torsdag 23 september 2010

När din hund skäller på något - var lugn och ge den tid att avreagera

.
Det är inte lätt att veta vad man ska göra när hunden "gör fel" och när hunden skäller så är det extra svårt. Ofta beror ju skällandet på att hunden är osäker och det förstår ofta hundägaren. Men det låter ju så illa och ofta drar hunden dessutom i kopplet...  /Utökad text 24 sept och även 27 sept - slutversion!/


Jag har redigerat texten igen och är nu ganska nöjd med formuleringarna. Pröva att lära dig ignoreringens konst. Då blir du duktigare på hundträning, för du får ett verktyg till som ofta kommer till användning.

Vad ska man göra åt hunden som skäller? Det kan vara allt från en hund som står och "moffar" till en som skäller ordentligt och gör utfall i kopplet.

Ska man korrigera?  Man kan lyckas med att korrigera hunden när den skäller, men då måste man vara väldigt duktig och känna sin hund väl. Det finns många sätt att korrigera på, mer eller mindre bra sätt. Det vanligaste sättet är nog att man snabbt drar till sig hunden i kopplet och sedan säger "NEJ!!" i ansiktet på den... Detta sätt är nog också ett av de sämsta! Tajmingen av "Nej" blir helt fel, och att dra i kopplet är också väldigt dåligt när hunden skäller. Men det är ju samtidigt just det som folk "instinktivt" vill göra.

I praktiken, när det gäller alla "vanliga" hundägare, så är en korrigering när hunden skäller antingen av ondo eller resultatlös. Korrigeringen riskerar att öka hundens stress så att det blir "bensin på elden" och en korrigering som är hård kan också göra hunden rädd för det den tittade på just när korrigeringen kom. (Detta faktum utnyttjas av de tränare som kastar skrammelburkar på hunden när den gör utfall mot något, de vill att hunden ska bli rädd). Att hunden eventuellt slutar just då har tyvärr oftast ingen betydelse. Det märker du på att din hund nästan helt säkert är likadan nästa gång den hamnar i samma situation.

Rent allmänt så fungerar korrigeringar ofta bra i flera olika sammanhang. Men de fungerar inte bra om hunden är osäker. Ju mer osäker hunden tycks vara, desto mindre ska den korrigeras. Det kan vara svårt att se, men svansens höjd kan vara en vägledning. En osäker hund håller svansen lågt. (Fast den kan åka upp när hunden "tar i" för att skrämma faran på flykten)

Många andra ägare känner på sig att hunden innerst inne är osäker och vill därför inte korrigera. De har kanske till och med fått lära sig att man bara ska vara positiv i hundträning. Så när hunden skäller så försöker de avleda med "lock och pock", som vänlig röst och godis. Men det fungerar inte heller, för hunden är otrygg och den blir inte trygg av en ägare som ivrigt försöker fästa dess uppmärksamhet på godis i det läget! "Godis? Nu?? Varför då?" undrar nog en och annan hund.

Åter andra hundägare vill att hunden ska bli lugn, vilket är riktigt. Så de sätter sig ner och stryker hunden och försöker lugna den. Men inte heller det inger trygghet, inte om hunden har erfarenhet av att om det farliga kommer närmare, då kommer inte matte/husse att kunna stoppa det farliga och beskydda flocken. Många hundar skäller för att de upplever att ägaren inte vill ta något ledaransvar. Om man sätter sig ner hos hunden när hunden larmar "farligt!", då tar man inget ledaransvar. Så det faller på hunden, som gör vad den kan! Jag tycker så här: Stå alltid upp när din hund är osäker - sätt dig aldrig ner hos hunden.

Ytterligare andra hundägare vill markera att "jag är ledaren och tar hand om det här" och för därför hunden bakom sig. Det kan ibland fungera. Om man ska gå förbi en annan hund så blir många rädda hundar lugnare om de får passera på den bortre sidan och alltså har sin ägare mellan sig och den andra hunden. Problemet är bara att man då lätt bekräftar för hunden att det faktiskt var något farligt, något som den behövde beskyddas mot! I de flesta fall skäller hundar på saker som inte är farliga.

I alla de fallen, när det faktiskt inte är något farligt...
...då kan du pröva att IGNORERA!

Stå stilla som en lyktstolpe. Obs - kopplet ska vara långt eller halvlångt. Hunden ska alltså inte vara intill dig när den skäller och lever om, utan den ska vara en bit ifrån dig. Om den sätter igång när den är intill dig, så backar du bort från den. Du stödjer inte sådant beteende med din närvaro! Hunden ska inte tro att den har uppbackning bakåt från dig. Den är ensam! Så låt kopplet vara långt.
Du får naturligtvis inte heller stå i vägen för den som närmar sig. Ni måste stå en bit bort! Så först av allt måste du antagligen gå undan flera meter.
Stå sedan och håll i hunden, lika stadigt som om den var bunden vid en lyktstolpe. Det betyder: Dra absolut inte till dig hunden. Släpp heller inte ut kopplet. Redan här gör 90 procent av alla hundägare fel fast jag visar och förklarar flera gånger. Du ska helt enkelt bara hålla i - med båda händerna! Det är viktigt att hunden inte kan uppleva någon eftergift, så tryck båda händerna mot din mage eller din höft.

Säg inget till hunden, inte ett enda ord. Ta naturligtvis inte i den. Titta inte ens på den!

Låt den skälla! Snart lägger sig hundens stress och den slutar skälla. Den har "avreagerat" om vi ska prata "mentaltest-språk". Det spelar inte så jättestor roll om Det Farliga är kvar eller har försvunnit. Det viktiga är att du ignorerar och låter hunden avreagera  innan du gör något annat. Du får inte röra dig innan hunden är lugn, inte t ex sticka handen i fickan.

Snart avbryter sig hunden och tittar på dig. Denna blick är oftast en fråga "Matte/husse, är detta farligt?" Då ska du inte titta tillbaka på den, för då är risken stor att hunden tror att du svarar "Ja, det är farligt". Fortsätt därför att medvetet titta bort, medan du ser helt avslappnad och vänlig ut i ansiktet. 

Om hunden faktiskt till största delen är rädd, t ex för att det är en valp, så ska du vara kvar i närheten av det som skrämde (om det går) ända tills hunden är helt avslappnad. Den osäkra hunden ska bli lugn, helt enkelt.

Jag tränade detta med en valp i gångtunneln till Väsby station nyss. När valpen skällde så ekade det verkligen! Hundägaren ville skynda därifrån. Men jag "tvingade" matte att stå kvar och ignorera, och efter bara några minuter skällde valpen inte längre på folk som gick förbi. Och denna valp hade väldigt lite stadsmiljöträning sedan tidigare. Den var alltså osäker. Den gjorde inte utfall för att det var skoj. Och då räckte det att ägaren bara väntade tills valpen vande sig vid miljön och själv var noga med att inte uppmärksamma, och därmed bekräfta, skällandet.

Detta att ignorera skällandet är faktiskt också en ledarskapshandling! Varken hundar och människor som har hög status reagerar på saker som inte är värda att reagera på. (George Bush skämtade när en arab kastade skor på honom, och vår kung skämtade likaså när en kille kastade en tårta på honom)  Och valpen/hunden tar intryck av detta ganska snart. Men om matte/husse reagerar häftigt - oj, då måste det ju vara farligt!  Så den som vill bli sedd som ledare ska låtsas som det regnar om hunden börjar skälla på något som den bara inbillar sig är farligt.

Hundar kan trösta om någon är ledsen. Men de tröstar inte varann, eller lugnar varann, när någon är rädd. Hunden som är rädd måste själv ges tid att märka att det faktiskt inte var farligt. Du kan tyvärr inte hålla om din hund och säga "Lugna dig, det är inte farligt!" till din hund. Du kan inte bli din hunds mamma i detta läge. Du måste visa dig som en högrankad individ, som inte bryr sig och som hunden tar intryck av.

Om din hund är klart självsäker när den skäller och/eller gör utfall.  (uppdatering april 2013)
Om din hund faktiskt mera försöker vakta och inte är särskilt rädd, då ska du komplettera med att dels förebygga om du hinner, genom t ex ett bestämt sitt-kommando. Om den hinner sätta igång, så vänta ut att den slutar. Ge då ett kommando med bestämt tonfall, t ex "Kom hit!" och sedan "Sitt". Ditt stränga tonfall dämpar du ner hundens självsäkerhet och genom krav på att hunden även ska sitta kvar, så låter du tydligt förstå att du inte vill ha något nytt utfall. Träna dig i att låta bestämd - inte stressad.


Hunden bör helst inte sättas vid din sida, utan sättas vänd mot dig, så att den vänder ryggen mot det som den nyss gjorde utfall mot. Beröm med måtta när hunden lyder, ge ev godbit också.

Det är smartare att "komma in med din vilja" när hunden är någorlunda mottaglig, inte när den är mitt uppe i sitt utfall - eller hur?

Så genom att du ignorerar så uppnår du två saker:

1. Hunden lär sig att själv avreagera och vänja sig och upptäcka att inget farligt händer. "Miljöträning" är ofta vad det handlar om, helt enkelt!

2. Hunden blir imponerad och påverkad av att du är cool och nonchalant och inte bryr dig. Med tiden kommer du troligen att få en likadan hund, som också är cool och nonchalant och inte bryr sig.

3. Vill du sedan också "ta tillbaka kontrollen" så väntar du tills du har ett läge när din hund är mer påverkbar - dvs när den råkar vara tyst och inte drar i kopplet. Då passar du på. Då kommenderar du med ett bestämt tonfall att hunden att vända och komma till dig och sitta framför dig.

Lycka till!

Berätta gärna hur det går!
.

26 kommentarer:

Mia sa...

Mmmm det är knepigt det där, jag tror jag har testat alla de sätt du beskriver, inkl. skrammelburk. Det har blivit mkt bättre.
Vet ej om det beror på träning (och vilken av metoderna?!) eller att Addi har lugnat sig lite nu. Att ignorera är nåt jag faktiskt inte testat. Det låter ju enkelt, för enkelt nästan!Fast lite pinsamt att inte korrigera eller göra NÅGOT ALLS när han drar i kopplet o skäller på andra hundar, den andre hundägaren undrar väl vad man är för en kuf som inte försöker få ordning (synligt) på sin hund...

Nina Lindh sa...

Detta måste jag testa på eländesvalpen och hennes fjantiga hundstorebror.

Eva-Lena Jonson sa...

Inte lätt att ignorera när man flyger som en vante i kopplet vid utfall:)Svårt med en hund som inte ger sig utan ska *skälla ut* människor till höger och vänster som råkar gå på *hundens* trottoar, helst vill den jaga ut dom i gatan. Blir många slyngelkurser känns det som.

Gunilla M sa...

Eva-Lena, jag tror att Du gissar vad jag kommer svara... Fixa så att du orkar hålla i hunden. Om du har sele, byt till halsband. Om du har halsband, byt till grimma.
Och träna in konceptet på lite avstånd. Jag ser att du bor i Stockholm på din Swebus-kommentar. Kan du inte sätta dig på en lämplig bänk 5-10 meter från en trottoar där folk ofta går förbi? Och binda fast hunden i långt koppel i bänken? Och så bara sitter du där och ignorerar hunden, men tränar också på att kommendera tillbaka den när den ger dig en "lucka", en chans att bli hörd... Jag skulle gissa att hunden är mer rädd om sitt eget skinn än att den försvarar "sin" trottoar. Är din hund verkligen uppvuxen i Stockholm eller har du kanske tagit den från landsbygden?

Gå gärna min allmänlydnadskurs och lite hundpromenader, så behöver du inte gå någon mer slyngelkurs sedan! Det är inte så långt från Stockholm till Väsby!

Men om hunden verkligen "lever rövare" och med en mycket självsäker kroppshållning, då kan man nog behöva korrigera. Men hittills låter det som att du inte har gjort "Lyktstolpen" korrekt ännu. Testa som sagt att binda fast honom i en äkta lyktstolpe eller parksoffa i långt koppel en bit undan från gångvägen och följ i övrigt alla råd jag ger. (Du kan läsa en god bok om du har nerver till det) Så kan du höra av dig igen sedan och berätta hur det går!

Åsa sa...

Jag har verkligen gjort allt det där som man antagligen INTE ska göra och om det nu är så enkelt som att ignorera så vore det jätteskönt! Jag har nog vid alla tillfällen "stärkt" hans beteende inser jag nu...Min hund är en Basset fauve Bretagne, en jakthund, med ett brinnande intresse för jakt! Alla andra hundar ser han som jaktbyte (låter det som iaf) t.om barn på cykel eller i pulka "skäller" han på. Hans skall slutar om vi bara passerar dom vi möter...promenerande människor skäller han bara på ibland. Lite beroende på hur pigg han är... Det jobbigaste är de som man möter...som blänger snett och undrar "vad är det där för en jobbig hund", " har hon ingen kontroll på hunden", eller som vissa kommentarer jag fick " du borde gå en hundkurs". Jag har gått hundkurser men då är det inte några problem...han är oftast den hund som lär sig alla övningar bäst och lyckas med det mesta. Då tillsammans med andra hundar "låter" han oftast ingenting...möjligtvis lite gnyende... Så om jag fattat rätt så ska man låta honom "skälla" men vända honom ryggen och ignorera hans beteende? Stå still som en lyktstolpe och inte bry sig förrän han slutat? I det läget som han slutat och kommer till mig, ska jag berömma honom då? Eller ska jag "rätta honom" med ett bestämt tonfall? Skulle bli jätteglad om jag kunde fixa till hans trista beteende!

Gunilla M sa...

Hej Åsa! Första steget att lösa ett problem är att inse att man har ett problem! Andra steget är att förstå hur problemet har uppkommit! Så du är på god väg att lösa det. Det är dock inte säkert att det räcker bara att du slutar göra fel. Han är van att du försöker avbryta honom eller dra iväg med honom, och kommer därför tyvärr ha svårare än vanligt att lära sig att SJÄLV avbryta sig.

Du ska gå till ett ställe där det ofta dyker upp sådant som han skäller på, och sedan stannar ni på tillräckligt stort avstånd för att han inte ska skälla särskilt mycket, kanske inte alls.

När hunden slutar och kommer till ägaren, så kan man belöna, om man vill. Då blir det ungefär som "skvallermetoden". Men du kan också välja att bara ge lite beröm med rösten, så får det räcka.

