tisdag 16 augusti 2011

Den balanserade allmänlydiga hunden är min favorit!

.
I tisdags startade jag höstens första valpkurs och igår startade höstens första Nybörjarkurs i allmänlydnad. Jag har ännu inte tröttnat på att lära ut grunderna i allmänlydnad. Den duktigaste hunden är inte den som har vunnit titlar i olika tävlingar. Den duktigaste hunden är den som fungerar i vardagen! En hund kan förstås vara duktig på båda sakerna, men inte alltid.

En del människor älskar att tävla - antingen på utställningar eller i olika hundsporter - allt från rallylydnad till skydds och IPO. Men inte alla tävlingshundar är "balanserade". (Här lånar jag Cesar Millans uttryck, vet inte om han menar exakt samma sak dock)  En balanserad hund är i mitt tycke en hund som är lugn, harmonisk, med låg stressnivå. Den går sällan i försvar, dvs blir rädd eller arg. Den är välsocialiserad, dvs van vid andra hundar, vid barn i olika åldrar, kanske vid andra djur. Den är miljötränad, dvs klarar stadsmiljö, trafik, olika ljud osv. Den är också så lydig och tränad att den sällan drar i kopplet, den kommer på inkallning och den kan följa sin ägare lös i naturen utan att på eget initiativ starta en olovlig jakt fast vilt dyker upp.

Hur man kommer hit beror förstås på dels hur mycket man uppfyller hundens grundläggande behov, och dels på hur mycket man tränar, och på hur man tränar.

Hur lång tid det tar att få en balanserad hund beror på hundens tidigare erfarenheter samt vilken ras och individ det är frågan om.

Det kan absolut vara kul med hundsporter. Jag gillar själv t ex cirkuskonster i allmänhet och tävlingslydnad.

Men det jag gillar bäst är att träna hundar att fungera i vardagen och medverka till att vi inte får olika rasförbud eller koppeltvång överallt. Att hunden accepteras som en omistlig del av vår mänskliga tillvaro. Vi behöver hundar för att må bra! Många som från början inte har varit hundintresserade har upptäckt hur mycket rikare livet blir när de kanske låtit sig övertalas av partnern att "bli med hund". Jag vill verka för att vi får mer acceptans för hunden, inte mindre. Genom att ständigt försöka lära mig mer om hur man på bästa sätt tränar hundar att bli "balanserade och lydiga", och sedan lära ut det till andra.

Jag menar inte att det är något fel att t ex ägna mycket tid åt att träna och tävla i t ex agility med en hund som inte gillar barn eller inte kan vara lös i skogen... All aktivering är bra, särskilt om hunden har mycket energi och högt aktivitetsbehov. Men själv uppskattar och beundrar jag träningsframgångar i allmänlydnad och harmoni i vardagssituationer mera än framgångar i hundsporter.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tävlingsmänniskorna kanske ska sikta på Hundmedborgartestet för att bli motiverade till bättre allmän-/vardagslydnad! ; )

Blev själv imponerad och motiverad av en medelålders man med en blandras (tervueren och något mer) som nästan aldrig hade sin hund i koppel. Hon kom till honom eller bara satte sig ner när de träffade andra hundar. Människor brydde hon sig inte om. Kanonfint samspel hade de!

Johanna

Kristina Berggren sa...

För ett tag sedan funderade jag just över vilket jag skulle välja:Vinna SM i Lydnad och ha mina hundars vardagslydnad som den är i dag eller ha perfekt vardagslydnad och ha samma tävlingslydnad som jag har i dag. Det var faktiskt inte helt lätt men jag kom fram till att jag skulle välja den perfekta vardagslydnaden.