Seminarium med Freddy Worm Christiansen

.
Lördagen den 27 mars var jag och lyssnade på Freddy Worm Christiansen. Han har i många år haft vargar och socialiserat dem, studerat dem och i några fall uppfostrat dem tillsammans med familjens hund/hundar.

Han har också skrivit en bok som översatt till svenska heter "Hundars och vargars beteende". Någon kanske också vet att hans livskamrat Britta Rothausen redan 1978 skrev boken "Vargen Simson - bland hundar och människor". Boken finns nog på en del bibliotek och möjligen på antikvariat. Båda böckerna rekommenderas. "Vargen Simson" kan läsas även av barn och ungdomar.

Freddy vill lära ut framför allt tre saker:

1. När en hund uppvisar ett aggressivt beteende mot en människa (t ex morrar och hotar att bitas) så beror det aldrig på att den försöker dominera människan, "ta över", utan den känner en obehagskänsla som den försöker bli av med. I de flesta fall handlar det om att den försvarar en "zon". Zonen kan vara runt hundens egen kropp, kring mat, kring liggplats eller annat. Lösningen enligt Freddy är att hålla sig utanför den zon som hunden försvarar och bit för bit närma sig, medan man tittar bort och visar att man inte hotar hunden eller försöker ta dess mat eller dess liggplats.

2. Det finns ingen rangordning mellan vargar och människor, eller mellan hundar och människor. Vi är för olika. Av den anledningen kan man då heller inte tala om dominans eller underkastelse mellan oss och t ex hundar, och man bör heller inte kalla människan för ledare/flockledare, utan i stället använda uttrycket "ansvarsfull hundägare". Det är därför heller inte meningsfullt att försöka efterlikna ledarvargen (alfahannen). Och allt som lärs ut om alfahannens privilegier stämmer inte, eller stämmer bara delvis. Han äter inte alltid först, går inte alltid först, ignorerar inte de andra vid återförening etc. Vi behöver inte tänka på någon av alla de regler som har cirkulerat i syfte att visa oss som ledare. (Min kommentar: Däremot kan en del av dessa regler vara bra av rent praktiska skäl, t ex att ägaren går ut först genom lägenhetsdörren så att den ivriga hunden inte krockar med någon granne)

3. Slutligen så gör han upp med en lång rad signaler som framför allt den norska tränaren Turid Rugaas har angett som "dämpande" eller "lugnande". (Turid Rugaas har skrivit flera böcker och var "i ropet" i Skandinavien för ca tio år sedan.) Freddy har uppfattat det som att Turid har påstått att dessa signaler alltid är dämpande - till exempel att gäspa, gå i båge, slicka sig om munnen, sakta farten etc. Freddy ansåg det viktigt att framhålla att hundar kan göra dessa saker även i andra syften än att dämpa aggressivitet. Det viktiga är att försöka ta reda på om hunden skickar ett medvetet budskap till den andra hunden. Kanske den gäspar bara för att den är trött?

Jag tycker rent allmänt att Freddy har rätt i mångt och mycket. Och hans budskap är komplext - vilket jag gillar. Han utmanar deltagarna intellektuellt. Man kan inte på ett enkelt sätt placera honom i det "goda" lägret eller det "onda" lägret. Men på föredraget så kändes det tyvärr som om han väckte ifrågasättanden i "alla läger".

Om man på ett stelbent sätt ska tala om "det mjuka, positiva" lägret och "det traditionella" lägret så vill många ändå ha Freddy bland "de positiva". Han betonar ju väldigt mycket att han inte tycker att man ska vara hundens "ledare". Samtidigt betonar Freddy ovanligt mycket att hundar och vargar är lika varandra. Hunden har kvar vargens beteenden och språk. Det är bara frågan om gradskillnader. Detta gillar nog inte t ex många amerikanska hundtränare, som ofta skriver "Dogs are NOT wolves".

