söndag 29 november 2009

Positiv och negativ förstärkning

(Här har jag lyft ut text från inlägget om hästtränaren Jean-Francois och låter min beskrivning av positiv och negativ förstärkning bli ett eget inlägg.)

Syftet med inlägget är framföra min åsikt att såväl positiv som negativ förstärkning hela tiden är i verksamhet i levande varelsers liv och när man tränar sin hund (eller häst). Båda fenomenen är helt naturliga och det är inte så att negativ förstärkning alltid är "dåligt" eller "hårda skolan" och ska undvikas till varje pris.

Både positiv och negativ förstärkning har sina respektive för- och nackdelar när man ska lära någon ett nytt beteende.


Positiv förstärkning

Med positiv förstärkning - där djuret jobbar för att få något åtråvärt - får du en ivrig elev som gärna anstränger sig för att förstå vad du vill. Ett flertal djurarter lär sig fort och gärna nya "konster" och på hög nivå. Det är dock vanligare och lättare att använda positiv förstärkning på hundar än på t ex hästar - djurarterna skiljer sig åt i sin vilja att jaga belöning. Förespråkarna för positiv förstärkning säger att alla djur kan tränas enligt denna modell, men i praktiken så finns det faktiskt väldigt få cirkuskossor, cirkusfår, cirkuskatter... Positiv förstärkning är perfekt när man vill att eleven ska älska inlärningsprocessen och när beteendet som ska läras in är avancerat. Ett typiskt aktuellt exempel på träning där nästan enbart positiv förstärkning används är freestyle, "dans med hund". När du tränar med positiv förstärkning (dvs med "belöning", slarvigt uttryckt) så måste du träna djuret länge. Det måste man alltid. Om det är en komplicerad övning (som i freestyle eller tävlingslydnadens högre klasser) så tar det lite tid innan hunden förstår exakt hur den ska göra, och att det är noga med detaljerna. Men om man tränar in vanlig allmänlydnad via positiv förstärkning så lär sig djuret övningen fort. Utmaningen blir i stället att uppnå pålitlighet i utförandet, dvs lära djuret att kontraktet "gör rätt så får du det du vill ha" gäller oavsett miljön man befinner sig i och oavsett störningar eller frestelser i den miljön.

Många som lär sin hund saker via positiv förstärkning nöjer sig med att lära sin hund momenten t ex på gräsplanen på klubben, vilket gör att hunden förstås inte automatiskt kan utföra momentet i stadsmiljö eller skogen.

Till en viss del kan man - om man är intresserad - uppnå ett bättre "ledarskap" via positiv förstärkning - om man väljer att endast belöna t ex hunden när den följer dina signaler och tecken, inte när den själv tar initiativet.

Den stora nackdelen för övrigt med positiv förstärkning är att om djuret inte har behov just då av den förstärkning du erbjuder, ja, då står du där utan "makt". Därför vill man gärna att djuret är hungrigt - i varje fall inte mätt - och man begränsar dess tillgång till leksaker, ja, en del tränare begränsar även djurets tillgång till kel och sällskap. Mellan träningspassen är djuret i så fall ensam i något slags bur och har tråkigt. Eller så har man hunden helt enkelt uppbunden eller i koppel. Särskilt i miljöer där omgivningen erbjuder sina egna belöningar, t ex tappad mat i buskarna eller att det dyker upp något man kan jaga eller något man kan hälsa på. Den bistra sanningen är att du inte har full kontroll med enbart positiv förstärkning. (Allas mål är inte att ha full kontroll, men då kan man heller inte "lita på" hunden när den är lös)

Dessutom är det inte sant som en del påstår att man via belöningar kan lära ett djur allt som den är fysiskt kapabel till. Man måste känna till hur djuret fungerar i naturen. Vad är belöning för den aktuella djurarten? Vilka beteenden ligger nära till hands? Ibland liknar det man lär in djurets naturliga födosökande beteende, t ex när man lär kycklingar att "dansa". Ibland kommer inlärningen däremot i konflikt med djurets naturliga födosökande beteende.


Negativ förstärkning

Med negativ förstärkning är nog den stora fördelen att du - om du har gjort rätt - får en pålitlighet i utförandet, kalla det "lydnad". Du kan uppnå en större känsla av kontroll och samspel med djuret. Djuret som tränas även med negativ förstärkning är alltså inte lika störningskänsligt, eftersom djuret ofta lärs - helt eller delvis - att utföra sina handlingar för att minska pressen från tränaren. Djuret lär sig att uppskatta lättnadskänsla som "belöning". Djuret lyder så att säga "för husfridens skull" (och i mindre grad för berömmet som brukar komma efteråt). Och det djuret en gång har lärt sig via negativ förstärkning är mer resistent mot utsläckning än positiv förstärkning. Dvs det "sitter" bättre.

Det klassiska exemplet på negativ förstärkning är de flesta former av hästdressyr, inklusive t ex träningen av lippizanerhästarna vid Spanska Ridskolan i Wien. Det är lugnt, strikt, kontrollerat.

Här kommer en annan aspekt av ledarskapet in, att vara "den som styr, kontrollerar och bestämmer".

Troligen alla som tränar med negativ förstärkning använder dock även (svag) positiv förstärkning i form av vänliga ord och klappar. Effektivare positiv förstärkning blir det om man också ger djurets favoritgodis och/eller favoritleksak när djuret gör rätt. Att ge sin häst eller hund en lång kel- och klistund kanske också är värt att jobba för.

Pressen kan också komma från omgivningen. Denna typ av negativ förstärkning kan djur av alla slag lära sig att "lyda". Ett exempel kan vara när djur lär sig att gå in i skydd för att slippa regn eller blåst. Pressen kan även väldigt ofta komma inifrån djuret självt. Djur gör många saker för att minska sina egna obehagskänslor (stress, rädsla med mera), de t ex skäller, springer omkring, kliar sig, stretchar, tuggar på saker, ylar eller bits.

Nackdelen med negativ förstärkning (där det är du som tränare som utövar respektive tar bort pressen) är att du måste lära dig att utöva pressen på ett sätt som inte stressar eller skrämmer djuret, och kunna "läsa" djuret mycket bra för att kunna ge eftergift i rätt sekund. Du vill inte få fram försvarsbeteenden hos djuret (fight/flight). Vidare kan du med negativ förstärkning inte jobba med lika avancerade beteenden som du kan med positiv förstärkning. Du jobbar främst med beteenden som liknar djurets naturliga rörelsemönster. Det går dessutom ofta lite långsamt. Det tar också längre tid innan djuret har lärt sig handlingen. Och dessutom bör ditt djur tillhöra en flocklevande art som har naturliga anlag för socialt samspel. (I ett socialt samspel ingår "press att anpassa sitt beteende" som en naturlig del)

Om vi håller oss till häst- och hundträning så hävdar jag bestämt att det krävs såväl positiv som negativ förstärkning för att uppnå ett "pålitligt" resultat som "håller" i alla vardagsmiljöer, även när hunden eller hästen är lös, även när den inte är hungrig eller "har lust"...

Det är viktigt att träningen är lönsam och rolig - men djuret behöver också lära sig att svara på rätt sätt när den känner sig pressad av tränaren. Den ska inte bli busig eller osäker eller arg utan den ska i stället bli passiv eller ta kontakt! Och detta "belönas" först med eftergift, minskad press - och sedan helst också med vänliga ord och lugna smekningar, så att förtroendet genast återställs.


Den ena förstärkningen utesluter inte den andra - båda kan samverka

Det är också så, att positiv och negativ förstärkning knappt kan skiljas från varandra. De finns där samtidigt i väldigt många skeenden. Exempel: När du har klarat av en svår uppgift - då känner du dig samtidigt både stolt och lättad. När du äter eller dricker så gör du det ofta både för att du var hungrig eller törstig och för att det var gott. Klär du på dig för att slippa frysa eller för att njuta av att känna dig varm? Även andra kroppsliga funktioner "utför" du både för att minska obehag och erfara välbehag. (Inga detaljer)

Jag är däremot ingen stor vän (eller vän alls) av den negativa förstärkning som innebär att djuret lyder, inte för att minska en "mild press", utan för att undvika hårda obehag, såsom ryck med strypkedja (fint kallat "dressyrlänk") slag, sparkar, vrida om örat mm...

Att avbryta hunden, t ex genom att klia den i sidan, det är ju helt okej. Lätta koppelknyckar också - ibland.

Men inte där man ser att djuret har förknippat tränaren med obehag och nästan skyggar för tränaren och inte vill komma denne nära. Då har man pressat hunden för hårt. Man får heller inte träna på så sätt att man riskerar att hunden eller hästen kopplar ihop något i omgivningen med obehag. Anta att en hund hoppar på en människa för att visa sig vänlig. Hundägaren har då fått lära sig av någon att slänga en kastkedja eller skrammelpåse. Hunden förstår inte att detta kom för att den hoppade, utan hunden blir rädd för personen som den hoppade på.

Om man skrämmer ett djur så fungerar oftast inte träningen som det var tänkt.

Negativ förstärkning är inte samma sak som straff. Negativ förstärkning kan fungera utmärkt - särskilt om det utförs som en kommunikation mellan djur och tränare.

Avslutningsvis:  Du och alla andra levande varelser fungerar och handlar dagligdags enligt såväl positiv som negativ förstärkning. Och det är särskilt via negativ förstärkning som du håller dig själv vid liv. Vi är alla väl rustade att fungera enligt båda principerna.

Inga kommentarer: