.
En hundägare som söker träningsråd i böcker och på Internet kan bli mycket förvirrad. Det beror på att det finns tre olika huvudteorier om hundträning i omlopp: Ledarskapsteori, inlärningsteori och "driftsteori".
Jag ser tre olika huvudteorier inom hundträning. Här tänkte jag göra ett försök att beskriva dem mycket kort och utan ambitioner på att ge en rättvisande och fullständig bild.
1. Ledarskapsteorin:
Det viktiga är att du är hundens ledare. Den gamla varianten av ledarskapsteori gick ut på att hundar alltid levde i flock, som alltid hade en ledare och som de andra följde. Och hundar konkurrerade om rangen med oss människor. Om vi inte tog ledarskapet och visade att vi var ledare genom att äta först, gå ut först genom dörren, gå först på promenaden etc så var hunden tvungen att göra det, eftersom flocken måste ha en ledare. Och då började hunden vakta huset, soffan med mera. Den "tog över ledarskapet". Hette det. Men om hunden befriades från det tunga ansvaret att vara flockens ledare så blev den mindre stressad och mer harmonisk.
Till exempel Cesar Millan är åtminstone delvis kvar i detta tänk, och även Jan Fennell med sin lära "Amichen bonding". Svenska förespråkare finns.
Den mer moderna varianten går ut på att flocken har ett rollsystem och att du ska bli bäst på viktiga roller, eller att du på annat sätt helt enkelt ska göra dig så behövd, värdefull och/eller intressant för hunden att den blir imponerad/intresserad och frivilligt väljer att följa dig, i stället för att gå sin egen väg. T ex många svenska tränare är inne på denna tanke i dag. Jag plockar en sida från Leif Hedbergs hemsida som exempel: http://home.swipnet.se/LeifH/doc/ledarroll.html
2. Inlärningsteorin:
Hundar gör det som lönar sig mest. Om man ser till att det alltid lönar sig mest att lyda, så kommer hunden följaktligen att lyda. Allt som hunden/djuret är mentalt och fysiskt kapabel till kan man träna den att göra. Vi kan bygga upp, förstärka, beteenden hos hunden genom framför allt att belöna bra när hunden gör det som vi vill ha mer av, tills hundens önskvärda beteenden är så förstärkta att hunden i princip alltid gör som vi vill. De flesta förespråkare av denna teori tror (vill tro) att så kallad positiv förstärkning (hunden får något bra) har en starkare effekt än så kallad negativ förstärkning (hunden slipper något dåligt) och de anser ofta också att straff inte hjälper mer än tillfälligt.
Denna lära om varför hundar och alla andra djur gör som de gör kallas operant inlärning. Den tillämpas flitigt på hundar och andra djur (delfinshower är ett känt exempel). Läran har av någon anledning däremot inte fått så stort genomslag i träning av människor. De antagligen mest kända förespråkarna i Norden för operant inlärning med stark betoning på positiv förstärkning är Canis: http://www.canis.se/ och http://www.canis.no/.
Det finns dock enstaka svenska instruktörer/tränare som lär ut mer negativ förstärkning än positiv förstärkning och som t ex inte ser godis som viktigt och nödvändigt för allmänlydnaden i vardagen.
Till inlärningsteorin kan också räknas så kallad klassisk inlärning. Här vill man ändra på hundens känsla, t ex rädsla eller förväntan. Till exempel om hunden är rädd för något, då kan man utsätta hunden för det skrämmande på en mycket låg nivå och omedelbart efter så kommer något positivt. T ex kan man låta hunden se en annan hund på långt håll medan man ger den godis, i hopp om att den ska få en positiv förväntan av att se andra hundar. Man kan också låta hunden höra otäcka ljud på en mycket låg nivå (inspelade), och så ger man den något positivt, t ex godis. (Här har man nog större framgång än i exemplet före).
3. Driftsteorin:
Här ser man hunden som ett djur som svarar på olika retningar. Man talar om sådant som nyckelstimuli, instinkthandlingar, sluthandlingar. Läs mer på denna sida: http://skyddshunden.com/index.html.
En svensk hundboksklassiker som delvis har detta synsätt är "Din hund" och "Din hund fortsätter" av paret Järverud. Man använder sig gärna av olika leksaker i träningen för att locka fram bytesdrift etc.
En amerikansk variant som har haft stort genomslag i USA i decennier är Volhards drive theory. Han säger att det hundar gör kan hänföras till att de är i en "drive" - antingen pack drive (flockdrift), prey drive (jaktdrift/bytesdrift) eller defence drive (försvarsdrift). Läs mer om den teorin här: http://www.volhard.com/pages/canine-personality-profile.php.
Vem har då rätt?
Hur ser du själv på hunden? Som någon som trivs bäst som "följare"? Som någon som är en "egoist"? Som någon som styrs av sina drifter?
Som i det mesta ligger sanningen någonstans mittemellan. Alla vitt spridda läror har åtminstone ett korn av sanning i sig.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar