Mycket får man höra som instruktör eller bara som vanlig hundägare. Ännu år 2009 handlar hundträning mycket om tro och tyckande och hundägare vet inte vad de ska tro. Hos instruktören X får de höra en sak, som instruktören Y tycker är helt fel.
Bland annat detta har jag hört av folk på sistone:
- Det är inte viktigt att socialisera hundar med varann. (Instruktör)
- Min lilla hund höll på att dö när den nyligen blev attackerad, biten och skakad av en lös schäfer. (Berättat av en hundägare, vars hund blev offer för en helt klart mindre väl socialiserad hund)
- Om våra hundar drog det allra minsta, så skulle vi slita tag i kopplet riktigt ordentligt, sa kursledaren. (Som tur var slutade hundägaren fort med det)- Det är fel att ge hundar godis, man är inte ledare då. Vargarna gör inte det. (Hundägare)
- Man vet aldrig med hundar. Jag har haft hund själv. (Förskolelärare, stoppar några småflickor från att hälsa på gamla, ytterst barnsäkra Teista) /Gunillas kommentar: Lär barnen att de inte ska gå fram utan stå stilla och låta hunden få komma fram och nosa om den vill! Men här fick barnen inte ta någon kontakt alls./
- Om min valp går före, tror den att den är ledaren då? (Bekymrad hundägare)
Vi lever i en tid med ett stort utbud av hundböcker (särskilt om man kan läsa engelska och kan beställa på Internet!) och av hundkurser och program om hundträning på tv. Troligen gör de mer nytta än skada. Men eftersom alla dessa program, böcker och instruktörer ibland löser samma problem på olika sätt och säger olika saker så uppstår lätt förvirring hos de stackars hundägarna som ibland vill slippa tänka själva och bara få höra hur de ska göra!
Då råder jag att man kan prova de råd som verkar vettiga och sannolikt inte kommer att skrämma hunden eller göra den illa. Och så får man observera vad som händer.
Tyvärr finns det inga enkla svar på frågan "Hur tränar jag min hund?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar