lördag 30 juni 2012

Trottoarkantsträning med Asta

.
Jag brukar försöka träna något under varje promenad. Härom dagen passade det bra med trottoarträning - alltså att hunden inte ska stiga ner från en trottoar på eget bevåg, av säkerhetsskäl. Vilken metod valde jag, och varför?

Som ni läsare vet så hävdar många att hundar bara lär sig genom positiv förstärkning. Men det stämmer inte. I de fall där det rätta beteendet är ganska otydligt, så får man i stället peka ut det beteende som är tydligt, nämligen felbeteendet. Och när hunden lär sig vad den ska göra via korrigeringar, så kallas det negativ förstärkning.

Jag gjorde så här:

Jag gick (egentligen cyklade jag, men skit samma) längs en lååång trottoar med ganska hög, tydlig kant och där det var väldigt lite biltrafik. En utmärkt plats att träna trottoar på alltså!

Jag var ute i gatan. Asta ville vara hos mig. Det fick hon inte. Hon skulle vara på trottoaren!

När jag pekade så gick hon upp på trottoaren och jag berömde. Ännu förstod hon förstås inte vad jag berömde. Genast ville hon ner igen, närmare mig.

Varenda gång hon gick ner från trottoaren sa jag "Nej!" och pekade tillbaka henne upp på trottoaren. Så länge hon var där så log jag och antingen sa ingenting eller sa "Braaaa..." Jag satsade inte mycket på beröm och belöning ännu, för hon visste faktiskt inte vad som var bra! Trava framåt?? Hålla sig ifrån mig??

Jag kämpade hårt för att ha rätt tajming. Det perfekta ögonblicket att säga Nej på var när hon precis var på väg att sätta ner första framtassen i gatan. 

Jag höll någorlunda räkningen. Jag tror att jag fick säga på ett ungefär 20 "Nej". Sedan förstod hon grejen, vad hon inte skulle göra. Inte gå ner från kanten!

Och därmed förstod hon också vad hon skulle göra - hålla sig uppe på trottoaren!

(Det fanns ingen annanstans att ta vägen, för på andra sidan om den smala trottoaren fanns alltid något villastaket)

Jag hade kunnat börja träningen lite enklare, genom att själv gå på trottoaren och "Neja" varje gång hon var på väg att kliva ut i gatan. Men då hade hon kunnat tolka rätt beteende som "håll dig nära matte", så i nästa steg måste man i alla fall gå ute i gatan, skild från hunden!

Så Asta lärde sig på under 10 minuter att inte kliva ner från trottoarkanten via negativ förstärkning.

Sedan "fyllde jag på" med lite positiv förstärkning genom att jag berömde mer när hon gjorde rätt + kastade torrfoder till henne när hon var på rätt plats. Nu visste hon varför hon fick belöning!

Nästa steg därefter kan vara att lära hunden ett kommando för att kliva upp på trottoaren. Jag brukar säga "Kanten!". Detta är ett "moment", något som man ska träna helt genom positiv förstärkning.

En tumregel:

När det tydligaste beteendet är något som hunden inte ska göra - använd negativ förstärkning.

När det tydligaste beteendet är något som hunden ska göra - använd positiv förstärkning.
.

Inga kommentarer: