånd när det är någon utanför familjen. Han skäller en stund och det tar någon minut innan han vågar sig fram till personen.
Nu kan han skälla även på dem som promenerar förbi ytterdörren eller en bil som åker förbi. Jag tror att han vaktar för de förbipasserande och både vakt och nervositet när någon knackar på /kommer in. Vi brukar säga åt han att vara tyst, be han gå och lägga sig eller göra så han hamnar i underläge genom att lägga han på rygg. Be han vara tyst är han helt blockerad ifrån. De andra två alternativen kan ibland ge resultat, men då endast för denna gång. Nästa gång är det samma sak igen, att han skäller.
Har du några tips på hur man kan träna bort detta beteende?
Mvh X


 Gunillas svar: 

Hej X! Tack för din fråga!

Jag har jobbat massor med dörrskällande själv, och tror att jag kan ge dig några goda råd.

Det är flera saker man behöver göra för att minska två starka krafter - hundens rädsla och larmar-instinkt.

Först behöver man förstå hundens instinkt att larma "flockledaren". Det sitter djupt i hunden att skälla tills den får besked om att man har förstått att det finns risk för "intrång på reviret". Så man måste svara hunden, inte ignorera, när någon närmar sig reviret.

Vad gäller de som bara passerar förbi
så kan man säga "Tack, de får gå där!" eller "Tack, jag hör!" i en mycket lugn och saklig ton. Kanske sätta upp en hand i ett stopptecken. Han kommer nog inte tystna bara på detta, utan då går man till honom och tar honom i halsbandet som han bör ha på sig även inomhus, och håller honom. Detta bör få honom lite "lugn och spak". Ett snabb-sätt att få honom lugn. Då berömmer man och matar honom med godis, som man alltid ska ha till hands. 
Skicka inte iväg honom till korgen. Han riskerar att uppfatta det som ett straff. Men man kan inte straffa vare sig rädsla eller instinkter. Han har inte lärt sig några alternativ - ännu. Han behöver vägvisning, undervisning av en Trygg Ledare.
Och lägg honom inte på rygg. Han är inte dominant.

Om någon ringer på och han inte klarar att avbryta skällandet, så testa att plocka upp honom i famnen och sedan går man och öppnar. Tryggheten i famnen kan lugna. Gästen får inte bry sig om hunden!

Detta var lite om hur man avbryter hundens skällande i början av träningen.

Han behöver också tränas i att vara avslappnad.
Lär honom "Lägg dig". Det ska betyda "Ligg ner där du är, men lägg dig bekvämt med bakbenen".
Belöna med många små läckra godbitar, t ex små remsor av grillad kyckling? Men bara när han ligger helt stilla. Han får vifta på svansen, men bara lite. Han ska vara så lugn i kroppen som möjligt, då blir han matad.
Man tränar detta lite varje dag tills han förstår att "avslappning" är grejen som gör att han får belöning.
Han ska sedan klara att ligga kvar upp till 5-10 meter bort, medan man tränar på att öppna dörren och säga "hej hej" till en låtsasperson. Man återvänder snabbt och ger honom godis där han ligger.

Man kan också spela in ljudet av dörrklockan på mobilen.
Bäst är att han redan har fått kommandot "lägg dig". Så spelar man upp ljudet, och så fort ljudet börjar så får han beröm och godis. Ett litet skall gör inget, men han ska ligga kvar!
Ett svårare steg är att dörrklockan ringer, och DÅ säger man "lägg dig" och sedan får han godis.

Det är också bra om han lär sig kommandot "Tyst".
Det tar tid, det är knepigt för hundar att förstå. Och "lugnt ligga stilla" är en viktigare färdighet, börja där. Tystnad får man mer och mer av om man bara ger godis när han ligger stilla OCH är tyst. Vänta in ögonblicken av tystnad och gå snabbt in med godis. Han kommer förstå mer och mer.

Slutligen ska alla besökare strunta i honom!!!
På hundspråk säger man "jag är trygg" genom att IGNORERA hunden. Mycket viktigt. 9 av 10 vill få hunden att förstå att "jag är inte farlig". Effekten blir den motsatta. Ge order att de inte ens ska titta på hunden!

Däremot ska de som har honom låta glada
och kasta en massa godis till honom när folk kliver in.
Man kan också gå promenader alla tillsammans - ägare, hund, besökare.


