Hur kan man veta att en viss sorts träning hjälper mot en viss sorts hundproblem?
Naturligtvis finns det, vid olika definierade hundproblem, olika beprövade åtgärder man kan prova. Men man kan aldrig vara säker. Hundarna är olika, inte minst ägarna är olika, omständigheterna är olika. Man kan aldrig ge råd som säkert fungerar utan att vara på plats.
Men en sak är säker: Om man hittar rätt åtgärd inom hundträning, då gör hunden framsteg fort! Hur fort kan variera, men ibland handlar det om minuter och man ska definitivt märka framsteg inom någon timmes träning med "den nya åtgärden".
Bara för att det går fort så behöver det alltså inte vara dåligt. Somliga har kanske trott det. Men min tro är att man alltid kan se påtagliga, ibland dramatiska, förbättringar - om man bara vidtar rätt åtgärd! För alla hundproblem finns det en åtgärd som snabbt leder till framgång. Problemet är bara att hitta denna åtgärd. Det är vad jag själv kämpar med, och eventuellt sakta blir bättre på för varje år.
"Quick-fix" då? Ja, det kanske kan vara svårt att skilja en quick-fix från en "bra" åtgärd. Man kan ju undertrycka ett beteende, så att hunden inte vågar just då. Jag tror att skillnaden kan ligga i om hunden är spänd eller avslappnad. En hund som t ex slutar göra fel, men som samtidigt visar osäkerhet, undvikande, rentav rädsla, den kan börja göra sitt fel igen när rädslan har avtagit och lusten har återkommit. Jag tror inte att det är hållbart att skrämma hunden när den t ex jagar bilar, konstatera att den skyggar vid åsynen av nästa bil som närmar sig, och så tro att träningen har lyckats. Träningen har lyckats först när hunden ignorerar, eller helt enkelt inte bryr sig om, bilarna.
Mitt i skrivandet av detta inlägg så kommer jag att tänka på alla mina olika försök att få min hund Draka tyst och trygg när folk ringer på dörren, ofta därtill med en hund i sällskap. (Är dagmatte också, inte bara instruktör). Draka är något reserverad mot främlingar, men inte mycket ändå. Hon är också något reserverad mot hundar, men inte så mycket där heller. Och nu fick jag en idé! Draka går i försvar - men varför? Jo, hon försvarar sina resurser - sina tuggben. Jag har nästan aldrig låtit något tuggben ligga framme när jag har haft någon annan hund hos mig, så det dröjde länge innan jag insåg sambandet. Men om hon fick något ben kvällen före så springer hon genast dit när det kommer hem en annan hund. De är ett hot mot hennes "skatter". Ja, även om jag tar bort benen (vilket jag gör), så tror hon att det ligger någonstans ändå, och ingen ska ta det för henne! Säkert delvis medfött och delvis förstärkt av att hon fick kämpa för varenda matsmula under sin uppväxt på det första, hemska hundstallet i Polen.
Så det hjälper inte att säga till. Eller betinga ringklockan med godis. Eller välkomna besökarna glatt. Eller skicka henne till sin plats. Eller försöka "uppmuntra socialt beteende" (jo, det senare hjälpte något). Först måste man sätta fingret på var problemet ligger. Då är det lättare att hitta den där snabbt fungerande åtgärden. Okej - så resursförsvar tycks vara Drakas problem... Min gamla hund Oskar hade ett vildsint försvar av olika resurser, bland annat matskålen. Det botade jag på ca två minuter (i alla fall mot mig - hundar lär sig i sammanhang och generaliserar bra enbart när det gäller sådant de är rädda för eller arga på). Vad gjorde jag? Jo, jag var nära hans matskål. Faktum är att jag stack ner en sked rätt framför hans "mun-zon" när han åt sin mat! Det var kattmat på skeden. Han försökte göra metallflis av skeden, så arg blev han! (Tack Oskar för att du inte gick på min hand i stället!). Men redan vid försök nr 3 slutade han. Vid försök nr 4 hade han "omprogrammerats" till: "Bli störd i det allra heligaste - få något ännu godare än det jag redan har".
