.
Jag gillar inte svart. Jag har väldigt lite svart i mitt hem och i min garderob.
Igår när jag skulle på tåget så tittade jag på kvinnornas ben. Jag tror att tio kvinnor i rad hade svarta byxor, av olika sorter och längd. Men svarta var det. Det var bara pensionärerna och männen som hade andra färger, med mycket få undantag.
Är kvinnorna slavar under modet, som tydligen just nu föreskriver tunna korta svarta byxor?
Eller råkar alla kvinnor tycka att svart är snyggt och elegant, som någon slags naturlag?
Har alla kvinnor kanske komplex för sina ben och försöker få dem att se smalare ut med svart?
När jag försökte hitta baddräkt så hade de en modell i sportaffärerna - svart förstås...
Svart är för mig sorg, mörker, strikt och stelt, Bibeln. I kyrkan fick man förr inte ha glada färger. Har du kanske läst HC Andersens berättelse ”De röda skorna”? Straffet blev hårt för den som kom med röda skor på sig i kyrkan!
Paint it black, sjunger Rolling Stones. Det är ingen glad sång direkt.
Andra nackdelar med svarta kläder är att det syns fortare när färgen tvättas ur. Nu kanske det beror på tvättmedlet också, men nog blir t ex svarta jeans gråbleka ganska fort?
Wikipedia har en artikel som heter Färgsymbolik. Där står det:
"Svart kan ge uttryck för styrka, auktoritet, elegans, formalitet, död, ondska och mysterier. Det anses vara en väldigt formell, elegant, och prestigefull färg. Svart är färgen för sorg."
Ja, många tycker nog att svart är elegant. Svart frack och så... Och syndigt/förföriskt när man ska ut och ragga, då har man på sig ”den lilla svarta”. (Alla tjejer är klädda likadant...)
Men ingen tjej gifter sig väl i svart klänning?
Det mest positiva jag kan komma på om färgen svart är att hundar, katter och andra djur ofta är svarta. Svarta hingsten var svart (min favorithästbok inklusive uppföljarna, och filmerna var också bra). Men svarta hår syns bättre... Jag kommer nog aldrig ha en helsvart hund, men sådant kanske man inte styr helt över. Draka ramlade på mig och hon är hälften svart, liksom Oskar.
Det brukar gå förbi en kvinna utanför min bostad. Hon är alltid helt klädd i svart, sommar som vinter. Hon har ofta plommonstop, lång rock och kängor. Jag undrar vad hon vill säga, men har aldrig brytt mig om att fråga. Folk får ju klä sig som de vill. Men jag gissar att hon vill provocera. För det är inte snyggt att vara klädd helt i stora svarta kläder, åtminstone inte på sommaren? Sommaren är en glädjerik årstid och svart kan stå för olika saker, absolut, men svart står aldrig för glädje.
Om man ser på naturen på sommaren så finns där inget eller väldigt lite svart. Det finns inga vilda svarta blommor, vad jag vet. Det finns några trädgårdsblommor som är svarta, men de är få, och oftast är inte ens de rent svarta utan t ex mer mörkvioletta.
Ofta känner jag mig som typiskt svensk, men inte i det här fallet. Svenskar tycks älska svart och det har jag aldrig riktigt förstått. Men vi är ju å andra sidan kanske inget glatt folk heller...
Det är visst samma sak med engelsmännen. Såg ett tv-program för flera år från London. En båt full med kvinnor i klänningar i klara, starka färger åkte på Themsen och stod på däck och vinkade och hojtade till folk, och så kollade de reaktionerna från omgivningen. Tänk att färg kan vara provocerande!
Mina egna favoritfärger är: Jeansblått, lejongult/furugult, skogs/militärgrönt, pastellrosa och klarrött. De färgerna går igen både i min garderob och i mitt hem.
Jag tycker alltså: Var inte så rädd för färger! Färger är... livet.
2 kommentarer:
Såklart vi kvinnor klär oss i svart eftersom vi fått för oss att man ser smalare ut i svart..
...och det är ju viktigt för väldigt många att vara smal. Om man inte är det, så väljer man svart för att iaf ge ett smärtare intryck.
Vissa har det som stil att bara ha svarta kläder, tex inom olika stilar som "gother" tex.
Man visar sin tillhörighet ino nån grupp med sina kläder.
Svart kan vara fint ibland, men inte jämt.
Själv älskar jag lindblomsgrönt :-)
Tack Mia för kommentaren! Vill gärna ha efternamn också, men jag känner ju dig...
Jo, jag vet ju om det du som du vänligt pekar på... gothstilen också. Jag gillar seriefiguren Nemi och jag tror att hon är goth. Hon som går förbi utanför mig är väl det.
Ja, svart kanske får en att se smalare ut. Men då kan det ju bli tvärtom... att folk drar slutsatsen "Jaha, hon tycker alltså att hon är tjock"? Men så ska man ju inte tänka förstås. Hon kanske bara vill signalera "diskret stil" eller något...
Förresten, det där att visa att man tillhör en
grupp är ju ungdomar väldigt bra på. Byxbakarna räcker nästan till knäna och är så nerhasade att man tror att innehavaren är akut skitnödig, eller kommer tappa brallorna när som helst... Och stickade svarta luvor har några på sig mitt i varma sommaren. Rånarmode?? Eller hiphop är det visst...
Nej, jag borde inte raljera, det är ett helvete att vara ung. Och de flesta ungdomar klär sig ju helt "normalt". Och även vuxna brukar anpassa sig efter rådande mode och efter vad man väntar sig av just deras åldersgrupp.
Själv är jag stockkonservativ och anti allt vad mode heter. Jag lever efter devisen "Hitta din stil - och behåll den!" Jag kommer nog gå i blåjeans, tröja, praktisk jacka och gympadojor livet ut. Tidlösa plagg utan speciella modedetaljer som blir pinsamma och ute om några år. Det är ekonomiskt och praktiskt, och jag känner mig helt enkelt obekväm i andra plagg. Om jag hittar något jag gillar mycket så köper jag minst två plagg, så att det håller i de 25-30 år det tar innan det modet återkommer... Jag avskyr när jag måste kasta ett kärt plagg för att det är helt söndernött och inget liknande finns att hitta i butikerna.
Nåväl. Jag klär mig som jag vill och andra klär sig som de vill, så är alla nöjda. Men jag tycker bara att det är synd att svenskarna sedan många år tycks undvika färgglada plagg...
Skicka en kommentar