fredag 11 maj 2012

Välj mellan social motivation och bytesmotivation när du ska träna

.
Asta är redo att få boll eller godis, medan Draka känner en social press. 

Antagligen är väldigt många hundägare nuförtiden mycket förvirrade över att det finns huvudsakligen två sorters sätt som en hund kan vara lydig på. Läs vidare om du vill förstå varför det är så och när du ska välja det ena eller det andra!

När man talar om att träna sin hund så använder man ord som inlärning, momentlydnad, tävlingslydnad, positiv förstärkning, cirkuskonster, köttbullelydnad å ena sidan... och å andra sidan vardagslydnad (kul term eller hur?), allmänlydnad, fostran, sociala krav, "pli" på hunden (mest förr!), ledarskap...

Och det sker debatter och diskussioner, på hundforum och till och med på TV, varför man ska välja den ena sortens lydnad eller den andra.

Men det hela kan uttryckas mycket enkelt: 

Hunden är dels ett rovdjur & asätande djur och drivs därmed av en stor BYTESMOTIVATION eller BYTESDRIFT. När hunden är i denna sinnesstämning så är den snabb, alert och mycket uppmärksam på dofter och synintryck, och i viss mån även hörselintryck. Öronen är framåt, kroppen är spänd. Den ägnar sig med stor iver åt att hitta ett byte (levande eller dött). Den använder inte social kommunikation. Om svansen viftar så beror det på jaktens glädje.

Men hunden är också ett flockdjur och kan drivas av en stor SOCIAL MOTIVATION eller FLOCKDRIFT. När du och din hund möts efter att ha varit skilda åt, så ser du förhoppningsvis att din hund kommunicerar socialt med dig (och inte direkt stirrar på fickan för att du ska ta upp godis). Likaså om du är arg på din hund (om du nu någonsin är det). Om du själv har tränat din hund främst med boll och godis så har du kanske inte så stort socialt samspel er emellan, men då kommer du åtminstone se det när din hund möter en annan hund - förutsatt att du har socialiserat den och inte hållit den isolerad från sin egen art.

Båda dessa motivationer finns alltid i hunden, men avel och även till någon del uppväxten spelar roll för till hur stor del den enskilda hunden kan nås med social motivation respektive bytesmotivation. För det allra mesta överväger bytesmotivationen, dock inte alltid.

När du tänker göra någon sorts aktivitet med din hund, oavsett om det är formell träning eller en vanlig promenad, så skulle du helst behöva välja om du vill att din hund ska vara i bytesmotivation eller flockmotivation.

De båda motivationerna har sina för- och nackdelar.

Social motivation:
Rätt motivation när du vill lära din hund vardagens självklara sociala umgängesregler och gränser. Hur vill du att hunden ska uppföra sig, både inomhus och utomhus på tomten och under promenader? Dina redskap eller verktyg är: DU! Din kropp, dina händer, din röst, din blick, din ansiktsmimik. Du ska inte använda något föremål och absolut ingen mat. För då kommer hunden i bytesdrift, och där gäller andra spelregler. Du behöver inte heller använda t ex koppel - bara av hänsyn till omgivningen, om du har en hund med så dålig social motivation att den inte alls lyssnar på dig. Ditt mål är i första hand att hunden kommunicerar socialt med dig. Då ska öronen alltid vara bakåt och svansen ska vifta i ryggradshöjd eller lite lägre (såvida den inte är hårt ringlad, men även sådana hundar kan sänka sin svans).

Du lär hunden det sociala spelet flockens regler genom att låta missnöjd när den gör fel, tills den visar med öronen och blicken och kroppen att den tar åt sig. Du kan också avvisa den, men bara i så många sekunder som behövs för att du ska se att den tar åt sig. "Du får inte komma, du får inte vara med mig, håll dig borta".

Och när hunden visar med kroppen att den vill "vara till lags", eller uppför sig väl, så ler du, slappnar av, berömmer, låter den komma nära och stryker den. Vill du varva upp hunden så går det bra att busa också, men det ska vara utan leksak, utan byte. Minska buset om hunden börjar dra i dina kläder etc. Och är det någon helt basic vardagsgrej som hunden redan tränat mycket på, så är belöningen bara att du är nöjd och hunden får vara med i flocken (hur stor din familj nu är).

Hunden kan lära sig mycket via social motivation! Din stolthet och glädje kan vara en stor belöning för en hund som har lätt för att bli socialt motiverad! Men hunden kommer sannolikt inte agera med den fart som krävs på tävling, eftersom den oftast håller koll på din sinnesstämning och är i en beredskap att visa "lugnande signaler" om du skulle se missnöjd ut.

En självsäker, självständig hund som inte håller sig nära ägaren ute och sällan visar sociala signaler mot sin ägare utan är mera "jag ska ha allt jag ser!", den behöver tränas med mer social motivation.