/Redigerat/ Vad är Drakas problem? Jo, rätt formulering är nog: "Hon är rädd för att hunden som kommer ska ta hennes ben" Så jag skapade denna situation. Jag lade en skatt med tre tuggben på Drakas liggplats, kallade henne till mig - och skickade de två andra hundarna att ta hennes ben, vilket de gärna gjorde. Den ena apporterade benet, den andra ville mera ha det för sig själv. Så fort Draka lade märke till det, så fick hon massor av köttbulle. "Om de får dina gamla tuggknutar, så får du en massa köttbulle - bra deal, eller hur?"
Och den här gången hade hon inget emot det, inte när jag hade köttbulle i handen...
Förhoppningsvis har jag äntligen hittat rätt, men riktigt säker är jag inte. Hon kan ju ha olika motivationer också, som den tidigare nämnda milda reservationen, och en kanske lite nervös läggning?
På många av livets områden, inte bara hundträning, kan du försöka tillämpa regeln "Om åtgärden är riktig så kommer framstegen fort".
Kosttillskott är ett exempel. Jag får vallningar ibland, eftersom jag är i övergångsåldern, dvs har lägre östrogenproduktion än förr. Först provade jag med Femal. På förpackningen står "Effekten märks vanligtvis efter 4-8 veckor". Jo tack, det stämde. Nu har jag börjat äta Femarelle i stället, och på den förpackningen står det "efter 5-7 dagar märker de flesta en effekt". Och jo, det stämde det också! Det är mer i min smak!
Kosttillskott kan faktiskt verka nästan lika fort som en värktablett! När min kära gamla hund Teista blev allt svagare i benen och halkade isär med benen på hemmets halaste golv, då så gav jag henne ofta en tablett Mega-B, och jag visste att hon bara några timmar senare skulle stå stadigt på sina ben på samma hala golv!
Motion är ett annat exempel. Om du känner dig trött och slutkörd - prova att jogga. Spring en viss sträcka varje dag. Lyssna på din kropp och gå efter hur du mår under och efter joggingturen. Blir du ännu tröttare och missmodigare och kanske får ont? Eller känner du dig tvärtom kanske piggare, rentav euforisk? Ännu bättre är det kanske att försöka mäta åtgärdens eventuella framgång mer konkret. Ta tid när du springer sträckan. Om du "snabbt" (inom t ex en vecka med en daglig joggingrunda) förbättrar din tid, då är motion bra för dig. Men om du inte springer fortare en vecka senare, eller får ont, så är motion inte rätt åtgärd mot din trötthet, åtminstone inte just nu. Prova att vila en timme i stället! Verkligen totalt vila. Kanske det är din rätta åtgärd? Eller meditation? Promenera sakta? Släcka tidigt på kvällen? Ta ett järntillskott eller annat tillskott? Gå till doktorn och göra en hälsoundersökning? Eller något annat?
Man kan direkt börja experimentera med åtgärder som kanske kan fungera, eller man kan försöka fastslå orsaken till problemet innan man vidtar några åtgärder.
Hårdbantning då? Där tappar man ju flera kilo i vikt på någon vecka, vilket tycks vara rätt åtgärd - men sedan går man ju upp igen? Ja, men det beror på att kriteriet inte uppfylldes - "framgången" bestod in att du förlorade vatten, inte fett. En åtgärd som får dig att tappa överskottsfett vecka för vecka är förstås en bra åtgärd, om du mår bra i övrigt.
Det är möjligt att jag återvänder till det här inlägget senare och lägger till fler exempel. Det finns nog hur många exempel från livet som helst.
Men poängen är att om du har ett bra sätt att mäta den framgång du vill uppnå, då ska du vänta dig att de första stegen mot ditt mål kommer snabbt. Vänta dig det av den person som hjälper dig, i alla fall om personen tar betalt. Visst, du betalar också för personens tid och man kan ofta inte veta säkert från början vad som fungerar... men nu vet du i alla fall att om du håller på med något som inte fungerar - sluta! Om ingen positiv förändring alls kan märkas inom säg en vecka, så kommer antagligen inte framgången dyka upp som gubben i lådan veckan därpå heller.
Hitta och fortsätt med den åtgärd som funkar. Sluta med eller ändra på den åtgärd som inte funkar. Typ.
Se inte mina råd som symtom på det stressade samhället där allt ska gå så fort. Se det i stället som slöseri med tid att ägna sig åt sådant som faktiskt inte fungerar så bra. Om en planta trivs och får det den ska ha, så växer den fort. Får den inte det, så vissnar den fort. Det är helt naturligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar