onsdag 9 maj 2012

Ont om äkta hjältar i Sverige

.
I dag funderar jag över begreppet hjältar. Och om det finns några sådana i Sverige.


Vardagshjältar kan det nog finnas lite här och där i Sverige. Överläkaren på Danderyds sjukhus som lade pussel med broskbitarna i min fot i ca 3,5 timmar är en sådan. Och som sedan hade nya operationer att utföra, dag ut och dag in, för en säkert ganska måttlig lön. Hade han emigrerat till USA hade han säkert haft en lön som skulle täcka flera lyxvillor och lyxbilar mm. Men han stannar i Sverige och gör en fantastisk insats inom det svenska välfärdssystemet.

Andra vardagshjältar är alla de som påpekar orättvisor och felaktigheter i det svenska samhället, ibland trots att de riskerar att förlora jobbet. Vi har haft flera kvinnor som har larmat om brister inom sjukvården och åldringsvården. Det är mycket som många svenskar vill sopa under mattan och inte tala högt om, på både låg och hög nivå. Det händer ju till och med att vi får kritik av FN för att vi bryter mot de mänskliga rättigheterna! Alla som talar och skriver om detta är vardagshjältar för mig.

I det svenska programmet "På bar gärning" är det väldigt ont om vardagshjältar tyvärr. Ingen vågar ingripa, vare sig för att stoppa någon från att t ex snatta eller hindra någon från att råka illa ut. Jag minns dock en arrangerad situation där svenskarna var ganska hjälpsamma och det var när någon ville tigga några liter bensin. Men om någon t ex skäller ut ett barn på gatan så skyndar alla förbi. Programmet är väldigt avslöjande - och tragiskt. Svenskar vill mer än något annat bara sköta sig själva.

I dagstidningar förekommer ordet "hjältar" då och då, men då i sportsammanhang. Om Tre Kronor har vunnit en hockeymatch mot ett normalt starkare lag, då är de "hjältar". Eh... NOT!

En äkta hjälte, det är en människa som tar en stor risk (fysiskt, ekonomiskt...)  för att rädda en annan människa, som hen kanske inte ens känner.

Just nu talar de i rättegången mot Breivik om hur folk på fastlandet åkte ut på sjön med sina små båtar och plockade upp ungdomar ur vattnet, trots att de visste att en person var på ön och sköt, och även sköt ut mot vattnet för att ungdomarna skulle drunkna och inte räddas. Och trots att norska polisen tydligen försökte hindra dem. Det mina vänner, det är hjältedåd.

Det vete fasen om svenskar är kapabla till sådant. Jag har svårt att se framför mig hur en svensk gör något sådant. Däremot har jag jättelätt att se framför mig hur alla stannar kvar på den trygga sidan.

Nu kom jag också att tänka på Dunkerque 1940. 338,000 soldater räddades av vanliga britter. Det räknar jag också som hjältedåd.

Men i Sverige kan du inte räkna med att någon ingriper om du blir utsatt för våld. Annat än att de tar upp mobilen och ringer polisen.

Jag undrar lite - har vi haft fred för länge, eller vad är det med oss??

I väntan på att någon löser den gåtan så vill jag bara säga:

Yippee ki-yay- motherfucker! 
.

Inga kommentarer: