lördag 30 juni 2012

Hundälskares vanligaste misstag

.
När jag är ute och går med mina hundar och vi möter någon som tycker att de är söta och trevliga (vilket de är!) så gör personen med ca 98 % sannolikhet det antagligen vanligaste misstaget som hundälskare gör. Jag måste instruera och påminna personen minst ca tre gånger innan denne kommer ihåg hur man ska göra...

Vad är misstaget? Jo, att le och uppmuntra när särskilt Asta närmar sig med glatt viftande svans, och när det ofrånkomliga upphoppet kommer så fortsätter de att klappa!

Visst förstår jag att det är ett naturligt beteende som hunden nästan aldrig menar något illa med (i undantagsfall kan också dominans finnas med i bilden när hunden hoppar). Men det är ett naturligt beteende som måste tränas bort. Hundar, och inte minst Asta, har ofta leriga tassar!

En del tränare försöker oftast lösa problemet med avledning. Man avleder hunden med hjälp av godis från att vara socialt motiverad till att bli bytesmotiverad. Antingen ger man godiset för rätt beteende utan kommando (sitta, eller "alla fyra tassarna i marken") - eller så finns ett kommando eller handsignal med, då oftast för att sätta sig. Och jo, så kan man göra.... Det är en snabblösning som jag själv ofta lär ut på kurs.

Men jag har ett problem med den metoden. Det är inte en "äkta" lösning. Jag vill egentligen inte att hunden ska byta sinnesstämning. Jag vill att den ska vara socialt motiverad och visa sociala signaler (alltså inte tänka "godis") MEN veta HUR man gör i människornas värld för att få social uppmärksamhet av människor. Tyvärr har jag bara en handfull "nära och kära" som jag kan träna att göra rätt. Det räcker inte. Så länge nästan alla hundvänner som vi möter på våra dagliga promenader uppmuntrar "hoppa upp-sinnesstämning", så länge får de träning i att det kan vara helt OK att hoppa upp! Och de som har studerat inlärning vet att oregelbunden förstärkning gör att ett beteende blir starkare, dvs när något lönar sig - inte alltid, men ganska ofta!

Problemet har också eskalerat för att jag har gått med dem lösa. Jag har ju gått på kryckor och då har jag haft svårt att hålla i två koppel samtidigt. Pö om pö har jag lärt dem att gå väldigt mycket vid sidan, och Asta börjar bli jätteduktig på det nu. Dessutom försummade jag Asta lite grann i perioden innan jag bröt foten. Hon och Draka fick hänga med i flock med dagishundarna, och jag kanske litade lite för mycket på kopplet. Och Astas impulskontroll var sämre. Hon var ju inte ens ett år.

Så när någon böjde sig fram och pratade med hundarna var det ju kört, om de inte hade koppel.

Och jag brukar säga till mina kursdeltagare, att just när det gäller träningen i hur hunden ska hälsa på folk, där har andra människor mer inflytande över er hund än vad ni själva har. 

Nu har Asta blivit duktigare på att gå vid min sida och stanna där även när någon vill ta kontakt. Nu kan hon motstå att någon lockar, särskilt om jag hinner säga Nej.

Men jag tycker att det är såå märkligt att hundvänner - ofta hundägare själva - har så svårt att lära sig att man inte ska träna en hund att hoppa upp! Har folk så mycket kärlekslängtan att de inte kan motstå att en hund hoppar upp i glädje?

De gånger som Asta har hunnit hoppa så säger jag till henne "Nej! Gå ner!" och till personen säger jag "Snälla, klappa henne inte när hon hoppar!"

Vad händer då?  Jo, Asta går ner och personen slutar klappa.

Har Asta då lärt sig något? Mja, kanske har sannolikheten att hon i framtiden hoppar minskat en aaning. Men det är inte det jag är ute efter. Jag vill att hon ska lära sig hur man hälsar utan att hoppa!

Vad fattas?

Jo, en belöning som matchar rätt sinnesstämning och/eller rätt beteende!

Så jag säger: "Nu är hon nere på marken och lugn, NU får du gärna klappa!"  Och så får jag nästan vädja  och truga att personen ska böja sig ner och ge henne lite beröring och uppmärksamhet, men det blir alltid mindre än vad hon fick när hon hoppade!

SUCK!!

Du som läser det här och vill göra rätt:

1. När den glada hunden skyndar emot dig - IGNORERA fort. Vänd kinden mot hunden! Innan hunden är framme. Om den är kopplad så kan du också ta några steg bakåt undan kopplets räckvidd och förklara för ägaren att du inte vill bli hoppad på.
Om hunden är lös och ändå hoppar, fortsätt ignorera. Stå stel, "bli staty", titta bort och vänta på att den går ner. Den som vill och törs kan morra lite tyst också, ha ha...  Då ger du tre hundriktiga signaler som säger "Du inkräktar på mitt personliga utrymme och det stör mig!"
Alternativ: "Claim your space". Hävda rätten till din egen kroppszon. T ex kan du ta ett steg framåt, lugnt säga "Nej" och visa upp handen i ett stopptecken. Det senare är en lite starkare metod. En försvarsinställd hund kan tycka att det är hotfullt. Men å andra sidan: Försvarsinställda hundar ser inte glada ut och de hoppar sällan upp på främlingar! Och om hunden redan känner dig, och blir glad över att se dig, då kan den också ta en svag korrigering.

2. Klappa om hunden när den är nere på marken och uppvisar ett större lugn, en större återhållsamhet, självkontroll. Rätt beteende & rätt energi alltså. Beölna detta! Stryk den gärna längs med hela kroppssidan, från mungipan och ända bort till svansen. Om hunden vänder huvudet mot dig, stryk den på halsen om den är lite osäker. Den mycket trygga hunden kan man smeka över huvudet.  

Först NU får hunden erfarenheter av vilka BRA sätt som lönar sig om man är sugen på social kontakt!

Att andra människor ignorera hunden när den hoppar är alltså bara halva lösningen... Men du vill väl ha en hund som tycker om att ta kontakt med andra människor? Men på rätt sätt!

PS!!  Jag ska ändra mitt kommando för att hälsa till "Inte hoppa". Förr sa jag alltid "Hälsa fint!" Nackdelen med det är att jag inte kan fråga en person "Får de hälsa?"  Asta hör självklart "Bla bla HÄLSA"  och springer fram, och hoppar kanske...   Jag har försökt fråga "Får de göra det där som börjar på H?"  Men folk fattar aldrig vad jag menar...  Jag vill heller inte säga "Varsågod". Varsågod till vad då?  Jag vill vara mer specifik. 

Det får bli "Inte hoppa". Hundar förstår ju faktiskt inte svenska ändå... Men djurkommunikatörer påpekar (om man tror på sådant) att man ändå ska tänka på vad hunden ska göra. Min bild i huvudet av att hon går fram och stannar på marken ska i framtiden heta "Inte hoppa".
.

1 kommentar:

ber ros sa...

Vår hund är väldigt social, vill hälsa på alla och kör gärna upp huvudet nära och ska slickas. Hon hoppar inte men när folk ska klappa henne kommer det stora huvudet upp i deras ansikten.
Jag märker på de som inte har hund att de blir lite rädda eller tycker inte om det iaf.
Jag vet inte om jag gör rätt men jag säger att hon är social och vill hälsa och att personen i fråga bara behöver vrida bort huvudet men fortsätta klappa. Då förstår min hund att hon är älskad iaf även om hon inte får hälsa som hundar gör.
Vill inte att folk ska sluta hälsa på henne