Allt det här kommer minska skällandet massor, men det kommer aldrig försvinna helt.
Dels är det hundens natur, dels har han kanske ett medfött nervöst temperament.
Kanske han inte blev tillräckligt socialiserad på främmande heller när han var valp?
Så ibland kommer skällandet "poppa upp", men det kan bli mycket bättre!

Lycka till!

Går du vilse i djungeln av hundträningsfilosofier?

.


Vilken stil är bäst??




Den här texten skrev jag nyss på hemsidan under Hundtankar. 
Jag lägger ut den här också, så syns den lite mer. 

Jag har "shoppat runt" bland många hundträningsfilosofier! Läst deras böcker, sett deras DVD:s, gått på föredrag, föreläsningar och workshoppar... De flesta kända hundtränare har sin egen variant på att träna hund eller lösa problem. Och alla har kommit på bra saker som man kan "låna". Och ingen har (enligt mig) rätt i allt! Alla har sin "grej" som de marknadsför och tycker är bäst. Men jag kan berätta att de inte gillar att bli ifrågasatta ;)  Jag är ju en sådan som ifrågasätter och ställer följdfrågor i stället för att bara svälja, och de flesta är lite för lätta att "få ur balans".

Vad DU som hundägare måste göra är att lära dig om olika metoder, pröva dem på din egen hund och så utvärdera. Förstod du metoden? Var den bra för dig och din hund? Tyvärr finns inga enkla svar, särskilt inte när det gäller relation och allmänlydnad.

Hundtränarna är som sagt ganska oense, även de som har hållit på med hund i 30 år eller mer. Även de kunde gott träna på att se bra saker även hos "den andra sidan".  Hundarna är som de alltid har varit. Alla kända hundtränare som har hållit på i många år har hittat framgångsrika "recept". Det borde inte vara så stora skillnader mellan de olika filosofierna vad gäller "vardagsliv med hund".

 Det finns helt enkelt olika sätt att "leva med hund" som fungerar. Det är för att hundar inte har så höga krav och anpassar sig. Det viktigaste för en hund är att flocken är samlad och är i harmoni. Plus att ägaren har någon metod alls som hen försöker påverka hunden med. Dvs att något slags ledarskap finns. Sedan spelar det nog mindre roll för hunden om ägarens val av metod innebär att man ska gå först eller ej, äta först eller ej, ge mycket godis eller aldrig godis, aldrig röra hunden, ofta röra hunden, låta hunden bara ha sin flock, ge hunden många nya kontakter, vara tystlåten, höja rösten ibland, använda inlärda kommandon eller ej - med mera. (Enligt mig ligger sanningen aldrig i någon av dessa nämnda ytterligheter)

Däremot i tävlingslydnad och andra hundsporter är de flesta eniga om att det är positiv förstärkning som gäller om man vill komma någonstans. Men det är ju lite en annan sak...

onsdag 1 juli 2015

Läsarfråga om amstaff/pitbulltik

.

Hej! Gillar många utav dina inlägg och känner mig sugen att träna min hund ju mer jag läser! Jag har ett problem med min amstaff/pitbull tik på 5 år. När hon var 2 år gammal hände en sak, min sambo gick bort jag hade inte längre tiden hon behövde och lämnade henne hos en nära bekant i nästan 3 år, nu efter en incident hos människan som haft henne bestämde jag för 3 veckor sedan att jag skulle ta tillbaka henne då hon inte skall ha med djur att göra. Polisen hade hittat min stackars tik fastbunden utomhus i en släpkärra.

Jag har nu haft henne i ca 3 veckor och hon gör utfall mot både hundar, människor, cyklar osv. (Värt att nämna är att det är inte alla, men många) Hon är också otroligt vaktig när folk/hundar går utanför tomtgränsen ovh skäller och försöker rusa fram. Ett skall eller 2 kan vara helt okej för att markera, men att hon låter helt rabiat och gör utfall är inte okej, folk blir ju rädda.

T.ex att det kommer 10st barn på sina cyklar, så väljer hon kanske att göra utfall mot nr 8. Sedan kan man gå en promenad och möta massa människor en dag utan minsta reaktion, å andra dagen går hon mot allt. Vill även tillägga att hon är skendräktig, så jag är medveten om att det kan bero på detta.

Under tiden jag hade henne som valp var hon ofta å träffade mina föräldrars hundar samt min systers schäfer. Inga problem någonsin vare sig kön eller ras. Men nu drar hon sig undan eller gör utfall mot varenda hund, vilket känns så fruktansvärt tråkigt att inte kunna låta henne leka och springa fritt med andra hundar hon alltid gjort innan.

Kan hundar förändras bara sådär från att älska andra hundar till att hata det? Om det nu inte skulle vara på grund av skendräktigheten skulle jag vara otroligt tacksam till tips på hur man tränar bort detta beteende!

Är munkorg ett bra alternativ i början? Är bästa sättet att släppa henne lös med andra hundar eller är det bättre att börja med koppel? Kan man "tvinga" in henne i en gård med andra hundar å låta henne vara där tills hon lugnar sig eller skall man ta möten med en hund i taget? Hon har ännu inte bitit någon men är rädd att hon förr eller senare gör det.

Hon är så underbar och go inomhus och mot alla hon är bekant med, vill så gärna ha tillbaka min Goa tjej som älskar alla igen och tacksam för alla tips.

/Sandra


Gunilla svarar: 

Hej Sandra!
Skendräktigheten kanske kan spela in. Det låter som om hon ligger högt i stress. Det kan komma från hennes förra hem och det kan också förstås ha att göra med bytet av ägare och miljö.
Eftersom hon tydligen var ganska väl socialiserad tidigare så kommer hon säkert att hitta tillbaka till det igen. Troligen är hennes problem helt enkelt kronisk STRESS.

Det första du ska göra är nog att ha en rejäl dos tålamod och ta bort allt i hennes miljö som framkallar stress. Tillåt henne heller inte att ha att göra med något som kan framkalla stress.

Stressen i kroppen behöver minska och det kan ta lång tid.
För en stressad människa som äntligen ska gå på semester så kan det ta en vecka minst innan hen kan börja njuta av semestern.
För utbrända kan det ta minst ett år att komma tillbaka.
Ge henne några månader i alla fall.

Låt henne inte hälsa på någon. Hon får bara titta på avstånd, men inte hälsa. Det kommer göra att hon slappnar av, dvs när du tar ansvaret för möten. Utsätt henne inte för några andra hundar eller för den delen människor som vill klappa.

Låt henne inte vara på tomten annat än under övervakning och kanske kopplad/i lina.

Låt henne inte dra i kopplet på promenaden. Gör så att du håller kopplet LÅNGT under promenaden, men stanna så fort hon går före dig och är på väg att börja dra. Stanna omedelbart och bara vänta tyst tills hon själv slakar kopplet och går några steg mot dig. Detta ska hon komma på själv. Då går du igen, som belöning. Om du med stort tålamod upprepar detta hela tiden på varje promenad så kan det bli stor skillnad bara på en vecka.

Stanna om hon vill nosa på saker under promenaden. Ge henne all tid hon behöver. Låt henne hitta "tjuren Ferdinand" inom sig ;)

Gör trevliga godisövningar inomhus som kräver fokusering och koncentration.

Låt henne sova så mycket hon vill.

Om hon tycks ha behov av att "tokrusa av sig energi" ibland så åk till något stort fält och låt henne göra det. Men kanske bara några gånger i veckan. Värsta ungdomen är ju förbi också, så hon behöver väl inte så mycket tokrusningar...?

När hon gör fel/dåliga saker, tänk först och främst: Finns det en belöning för henne i det hon gör? Hur kan jag i så fall ta bort belöningen?

Hon får göra saker hon gillar, men hon måste göra dem lugnt, annars får hon inte göra dem.
Rusar hon ut före dig genom ytterdörren, så tar du in henne igen och gör lugnt om.
Hon får inte hälsa på folk när de kommer, ta undan henne när hon är ivrig och be alla att ignorera henne ända tills hon är så lugn att hon är på väg att lägga sig...

Ja, det finns massor av olika tips mot stress, jag har bara nämnt några här.

Men låt henne vara i ett lugnt sinnestillstånd nästan 24/7.

Då kommer hon nog att kunna bli sitt gamla jag igen.

Om du märker framsteg efter två månaders "stressfritt" liv, men inte är i mål, så ge henne två månader till!

Så slänger jag in en brasklapp: Allt det här är bara gissningar från min sida. Det är inte säkert att det stämmer på din hund.

För mer personliga råd, kontakta en hundpsykolog. Och i det här fallet ska du absolut börja med någon som har både praktisk erfarenhet och så inte minst en god teoretisk utbildning på hundproblem. Ingen självlärd person. Börja där och se vad det ger. Det är inte säkert att hundpsykologen är bäst på att få henne att bli en lydig hund, men det är ju inte heller hennes problem i det här läget.

Lycka till! Och jag hoppas att du berättar hur det går!
.

måndag 29 juni 2015

Jules, Matisse, Chase och Skippy vann Britain's Got Talent 2015!





Många hundar har uppträtt på Britain's Got Talent!

Jag minns särskilt Kate and Gin och Asleigh och Pudsey som vann hela showen 2012.

Nu har ännu en hund vunnit - eller rättare sagt TRE hundar och deras ägare Jules.

Gå till Youtube, sök på "BGT" och "Jules and Matisse" så hittar du lätt deras audition, semifinal och final. Hundarna är duktiga och man blir helt varm om hjärtat!
Deras ägare har gjort tre olika historier, riktade mot barn egentligen - Hundfångaren, Leksakstillverkaren och Korvtjuven. Jättekul!

Vad gör det att det i finalen är hunden Chase och inte hunden Matisse som går på lina?

Jag älskar BGT! Jag älskar att Simon Cowell och engelsmännen generellt älskar hundar!

(PS Titta däremot inte på Marc and Wendy - bläh! Bara fake!)
.

söndag 3 maj 2015

Rökare och snusare skräpar ner sig själva och omgivningen

.
Bildresultat för fimpar

Jag är en sådan som gillar att plocka skräp. Eller så är det ett inre tvång, jag vet inte. Men jag plockar skräp varje dag - i mitt bostadsområde och i naturen.


Och det skräp jag plockar allra mest av, det är fimpar, cigarettpaket, snusdosor (jag plockar upp små snuspåsar också ibland, vilket jag dock kan hålla med om är att gå till överdrift).

Jag läste en undersökning härom dagen (i Dagens Nyheter tror jag) om att skräp på gatorna främst består just av fimpar med mera. Vilket stämmer helt med min erfarenhet.


Det är främst rökare och snusare som skräpar ner. Men ölburkar, läskburkar och diverse flaskor förekommer också.
Mönstret är tydligt: De som inte bryr sig om sin kropp och hälsa, de bryr sig heller inte om sin omgivning eller naturen.
Det ligger inga ekologiska mjölkpaket i naturen direkt. 
Några av nedskräparna kan också vara ungdomar. De är helt enkelt för unga och upptagna av annat i sina liv för att bry sig om skräp. Det får man kanske förstå??


Min enda lösning på detta problem är att vi alla hjälps åt att hålla efter.

Jag skulle önska att alla vi som inte skräpar ner dessutom kunde plocka upp lite skräp ibland. Fast det inte är vi som har lagt dit det! Enligt modellen "nolltolerans mot förslumning". Tillåts trasiga fönsterrutor, trasiga allt-möjligt, hundbajs, klotter, nedskräpning - ja, då blir området snabbt förslummat. För det syns ju att ingen bryr sig!

Man kan vagt tycka att "någon annan" ska sköta städningen. Men vem då? Kommunen? Någon som hyrs in av bostadsrättsföreningen? Det blir dyrt. Kostnaden hamnar på skattsedeln eller på avgiften till bostadsrättsföreningen. 

Vi hundägare skulle kunna föregå med gott exempel och börja i liten skala.
När vi ändå ska plocka upp hundens bajs och då ser något skräp intill - varför inte låta det åka med i påsen?

Dessutom hoppas jag att alla förskolor och skolor varje vår har någon städdag där de går ut i naturen i sitt närområde och letar skräp.

Då kan vi hålla Sverige rent till låg kostnad och liten ansträngning.
.

Läsarfråga om ung jaktgolden

 Jaktgolden, men inte hunden i texten. 
Foto Tina Steinbach.

Hej Gunilla,

Mycket bra tips på bloggen samt intressant innehåll på dina kurser.

Jag har en jakt golden retreiver på 1,5år nu som jag skulle behöva hjälp med. Hemma brukar inte vara ngt problem, han är utan koppel på tomten - utan staket, kommer till mig om jag ropar, lekar utan problem,  tidigare jagade han fåglar men nu lyssnar han till "nej" osv. Han är extrem social.

Problemet är på promenader: han drar jättemycket.
Om jag ändrar inriktning följer han med, om jag stannar kommer han tillbaka till mig men brukar inte titta på mig samt så fort jag rör på mig drar han igen.  
När vi träffar andra hundar (vilket vi brukar göra ganska tät) blir han spänd, om tikar blir han jätte upphetsad och vill absolut hälsa på dem. Om jag säger nej skäller han desperat och drar mot de medan om vi träffar killar börjar han morra och skälla också. 
Han verkar inte särskild intresserad av godis eller leksaker, är i princip icke kontaktbar då. 
Han leker fint med andra kompisar fast efter ett tag visa tikar upplever honom som lite för intensiv. Tacksam på ngr tips och råd! Vi har varit tidigare på valpkurs x flera fast promenad-problemet är kvar.

Med vänliga hälsningar

A

Gunillas svar:


Hej A!
Om du kan komma till mig i Upplands Väsby så är ju det bäst förstås, men jag ska försöka ge några tips ändå.  /Redigerat/


1) Alla blickar ger beröm och belöning!

Varenda gång som han - helst på eget initiativ - tittar på dig så ska han omedelbart få en belöning.
(Denna regel är viktigast att följa när ni är utomhus)
Det kan gärna vara godis!

Eller att du och han leker en stund. Gör honom gärna tänd på någon leksak och ha med den ut på promenaderna.

Du kan också ge honom en stunds frihet som belöning, men de flesta gångerna ska belöningen vara något som är hos dig.

Beröm direkt när han tittar (eller klicka med en klicker). Då förstår han lättare att det är just hans blickkontakt som gör att han får belöning.

Det är också mycket bra om du under 1-2 veckor kan ge honom bara hälften av hans mat i matskål. Den andra hälften tar du med dig ut på era promenader. Enkelt om du ger honom torrfoder, men det går med våtfoder också. Blanda in extra godbitar som köttbullar eller grillad kyckling.
Ifall du eventuellt har låtit hans mat eller leksaker vara framme, så bör du genast sluta med det.


2) Han kommer ALDRIG framåt genom att dra i kopplet.

Så fort han drar i kopplet så stannar du och står stilla ända tills han inte drar längre.
Han ska gå lugnt och sansat ända från början. Han kan hålla sig, behöver inte rusa ut för att kissa!
Du behöver börja redan när du ska gå ut genom dörren med honom!
De första gångerna kommer ni kanske knappt någonstans, men det kommer snabbt bli bättre!

Som regel brukar jag rekommendera att man rastar sin hund i långt koppel, och hunden får gå var den vill, men alltså max 1,8 meter ifrån föraren.
MEN vissa raser har lättare för att gå vid sidan, jaktgolden är en sådan ras.
Det finns en viss chans att han går bättre om du försöker få honom att gå vid din sida och inte låter honom gå framför dig. Testa det. Ge honom en liten godbit 20-30 gånger per promenad när han går vid din sida.
Men man kan dock inte begära att hunden ska gå vid sidan en hel promenad, så varva med att ge honom mera frihet. Han bör också få springa av sig sin energi minst en gång per dag, även utanför tomten.

Dessutom bör du gärna införa regeln att ingen kär person hälsar på honom om han hoppar. Det ska inte löna sig att vara översocial. Det gäller för folk att försöka strunta i hunden så mycket man kan, så länge han är upphetsad. Inte ens se på honom. Om han spontant vill hämta en leksak att visa upp för besökare så kan ni uppmuntra det.

3) Lär honom att hålla reda på dig och själv komma ifatt.

En ledarskapsövning. Du visar vem som ska följa vem. 
På alla ställen där du kan släppa honom så kan du "rymma" från honom. 
Du ska lugnt, men i rask och bestämd takt, gå iväg åt rakt motsatt håll.
Gå iväg ända tills han kommer springande efter.
Det gäller att ha is i magen - och en bra belöning i handen (köttbulle eller leksak).
Känner du dig osäker av att ha honom helt lös, så sätt sele och lång lina på honom.
Han kommer säkert att springa förbi dig de första gångerna. Det är bra, det är normalt.
När det händer så vänder du genast och går åt motsatt håll igen!
Vänd gärna om redan innan han har hunnit "blåsa förbi dig".
Upprepa vändningarna så länge det behövs. Du kommer märka att han kommer närmare och närmare och snart är han vid din sida! Då belönar du omedelbart med något.


4) Undvik kommandon om han ändå inte är mottaglig.  

Det kan vara bättre att vara tyst om han ändå är "blockerad". En allmän regel är att ljud riskerar att öka hundens stress eller aktivitetsnivå. Kommandon passar bäst att ge när hunden är hyfsat lugn och beredd att lyssna. Annars kan de tvärtom rentav öka hundens stress.

5) Dra inte själv i kopplet när ni möter en annan hund.

Ofta drar man hunden till sig utan att man är medveten om det. Be någon titta på dig så att du inte gör det. Ofta är det den detaljen som gör att hunden blir extra uppvarvad. Bättre i så fall att bara bli en stolpe och hålla i hunden. Varken ge efter på kopplet eller dra i hunden. 
MEN stanna inte mitt i vägen för den som ni möter, du måste gå undan först. 
Är du för nära så måste du först flytta på dig, även om det innebär att du drar i kopplet.
Om du är tidigt ute så kan du locka undan honom med köttbulle mot hans nos innan han blir blockerad. 

6) Aktiveringstips.

Förutom det jag har nämnt, såsom rymningsleken, kamplek och att träna "fot" med godis så kan du gömma hans favoritleksak i högt gräs eller liknande. Vänta på hans ögonkontakt innan han får börja leta. Beröm när han hittar den, och beröm extra mycket om han tar upp den i munnen. Backa baklänges så kanske han också apporterar saken till dig.

7) Ny kurs?

Jag tycker också att du ska hitta någon ny allmänlydnadskurs, hos någon ny utbildare. 
Kanske det går bättre nu. Retrievers tar tid på sig att "mogna".


Det är tyvärr inte säkert att dessa tips är de mest perfekta för just er, men det kommer i alla fall inte bli sämre om du försöker följa dem!
Lycka till!

Gunilla

fredag 27 mars 2015

Var är korna som gör din mjölk i sommar?

.
 

Köper du ej ekologisk mjölk så har dina kor kanske det så här redan i dag. 


Jag läser på DN Debatt den 26 mars: "Avreglera - eller låt den svenska mjölken försvinna".

Ett citat: "I dag måste alla kor som inte mjölkar hållas på bete sommartid. Ett beteskrav sommartid låter naturligt när vi tänker på en gård med ett dussin djur i solsken och gröna hagar. Så ser dock inte dagens eller framtidens lantbruk ut, med ofta hundratals djur. "

Astrid Lindgren, tur att du slapp uppleva detta. Bregottreklamen ljuger! Lagen kräver att svenska går på bete endast om de inte mjölkar (dvs har en paus i mjölkproduktionen på två månader inför nästa kalvning).


Den 27 mars läser jag i DN sidan 12: "Konkurrensen hårdnar för svenska mjölkbönder".

Ett citat: "Vi tycker att fokus i stället ska ligga på hur korna har det alla dagar om året. I dag går till exempel många kor i lösdrift inomhus och där har de det bra."

Jag har själv mjölkat många kor - på konventionella gårdar med uppbundna djur, på en ekologisk gård på Ekerö och på en lösdriftsgård här i Upplands Väsby. Jag har sett alla system.

Det mest djurvänliga systemet tycker jag är den ekologiska driften. Därför köper jag endast ekologisk mjölk. Jag köper dessutom endast ekologisk fil, yoghurt och grädde. Oftast köper jag också ekologisk ost.
Eftersom jag dessutom är känslig för laktos så köper jag ännu dyrare mjölk, alltså ekologisk laktosfri. Men det gör mig ingenting. Jag vill inte stödja system där mjölkkorna är inomhus året runt!

Och om LRF får som de vill, ska inte ens ungdjuren och sinkorna få gå ut längre.

De flesta svenska kor och kalvar kan snart helt lagligt behöva leva instängda i stora mjölkfabriker och kommer aldrig få äta färskt gräs eller ens få sol i pälsen.
Varför ska folk då köpa vanlig svensk mjölk i stället för t ex tysk eller dansk?
 



För mig finns bara ett sätt att konsumera mjölkprodukter med gott samvete: 

Köp svenskt och köp ekologiskt!


Bara då kan du vara säker på att "dina" kor har det så här på sommaren!

.

torsdag 19 mars 2015

Min livslånga dröm om ett torp



Detta torp är tyvärr inte mitt.

Ända sedan jag var liten har jag velat äga ett torp och bo där, men ännu har det tyvärr inte blivit av. Jag har haft torp som tjänstebostad, men inte haft något eget.

Ibland sitter jag vid datorn i timmar och titta på torp på Hemnet och andra ställen, bara för att inse att jag inte har råd med de torp jag vill ha - fast jag har en bostadsrätt som har stigit mycket i värde.
Jag kan känna mig nästan sjuk av frustration. Varför finns det så få torp runt Mälardalen och varför måste de vara så dyra?

Jag är visserligen ganska kräsen. Det får t ex inte vara för moderniserat inuti, vilket det tyvärr ofta är. 
Och utsidan måste ha det klassiska torpets utseende.

Det måste finnas el, indraget vatten samt möjlighet att elda med ved. 

Det ska finnas en stor tomt, som består av mest trädgård men även lite skog och träd. 

Det ska ligga i en ganska behaglig klimatzon (max zon 3) och inte ligga mer än några timmars bilfärd från Upplands Väsby.

Det ska finnas en eller flera större städer i närheten, så att jag får kunder som behöver hjälp med träning eller passning för sina hundar.

Suck - när jag blir pensionär kanske...?

PS Sommarställe har jag (och mina syskon) redan, på Karön utanför Ronneby.  Underbart på alla sätt - utom att det inte är ett torp där man kan bo permanent. 

Men denna kåk är min och mina syskons -
kan utnyttjas två månader om året...

tisdag 17 mars 2015

Bloggen vaknar


Våren är här, för jag har sett den första tussilagon!

Jag ber om ursäkt att bloggen har legat i träda så länge. Jag ska verkligen försöka ta tag i den nu och publicera nya inlägg oftare.

Under hösten körde jag hårt med kurser - sex kurser på en helg blev det ofta på slutet. Och så hunddagis och hundpensionat i veckorna. Det var för mycket! Jag slarvade med sömnen, slarvade med maten, gick upp minst 5 kilo, så låren var tjockare än någonsin.
Jag fick magproblem, blev glömsk, trött, mer värk...
Och man blir inte yngre heller, som det heter. 
Nu försöker jag köra LCHF och morgongympa med motionscykel, armhävningar med mera.
Och jag har börjat bli lite smalare igen, och piggare. Jag vill ner till 58 kg igen, få se om det går.
Men suck, för varje år behöver jag tänka lite mer på att "ta hand om mig".

Helt nytt är att jag flera kvällar har slumrat någon timme runt 19-20-tiden. Då brukar jag nämligen känna mig väldigt trött, vilket jag har löst tidigare genom att äta sötsaker eller sitta vid datorn och leta efter roliga saker. Nu sover jag i stället någon timme. Jag har bara mig själv att tänka på, så det känns lyxigt att kunna lägga sig när jag vill. Men sedan är jag uppe några timmar till, kanske ser på TV, och sedan släcker runt 22.30-23.30. Den där extra timmen gör verkligen gott. Sömnen är så viktig! Det känns som om mycket reparation pågår i kroppen då, och det verkar räcka att man ligger stilla och vilar, man behöver inte ens sova.


En annan anledning till att jag har varit "låg" är att vintern alltid är min värsta årstid. Det beror mest på mörkret, även om jag inte gillar kylan heller. Jag äter mycket D-vitamin, annars skulle jag klara mig ännu sämre. Men det verkar inte räcka ändå. Det är något i ljuset som jag behöver för att må bra, men inte får på vintern.
Jag kanske borde åka på solsemester nästa vinter. Men mitt jobb är ju att stanna hemma och passa andras hundar när de åker på solsemester! Kruxet är också att hitta hundvakt till mina egna hundar.
Vi får se...

Men ny hemsida är uppe, kurserna är igång, hunddagiset och hundpensionatet rullar på. Jag mår rätt så bra, naturen vaknar... Livet är gott!
.

Läsarfråga om attackerande jack russell


Hej Gunilla!

Mina grannar har två stycken Jack Russel hundar där den ena är hur lugn som helst och den andra skäller hela tiden så fort den ser någon. Man kan höra varje gång de går på promenad med dem då den ena skäller hela tiden. Grannarna har förklarat att den är rädd och osäker men att vi inte ska känna oss oroliga. 
För några månader sedan så skulle sambon och jag gå ut från hissen och då var grannarna där med hundarna och väntade på hissen. Den "aggressiva" hunden gjorde utfall mot min sambo men hindrades av ägaren med hjälp av kopplet. Han drog hårt i den och skrek Nej till den. 

Nu i lördags kväll stod min sambo och jag och väntade på hissen utanför vår dörr och när hissen började öppna sig så började den ena hunden att skälla. När dörren till hissen hade öppnat sig tillräckligt för att den kunde ta sig igenom så springer den mot mig och hugger tag i mitt knä. Det var ett stadigt grepp som den vägrade släppa när jag försökte dra tillbaka mitt ben. Grannen skrek Nej och sprang fram till hunden som då släppte mitt knä. Grannen la ned hunden på sidan och frågade om det hade gått igenom. Jag hade ont och såg att det hade blivit ett håll på jeansen och in genom huden så att det blödde. Hunden var då fortfarande aggressiv, skällde och försökte ta sig loss. Vi sa att vi skulle gå så han kunde kontrollera hunden, plus att vi var lite rädda och chockade. Jag stod helt stilla utan att röra mig när den började att skälla och till och när den bet mig. Det var då efter att den höll kvar tag om mitt knä som jag rörde mig. Hundarna hade inga koppel heller när detta hände. 

Jag vet inte vad jag ska göra? Mina jeans är trasiga, jag ska till läkaren imorgon för undersökning då det är svullet och ömt plus att läkaren rekommenderar stelkrampsspruta. Vi har besök ibland av min bror som har en dotter på fem år och vänner med små barn och vi är rädda för att den ska bita någon igen, små barn. Ingen av grannarna har kommit över och frågat hur det gick eller så. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill inte göra en polisanmälan och hamna i bråk med grannarna men samtidigt är jag rädd och har fått en del kostnader till följd av detta. 
Vad ska jag göra? Tacksam för hjälp!
Mvh, Alexander



Hej Alexander! 
Vilken tråkig händelse, och vilket dilemma ni befinner er i!  Det var oansvarigt av grannarna att ha hundarna lösa. Det verkar också som om de inte tar problemet på tillräckligt stort allvar och antagligen inte tränar hunden (annat än genom att dra tillbaka i kopplet och skrika Nej, om man nu kan kalla det för träning).

Men jag tror att ni måste prata med grannarna, ringa upp dem är kanske bäst. Ni kan inleda på ett trevligt sätt och fråga hur de uppfattade händelsen och sedan lyssna. Fråga om inte även de anser att något behöver göras för att förhindra att det händer igen. Förklara att ni ofta får barn på besök. Fråga också om de har hunden försäkrad. Kanske deras försäkringsbolag ersätter skadan på jeansen mm?? Annars kanske er egen hemförsäkring? Jag är inte så insatt i det där.


Om de inte vill vidta några åtgärder, kanske rentav är fientligt inställda, så måste ni faktiskt göra en polisanmälan. Om ni inte har Hells Angels till grannar??  Det brukar inte hända något efter den första polisanmälan ändå. Fallet läggs sannolikt ner direkt. Men om ni polisanmäler så kommer det i alla fall hända något nästa gång hunden biter! Det vore synd om hunden biter ett barn och polisen tror att detta är första gången hunden biter och inte gör något - eller hur? 
Det kan krävas en polisanmälan för att grannarna ska inse allvaret och skärpa sig. Nästa gång något händer så blir det kopplingstvång, kanske munkorgstvång, eventuellt till och med avlivning, om de provar hunden i ett mentaltest och den visar sig vara aggressiv mot alla främmande människor. 

Ni kan dessutom hota med, eller informera om, att ni kommer att spraya på deras hund nästa gång den är nära er och är aggressiv. Jag rekommenderar att ni köper ett eller några ex av en spray som heter Dog Defense Spray. Den är ofarlig men avskräckande. Ni hittar den på nätet. Denna spray blir ert försvar om grannarna vägrar inse hur viktigt det är att de har hundarna kopplade i fortsättningen.

Andra läsare kanske kommer på fler tips, som jag då publicerar på bloggen. 
.