Självklart ska du inte "rätta honom" när han slutar och kommer till dig - då gör han ju rätt, eller hur?! Varför ska du då bli sträng, när han ger dig det du stod och väntade på?

En viktig anledning till att det ofta går bättre på hundkurs än i den vanliga miljön, det är att hundägaren inte alls är lika noga och lika fokuserad som vid kurstillfället, och man kanske inte förstod allt som gjordes på kursen heller. Och kursövningarna kanske inte heller är så anpassade efter verkliga livet?

En annan anledning är att kursmiljön är trygg, men i verkliga livet kan det dyka upp hundar som kan bitas, med mera. Det finns alltså en verklig fara, hunden kan bli påhoppad av någon annan hund. Är man då dessutom osäker som hundägare så känner sig hunden inte alls trygg.

Ytterligare en anledning till att kursövningarna inte fungerar är att ens hund aldrig får hälsa på främmande hundar, och då drar slutsatsen att det måste bero på att de är farliga - eller att ägaren är rädd för främmande hundar. Hundar blir lätt rädda för det som de inte tillåts att bekanta sig med. Att den har några väl kända hundkompisar att leka med hjälper inte riktigt. Det är ju inte direkt hundspråk som tränas här, utan snarare inställningen till det som är nytt.

Till sist, till alla som läser om "Lyktstolpen" och har problem: Det största problemet är omgivningens kommentarer och blickar. Man drar till sig hunden för att man inte står ut med att "göra ingenting". Men problemet är också att man försöker träna på fel ställe, ofta t ex på smala gångvägar. Men det är fel ställe - där kan det plötsligt dyka upp saker för nära! Man ska i stället uppsöka ställen där det är livlig trafik av cyklister, gående, hundägare... kanske i storstaden utanför en välbesökt rastgård en solig helgdag? Eller utanför en hundklubb eller ett stort hunddagis. Och så är man själv och hunden kanske 10 meter ifrån eller mer! Gärna invid ett smalt träd eller en stolpe som man då kan binda hunden i (långt koppel). Nu är chansen mycket större att lyckas! Och all träning går ut på att lyckas.

På smala gångvägar får man köra någon annan metod, tills hunden kan Lyktstolpen, tills den kan avbryta sig själv eller rentav inte sätta igång att skälla alls.

Christian sa...

Hej, Jag har läst om att ignorera tills hunden avreagerar sig själv och tills hunden är avslappnad så kommenderar jag osv. Jag har en American Staffordshier Terrier som en uppfödare inte tog ut som valp! Han var instängd i lägenheten fram till 15 veckor och inte varit med om någonting alls... Han var rädd för exakt allting och hade svårt att lita på mig "följde inte efter mig lös och lyssnade ej". Dock så är exakt allting fixat utom hans skällande mot människor... Jag förstår när det gäller detta så har jag gjort fel då jag läst igenom din blogg. Allt annat har jag kunnat "korrigera" utom skällandet på människor. Jag tar ditt råd och provar att ignorera tills han avreagerar. Tack så mycket för rådet Gunilla!
MVH, Christian

Josefine sa...

Hej! Jag har en hund som skäller hemma när hon hör ljud och börjar skaka och verkligen blir rädd. Jag försöker ignorera henne men hon fortsätter ju ändå. Jag vet inte vad jag ska göra för att få henne att sluta.. Hon skäller inte på andra hundar eller människor, men när hon hör ljud, när någon ringer på dörren eller när hon blir själv och om hon får vänta utanför ica medan jag handlar. vad ska jag göra?
Tack på förhand!

Gunilla M sa...

Hej Josefine! Jag känner att jag inte kan ge dig något vettigt råd med så lite information och utan att träffa er. Det låter ju ganska allvarligt. Du måste hitta orsaken till att hon blir rädd, inte bara få henne att sluta skälla.

Sedan bör man ju inte lämna hunden utanför affären. När hon är så rädd så är det ju extra jobbigt för henne - och du riskerar att någon stjäl henne eller är dum mot henne.

Kosta på dig ett personligt möte erfaren och utbildad hundtränare. Det behöver inte bli så dyrt. Kanske fråga brukshundklubben där du bor, någon annan hundklubb, eller leta på www.immi.nu.

En idé till: Kan hon ha öroninflammation el dyl? Om problemet är ganska nytt?

Anonym sa...

Jag har en hund som bara blir värre och värre. Antar att det är mitt fel. När jag tog över henne för tre månader sen kunde hon inte gå i koppel och skällde "intresserat" på andra hundar. Efter hundmöteskurs på kungliga hundar i gbg har det bara blivit värre. Alla hundar och även vissa människor blir utskällda. Hör hon ett ljud när vi är inomhus skäller hon skrikande rakt ut. Morrar gör hon säkert i 5 minuter varje gång det knakar till i huset. Jag ignorerar henne nu. Den kursansvarige sa att jag skulle lämna rummet vilket jag åxå gör. Då följer hon efter och skäller ännu mer. Att reagera före hunden blir nervös, som många säger att man ska, är väldigt svårt då skallet kommer från ingenstans. Är jag inte hemma däremot. Då skäller hon ingenting. Vaktbeteende?

Gunilla M sa...

Hej Anonym! Intressant att hon skäller bara när du är där, och följer efter dig. Men då är ju svaret givet - bli en möbel, märks inte! :) Men lämna inte rummet - det är INTE att ignorera! Jag menar: Gör ingenting, låtsas som om det inte hände, som om du är döv och blind! Om du lämnar rummet så är det en slags korrigeringsteknik.

Lägg en lapp i brevlådan hos alla grannarna och berätta att "nu kommer jag att ignorera min hund när den skäller och då kommer hon bli värre i kanske några dagar, men sedan blir det bättre".

Titta inte på henne. Om du ser henne, då tittar du på henne. Titta åt andra hållet, men reagera inte mer än så.

Kolla allmän stressnivå på din hund också. Uppenbarligen var något på hundmöteskursen inte bra. Det blev för mycket för henne. För kort avstånd. Stanna ofta på promenaderna och låt henne stå stilla och titta. Ta det väldigt lugnt. Rutiner är också bra, promenader på samma klockslag varje dag.

Hoppas att hon inte har någon krämpa som förvärrar hennes känsla av olust?

Tänk också på din egen stressnivå, att andas med jämna andetag, sänka axlarna, slappna av i ansiktsdragen mm.

Lycka till!!

Natalie sa...

Hej gunilla. Mitt namn är natalie och jag har en japansk spets på 3 månader. jag vet att det är en skällig ras men skällandet borde gå att förbättra tycker jag.

Då vi är ute och går på promenader så går han oftast förbi folk utan att skälla och ibland inte ens lägga märke till dom. men vissa promenader så börjar han skälla mot folk med hundar. Jag förstår inte riktigt vart det kommer ifrån. vissa gånger ser han osäker ut och då brukar han lugna sig väldigt snabbt och då berömmer jag. men vissa gånger skäller han hur mycket som helst och försöker dra sig mot den andra hunden. vet inte vad jag ska göra i en sån situation. eftersom han fortfarande är så ung så borde det gå att träna bort. Han skäller även då han hör någon vid dörren och så springer han dit och skäller.
jag får ta och testa lycktstolpen då jag är ute på promenader. men vad kan man göra inomhus då han skäller så fort någon ringer på dörren m.m ?

Gunilla M sa...

Hej Natalie!

Tack för frågan, men det är alltid svårt att svara på om Lyktstolpen passar just i det enskilda fallet. Du behöver pröva en tid och utvärdera hur det gick. Om man som ägare känner sig maktlös eller irriterad av den passivitet som Lyktstolpen innebär i början, så fungerar metoden sämre. Då kanske man behöver styra mer i stället.

Om din hund är väldigt het och ivrig med att komma fram före dig för att hälsa så kan det mycket väl vara det som du ska jobba på, så minskar skällandet automatiskt.
Du visar då med hela kroppen att han ska vara en bit bort/bakom dig innan du t ex öppnar dörren. Men du bryr dig inte om skällandet. Om han är stilla är det gott nog. Men beröm inte förrän han också är tyst. Ute kan du jobba likadant. Använd kopplet och din kropp och blockera tills han ger upp och blir kvar bakom dig eller vid din sida.

Men om han skäller mer av osäkerhet, då kanske du bara på ett extra lugnt sätt ska öppna dörren eller stå stilla, utan att titta på honom. Alla personer i omgivningen ska röra sig lugnt och ignorera honom, så att han blir mindre osäker.

Han är i en ålder då jag tycker att socialisering /social träning ska ha högsta prioritet. Dvs han ska träffa många sorters människor och även olika sorters djur, både diverse hundar och annat. Alltid snälla personer och djur och alla möten ska ske på ett lugnt och planerat sätt. Och han ska inte pressas, och alla ska uppträda helt nonchalant och naturligt. Men om han är duktig så ska han få godis, först av dig och sedan vågar han kanske ta av personerna också.

Om det ändå är någon idiot som pressar honom (sådana finns det gott om!) så löser du detta genom att berömma honom jättemycket och ge honom extra gott godis (typ kött), så att han tror att det var en övning!

Börja också leta valpkurs. Det kan finnas även på vintern. Du råkar inte bo i norra Storstockholm??

Berätta gärna hur det går!

Natalie sa...

tack för svaret!
Nej tyvärr så bor jag i Gävle.
Men vi börjar snart en valpkurs så det är redan planerat. men vill kunna träna skällandet redan nu i väntan på valpkursen, ju tidigare desto bättre känner jag. Då han väl har fått hälsa på hundar så kan han leka med dom och ha hur kul som helst. så det är bara i vissa fall som han skäller mycket. men det är sånt man får jobba på.
tack så mycket :)

Anonym sa...

Hej
Vi har två hundar som dagtid är i sin hundgård. Så länge vi är hemma är det inga problem, hundarna är tysta. När vi åker hemifrån och hundarna är kvar hemma i hundgården börjar de skälla, ofta ihållande, efter ett tag. Skällhalsband (med citrondoft) har inte haft någon verkan. Har du något tips för att få dem att inte skälla när vi inte är hemma?

Gunilla M sa...

Hej Anonym!

Jag vill försöka svara, fast jag får så lite information.

Jag är ingen större vän av hund i hundgård. Jag tror inte att hundar trivs så bra där, generellt. Och så kan det vara i det här fallet. De kan ha tråkigt. Eller det händer saker i omgivningen som gör att de har svårt att koppla av.

Men det kan också vara så att ni inte har ensamtränat ordentligt. Dvs gjort likadant som om hundgården var ert eget hem. Ni kan träna så här, mycket kort beskrivet: Man är i hundgården med hundarna och myser med dem och ser till att de kopplar av. Sedan går man ut och visar direkt med kroppsspråk att hundarna inte ska följa med. Om man först tränar med öppen dörr så lär man hunden att verkligen stanna kvar och inte bli frustrerad över att dörren hindrar. Man ska kunna lämna hundgården med öppen dörr och hundarna stannar kvar! Sedan tränar man med stängd dörr.

Så går man tillbaka igen, efter x minuter (i god tid innan de har börjat skälla!) men man närmar sig bara, och man öppnar bara grinden, om hundarna är lugna. Då går ni in i rastgården och myser stillsamt en stund med hundarna. Ni kommer ju hem, eller hur! Hundrastgården = avkoppling, INTE aktivitet och bus.

Som ytterligare träning så ska man säga ifrån på avstånd när man hör att hundarna skäller!

Så föreställ er att hundarna är hemma, dvs inne i huset, och ska ensamtränas, och gör på samma sätt!

Men ändå... jag tror att hundar kopplar av lättare inomhus, där de får färre intryck, där deras ägare bor och där de sover om natten. Så om de får en lång aktiverande promenad tidig morgon och ännu mer aktivitet på kvällen, och om någon rastar dem mitt på dagen, och de annars är inne i huset, då tror jag att det är bättre. (Allra bäst vore dagmatte!)

Fast om de inte är vana vid att vara ensamma inomhus så tuggar de kanske sönder en massa...?? Börja långsamt, korta stunder och ta bort allt farligt...

Hur som helst, lycka till med ensamträningen vare sig hundarna ska vara i huset eller i rastgården!

Mejla om ni vill ha mer anpassade råd eller praktisk hjälp.

Rebecca sa...

Hej Gunilla!
Väldigt bra och intressant blogg du har! :)

Nu till mitt behov av hjälp, vi har en liten vit herdehunds tik på 3 månader, som skäller på oss, det kommer mest när hon vill ha uppmärksamhet, men även om hon biter på bordsbenet och vi säger nej och hon inte lyssnar då tar vi bort henne där ifrån så skäller hon, har testat fel "bestraffningar" som att säga nej som bara triggar upp det ännu mer som vi märkte.
Har även testat att ignorera henne men då biter hon oss i benen.. och det är lite svårt att ignorera.
Vet inte vad mer vi ska försöka oss på?
Sen va vi även och hälsade på ett par vänner i helgen som hade en 2 årig hane som är finsk lapphund, och då skällde hon på han nästan non stop, kan påpeka att jag tror han gjorde allt rätt genom att bara ignorerade henne.
Vet inte varför hon skällde på honom trode först de va att hon ville leka men så fort han skulle börja leka med henne så pep hon och sprang iväg, varför gör hon så?
jag hoppas du har fått lite info om våran hund och att jag kanske kan få lite hjälp =)
Ska börja på valpkurs i helgen och vill helst inte ha en gormande hund under hela kursen :)
Tack på för hand
från Rebecca

Gunilla M sa...

Hej Rebecca!

Jag gjorde ett nytt inlägg av din fråga, sök på "Läsarfråga om valp"

Henrik Johansson sa...

Hej jag har en 8 månaders schäfer-valp, som jag nyligen tagit, och jag har börjat med "ignorant lyktstolpe" eftersom det verkar vara en bra metod, att få stopp på skällandet. I den tidigare miljön så har min hund inte träffat på så många hundar, och nu bor vi i ett område där det kryllar av hundar:) Han verkar inte heller fått någon träning när det är ok att skälla..det kanske är mycket att begära av en valp, och schäfer att inte, skälla men jag vill ha kontroll på skallet.
Dagens lyktstolpe blev väl inte lyckad då min hund bara ökade i sitt skällande, mot en hund som lekte lös med sin matte.
Det verkade som min hund ökade på sin egen stress, reste ragg och morrskällde, jag fick det intrycket att min hund ville fram till den lekande hunden… Till slut fick jag bryta och sätta ner honom, för att han skulle sluta. I det läget var min hund okontaktbar, och försökte med alla sätt se den andra hunden.
När är det ok att bryta med ett nej, och vara ”hård och bestämd” med tanke på att min hund är en valp och ny i sin miljö, både med oss och där vi bor.

Gunilla M sa...

Hej Henrik!
Din unga schäfer har kanske inte fått så mycket social träning. Då blir lekande hundar både läskigt och spännande och de kan inte tänka på något annat. Han kanske behöver träna hundspråk, men också träna passivitet.
Så "Lyktstolpen" är inte rätt metod, som du märkte, annat än på tillräckligt långt avstånd från "retningen".

Ta reda på allt du kan om hans tidigare liv. Det är jättebra att du vill ge honom ett bättre hem och uppfostra honom!

Det bästa är att du hittar en kurs där han BÅDE får träna på passivitet, lydnad OCH även en del socialt umgänge med kurskompisarna under kontrollerade former. Hoppas att du hittar en sådan kurs, för det är nog vad han behöver! Och du får ju också lära dig.

Att vara bestämd och säga nej är man i praktiken tvungen till ibland, tycker jag själv, även om det inte är någon långsiktig lösning att enbart stoppa och begränsa.

Och du, han är inte valp längre vid 8 månader. Han börjar bli tonåring! ;)

Tänk också på att långa kram- och gos-stunder kan göra att stressen minskar och ni får fortare en fin relation du och han. "Tvångskel" kallas det av en del...

Anonym sa...

Hej! Jag har en Dogue de Bordeaux som är 3½ år gammal. Han är väldigt osäker och rädd för det mesta, men allra mest för människor och hundar. När bi är ute ooch går så skäller han och gör "utfall" mot människor, barn och andra hundar när dom är på håll. Komer dom nära så försöker han springa åt andra hållet, samtidigt som han skäller. Nu är det så att jag har en son som är fyra månader och nu är jag ute med min ddb (Mio), en amstaffblandning (Exiss), och barnvagnen och situationen börjar bli ohållbar. Sålänge det inte kommer någon så är dom jätteduktiga, Mio drar inte alls i kopplet och exiss bara lite grann, men så fort det kommer någon så blir dom som galna. Jag tror att mio båda vaktar den lilla samtidigt som han är jätteosäker och jag vet inte vad jag ska göra. Det går mycket bättre när någon annan är med ute och går, då bryr han sig inte alls lika mycket i människor, även fast det fortfarande är jag som håller honom. Ska prova ikväll med att ignorera dom men det är inte så lätt när man är ensam med 100 kg hund + barnvagn. Har du några andra tips på hur jag kan få honom att sluta vara så osäker? Måste tillägga att han skäller och gör 2utfall2 mot hundar när dom är på håll, men dom gånger han får hälsa på hundar så är han jättesnäll och bryr sig knappt i dom. Det blev ett långt inlägg det här men vi behöver verkligen hjälp! Tack på förhand, Emelie & Mio

Gunilla M sa...

Hej Emelie!

Det låter onekligen som att han vaktar dig och barnet.

Ett sätt att ta kommandot på är att träna in några få viktiga kommandon, som SKA lydas. Jag tänker på Kom, Sitt och Fot.

Sedan kan du stanna och ge ett kommando när ni får möte.

Charlotte Zetterquist sa...

Hej!
Jag har en 10 månader cavalier king charles och han har börjat skälla något hemskt inomhus. Han försöker med alla medel ta sig fram till något fönster där han kan se ut, ibland sätter han sig till och med uppe på ryggstödet på soffan för att kunna se ut och skälla. Han är inte rädd utan han verkar helt enkelt vakta. Han kan sitta i soffan och först titta ut mot köket, sedan mot fönstret och sedan mot hallen och skälla. På ingenting, eller på inbillade ljud eller helt enkelt för att han är osäker, men isåfall på vad? Vi har provat att ignorera (inte särskilt länge dock eftersom det låter så illa), vi har provat att korrigera genom att gå fram, luta oss över honom och med dov och bestämd röst säga "NEJ", och det fungerar liksom inte. Han kurar ihop sig lite och är tyst en stund men så fort vi går därifrån igen så börjas det på nytt. Han verkar ha svårt att komma till ro och han måste vara osäker om han känner ett behov av att skälla på alla fönster och ljud. Vi har en väg utanför huset så det kör en del trafik och det går folk förbi huset ganska ofta med andra hundar osv. Men detta är han ju van vid. Han har även alltid varit lös på tomten (inhängnat med staket) men nu har han börjat skälla på allt och alla som går förbi så vi kan inte ens ha honom lös därute längre. Han verkar helt tokig, inte arg men uppe i varv och vaktig. Min man har snart ledsnat, han har börjat prata om antiskallhalsband när han är ute på tomten men jag är tveksam till det. Har hört så mycket både bra och dåligt om det.
Undrar om du har några tips att ge? Han är aldrig aggresiv utan han är världens goaste hund. Sätter jag honom i buren så är han lugn och lägger sig så han kanske har för stor yta att röra sig på?
Hoppas på tips...
/Charlotte

Gunilla M sa...

Hej Charlotte!
Jag tycker att det låter som om er hund är "i obalans". Hans beteende är ett symtom på att man behöver ändra på/förbättra flera olika saker.
Här kommer några snabba förslag som ni kan fundera över:

1.Flytta undan möbler etc för en tid så att han inte kan nå ända fram till något fönster. Fäll ner persienner - för en tid.

2.Om han ändå hoppar upp någonstans och skäller vilt, avbryt honom t ex genom att gå fram, titta strängt, säga något kort, t ex "SCHH!" och putta till honom med fingertopparna så pass att han ser ut att säga "förlåt" eller väljer att lämna platsen. Man måste göra detta konsekvent varje gång under en tid för att det ska fungera, och det är ändå bara en del av helhetslösningen.

3. Ha honom aldrig ute ensam på tomten! Då blir han "husets väktare" och det är inte cavalierer gjorda för. Låt honom ha en lång lina på sig när han är ute på tomten, så att ni kan bromsa honom om han springer iväg och ska skälla på något. Prata med dem som ofta går förbi att helt ignorera honom om han rusar fram och skäller.

4. Anmäl er till en kurs i allmän lydnad för att aktivera honom och förbättra er allmänna relation /ledarskap. Träna också inkallning hemma, och "sitt kvar".

5. Ge honom också längre promenader, gärna i skog och mark. Göm hans favoritleksak, låt honom leta rätt på den och belöna med godis. Han är alltså ganska troligt understimulerad! Många cavalierer är energiska jakthundar! Ni kan ha fått en individ med mycket energi.

6. När det ringer på dörren hemma hos er så ska gästerna även där ignorera honom, vara lugna och inte bekräfta honom, inte se honom. I så fall gör det inget om han är med och skäller. Hans oro och hans skällande kommer att minska när han ser att han inte behövs, utan ni tar hand om gästerna. Alternativ: Sätt honom i ett annat rum innan ni öppnar.

Efter alla dessa råd så förstår ni säkert båda att ett antiskällhalsband inte är någon lösning, bara i allra bästa fall en ren symtomdämpning.

Lycka till!

Ove sa...

Hej Gunilla!

Jag behöver hjälp. Min sambo och jag har två Bichon Havanaiser, varav den yngre har skällt på "allt" ända sen vi hämtade honom. Den äldre har aldrig skällt. De är 1 resp 2 år gamla. Den yngre skäller på andra hundar (oavsett om dom är på 1 eller 100m avstånd), på barn, på skateboard, på cyklar som kommer för nära, på människor vi möter osv. Han gör också utfall mot allt och låter riktigt förbannad varje gång. MEN! Han är en fegis! Varje gång vi låter honom vara, när han får gå fram till ett barn eller en annan hund - så törs han inte. Han skäller och skäller men håller sig på en meters avstånd eller två. Han vågar nästan aldrig röda vägen fram.
Han skäller även från fönstret på hundar på gatan, han skäller på ljöd i trapphuset, på mig och min sambo när vi kommer hem (dock ej argt såklart). Han har väldigt lätt att komma upp i hög stress snabbt, och när han väl är där tar det en stund att få ner honom i stress...
Vi har prövat skvaller, ignorerande, korrigering. Vi har gått kurs utan framsteg (på kursen la vi fokus på att hn ska söka kontakt med oss i alla lägen - det funkade efter första 10 min vid varje kirstillfälle - när han vant sig vid de andra hundarna, men vid näta kurstillfälle var det samma sak igen. Trots träning hemma osv. Vi har funderat på kastrering men är rädda för att han blir ännu mer osäker och att det då bara blir värre..
Han går på dagis nu om dagarna (jag var hemma med honom första 6 mån), och nu har dom börjat "klaga" på att det är ett problem också.
Jag vet ärligt talat inte vad vi ska göra, men något måste vi göra. Det här är ohållbart!

Tror du att lyktstolpen är rätt metod?
Mvh

Gunilla M sa...

Hej Ove och andra!

Jag svarar inte längre på problemhundsfall via bloggen.
Kontakta mig privat i stället!
Helt omöjligt att få till en bra träning via text. Man behöver ha fysisk kontakt med mig eller en annan utbildad hundtränare.

Men OK Ove, jag kan försöka mig på ett råd: Den som går promenad med hunden måste vara hundens trygghet, en trygg ledare som hunden kan slappna av hos.

Boka nu en tid hos någon utbildad och erfaren hundtränare!

Lycka till!