onsdag 3 april 2013

Konsultation med Mervi Kärki!

.
Kan en hundpsykolog (jag) ha problem med sina egna hundar? Jo, faktiskt. Draka har ofta skällt för mycket när det har ringt på dörren. Och Asta har allt oftare stulit mat när jag har varit hemifrån! Jag har inte lyckats lösa problemen själv. Jag kände att jag måste söka hjälp, och jag valde att köpa en hemkonsultation med Mervi Kärki, Sveriges första "dog listener". Läs vidare om hur det gick...
Jag hade inte så stora förväntningar. Jag kände till metoden ganska väl genom Jan Fennells böcker, som jag har, och även hennes video, men jag hade inte fastnat riktigt. En anledning var nog att det ger så mycket mer att få personlig hjälp och se med egna ögon hur de egna hundarna reagerar. Och så kanske man måste ha uttömt sina egna idéer först...

Mervi ringde på dörren och det kändes trevligt och avslappnat direkt. Under konsultationen hade jag dels mina två hundar hemma, dels två andra hundar. Och oj, vad hundarna svarade på metoden! Det var som om vi bara behövde göra en övning en enda gång för att hundarna skulle förstå. Framför allt blev de väldigt lugna.

Det som jag nog blev mest imponerad av var metoden att "Tacka, Titta efter, Ta bort". När hunden hör eller ser något, och skäller, så tackar man hunden, går dit och tittar efter, går sedan därifrån om det inte var någon fara. Om hunden inte vill acceptera ledarens beslut utan fortsätter att skälla, så ser man till att hunden inte kan behålla sin vaktposition, utan den ska flyttas undan därifrån, helst ledas i koppel för att man ska slippa ge uppmärksamhet till hunden. Det fungerade utmärkt. Jag behövde sätta in Draka på toan en gång, men sedan var hon tyst.

Sedan fick jag nya tankar kring Astas problem med att stjäla. Orsaken var att hon blev orolig när jag gick hemifrån, kopplat på något sätt till mitt bristande ledarskap. (Kanske förvärrat av att jag ibland har blivit arg, och tränat "Låt bli" och gjort en stor grej av det...) En av de fyra hörnstenarna i Amichen Bonding är hur man uppträder i samband med separation. Man går hemifrån utan att fråga hunden, man kommer tillbaka lika nonchalant. Jag fick gå ut från lägenheten och Mervi filmade. Asta gjorde nästan direkt en lov i köket, den lilla råttan... men så liksom ångrade hon sig och återvände till en plats i hallen där hon hade uppsikt över ytterdörren. Detta troligen för att vi tidigare varit så lugna och trygga och ignorerat hundarna.

Att ignorera hunden är ett mycket viktigt sätt att säga "Jag är bäst och jag har allt under kontroll, jag behöver inte dig". Man ska inte "försöka lugna" en orolig hund. Att ignorera den hjälper hunden mycket mer, mycket snabbare. Det man måste komma ihåg är att ens egna modersinstinkter leder en fel när man har med hundar att göra. Enligt min erfarenhet så har de flesta kvinnliga hundägare mycket svårt att låta bli att behandla sin hund som sitt barn. Men hunden är en ättling till vargen. Vi måste förstå och hedra djuret i hunden, för de gamla instinkterna sitter ännu i. Cesar Millan säger förresten samma sak.

Mervi gick också igenom Gestätning (att man demonstrerar att man äter före hunden). Ska det vara så viktigt att äta ett kex före hunden? Ja, det handlar om överlevnad. Flockens ledare måste ha kontroll över maten. Men också detta att man delar med sig av "resterna" skickar starka signaler!

Vi avslutade med att gå ut och träna på vem som leder jakten - dvs promenaden. Tre av mina fyra hundar gick bra i koppel, ofta bakom mig, men den fjärde var en boxer som var ganska ny (var på hundpensionat hos mig)och den ville gärna dra i kopplet. Här fick Mervi kämpa lite, det var inte samma "trolleri" som när vi var inomhus. Har man flera hundar och en av dem drar i kopplet så får man jobba separat med "flockens svagaste länk". Här handlade det mer om allmänlydnad och jag kände mig lite mer hemma.

Mervi stannade i fem timmar! Både jag och hundarna var helt slut, så vi sov ett tag sedan.

Och senare på kvällen vilade min Draka så tryggt. Hon, som så ofta har viftat på svansen och tittat på mig med stora runda ögon, lyfte inte ens ögonlocket fast det gick folk utanför dörren. Hon hade definitivt fått en ny tilltro till mig som hemmets väktare! Inte heller "smaskade" hon när jag strök henne, vilket hon har gjort ibland. Båda mina hundar såg på mig med nya ögon, särskilt tydligt då Draka, den osäkra.

Efter besöket har jag känt mig både omskakad och inspirerad. Jag såg ju ett flertal gånger under konsultationen hur hundarna tycktes förstå precis, hur de kunde koppla av direkt när jag tog ansvaret.

Jag har länge ansett, ja vetat, att det är viktigt att vara flockledare, men har ju hittills kört mera på Cesar Millans linje. Även i Amichen Bonding är det viktigt att vara flockledare, och det finns paralleller att dra mellan de två metoderna. Men det finns också viktiga skillnader. I Amichen Bonding kan man inte ta ledarrollen, man måste låta hunden välja en till ledare. Och man ska inte tvinga hunden eller konfrontera hunden på något sätt. Hunden är ingen fiende som man ska kriga mot. "Hunden är bara hund..."

Senare när jag berättade om besöket för en "hundkvinna" så kom teorin fram att Amichen Bonding kanske passar för något lugnare hundar som blir osäkra när ägaren inte är en god ledare - medan Cesars metoder passar bättre för tuffa hundar som biter etc. Vet inte om det stämmer dock.

Den här recensionen får räcka. Du som vill läsa om metoden rekommenderas att köpa Jan Fennells andra bok som heter "Du och din hund".

Mervis hemsida är:  http://www.hundinspiration.se/start/

Jag planerar att själv gå en grundutbildning till Dog Listener hos Mervi i höst.

Och jag kommer att införliva viktiga bitar från Amichen Bonding i min ledarskapskurs - och förstås i mitt vardagsliv med hundarna.

.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Mycket bra blogg!
Jag har inte tänkt på det innan förrän jag läste det här nu, men min hund smaskar också ibland när jag klappar han. Vad beror detta på?

Gunilla M sa...

Hej Anonym!
Din hund är nog, som min Draka, osäker och/eller signalkänslig. Var inte så "på". Låt honom komma till dig i stället för att du går till honom. Och klia honom då under hakan, inte ovanpå huvudet, utan att böja dig över honom eller stirra på honom. Då smaskar han nog inte.

Gunilla M sa...

Tillägg till Anonyms fråga: Om hunden smaskar, men inte visar några andra "osäkra" signaler, så kan det också vara en positiv undergivenhet som din hund visar.

Anonym sa...

Hej Gunilla,

Jag har en rottweiler på knappt 1,5 år. Fram till ungefär 9 månaders ålder använde vi i princip bara Ceasar Milans metoder. Vilka problem vi hade... Han ville inte alls acceptera våra beslut och var väldigt stressad i princip hela tiden. Det kunde ta flera timmmar efter en promenad innan han slappnade av. Från 9 månaders ålder blev det mer verbala tillsägningar och han började lugna ner sig något, men var fortfarande en stressad hund. För en vecka sedan började vi tillämpa Amichien Bonding tekniken (enbart med kunskap hämtad från Mervis bok) och vi ser enorma framsteg! Inget dragande i kopplet, mycket mindre reaktion vid hundmöten, men framförallt så slappnar han av hemma utan bråk och tillsägningar. Med det vill jag säga att jag rekommenderar denna teknik även för "starka/tuffa" hundar.

Hälsningar Caroline

Gunilla M sa...

Hej Caroline!

Tack för kommentaren!

Amichien Bonding kan säkert ibland passa även för "starka/tuffa" hundar.

Jag vill också uppdatera ämnet genom att varmt rekommendera Mervis bok "Det goda hundägarskapet". Jag läser den på nytt just nu och jag känner igen mig i att även jag har provat massor av metoder från "alla läger". Den är också väldigt varmt och fint skriven.

Sedan om man ska jämföra Cesar och Amichien Bonding så tror jag att Cesars tekniker kräver en större förmåga att "läsa hund", vilket är en stor nackdel för många som inte vet om de ska "pyscha", stöta till, ignorera eller göra något annat. De vet inte vad de är ute efter och hur det ser ut när hunden är lugn och undergiven.

AB handlar mer om ritualer som ska utföras, mycket mer om hur ägaren ska agera dagligdags och mindre om att omedelbart läsa av hundens respons. Det gör att AB är mycket lättare att förstå för t ex nya hundägare, men ger kanske inte heller lika snabbt resultat.

Jag uppfattar också AB som en för strikt metod för mig. Man ska göra exakt på ett visst sätt och inget annat! Jag plockar från olika hundkunniga. Så kom jag heller inte så bra överens med grundaren Jan Fennell när jag var på fortsättningskurs i Amichien Bonding-tekniken. Hon tyckte bland annat inte om att jag hade hunddagis eller ens att jag höll hundkurser med lössläpp! Utan hunden skulle hålla sig till sin egen flock hemmavid, som vargen! Hon byggde hela sin lära på vargar. Varför inte bygga den på gathundar i stället, och filma hur de gör?

Men en bra sak med AB är att den betonar att hunden är ett flockdjur och behöver en ledare! Detta har varit ifrågasatt av en del, men jag tror att de flesta forskare är överens om detta ändå.

Och så tror jag att ju mer kunskap man får om hundar, desto mer klarar man att plocka från olika metoder. För alla metoder är bra på något och ingen metod är bra på allt. Man får hitta sin egen väg. Sedan är ju hundar själva olika, och även flexibla, precis som barn, och anpassar sig till olika "stilar".

Men det är ruggigt att läsa att Mervi mötte så många dåliga hundtränare i sin jakt på att hjälpa sin stressade hund.

Och än i dag undrar säkert massor av hundägare vad som är rätt sätt att uppfostra sin hund på. Tur att de flesta djurägare ändå har kvar både instinkt, intuition och "bonnförnuft", sådant räcker en lång bit.

Anonym sa...

Hej, har nyss börjat läsa boken av Märvi Kärki å det känns så himla skönt men för mig är det ibland att förstå hur jag ska göra i praktiken.
Har tre hundar å dom är såå olika. Nyligen tagit hand om en ettårig pudeltik som är osäker, framförallt främmande personer tack plocka att jag fick tips om denna bok NU! Du skriver tacka hunden när han skällt om det kommer någon, men hur gör jag det? Verbalt?med tecken? Med känslor?
Tack /ingela

Gunilla M sa...

Hej Ingela!

Det är Mervi som skriver att man ska tacka hunden när den har skällt. Jag själv tycker nog inte så. Det finns många metoder när hunden skäller när det kommer någon, och det beror, som du skriver, på att hundar är så olika. Och de skäller av helt olika anledningar. Den ene är osäker, den andre är glad, den tredje har tagit på sig uppgiften att larma ägaren, den fjärde vaktar på allvar.
För att kunna förbättra problemet så måste du hitta VARFÖR hunden skäller. Det finns ingen lösning som passar alla skällande hundar. Och viktigare än att fokusera på ljudet, skällandet, är att fokusera på vad hunden GÖR innan den börjar skälla, och försöka bedöma hur den känner sig. Är den förväntansfull? Misstänksam? Uppvarvad? Det är ett första steg närmare lösningen. Sedan får man prova sig fram mellan olika metoder.

Om din pudeltik på 1 år är osäker på främmande personer så ska du först etablera en relation där din hund lär sig att om den känner sig osäker så ska den gå till dig, där kan den känna sig trygg, för du tar över ansvaret för situationen och hittar en bra lösning.

Var gärna tillsammans med andra människor, och hon ska vara hos dig, kopplad. Men förklara för alla att ingen får klappa henne, inte heller titta på henne, prata vänligt, locka med godis. De måste alltså ignorera henne helt. På så sätt förstår hon att hon kan lita på dem, och hon kommer bli nyfiken och vilja nosa på dem. Även då ska de ignorera henne helt. Om hon efter det vill ha kontakt, så kan de besvara kontakten på ett mycket lugnt sätt.

Lycka till!