Jag frågade Freddy efteråt vilken den största skillnaden då är mellan hundar och vargar. "Skyggheten" svarade han utan tvekan. Men i övrigt alltså inga stora skillnader.

"Amichen bonding-lägret" som har sina förespråkare i Sverige till exempel tack vare Jan Fennells böcker, fick ingen uppmuntran. Hunden förstår inte när människan försöker spela "ledarvarg". Till exempel övningen att låta hunden se att man äter ett kex innan man sätter ner dess matskål är meningslös - fast, sa Freddy, man får ju hundens uppmärksamhet när man beter sig så, och det är ju bra förstås.

Han gav heller ingen uppmuntran till "det jättepositiva lägret", de som tror att vargar och hundar inte har någon rangordning, att vargflocken fungerar som en mänsklig familj med mamma-pappa-barn  (en uppfattning som kommer från forskaren David Mech) och att alfahannen inte styr sin flock genom dominans och rangstrider. Dominansen kan vara subtil, men den finns där, sa Freddy, och jämförde med när han var i lumpen och en överordnad visade sig. En blick räckte för att rekryterna skulle "inta givakt" - och de slappnade av när den "ranghögre" gick därifrån.

Och så tycktes han som sagt även reta upp dem i publiken som är anhängare av Turid Rugaas och hennes lära om "lugnande signaler".

Även Anders Hallgren nämndes en gång, när Freddy sa att rangordningen i en vargflock (och eventuellt också hundflock) upprätthålls i högre grad genom dominanssignaler från de ranghögre än genom underkastelsesignaler från de flockmedlemmar som frivilligt väljer att vara ranglåga.

Allt det här visste jag redan innan jag gick på föredraget, och själva föredraget i sig var kanske måttligt givande. Den som inte redan hade läst boken hade nog svårt att hänga med. Freddy talade lågt och han talade en slags dansk-svenska, med många svenska ord men dansk accent. Bilderna som visades var inte alltid översatta till svenska. Inte alla vet att "adfaerd" betyder "beteende" osv.

Det fanns lite tid (kanske inte tillräckligt mycket) för frågor från publiken, och jag vill alltid ställa frågor, även om jag kan bli lite darrig på rösten. Irriterande, för jag har inga problem med att tala inför grupp på kurserna! Men då har jag mer kontroll... I alla fall så frågade jag hur han med sina ord, sin terminologi, vill beskriva vad som händer när två hundägare med hanhundar närmar sig varandra på en väg och hanhundarna börjar höja svansen, resa ragg och stirra på varandra. Och vad ska hundägarna göra för att det inte ska eskalera och bli bråk, utan mer avspänt? Freddy sa att "det låter som om de främst är osäkra och lite undersocialiserade" och det kan man ju hålla med om, men hade inga bra svar i övrigt. Kerstin Malm fick ingripa och sa att hon trodde att Freddy menade att man inte skulle göra något särskilt.

Freddy är ingen hundtränare direkt, ingen stor praktiker. När han blev ifrågasatt (särskilt av en riktigt ilsken deltagare, apropå det här med lugnande signaler) så hukade han och sa att han inte ville ha något bråk och bara var där för att presentera det han trodde på, det bästa som han hade kommit fram till hittills. Men han var öppen för att lära nytt och det som var sant i dag kanske visar sig vara fel i morgon - ungefär. Jaha...

Det är dock mycket värdefullt att lyssna på en man med så många års erfarenhet av vargar och att jämföra vargar och hundar och jag tror alltså att Freddy har rätt i en hel del. Men han kunde ha sålt sitt budskap bättre. Kanske mådde han inte helt bra. Det är ändå runt 35 år sedan som han och Britta började med sitt vargprojekt.

Sammanfattningsvis gjorde Freddys föredrag nog inte riktigt hans spännande bok rättvisa, men boken fanns till försäljning i svensk översättning, så att deltagarna i lugn och ro hemma kunde fördjupa sig i koncepten, som kanske var nya för många.

Sedan tycker jag, vis av erfarenhet av många "halvdana" seminarier, att halva nöjet med att gå på sådant här är att träffa hundfolk, och det var trevligt. Inte för att jag kände igen så många, men jag fick bra sällskap, och särskilt en äldre kvinna känner jag väl sedan förut och vi har likartad syn på hundträning. Jag hade med mig egen mat och dryck, men alla deltagare var inte så föredragsvana. De ställde sig i kö och det tog en god stund innan alla hade försett sig, tid som togs från Freddys föredrag. En ovanlig sak var att båda lunchalternativen var vegetariska (dock ingick fetaost). Inte helt positivt - jag tycker det är OK att äta djur om de har haft det bra i livet (helst ekologiskt uppfödda), och vegetarianerna är väl inte ens 10 procent av befolkningen? Till kaffet erbjöds sojamjölk i stället för vanlig mjölk. Finns det verkligen så många laktosintoleranta? Men inte mig emot, för det blir lika gott och själv provar jag sojaprodukter för att minska mina klimakterievallningar, ha ha. Jag hade till och med egen sojamjölk med mig, ekologisk dessutom. Faktiskt godare och mer mättande än mjölk att dricka som mellanmål. Fast man fick absolut inte äta något i föredragslokalen, för den var K-märkt!

Det kanske viktigaste budskapet som Freddy ville ge - och som jag håller med om - var nog: När din hund försvarar sin plats i soffan eller är olydig eller kissar högt upp på stolpen eller ställer sig på en högre plats än du... (osv osv) - så försöker den i alla fall inte ta över ledarskapet! Där ska man slappna av. Det finns ingen rangordning mellan hund och människa - så är det helt klart.

Däremot anser jag, som Cesar Millan, att vi ska ha regler och ordning och vid behov kunna uppträda lugnt och bestämt osv. Detta påverkas våra hundar mycket av. Det finns mycket kunskap om vad som faktiskt fungerar i praktiken i relationen mellan människa och hund. Plus att hunden förstås använder sitt språk och sina signaler även i kommunikationen med oss, en annan art. Vad skulle den annars göra?

Och själv tycker jag att det blir onödigt komplicerat att börja tala om "ansvarsfull hundägare". "Ledare" är ett utmärkt ord, ett positivt ord, som jag själv väljer att behålla. Du är din hunds ledare när din hund är trygg med dig, litar på dig, söker upp dig och följer dig för att få sina behov tillgodosedda osv. Självklart har man en ledarroll då. Inte måste man tro på en rangordning mellan hund och människa för att tycka så?

Och vad man ska göra i praktiken för att få en både harmonisk och lydig hund, som fungerar bra i det mänskliga hemmet - hmmm... det har nog andra bättre svar på.

Tillägg: Tips: Tänk praktiskt! Är det praktiskt att göra så här, ha det på det här viset? T ex: Opraktiskt att ha en hund i soffan om den försvarar soffan. Hur göra praktiskt när man kommer hem? Om hunden tror att den glatt får hoppa på mig vid alla återföreningar innan jag har gett OK till det, då kommer jag också att få kanske leriga tassar på mig även när jag har finkläderna på... och hunden kommer att hoppa även på barn som kommer hem, och kanske knuffa omkull dem... alltså är det praktiskt med en inte-hoppa-vid-hemkomst-regel... Det största felet jag ser är att folk först klappar den hoppande hunden - och efter fem sekunder säger "Nej, usch vad du hoppar, det får du ju inte!" Gaah.

Och tänk stress, tänk känslor, tänk beteenden: Vilken känsla, eller vilket beteende, vill jag hjälpa hunden till i denna situation? I somliga fall är målet ett större lugn. Hur når man dit? Olika svar i olika situationer. Men ofta hjälper det att ignorera vid stress och ge uppmärksamhet åt "lugn".

Slappna av!!! Men det är fortfarande vi människor som styr, så att hundarna kan passa in i vår värld! Så kommer det alltid att vara.