Här kommer sista delen av mina erfarenheter från och efter kursen Möt dig själv på Mullingstorp.
Många deltagare stannade alltså kvar ca 1,5 dagar efter kursens officiella avslutning och det var trevligt. Vi lagade mat själva (det blev inte vegetarisk mat nu) och flera deltagare gick till kurslokalen och spelade musik och rörde sig till någon meditation eller så. En gemensam lärarledd meditation hölls fast kursen var slut.
Så kom en bil och vi fick åka samma väg genom Vikbolandet tillbaka till Norrköpings central, som låg öde på söndagmorgonen. Inget var öppet. Affärerna öppnade kl 12. Mitt tåg gick 13.30, så jag gick runt på stan några timmar. Folk nickade mot mig och var vänliga, någon frågade om klockan. Troligen en kombination av att Norrköpingsborna är mer avslappnade än i Stockholm och Stockholmsförorter och att jag såg mer avslappnad ut?
Jag hade glömt ta med mig mackor, så när affärerna öppnade följde jag min gamla vana att köpa lite choklad. Konstigt nog smakade den just ingenting. Samma fenomen upptäckte jag när jag kom hem och köpte min favoritchokladdryck, Alpro sojamjölk med chokladsmak, som jag älskade före kursen. Den smakade inte lika gott som vanligt. Jag har länge vetat att choklad och kakao är en "drog" för mig och jag hade blivit avvand! "Riktig mat" smakade däremot gott.
Jag undrar just hur det kändes för rökarna att börja röka igen, eller för snusarna att börja snusa. Säkert inte lika gott som vanligt där heller. De fick genom kursen en bra chans att lägga av helt. Men jag vet inte hur många som var nikotinister av de 22 deltagarna på just min kurs.
När jag såg mig i spegeln var jag så avspänd i ansiktet att jag knappt såg några rynkor och jag fick också kommentarer om det från andra.
Jag kände inte heller av min vanliga värk i kroppen under kursen. Jag vet dock numera hur den fungerar. Om jag pressar mig med hård motion, för att jag tror att det är bra för mig, så får jag mer värk. Men om jag vilar och slappnar av så får jag mindre värk. Och det var mycket vila och avslappning på Mullingstorp.
Det var skönt att komma hem igen och jag tog koncentrerat itu med allt i vardagen som skulle göras, en sak i taget.
Jag personligen har väl inte direkt blivit totalt frälst eller omvänd, men jag är tryggare i mig själv och mer säker på vem jag är och vill vara. Och det är ingen "sekt", som somliga tydligen går och tror, utan en bra grej helt enkelt - bra övningar och bra personal som drivs av viljan att hjälpa människor som mår dåligt.
Nu har jag skrivit en hel del positivt, så jag avslutar med lite kritik. Några gånger kändes det som att kursledningen hade lite svårt för kritik. Och en rådande filosofi var, att allt man sa egentligen var utsagor om en själv, inte om andra. Som man sa när jag var liten, "Den som sa't, han va't". Mot slutet av kursen gjorde vi en övning där mina kunskaper som hundkursledare kunde ha gjort nytta för att förbättra övningen, men det fanns väl ingen direkt öppenhet för att jag, den hjälpsökande, kunde bidra. I ärlighetens namn betonade de att de gärna ville att vi fyllde i en kursutvärdering som skickades hem till oss en vecka senare. Men jag ville ju dela ut mina tips och åsikter just där och då, och det var lite av en osynlig vägg mot det.
Rebellen och kritikern i mig ville slänga lite käft (en gång i tiden drömde jag om att bli journalist). Men det var ju inte därför jag var där. Jag fick dämpa ner mig lite och lägga lite band på mig, antagligen nyttigt det också. Jag vet att jag borde bli mer ödmjuk och jag vet att jag fullkomligt älskar att ge andra råd, även när de inte har bett om det, och på ett kanske klumpigt sätt. Jag förstod detta under kursen, även på den punkten mötte jag mig själv...
De olika rörelseövningarna grep sällan tag i mig "i själen". Jag tror att andra uppskattade dem mer. Men jag minns hur det var när jag var yngre och under en period mådde riktigt dåligt, då vällde känslorna fram så fort jag blev fysiskt aktiv, som när jag joggade i spåret eller körde ett Friskis & Svettis-pass hemma efter deras video.
Några gånger var jag rejält hungrig frampå eftermiddagen. Middagen framåt kvällen blev en stor grej. Jag vet hur beroende min kropp är av näring och jag hade helst velat ha en lättare frukost och en lättare lunch. Men det hade tydligen inte gjort en lika öppen för att känna känslor. Och om man hade ätit för mycket så hade man kanske inte kunnat röra sig i dansen lika mycket. Men soppa kanske...?
Jag frågade inte vad tanken med helvegetarisk mat var (vi fick dock t ex ost). De flesta kursdeltagarna var ju, liksom alla andra svenskar, inte vegetarianer. Det kändes lite knapert när vi bara fick lagad mat en gång per dag. Men det var nog en del av en övergripande filosofi på Mullingstorp om att spara på jordens resurser. "Husmor"använde ofta ekologiska varor, och det gör jag själv hemma också.
Vi rörde oss mycket och vi åt inte så mycket, så jag hade hoppats att jag hade gått ner i vikt. Men jag hade i stället gått upp något kilo. Jag upplever att det beror på att min kropp vill äta lite och ofta för att inte tro att det råder brist på mat, så att den måste spara på fettet.
Avslutningsvis...
Jag vet inte om Mullingstorp är rätt för dig, om du som läser det här "mår dåligt i själen". Mullingstorp är verkligen inte enda chansen att våga uppleva vad du känner och bli sedd och lyssnad på och få stöd. Det finns många terapier och terapeuter. Lite gruppmänniska tycker jag att man ska vara för att trivas helt med kursen. Man ska inte avsky att vara med andra människor, då är det bättre med enskild terapi. Men det gäller att hitta en bra terapeut. När jag var yngre så gick jag i samtalsterapi och det var bara prat, prat, prat och terapeuten höll distans. Det var så på den tiden, nu kanske det är annorlunda.
Mullingstorp har ett smörgåsbord av olika sorters utprovade/beprövade övningar, som alla syftar till att du törs öppna upp ditt inre under trygga former. Jag själv längtar inte efter att gå fler kurser. Det får räcka så här. Men - kursen var alltså faktiskt påtagligt givande för mig. Det känns bra att ha gått kursen! Och om du liksom jag har provat på en del sätt redan att må bättre, men fortfarande mår dåligt, så vad vet jag - kanske det kan vara värt att testa Möt dig själv-kursen i det läget?
PS Jätteroligt om du som läser detta vill och vågar skriva någon kommentar. Jag kan göra ett undantag och publicera även anonyma inlägg eftersom ämnet kanske är känsligt.
.
5 kommentarer:
Va bra att du är nöjd med kursen i stort sett! :-)
Jag tror att avslappning är en del av lösningen på många problem, som stress etc.
Det är inte lätt att slappna av hemma, hundar o familj kräver uppmärksamhet, man jobbar en massa, är alltid tillgänglig via tfn osv.
Det kräver verkligen vilja att ta sig tid och träna avslappning. Själv är jag usel på det. "jag har inte tid att slappna av" Blir stressad och tänker på allt jag borde göra istället för att ligga ner o försöka med avslappning.
PS.
Jag tycker som snusare att när jag började om igen efter ett upphåll på 9 månader så var det helt underbart gott! Men det är nog olika från person till person
Jag är den som blev helt sponsrad av Mullingstorp. Det var absolut det bästa som hänt mig i hela mitt liv men samtidigt den absolut största utmaningen. Har väl aldrig mått så dåligt i mitt liv men oj så många insikter och vilka förändringar det gjort i mig. Jag upplevde att jag utvecklades i flera år efter Mullingstorp pga av de insikter jag fick om mig själv. Vill gå de andra kurserna men behöver pengar. Känner mig så tacksam för första sponsringen så jag vill inte be dem om en till...de har ju redan gjort det absolut det största som hänt mig i mitt liv.
//Helena Mattsson off-grid.se
Tog min första kontakt med Mullingstorp i september förra året men det är först nu som jag känner mig redo. Planerar att gå steg 1 i höst/vinter. Pengar är för mig det stora problemet så jag får klura lite mer på hur jag ska få till det. Undrar om jag kanske kan få reducerat pris ifall jag gör som er och sedan skriver om min upplevelse. Jag är helt säker på att jag behöver försätta mig i en situation där jag inte kan annat än att blotta mig. Enda sättet jag kan bearbeta saker som jag lagt locket på i alla år. Skickade redan i höstas in ett mejl där jag berättade ganska mycket om min problematik så att jag inte skulle kunna ändra något senare. Det kändes riktigt bra att sätta dessa förbjudna ord i skrift och veta att någon annan läst dem. Det blir tufft att säga det inför de övriga men så måste det bli. Tack för era inspirerande inlägg!
Hoppas ni finner vad ni söker.
Kram
Maria
Tackar för din berättelse som jag hittade till när jag sökte information om Mullingstorp. Jag är en av dem som mår dåligt i själen och försöker hitta något som ger mer än opersonligt psykologprat. Samtidigt är jag väldigt skeptisk mot den här typen av kurser och behandlingar - det finns så många människor som mår dåligt och som är mer eller mindre lätta att "lura pengarna av" i deras (vår?) desperation att hitta något som gör gott. Då känns det bra att läsa riktiga utsagor från människor som blivit nöjda. Lycka till med allt du tar dig för!
Hej,
Tack Gunilla för dina synpunkter och reflektioner!
Jag skulle vilja tillägga (i kommentarsfältet bland kommentarer) att det som är rätt för den ena inte behöver vara rätt för den andra.
Använd er intuition när ni söker er till kurser, böcker, ja, i stort sett vad som helst.
Vägen till självhjälp är för mig personligen att föredra, men det passar ju inte alla givetvis. Men vägen till självhjälp görs ju ofta inte helt utan andras påverkan eller inflytande och kan vara nycklar från andra människor, dess erfarenheter, berättelser och tillvägagångssätt. Man kan ju låta det fungera som en inspiration för en själv. Man får försöka vara så ödmjuk som det går vad gäller hur, vad samt val som andra gör. Det finns inte ett sätt utan det finns obegränsat antal tillvägagångssätt att finna hjälp på. För mig har den
rena andligheten varit ett alternativ, utan tillhörandet av en religion. Det jag här försöker förmedla är ju såklart att gå sin egna väg. Att lita på det som man känner är bäst för en själv - använd er av er egna intuition. :-)
Lycka till!
Skicka en kommentar