PS Jämför gärna med barnuppfostran. Du ger väl inte ditt lilla barn pengar eller mat om det gör rätt, hoppas jag!!  Ni har ett socialt samspel.

Bytesmotivation:
Hundar är djupt programmerade för att arbeta för sin mat. En hund som inte ges uppgifter som leder till mat (och kanske även få kampa med bytet före!) är en hund som har tråkigt - eller hittar på egna saker. Den unga hunden hittar på egna saker, den äldre hunden "tynar bort" och åldras i förtid.

Det viktigaste med bytesmotivation är nog att komma ihåg att du inte kan ställa några sociala krav och du kan inte bestraffa hunden annat än att den mister bytet om den gör fel. Visst, en älg kan sparka en hund, men i de allra flesta fall är den enda konsekvensen av en misslyckad jakt att hunden inte får mat. Nog så allvarligt i och för sig. Många, många hundägare har försökt träna efter devisen "Om du inte lyder mig så får du ingen mat av mig utan får gå hungrig". Jag har själv periodvis i mitt hundliv låtit allt torrfoder ligga i jackfickorna och gett hunden hela dagsransonen pö om pö när den har t ex tagit kontakt.

Fördelen är att hunden blir aktiverad. Men det gör inte mycket för att stärka er relation. Och om du enbart förlitar dig på denna motivation så kommer du märka att du faktiskt inte har lydnad på din hund när det gäller. Det skulle räcka att en annan person visar upp godare godis än vad du har! Jag tycker att det verkar som om användandet av burar och koppel är mycket vanligt bland dem som försöker träna hunden med enbart godis och/eller leksaker, dvs bytesmotivation, och inte vill ha något socialt inflytande över sin hund.

Däremot är bytesmotivation helt rätt motivation så fort du ger hunden en konkret, avgränsad uppgift som den ännu inte har lärt sig, eller som du vill att den ska utföra med stor glädje. Uppgiften ska inte vara en del av er självklara sociala samvaro, utan något speciellt. I allmänhet är det en aktiv uppgift det handlar om, där hunden ska utföra en aktiv handling. Hunden lär sig specifika uppgifter mycket snabbare i Bytesmotivation än i Social motivation. T ex klickerträning bygger i princip alltid på Bytesmotivation.

Däremot om hunden ska vara passiv och inte göra en viss sak, utan vänta / inte låta sig frestas, då brukar social motivation vara mer lämplig. Då handlar det mer om Regler och Gränser.

För att försätta hunden i bytesmotivation kanske det räcker att du går ut i skogen och låter den börja nosa fritt. Men om du ska träna din hund så tar du fram godis eller favoritleksak, och då vet hunden att nu är det frågan om att jobba för att vinna ett byte!

En försiktig hund som är alltför angelägen om att vara till lags mår bra av att träna mer i bytesmotivation.


Så nu är det bara att välja, när du har ett problem eller vill lära hunden något.

* Är det frågan om att lära hunden att lyda dina regler och rutiner i ert vardagliga flockliv?

* Eller är det frågan om att aktivera hunden, stimulera den, kanalisera dess Bytesdrift och lära den nya roliga sätt att "Vinna Bytet" ?

Skilj på dessa, så kommer ni säkert ha mycket färre konflikter!  Ena stunden är du tydlig med att nu gäller det Jaga Byte, andra stunden är du tydlig med att nu gäller det Socialt samspel! Då är du som tydligast. Och det är mest lärorikt för både dig och hunden att köra så här tydligt i början, dvs inga blandformer.

Vilken motivation du väljer ska främst bero på vad du tänker träna. Men du ska också anpassa dig till din hunds förutsättningar. En del har stor social motivation, andra har liten. En del har stor bytesmotivation, andra har liten. (Hundar kan också göra något utifrån båda motivationerna samtidigt!)  Teorin är enkel, praktiken är lite mer komplicerad och flexibel.

Vilken motivation ska man försätta hunden i inför ett hundmöte? Din hund kanske vill fram och hälsa på andra hundar på promenad. Din hund blir inte osäker (det skulle komplicera fallet) utan är glad och vill hälsa. Den givna motivationen är Social motivation - mot DIG. Dvs hunden ska i er vardag träna på att dina regler och gränser gäller och den ska träna sig att snabbt ge dig social kontakt när du vill ha det, t ex inför ett möte.
MEN om din hund också har hög bytesdrift och den har lätt för att passera om du har lite godis i handen, så varför inte? Din hund lyder visserligen inte dig, bara ditt godis. Men samtidigt tappar den också kanske den sociala motivationen att hälsa på den andra hunden när bytesmotivationen tar över!
I undantagsfall kan du alltså klara dig undan att du inte har tillräckliga regler - om din hund älskar godis eller leksaker som boll eller kampsak...

Hoppas i alla fall att det blev lite klarare nu varför många hundtränare har olika åsikter om den bästa metoden att träna hundar...

.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår inte. Eller jag förstår det du skriver om men utveckla gärna vad det har med hårda/mjuka (jag tycker inte om orden) metoder att göra!

Gunilla M sa...

Till Anonym: Du har fattat rätt - indelningen i social motivation och bytesmotivation har INTE med hårda/mjuka metoder att göra. Jag tycker inte heller om de orden och använder dem sällan eller snarare aldrig. De säger inte mycket om hur man ska träna. Hur tränar man "mjukt"? Är all träning "mjuk" om man aldrig tar hårt i hunden och aldrig låter arg? Men det finns ju massor av negativa saker kvar som man kan göra. Och en del kallar det för "mjuk träning", för man har ju inte tagit hårt i hunden och inte låtit arg...

Tänket socialt/byte leder till att man läser av hunden bättre för att se vilken motivation den är i, och det är mer givande. Tycker jag.

Anonym sa...

Jag trodde du menade "metoder" eftersom du hänvisade till debatter i tv. Hur du än tränar klicker eller vad som helst så betyder både sociala och bytesmotivation mycket så det var det som jag inte fick ihop..//Anna

lil-sis sa...

Har men en hund som inte bryr sig särskilt mycket mat eller ens leksaker så är man ju hänvisad till social motivation och då är det ett litet helvete om man har hamnat med en tränare som bara plussar med mat och näst in till "mutar" fram önskade betéenden.

Min är inklickad men skulle aldrig låta bli att försöka ta kontakt med en annan hund bara för att jag viftar med en skiva bacon framför näsan. Jag måste avbryta mer "handfast". Om han sen håller kvar fokus på mig en stund, då plussar jag. Med kamp eller godis.

Anonym sa...

Hur tänker du kring en retrievers arbete? Är det socialt motiverad eller bytesmotiverad eller jobbar den hela tiden med både bytes och socialmotivation?
Det är intressant eftersom det är väldigt många retrievers som är enbart sällskapshundar pga deras sociala förmåga men samtidigt är dom jakthundar med ett enormt bytesintresse.
Jag har retrievers som jagar och för mej är det självklart att hundarna är socialt motiverade hela tiden vilket byte(godisbit) jag än håller upp. Samtidigt så får dom inte välja bort bytesdriften och viljan att få tag i godisen.
Dom ska alltså vara socialt och bytesmotiverade hela tiden och lika mycket.//Anna

Gunilla M sa...

Hej Lil-sis!

Det är vanligt att man ställer ett socialt krav... men sedan ger en bytesbelöning. Fast då släpper man sitt sociala krav. Och då gäller det att inte ge bort sin bytesbelöning för tidigt. Bra med kamptrasan där, som man behåller och inte låter hunden vinna. Eller man har ett flertal godbitar i sin hand och ger inte bort alla, utan har kvar godis i handen (inte i fickan). För så fort bytet är vunnet/uppätet så kanske hunden återgår till Social motivation - mot den andra hunden, om den är kvar inom synhåll. Om det händer så får föraren upprepa ett socialt krav med rösten igen...

Gunilla M sa...

Hej Anna!

Tack för en intressant fråga! Ja, apportering är ett utmärkt exempel på där hunden är i båda motivationerna samtidigt, eller eventuellt pendlar mellan dem.

Jag använder ofta ett tänk som paret Volhardt i USA har, där hundens sammanlagda motivation ritas som en cirkel, och cirkeln har tre tårtbitar. De heter Social motivation, Bytesmotivation och Försvarsmotivation. Och de flesta retrievers har säkert mycket av de två första, och ska ha lite av den sista (försvaret). (Några retrievers har dock lite försvar).

Mina egna två hundar är så olika, och de apporterar olika. När Draka, min svartvita gathund, apporterar så jobbar hon mer i social motivation än bytesmotivation. Hon apporterar lugnt och plikttroget utan tugg etc.
Däremot Asta, min isländska fårhund, ung och full av energi, rusar ut, vill gärna ta både sin egen boll och Drakas boll, tuggar på bollen, kanske leker lite själv med bollen innan jag ibland får påminna henne att hon ska avlämna till mig. Hon hamnar lätt i för stor bytesmotivation. Hon vet dock hur det ska gå till, så om jag använder en något strängare ton i kommandot "apport" och minskar hetsen några gånger genom att t ex lägga ut bollen nära i stället för att kasta iväg den långt, då kan även hon apportera bra.

Det totalt vanliga i hundträning är ju ett "samarbete" mellan hund och förare där hunden är både socialt motiverad och bytesmotiverad. Men man lär sig som sagt också mycket på att ibland träna helt och hållet i det ena eller andra.